1Det fanns en tid då ni var andligt döda[1] på grund av er olydnad och era synder.2Ni levde precis som alla andra här i världen. Ni syndade och följde Satan, de onda andarnas härskare.[2] Han är den andemakt som nu verkar i de människor som vägrar att lyda Gud.3På det sättet levde vi allihop förut. Vi följde våra mänskliga impulser och lät kroppens begär och våra egna tankar styra oss. Ja, på grund av vår mänskliga natur var vi på väg att drabbas av Guds dom precis som alla andra.4-5Men vår kärleksfulla Gud visade sitt stora medlidande med oss. Trots att vi var andligt döda på grund av vår olydnad, älskade han oss så mycket, att han gjorde oss levande tillsammans med Kristus. Ja, det är endast på grund av att Gud visade oss nåd som vi är räddade.6Han har uppväckt oss från de döda tillsammans med Kristus och har gett oss en plats i himlen, eftersom vi lever i gemenskap med Jesus Kristus.7Och på grund av denna gemenskap vill Gud också i all evighet visa oss sin oändligt stora kärlek och godhet.8Ni är alltså räddade därför att Gud i sin godhet förlät er på grund av er tro på Kristus. Räddningen är en gåva från Gud och har inget med er själva att göra.9Den är inte en belöning för goda gärningar, och därför kan heller ingen skryta över sin räddning.10Det är Gud själv som har gjort oss till det vi är. Genom vår gemenskap med Jesus Kristus har han förvandlat oss till nya människor, som är beredda att göra de goda gärningar Gud från början planerade att vi som tillhör honom skulle göra.
Alla är ett i gemenskapen med Kristus
11-12Kom därför ihåg vilken hopplös situation ni befann er i, innan ni lärde känna Kristus. Eftersom ni tillhörde icke-judiska folk, kallade judarna er för ”de som inte är omskurna”. Judarna var stolta över sin ceremoni med att omskära alla pojkar, även om denna ceremoni aldrig kunde förvandla någons hjärta. På den tiden tillhörde ni inte Guds eget folk. Det förbund Gud hade ingått med Israels folk gällde inte er, och ni hade ingen del i de löften han hade gett dem. Nej, ni hade inget hopp om räddning, och ni levde utan Gud här i världen.13Men nu får ni, som en gång var långt borta från Gud, tillhöra hans eget folk tack vare er gemenskap med Jesus Kristus, som offrade sitt blod för er.14Kristus har nämligen stiftat fred mellan judar och icke-judar, genom att göra oss till ett enda folk. Genom att dö för oss, rev han ner den mur av fiendskap som reste sig mellan oss.15-16Ja, han dog för oss på korset och tog vårt straff, och genom detta blev Moses lag[3] med alla sina bud och föreskrifter inte längre vägen till räddning. Hans mål var att stifta fred mellan judar och icke-judar genom att förena dem med sig själv och skapa en ny människa, en ny kropp, som är hans församling. Och när vi nu är delar i samma kropp, har fiendskapen mellan oss försvunnit, eftersom vi alla är försonade med Gud och är hans vänner.17Kristus kom med det glada budskapet om fred för er som var långt borta från Gud, och fred för oss som är judar och kände till Gud.18Och nu kan vi alla, både judar och icke-judar, komma inför Gud, vår Far, med hjälp av en och samma Ande, på grund av det som Kristus har gjort för oss.19Alltså är ni inte längre gäster och främlingar. Nej, ni får vara Guds eget folk tillsammans med alla som tillhör Gud. Ni är medlemmar i Guds stora familj.20Tillsammans är vi, bildligt talat, ett hus som är byggt på en grund, och den grunden är undervisningen från Jesus sändebud[4], och budskapen som profeterna framfört från Gud. Och huset hålls upp av Jesus Kristus själv.21Det är Kristus som fogar samman hela huset, så att det byggs upp till ett heligt tempel åt Herren Gud, och byggstenarna är alla vi som lever i gemenskap med Herren.22Ja, genom det som Jesus gjorde kan också ni bli en del av denna byggnad där Guds Ande bor.
1Auch ihr habt an diesem Leben teil. In der Vergangenheit wart ihr tot;[1] denn ihr wart Gott ungehorsam und habt gesündigt. (Rom 5:12; Kol 2:13)2Ihr habt nach der Art dieser Welt gelebt und euch jener Geistesmacht unterworfen, die ihr Reich zwischen Himmel und Erde hat und von dort her ihre Herrschaft über diese Welt ausübt.[2] Sie wirkt noch jetzt als Geist der Verführung in den Menschen, die sich Gott nicht unterstellen. (2 Kor 4:4; Ef 6:12)3So wie sie haben wir alle früher gelebt. Wir haben uns von unseren selbstsüchtigen Wünschen leiten lassen und getan, was unsere Triebe und Sinne verlangten.[3] Darum waren wir wie alle anderen Menschen nach unserer ganzen Wesensart dem Strafgericht Gottes verfallen. (Ef 5:6; Kol 3:7)4Aber Gott ist reich an Erbarmen. Er hat uns seine ganze Liebe geschenkt. (Rom 8:39)5Durch unseren Ungehorsam waren wir tot; aber er hat uns mit Christus zusammen lebendig gemacht. – Bedenkt: Aus reiner Gnade hat er euch gerettet! – (Rom 3:24; Kol 2:13)6Er hat uns mit Jesus Christus vom Tod auferweckt und zusammen mit ihm in die himmlische Herrschaft eingesetzt. (Ef 1:3; Kol 2:12; Kol 3:3)7In den kommenden Zeiten soll das enthüllt werden. Dann soll der unendliche Reichtum seiner Gnade sichtbar werden: die Liebe, die Gott uns durch Jesus Christus erwiesen hat.8Eure Rettung ist wirklich reine Gnade, und ihr empfangt sie allein durch den Glauben. Ihr selbst habt nichts dazu getan, sie ist Gottes Geschenk. (Gal 2:16)9Ihr habt sie nicht durch irgendein Tun verdient; denn niemand soll sich mit irgendetwas rühmen können. (Rom 3:28; 1 Kor 1:31; 2 Tim 1:9; Tit 3:5)10Wir sind ganz und gar Gottes Werk. Durch Jesus Christus hat er uns so geschaffen, dass wir nun Gutes tun können. Er hat sogar unsere guten Taten im Voraus geschaffen, damit sie nun in unserem Leben Wirklichkeit werden.
Durch Christus geeint
11Denkt daran, was ihr früher gewesen seid! Ihr gehörtet ja zu den Völkern, die von den Juden die »Unbeschnittenen« genannt werden – dabei haben sie selbst doch nur die Beschneidung, die von Menschen vollzogen wird. (Rom 2:28; Rom 11:17; Gal 5:6)12Jedenfalls wart ihr damals von Christus getrennt. Ihr wart Fremde und gehörtet nicht zur Gemeinde Israels. Die Zusagen, die Gott bei seinen Bundschließungen gemacht hatte, galten für euch nicht. Ohne Hoffnung und ohne Gott lebtet ihr in der Welt. (Rom 9:4; 1 Thess 4:13)13Damals wart ihr fern von Gott, jetzt aber seid ihr ihm nahe durch die Verbindung mit Jesus Christus, durch das Blut, das er vergossen hat. (Ef 1:7)14Christus ist es, der uns allen den Frieden gebracht und Juden und Nichtjuden zu einem einzigen Volk verbunden hat. Er hat die Mauer eingerissen, die die beiden trennte und zu Feinden machte. Denn durch sein Sterben (Apg 10:36; 1 Kor 12:13; Gal 3:1; Ef 2:16; Ef 4:3)15hat er das jüdische Gesetz mit seinen zur Trennung führenden Vorschriften beseitigt. So hat er Frieden gestiftet. Er hat die getrennten Teile der Menschheit mit sich verbunden und daraus den einen neuen Menschen geschaffen. (2 Kor 5:17; Kol 2:14)16Durch seinen Tod am Kreuz hat er die beiden – als in einem Leib, der Gemeinde, vereinigte – zur Aussöhnung mit Gott gebracht. In seiner Person, durch seinen Tod, hat er alle Feindschaft für immer getötet. (2 Kor 5:18; Ef 1:23)17Und dann kam er und hat diesen Frieden allen verkündet:[4] euch, die ihr fern wart, und ebenso denen, die nahe waren. (Jes 57:19; Apg 2:39)18Durch ihn dürfen wir beide, Juden und Nichtjuden, in einem Geist vor Gott, den Vater, treten.19Ihr Menschen aus den anderen Völkern seid also nicht länger Fremde und Gäste. Ihr habt Bürgerrecht im Himmel zusammen mit den heiligen Engeln[5], ihr seid Gottes Hausgenossen. (Ef 3:6)20Denn ihr seid ja in den Bau eingefügt, dessen Fundament die Apostel und Propheten bilden, und der Eckstein im Fundament ist Jesus Christus. (Matt 16:18; 1 Kor 3:10; Upp 21:14)21Durch ihn wird der ganze Bau zusammengehalten, durch ihn, den Herrn, wächst er auf zu einem heiligen Tempel. (1 Kor 3:16)22Weil ihr zu Christus gehört, seid auch ihr als Bausteine in diesen Tempel eingefügt, in dem Gott durch seinen Geist wohnt. (1 Kor 3:17; 1 Pet 2:5)