1Kära syskon, ni tror ju på Herren Jesus Kristus, han som delar Guds makt och härlighet, bli därför inte imponerade av människors status, utan behandla alla lika.2Låt mig ta ett exempel: Tänk er att ni är samlade till gudstjänst, och plötsligt kommer det in två män. Den ene har vackra, dyrbara kläder och en guldring på fingret. Den andre är en fattig man i smutsiga kläder.3Genast tar ni hand om den rika mannen och ger honom den bästa platsen i lokalen, medan någon säger till den fattige: ”Du kan stå där borta”, eller ”Sätt dig här på golvet bredvid mig.”4Har ni inte helt fel inställning när ni på det här sättet värderar människor efter deras yttre?5Lyssna på mig, mina kära syskon! Har inte Gud inbjudit dem som är fattiga i världens ögon att få tillhöra honom och få del av ett rikt liv när de tror på Herren Jesus? De får vara Guds eget folk, precis som Gud har lovat alla dem som älskar honom.6Varför behandlar ni då de fattiga illa? Är det inte de rika som förtrycker er och drar er inför domstol?7Är det inte de som hånar Jesus, honom som ni tillhör?8Gud vill att ni ska följa det viktigaste budet i hela Moses lag,[1] det som enligt Skriften lyder: ”Du ska älska din medmänniska som dig själv.”9Om ni därför behandlar människor olika, syndar ni mot Gud och är skyldiga till att ha brutit mot lagen.10Enligt lagen är man antingen skyldig eller oskyldig. Den som har brutit mot ett enda bud är lika skyldig som den som har brutit mot alla.11Den Gud som sa: ”Du ska inte vara otrogen i ditt äktenskap”har ju också sagt: ”Du ska inte mörda.”[2] Så om du mördar någon är du skyldig enligt lagen, även om du inte har varit otrogen i ditt äktenskap.12Varje gång ni säger eller gör något, ska ni handla som människor som en dag ska få evigt liv på grund av frihetens lag ‑ det budskap som gör oss fria från synden.13Den som inte visar medlidande med andra, ska på domens dag inte få något medlidande av Gud. Men den som visar medlidande ska själv få medlidande den dagen.
Tro utan handlingar är bara tomma ord
14Kära syskon, vad är det för nytta med att säga att man tror på Gud, om man inte omsätter sin tro i praktisk handling? Kan en sådan tro rädda någon?15Låt mig ta ett exempel: Om ni har fattiga medlemmar i församlingen som varken har mat eller kläder,16räcker det då med att säga till dem: ”Gud ska ta hand om er. Klä er varmt och ät ordentligt?” Kan era ord hjälpa dessa människor? Måste ni inte också ge dem vad de behöver?17Så är det alltså med er tro. Om den inte omsätts i praktisk handling är den död, och bara en massa tomma ord.18Nu kanske någon invänder: ”Tro är en sak, och goda gärningar en annan. De har inget med varandra att göra.” Men då svarar jag: ”Hur kan du bevisa att du tror, om du inte omsätter din tro i praktisk handling? Det är ju handlingarna som visar vilken tro man har.”19Inbillar du dig att det räcker med att tro att det bara finns en enda Gud? Det vet ju till och med de onda andarna och darrar av skräck inför honom.20Nej, var inte så oförståndig. Du måste inse att din tro är meningslös ifall du inte omsätter den i praktisk handling.21Tänk på vår förfader Abraham, som var villig att offra sin son Isak på altaret.[3] Abraham lydde Gud, och det var denna handling som gjorde att han blev accepterad av Gud.22Abrahams tro fick honom alltså att handla enligt Guds vilja. Han bevisade sin tro genom att omsätta den i praktisk handling.23Genom detta uppfylldes det som står i Skriften[4]: ”Abraham trodde på Gud, och därför räknades han som skuldfri inför honom.” Ja, Abraham kallades till och med Guds vän.24Ni ser alltså att människor blir skuldfria inför Gud på grund av sina handlingar. Det räcker inte med att bara tro.25Rachav, den prostituerade kvinnan i Jeriko, är ett annat exempel på detta. Hon tog emot de israelitiska budbärarna i sitt hus och släppte ut dem en annan väg, och på grund av denna handling blev hon accepterad av Gud.26En tro som inte omsätts i praktisk handling är alltså död och tom, precis som en kropp är död om det inte finns någon livsande i den.
1Meine Brüder und Schwestern,[1] ihr glaubt an Jesus Christus, unseren Herrn, der Gottes Herrlichkeit teilt und dem allein alle Ehre zusteht.[2] Dann dürft ihr aber auch nicht Unterschiede machen, je nachdem, ob ein Mensch in der sozialen Rangordnung hoch oder niedrig steht! (5 Mos 1:17; 5 Mos 16:19; Ps 82:2; Ords 17:15; Rom 2:11; Jak 2:9)2Nehmt einmal an, ihr seid zum Gottesdienst versammelt, und es kommt ein Mann mit goldenen Ringen und in vornehmer Kleidung herein und ebenso ein Armer in Lumpen.3Und ihr sagt zu dem gut gekleideten Mann respektvoll: »Bitte, hier ist noch ein bequemer Platz!« Aber zu dem Armen sagt ihr: »Du kannst dort hinten stehen«, oder auch: »Setz dich hier neben meinen Stuhl auf den Boden!«4Trefft ihr da nicht höchst fragwürdige Unterscheidungen und urteilt nach verwerflichen Maßstäben?5Hört gut zu, meine lieben Brüder und Schwestern! Hat Gott nicht gerade die erwählt, die in den Augen dieser Welt arm sind, um sie aufgrund ihres Glaubens reich zu machen? Sie sollen in Gottes neue Welt kommen,[3] die er denen versprochen hat, die ihn lieben. (Luk 6:20; 1 Kor 1:26; Jak 1:9)6Ihr aber verachtet die Armen! Und wer unterdrückt euch und bringt euch vor Gericht? Die Reichen!7Sind sie es nicht, die den hohen Namen lästern, der bei der Taufe[4] über euch ausgerufen wurde?8Handelt nach dem wahrhaft königlichen Gesetz, wie es in den Heiligen Schriften steht: »Liebe deinen Mitmenschen wie dich selbst!« Dann tut ihr recht. (3 Mos 19:18; Mark 12:31)9Wenn ihr aber dabei Unterschiede macht, begeht ihr eine Sünde und steht vor dem Gesetz als Übertreter da. (Jak 2:1)10Denn wer das gesamte Gesetz befolgt, aber gegen ein einziges Gebot verstößt, hat gegen alle verstoßen und ist vor dem ganzen Gesetz schuldig geworden. (Matt 5:19; Gal 3:10; Gal 5:3)11Derselbe Gott, der gesagt hat: »Brich nicht die Ehe!«, hat auch gesagt: »Morde nicht!« Wenn du also keinen Ehebruch begehst, aber jemand umbringst, bist du ein Übertreter des Gesetzes.12Redet und handelt als Menschen, die einst vor Gott nach dem Gesetz beurteilt werden sollen, das wahrhaft frei macht. (Jak 1:25)13Wer selbst kein Erbarmen gehabt hat, über den wird auch Gott erbarmungslos Gericht halten. Wenn aber jemand barmherzig war, dann gilt:[5] Das Erbarmen triumphiert über das Gericht. (Matt 5:7; Matt 18:32)
Glaube hat Folgen
14Meine Brüder und Schwestern,[6] was hat es für einen Wert, wenn jemand behauptet: »Ich vertraue auf Gott, ich habe Glauben!«, aber er hat keine guten Taten vorzuweisen? Kann der bloße Glaube ihn retten? (Matt 7:21)15Nehmt einmal an, bei euch gibt es einen Bruder oder eine Schwester, die nichts anzuziehen haben und hungern müssen.16Was nützt es ihnen, wenn dann jemand von euch zu ihnen sagt: »Ich wünsche euch das Beste; ich hoffe, dass ihr euch warm anziehen und satt essen könnt!« –, aber er gibt ihnen nicht, was sie zum Leben brauchen?17Genauso ist es auch mit dem Glauben: Wenn er allein bleibt und aus ihm keine Taten hervorgehen, ist er tot. (Gal 5:6; 1 Joh 3:18)18Aber vielleicht wendet jemand ein: »Hast du überhaupt Glauben?« Darauf antworte ich: Ich habe die Taten! Zeig mir doch einmal deinen Glauben, wenn du mir nicht die entsprechenden Taten zeigen kannst! Aber ich will dir meinen Glauben aus meinen Taten beweisen.19Du glaubst, dass nur einer Gott ist? Gut! Das glauben die bösen Geister auch – und zittern vor Angst. (5 Mos 6:4; Mark 1:24)20Du gedankenloser Mensch! Willst du nicht einsehen, dass ein Glaube, der nicht zu Taten führt, nutzlos ist?21Wurde nicht unser Ahnvater Abraham aufgrund seines Tuns von Gott als gerecht anerkannt – nämlich weil er seinen Sohn Isaak als Opfer auf den Altar legte? (1 Mos 22:1; Heb 11:17)22Du siehst also: Sein Glaube und seine Taten wirkten zusammen; sein Glaube wurde durch sein Tun vollkommen.23Auf diese Weise bestätigte sich das Wort in den Heiligen Schriften: »Abraham glaubte Gott, und dies rechnete Gott ihm als Gerechtigkeit an.« Er wird sogar Freund Gottes genannt. (1 Mos 15:6; 2 Krön 20:7)24Ihr seht also, dass ein Mensch aufgrund seiner Taten von Gott als gerecht anerkannt wird und nicht schon durch bloßen Glauben. (Rom 3:28; Rom 4:2)25War es nicht ebenso bei der Hure Rahab? Auch sie wurde doch aufgrund ihrer Taten als gerecht anerkannt – weil sie die Kundschafter bei sich aufnahm und auf einem geheimen Fluchtweg aus der Stadt entkommen ließ. (Jos 6:23)26Genauso wie der menschliche Leib ohne den Lebensgeist tot ist, so ist auch der Glaube ohne entsprechende Taten tot.