1Snart fick Moses svärfar Jetro, prästen i Midjan, höra talas om alla de underbara saker som Herren hade gjort för sitt folk och för Mose, och hur Herren hade fört dem ut ur Egypten.2Då tog Jetro med sig Moses hustru Sippora, som denne tidigare hade skickat hem,3och Moses söner Gersom och Elieser. Gersom betyder "främling", för Mose hade sagt vid hans födelse: "Jag har vandrat omkring i ett främmande land."4Elieser betyder "Gud är min hjälp". När han föddes sa Mose: "Mina förfäders Gud har varit min hjälpare och räddat mig undan Faraos svärd."5-6De hann upp israeliterna när Mose och folket hade slagit läger vid berget Sinai."Din svärfar Jetro har kommit för att hälsa på dig", sa man till Mose. "Han har med sig din fru och era två pojkar."7Då gick Mose ut för att träffa sin svärfar, och han hälsade mycket hjärtligt på honom. Sedan gick de in i Moses tält för att fortsätta samtalet.8Mose berättade för sin svärfar om allt som hade hänt och vad Herren hade gjort mot Farao och egyptierna för att befria Israel. Han berättade också om alla de problem som de stött på under vägen och om hur Herren hade hjälpt dem i allt.9Jetro blev mycket glad när han fick höra om allt som Herren hade gjort för Israel och hur han hade hjälpt dem att komma ut ur Egypten.10"Lovad vare Herren", sa Jetro, "han som har räddat er från egyptierna och Farao och bevarat Israel.11Nu förstår jag att Herren är större än alla andra gudar, eftersom han har kunnat befria sitt folk från de stolta och grymma egyptierna."12Jetro offrade till Gud, och sedan kom Aron och ledarna i Israel för att träffa honom, och allesammans deltog de i offermåltiden inför Gud.
Jetro ger Mose ett vist råd
13Dagen därpå satte sig Mose ner för att tjäna som folkets domare, och från morgonen ända till sena kvällen kom människor till honom för att lägga fram sina problem.14När Moses svärfar såg hur mycket av hans tid som gick åt till detta sa han: "Varför försöker du klara av allt det här själv? De får ju stå och vänta hela dagen på att få hjälp."15-16"Jo, därför att folket kommer till mig med sina delade meningar och vill veta vad som är Guds vilja", svarade Mose sin svärfar. "Jag är deras domare och avgör vem som har rätt och vem som har fel, och så undervisar jag dem om Guds lagar och tillämpar dem i deras fall."17"Det där är inte bra!" förklarade svärfadern.18"Du sliter ut dig själv, och folket blir uttröttat. Det är alldeles för mycket för dig att sköta själv.19-20Nu ska jag ge dig ett gott råd, och Herren kommer att välsigna dig: Du ska vara folkets representant inför Gud och lägga fram deras ärenden inför honom. Sedan ska du tala om hans svar för dem och undervisa dem om Guds lagar och vilka principer man ska följa i livet.21Sedan ska du försöka få tag i lämpliga män, som är ärliga och pålitliga och som inte tar emot mutor. Dem ska du utse till domare, somliga för tusen personer, andra för hundra, andra för femtio och andra för tio personer.22Låt dessa vara ansvariga domare för folket. Om det är något som är mycket betydelsefullt eller komplicerat, så kan de komma till dig med det, men alla mindre frågor ska de själva ta hand om. Det blir lättare för dig om ni hjälps åt.23Om du följer det här rådet, och Herren går med på det, kan du bättre klara av uppgiften att vara folkets ledare, och då kommer det också att vara frid och harmoni i lägret."24Mose lyssnade till sin svärfars råd och följde hans förslag.25Han valde ut dugliga män från hela Israel och satte dem till ledare över folket, över tusen, hundra, femtio eller tio.26De skulle alltid finnas till hands för att skipa rättvisa. De svårare fallen förde de fram inför Mose, men allt annat tog de själva hand om.27Moses svärfar återvände så småningom tillbaka till sitt land.
1Jitro, der Priester von Midian, der Schwiegervater von Mose, erfuhr, was Gott alles für Mose und für sein Volk Israel getan und dass er die Israeliten aus Ägypten herausgeführt hatte.2Da machte er sich mit seiner Tochter Zippora auf den Weg. Mose hatte nämlich seine Frau Zippora vorsichtshalber zu ihrem Vater zurückgeschickt. (2 Mos 2:21; 2 Mos 4:20)3Jitro nahm auch die beiden Söhne Zipporas mit. Der ältere hieß Gerschom (Gast-dort), weil Mose bei seiner Geburt gesagt hatte: »Ich bin Gast in einem fremden Land geworden«;4der jüngere hieß Eliëser (Gott hilft), denn Mose hatte gesagt: »Der Gott meines Vaters hilft mir, er hat mich vor dem Schwert des Pharaos gerettet.«5Moses Schwiegervater kam also mit den Familienangehörigen Moses zu ihm an den Lagerplatz in der Wüste, zum Gottesberg.6Er ließ Mose ausrichten: »Dein Schwiegervater Jitro ist gekommen! Auch deine Frau ist da und bringt deine beiden Söhne mit!«7Da ging Mose seinem Schwiegervater entgegen, beugte sich nieder und küsste ihn. Nachdem sie einander begrüßt hatten, gingen sie in Moses Zelt.8Mose berichtete seinem Schwiegervater, was der HERR alles gegen den Pharao und die Ägypter getan hatte, um das Volk Israel zu befreien, und wie er sie unterwegs in allen Nöten und Gefahren beschützt hatte.9-10Jitro freute sich, dass der HERR den Israeliten so viel Gutes erwiesen hatte, und sagte: »Gepriesen sei der HERR, der euch aus der Gewalt des Pharaos und der Ägypter gerettet und das Volk von der Unterdrückung befreit hat!11Jetzt weiß ich: Der HERR ist größer als alle anderen Götter; denn er hat sich als stärker erwiesen als die Ägypter in ihrer Vermessenheit.«12Dann opferte er Gott Tiere als Brand- und Mahlopfer, und Aaron und alle Ältesten Israels kamen dazu und hielten mit ihm das Opfermahl vor Gott.
Einsetzung von Schiedsleuten als Helfer Moses
13Am nächsten Tag setzte sich Mose hin, um in Streitfällen Recht zu sprechen. Die Leute drängten sich vor ihm vom Morgen bis zum Abend. (4 Mos 11:11; 5 Mos 1:9)14Als sein Schwiegervater sah, wie viel Arbeit Mose damit hatte, fragte er ihn: »Was machst du dir da für eine Mühe? Die Leute drängen sich vor dir vom Morgen bis zum Abend. Musst du das alles alleine tun?«15Mose sagte: »Was soll ich machen? Sie wollen eine Entscheidung von Gott haben.16Wenn zwei von ihnen Streit haben, kommen sie zu mir. Ich entscheide ihren Fall und sage ihnen die Gesetze und Weisungen Gottes.«17Sein Schwiegervater erwiderte: »Du musst das anders anfassen.18Es ist einfach zu viel für dich; du kannst nicht alles alleine tun. Du reibst dich sonst noch auf, und auch für die Leute ist es viel zu anstrengend.19Pass auf, was ich dir rate – Gott möge seinen Segen dazu geben! Deine Aufgabe soll es sein, in schwierigen Rechtsfällen die Entscheidung Gottes einzuholen.20Du sollst ihnen auch die Gebote und Anordnungen Gottes erklären und ihnen sagen, welche Regeln für das Zusammenleben des Volkes gelten sollen.21Für die leichteren Streitfälle aber wähle angesehene Männer aus, die nach Gottes Geboten leben, zuverlässig und unbestechlich sind. Setze sie ein als Verantwortliche für jeweils tausend, hundert, fünfzig und zehn.22Sie sollen dem Volk jederzeit als Schiedsleute zur Verfügung stehen und die gewöhnlichen Rechtsfälle entscheiden; nur mit den schwierigeren Fällen sollen sie zu dir kommen. Mach dir die Last leichter, lass sie daran mittragen!23Wenn Gott damit einverstanden ist und du so verfährst, wirst du unter der Last deines Amtes nicht zusammenbrechen, und die Leute werden immer zufrieden nach Hause gehen.«24Mose nahm den Rat seines Schwiegervaters an und handelte danach.25Er wählte aus allen Stämmen Israels angesehene Männer aus und setzte sie als Verantwortliche über je tausend, hundert, fünfzig und zehn.26Sie entschieden von nun an die einfacheren Streitfälle und legten Mose nur die schwierigen Fälle zur Entscheidung vor.27Darauf verabschiedete Mose seinen Schwiegervater, und Jitro kehrte wieder in sein Land zurück.