1Nu råkade Seba, son till benjaminiten Bikri, vara där. Han var en hetlevrad man, och plötsligt blåste han en trumpetsignal och ropade: "Vi vill inte längre ha något att göra med David. Kom, Israels män, så ger vi oss av härifrån!"2Då övergav hela Israel David och följde Seba. Männen i Juda däremot förblev trogna mot sin kung och följde honom från Jordan till Jerusalem.3När David kom till palatset i Jerusalem, gav han order om att de tio bihustrur, som hade lämnats kvar för att ta hand om palatset, skulle föras undan och sättas under bevakning i ett särskilt hus. De fick vad de behövde, men kungen ville inte ligga med dem. De fick leva som änkor och i husarrest till sin död.4Sedan befallde kungen Amasa att mobilisera Juda armé inom tre dagar och att också själv infinna sig då.5Amasa började sammankalla trupperna, men det tog längre tid än de tre dagar som han hade fått på sig.6Då sa David till Abisai: "Den där Seba kommer att skada oss mer än vad Absalom gjorde. Skynda dig! Ta min livvakt och sätt efter honom, innan han sätter sig i säkerhet i en befäst stad där vi inte kommer åt honom."7Då gav sig Abisai iväg efter Seba med Joab och hans män och kungens egen livvakt.8-10Vid den stora stenen i Gibeon mötte de Amasa. Joab bar sin stridsmundering och hade en dolk i sin slida i bältet. När han gick fram för att hälsa på Amasa drog han försiktigt fram dolken. "Jag är glad att få träffa dig, min bror", sa Joab och tog honom i skägget med sin högra hand, som om han skulle kyssa honom. Amasa lade inte märke till dolken i Joabs vänstra hand, och Joab stötte den i magen på honom så att inälvorna rann ut. Det räckte med ett hugg, Amasa dog omedelbart. Joab och Abisai fortsatte sedan att förfölja Seba.11En av Joabs officerare ropade till Amasas trupper: "Om ni står på Davids sida, så kom och följ Joab."12Amasa låg kvar i en blodpöl mitt på vägen, och när officeren såg att alla som passerade stannade till för att titta på honom, släpade han honom åt sidan och in på en åker och kastade en mantel över honom.13När kroppen var ur vägen följde alla Joab i jakten på Seba.14Seba hade rest över hela Israel för att mobilisera folk, från staden Abel vid Bet Maaka och genom hela Habberim, och många följde med honom.15När Joabs trupper kom fram till Abel belägrade de staden och byggde en ramp upp mot stadsmuren.16Medan de försökte angripa muren ropade en vis kvinna i staden på Joab: "Lyssna till mig, Joab! Kom hit fram, så att jag kan tala med dig!"17När han närmade sig frågade kvinnan: "Är du Joab?""Ja, jag lyssnar!"svarade han.18Då sa hon till honom: "Det finns ett ordspråk som säger: 'Om du vill lösa en tvist, så be om råd från Abel'.19Du försöker förstöra en gammal fridsam stad, som är lojal mot Israel. Ska du verkligen förgöra det som tillhör Herren?"20Men Joab svarade: "Jag är inte här för att förstöra.21Allt jag vill ha är en man som heter Seba, från berglandskapet Efraim, för han har gjort uppror mot kung David. Om du överlämnar honom till mig, så ska vi lämna staden i fred."Kvinnan svarade: "Vi ska kasta hans huvud till dig över muren."22Sedan gick kvinnan till folket med beskedet från Joab, och de halshögg Seba och kastade ner hans huvud till Joab. Då blåste han en trumpetsignal och drog tillbaka trupperna. Var och en gick sedan hem till sitt, och Joab återvände till kungen i Jerusalem.23Joab var befälhavare över armén och Benaja över kungens livvakt,24medan Adoram ansvarade för de arbeten som utfördes av slavar och krigsfångar. Josafat skötte kungens böcker,25Seja tjänstgjorde som sekreterare, Sadok och Ebjatar var präster26och jairiten Ira tjänstgjorde som Davids personlige präst.
1Dort in Gilgal war auch ein niederträchtiger Mann aus dem Stamm Benjamin, Scheba, der Sohn von Bichri. Er blies das Widderhorn und rief: »Was geht uns alle dieser David an? Seit wann gehört der Isai-Sohn zu uns? Ihr Männer Israels, auf und nach Hause!« (1 Kung 12:16)2Da ließen die Männer von Israel David im Stich und zogen mit Scheba, dem Sohn von Bichri, davon. Nur die Männer von Juda blieben ihrem König treu und geleiteten ihn vom Jordan bis nach Jerusalem.3Als David nach Jerusalem in seinen Königspalast kam, befahl er als Erstes, die zehn Nebenfrauen, die er als Hüterinnen des Palastes zurückgelassen hatte, in ein verschlossenes Haus zu bringen. Er sorgte für ihren Lebensunterhalt, hatte jedoch keinen Verkehr mehr mit ihnen. Sie lebten bis zu ihrem Tod völlig abgeschlossen, als Witwen auf Lebenszeit. (2 Sam 16:21)4Dann sagte der König zu Amasa: »Biete alle Männer von Juda auf! Übermorgen bist du mit ihnen hier!« (2 Sam 17:25)5Amasa ging, um die Männer von Juda zusammenzurufen, war jedoch zur gesetzten Frist nicht zurück.6Da sagte der König zu Abischai: »Scheba wird uns noch gefährlicher als Abschalom! Nimm meine Leute und jag ihm nach, bevor er befestigte Städte in seine Hand bringt und wir das Nachsehen haben.«[1]7Die Kriegsleute Joabs zogen also unter Abischais Führung von Jerusalem aus los, um Scheba nachzujagen, dazu auch Davids Leibgarde und die »Dreißig Helden«. (1 Sam 26:6)8Als sie den großen Felsen bei Gibeon erreichten, war Amasa kurz zuvor dort eingetroffen. Joab trug sein übliches Gewand und darüber einen breiten Gürtel, unter dem ein Dolch verborgen war. Er war durch den Gürtel waagrecht an der Seite gehalten, und wenn Joab sich leicht vorbeugte, glitt er unbemerkt aus seiner Scheide.9Joab begrüßte Amasa: »Wie geht es dir, mein Freund?« Dabei fasste er mit der rechten Hand Amasa beim Bart, als wollte er ihn küssen.10Amasa bemerkte nicht, dass Joab den Dolch in der anderen Hand hielt. Joab stieß ihn damit in den Bauch, dass die Eingeweide auf die Erde quollen. Es brauchte keinen zweiten Stoß, Amasa war auf der Stelle tot. Joab und sein Bruder Abischai jagten weiter hinter Scheba her. (2 Sam 3:27)11Einer von Joabs Männern stellte sich neben Amasas Leichnam und rief: »Joab nach, wer’s mit Joab hält und für David ist.«12Er merkte aber, dass alle Kriegsleute stehen blieben, weil Amasa blutüberströmt mitten auf der Straße lag. So schaffte er Amasas Leiche von der Straße weg ins Feld und warf einen Mantel darüber, damit nicht jeder, der vorbeikam, bei ihr stehen blieb.13Als die Leiche aus dem Weg geschafft war, folgten alle Joab und nahmen die Verfolgung Schebas auf.14Joab zog durch alle Stämme Israels bis nach Abel-Bet-Maacha. Alle wurden seine Verbündeten,[2] sammelten sich und folgten ihm.15Als Joab mit seinem Heer die Stadt erreicht hatte, schlossen sie Scheba darin ein und schütteten eine Angriffsrampe auf. Als die Rampe die Höhe der Vormauer erreicht hatte, drang das Heer Joabs bis zur Hauptmauer vor und versuchte, sie zum Einsturz zu bringen.16Nun lebte in der Stadt eine weise Frau. Die rief den Belagerern von der Mauer aus zu: »Leute, hört her, hört her! Sagt Joab, er soll kommen; ich muss mit ihm reden.«17Als Joab kam, fragte sie: »Bist du Joab?« »Ja«, sagte er und sie fuhr fort: »Ich bitte dich, hör mich an!« »Ich höre«, erwiderte Joab.18Sie begann: »Seit alter Zeit sagen die Leute: ›Holt euch doch Rat in Abel, dann kommt alles in Ordnung!‹19Unsere Stadt gehört zu den friedlichsten und treuesten in Israel. Sie trägt den Ehrentitel ›Mutter in Israel‹. Und die willst du zerstören? Wie kannst du dich an einem Stück Land vergreifen, das dem HERRN gehört?«20-21»Nein, nein!«, erwiderte Joab. »Ich will mich doch nicht daran vergreifen! Ich denke nicht daran, sie zu zerstören! Aber ihr habt einen Mann aus dem Bergland Efraïm bei euch, Scheba, den Sohn von Bichri, der hat sich gegen König David erhoben. Nur auf den habe ich es abgesehen. Gebt ihn heraus und ich ziehe von der Stadt ab!« »Wir werden dir seinen Kopf über die Mauer werfen«, sagte die Frau.22Mit ihrer Weisheit überzeugte sie die Leute in der Stadt. Sie schlugen Scheba den Kopf ab und warfen ihn zu Joab über die Mauer. Da ließ Joab das Widderhorn blasen und die Belagerung abbrechen. Die Männer von Juda kehrten nach Hause zurück und Joab begab sich zum König nach Jerusalem.
Davids oberste Beamte
23Joab war oberster Befehlshaber über das ganze Heer Israels. Benaja, der Sohn von Jojada, befehligte Davids Leibgarde. (2 Sam 8:15; 2 Sam 8:16)24Adoniram hatte die Aufsicht über die Fronarbeiten. Joschafat, der Sohn von Ahilud, war Kanzler.25Schewa war Staatsschreiber. Zadok und Abjatar waren Priester26und auch Ira aus Jaïr war Priester im Dienst Davids.