Apostlagärningarna 1

Nya Levande Bibeln

från Biblica
1 Käre Theofilos! I min första bok[1] berättade jag för dig om allt som Jesus gjorde och lärde2-3 ända fram till den dag då han togs upp till himlen. Efter att han lidit och dött och sedan uppstått från de döda, visade han sig för de män som han utsett till sina speciella sändebud[2] och bevisade på många sätt för dem att han levde. Under 40 dagar visade han sig för dem och berättade om Guds plan att rädda människor och göra dem till sitt eget folk, och med Guds heliga Andes hjälp gav han dem sina befallningar.4 Vid ett av dessa tillfällen, då han åt med sina sändebud, sa han till dem: ”Lämna inte Jerusalem förrän min Far i himlen har sänt det som han har lovat, det som jag redan tidigare har talat med er om.5 Johannes döparen döpte er med vatten, men om några få dagar ska ni bli döpta med Guds heliga Ande.”6 En annan gång när de var samlade frågade sändebuden Jesus: ”Herre, är det nu du ska befria Israel och låta oss bli ett mäktigt land igen?”7 Han svarade då: ”Den tidpunkten bestämmer min Far i himlen, det är inget som ni får veta.8 Men när Guds heliga Ande kommer över er ska ni få kraft, och ni ska berätta för alla om mig, både i Jerusalem, i Judeen, i Samarien och ut över hela jorden.”9 Strax efteråt lyftes han upp mot himlen, och medan de stod och stirrade efter honom försvann han i ett moln.10 De försökte att få se ännu en skymt av honom, men då stod plötsligt två vitklädda män bland dem11 och sa: ”Ni män från Galileen, varför står ni här och tittar upp mot himlen? Jesus har tagits upp från er och återvänt till himlen, men en dag ska han komma tillbaka på samma sätt som han for upp!”12 När allt detta hände befann sig Jesus sändebud på Olivberget, som ligger knappt en kilometer från Jerusalem. Men nu återvände de till staden13 och gick upp till det rum på andra våningen där de brukade träffas. Det var Petrus, Johannes, Jakob, Andreas, Filippos, Tomas, Bartolomaios, Matteus, Jakob, son till Alfaios, Simon, som också kallades seloten[3], och Judas, son till Jakob.14 Alla dessa bad ständigt tillsammans. Flera kvinnor, bland annat Maria, Jesus mamma, brukade också komma dit, liksom Jesus bröder.15 Några dagar senare, när omkring 120 av Jesus efterföljare var samlade, reste sig Petrus upp och sa:16 ”Kära syskon, redan för länge sedan förutsa Guds heliga Ande genom kung David vad som skulle hända med Judas, han som visade vägen för dem som arresterade Jesus. Och nu har det som var förutsagt i Skriften[4] blivit verklighet.17 Som ni vet var Judas en av oss. Han var utsedd att vara Jesus speciella sändebud precis som vi.18 Men han blev en förrädare, och för de pengar han fick köpte han en åker, och där föll han framstupa så att hans kropp sprack och inälvorna rann ut.19 Nyheten om hans död spred sig snabbt bland alla människor i Jerusalem, och de kallade platsen Akeldamak på arameiska[5], det betyder ’Blodsåkern’.20 Och David skriver alltså i Psaltaren: ’Låt hans hem bli öde, ingen ska bo där mer’, och: ’Låt hans uppgift tas över av någon annan.’[6]21-22 Därför måste vi nu välja någon annan som kan ta Judas plats, någon som tillsammans med oss kan berätta om att Herren Jesus har uppstått från de döda. Låt oss välja en person som har varit med oss under hela den tid då vi var tillsammans med Herren, från den gången då han döptes av Johannes döparen, till den dag då han togs upp till himlen.”23 Man föreslog då två män: Josef Barsabbas, som också kallades Justus, och Mattias.24 Sedan bad hela gruppen: ”Herre, du känner allas hjärtan. Visa oss vilken av de här två som du har utsett25 till ditt sändebud istället för Judas, som svek sitt uppdrag och har gått till den plats där han hör hemma.”26 Sedan drog de lott, och på det sättet blev Mattias vald till sändebud tillsammans med de andra elva.

Apostlagärningarna 1

Gute Nachricht Bibel 2018

från Deutsche Bibelgesellschaft
1 Verehrter Theophilus, in meiner ersten Schrift[1] habe ich alles berichtet, was Jesus tat und lehrte, von Anfang an (Luk 1:1)2 bis zu dem Tag, an dem er in den Himmel aufgenommen wurde. Zuvor gab er den Aposteln Anweisungen für die Zukunft. Er hatte sie früher mit dem Beistand des Heiligen Geistes ausgewählt. (Luk 6:13; Luk 24:50)3 Nach seinem Leiden und Sterben hatte er sich ihnen wiederholt gezeigt und ihnen die Gewissheit gegeben, dass er lebte. Während vierzig Tagen kam er damals zu ihnen und sprach mit ihnen darüber, wie Gott seine Herrschaft aufrichten und sein Werk vollenden werde.[2] (2 Mos 24:18; Luk 24:13)4 Als Jesus wieder einmal bei ihnen war und mit ihnen aß, schärfte er ihnen ein: »Bleibt in Jerusalem und wartet auf den Geist, den mein Vater versprochen hat. Ich habe euch sein Kommen angekündigt, als ich euch sagte: (Luk 24:47; Joh 14:16; Apg 11:16)5 ›Johannes hat mit Wasser getauft, aber ihr werdet schon bald mit dem Geist Gottes getauft werden.‹« (Luk 3:16)6 Die Versammelten fragten Jesus: »Herr, wirst du dann die Herrschaft Gottes in Israel wieder aufrichten?« (Luk 11:2; Luk 24:21)7 Jesus antwortete: »Mein Vater hat festgelegt, welche Zeiten bis dahin noch verstreichen müssen und wann es so weit ist. Ihr braucht das nicht zu wissen. (Mark 13:32)8 Aber ihr werdet mit dem Heiligen Geist erfüllt werden, und dieser Geist wird euch die Kraft geben, überall als meine Zeugen aufzutreten: in Jerusalem, in ganz Judäa und Samarien und bis ans äußerste Ende der Erde.« (Luk 24:48; Joh 15:27; Apg 1:21; Apg 2:32; Apg 3:15; Apg 4:33; Apg 5:32; Apg 10:39; Apg 13:31)9 Während er das sagte, wurde er vor ihren Augen emporgehoben. Eine Wolke nahm ihn auf, sodass sie ihn nicht mehr sehen konnten. (Mark 16:19; Luk 24:51; 1 Pet 3:22)10 Als sie noch wie gebannt nach oben starrten und hinter ihm hersahen, standen plötzlich zwei weiß gekleidete Männer[3] neben ihnen.11 »Ihr Galiläer«, sagten sie, »warum steht ihr hier und schaut nach oben? Dieser Jesus, der von euch weg in den Himmel aufgenommen wurde, wird auf dieselbe Weise wiederkommen, wie ihr ihn habt weggehen sehen!« (Luk 21:27; Upp 1:7)12 Darauf kehrten sie vom Ölberg nach Jerusalem zurück. Das ist ein Weg von etwa einer halben Stunde.[4] (Luk 6:13; Luk 24:52)13 Dort gingen sie in das Obergemach des Hauses, wo sie von nun an beisammenblieben. Es waren: Petrus, Johannes, Jakobus und Andreas, Philippus und Thomas, Bartholomäus und Matthäus, Jakobus, der Sohn von Alphäus, und Simon, der zur Partei der Zeloten gehört hatte, und schließlich Judas, der Sohn von Jakobus. (Luk 6:14)14 Auch die Frauen waren dabei und Maria, die Mutter von Jesus, sowie seine Brüder. Sie alle waren einmütig beieinander und beteten beharrlich um das Kommen des Heiligen Geistes.[5] (Luk 8:2)15 Einmal während dieser Zeit stand Petrus auf und ergriff das Wort – es waren etwa hundertundzwanzig Menschen versammelt.16 »Liebe Brüder«,[6] sagte er, »was in den Heiligen Schriften über Judas vorausgesagt worden ist, musste eintreffen. Dort hat der Geist Gottes durch David von dem Verräter gesprochen, der den Männern den Weg wies, die Jesus verhaften sollten. (Ps 41:10)17 Der Verräter gehörte zu uns Aposteln und hatte denselben Auftrag empfangen wie wir.18 Mit dem Geld, das er als Belohnung für seine böse Tat erhielt, kaufte er sich ein Landgut. Dort stürzte er so schlimm, dass sein Leib aufplatzte und die Eingeweide heraustraten. (2 Krön 21:15; Matt 27:3)19 Alle Bewohner von Jerusalem hörten davon, und sie nannten das Grundstück in ihrer Sprache Hakeldamach, das bedeutet ›Blutacker‹.20 Im Buch der Psalmen steht es geschrieben: ›Sein Gehöft soll leer stehen; niemand soll es bewohnen.‹ Dort wird aber auch gesagt: ›Sein Amt soll ein anderer übernehmen.‹ (Ps 69:26; Ps 109:8)21 Wir brauchen also einen Ersatz für ihn. Es muss einer von den Männern sein, die mit uns Aposteln zusammen waren während der ganzen Zeit, in der Jesus, der Herr, unter uns gelebt und gewirkt hat – (Luk 1:2; Luk 3:21; Luk 24:51; Joh 15:27)22 angefangen von seiner Taufe durch Johannes bis zu dem Tag, an dem er in den Himmel aufgenommen wurde. Einer von denen, die das alles miterlebt haben, soll mit uns zusammen Zeuge dafür sein, dass Jesus vom Tod auferstanden ist.«23 Die Versammelten schlugen zwei Männer vor: Josef, der auch Barsabbas genannt wurde und den Beinamen Justus trug,[7] und Matthias.24 Dann beteten sie: »Herr, du kennst die Menschen durch und durch. Zeige uns, welchen von diesen beiden du ausgewählt hast!25 Judas hat uns verlassen, um dorthin zu gehen, wohin er gehört. Wer von ihnen soll an seiner Stelle das Apostelamt übernehmen?«26 Sie ließen das Los zwischen den beiden entscheiden und es fiel auf Matthias. Darauf wurde er als Zwölfter in den Kreis der Apostel aufgenommen. (Ords 16:33; Luk 1:9)