1Vi vet att när vi dör och lämnar kroppen, blir det som att lämna ett gammalt trasigt tält. Men Gud har berett en evig kropp åt oss i himlen, ett nytt och vackert hus, som inte är gjort av människohänder.2Så länge vi är kvar i vår jordiska kropp, suckar vi och längtar efter att få klä på oss vår himmelska kropp.3För när vi väl har klätt på oss vår himmelska kropp, är vi inte längre andar som saknar kropp.4Medan vi lever här nere, suckar vi och har det svårt. Vi vill ju inte dö och bli av med vår jordiska kropp. Nej, vi vill genast bli påklädda den nya kroppen, så att vår dödliga kropp blir uppslukad av det eviga livet.5Det är ju det livet Gud har skapat oss för. Och som en garanti för att han ska uppfylla vårt hopp har han gett oss sin Ande.6Därför är vi fulla av hopp, även om vi vet att vi, så länge vi är kvar i vår jordiska kropp, inte bor tillsammans med Herren Jesus.7Vår tro gör oss övertygade om det eviga livet, även om vi inte kan se det än.8Ja, vi ser fram emot det eviga livet och skulle hellre vilja lämna kroppen och få bo hos Herren Jesus.9Men det viktiga är att vi alltid gläder Herren, vare sig vi lever eller dör.10Vi ska ju alla stå inför hans domstol en dag och belönas eller straffas för det vi har gjort här nere på jorden.
Gud erbjuder alla att få bli hans vänner
11Jag vet alltså att jag en dag ska få ansvara inför Herren för allt det jag har gjort. Därför gör jag allt för att få så många som möjligt att tro på honom. Gud vet redan allt om mig, men jag hoppas att också ni bedömer mig rättvist.12Är det här ett nytt försök från min sida att tala om hur duktig jag är? Nej, jag vill bara få er att förstå att ni kan vara stolta över mig. Då har ni något att svara andra så kallade sändebud, som skryter med sin egen förmåga och höga ställning, istället för att visa upp att de har rena motiv för det de gör.13När jag talar som om jag saknade förstånd, är det i min iver att tjäna Gud. Och när jag talar förnuftigt är det för att hjälpa er.14Men vad jag än gör, är det kärleken från Jesus Kristus som driver mig. Jag vet ju att Kristus har dött för alla människor, och att alla som tror på honom har dött tillsammans med honom.15Ja, Kristus har dött för alla, för att de som lever i gemenskap med honom inte längre ska leva för sig själva, utan för honom som har dött och uppstått för dem.16Därför bedömer jag inte längre den som tillhör Kristus på ett vanligt mänskligt sätt. Nej, sedan jag förstod vem Kristus är bedömer jag varken honom eller någon annan på det viset.17Den som lever i gemenskap med Kristus är ju förvandlad till en ny människa. Det gamla livet är borta, och något nytt har börjat.18Detta nya liv kommer från Gud, som försonade oss med sig själv och gjorde oss till sina vänner genom det som Kristus gjorde. Och han gav mig uppdraget att berätta om denna försoning.19Ja, genom det som Kristus gjorde, förlät Gud människorna deras synder och försonade hela mänskligheten med sig själv. Och detta budskap om försoning har han gett mig i uppdrag att sprida till andra.20Jag är alltså en representant för Kristus, och Gud vädjar till människorna genom mig. Som Kristus språkrör ber jag dem: ”Acceptera Guds erbjudande och bli hans vänner.”21Gud la ju skulden för människornas synder på Kristus, han som aldrig har gjort något ont. Och genom att Kristus dog för att ta vårt straff, kan vi bli skuldfria inför Gud.
2 Korinthierbrevet 5
Gute Nachricht Bibel 2018
från Deutsche Bibelgesellschaft1Wir wissen ja: Wenn das irdische Zelt, in dem wir jetzt leben, nämlich unser Körper, abgebrochen wird, hat Gott eine andere Behausung für uns bereit: ein Haus im Himmel, das nicht von Menschen gebaut ist und das in Ewigkeit bestehen bleibt. (2 Pet 1:14)2Weil wir das wissen, stöhnen wir und sehnen uns danach, mit dieser himmlischen Behausung umkleidet zu werden; (Rom 8:22; Rom 8:26)3denn wir wollen ja nicht nackt dastehen, wenn wir den irdischen Körper ablegen müssen.4Ja, wir sind bedrückt und stöhnen, solange wir noch in diesem Körper leben; wir wollen aber nicht von unserem sterblichen Körper befreit werden, sondern in den unvergänglichen Körper hineinschlüpfen. Was an uns vergänglich ist, soll vom Leben verschlungen werden. (1 Kor 15:53)5Wir werden auch an dieses Ziel gelangen, denn Gott selbst hat in uns die Voraussetzung dafür geschaffen:[1] Er hat uns ja schon als Anzahlung auf das ewige Leben seinen Geist gegeben. (2 Kor 1:22)6Deshalb bin ich in jeder Lage zuversichtlich. Ich weiß zwar: Solange ich in diesem Körper lebe, bin ich vom Herrn getrennt.7Wir leben ja noch in der Zeit des Glaubens, noch nicht in der Zeit des Schauens. (1 Kor 13:12)8Ich bin aber voller Zuversicht und würde am liebsten sogleich von meinem Körper getrennt und beim Herrn zu Hause sein. (Fil 1:23)9Weil ich mich danach sehne, setze ich aber auch alles daran, zu tun, was ihm gefällt, ob ich nun in diesem Körper lebe oder zu Hause bin beim Herrn.10Denn wir alle müssen vor Christus erscheinen, wenn er Gericht hält. Dann wird jeder Mensch bekommen, was er verdient, je nachdem, ob er in seinem irdischen Leben Gutes getan hat oder Schlechtes. (Apg 10:42; Rom 2:6; 1 Kor 4:5; 2 Kor 11:15; 2 Thess 1:7)
Gottes Friedensangebot in Christus
11Im Bewusstsein, dass ich dem Herrn Rechenschaft schuldig bin, suche ich Menschen zu gewinnen.[2] Vor Gott habe ich nichts zu verbergen. Ich hoffe, dass auch ihr zu dieser Einsicht kommt, wenn ihr euer Gewissen befragt. (Rom 1:13; 1 Kor 4:1; 1 Kor 4:2; 1 Kor 6:4; 1 Kor 9:22)12Ich preise mich nicht schon wieder selbst an. Vielmehr möchte ich euch zeigen, dass ihr Grund habt, auf mich stolz zu sein.[3] Dann wisst ihr auch, wie ihr die zum Schweigen bringen könnt, die auf äußere Vorzüge stolz sind, aber im Innern haben sie nichts vorzuweisen. (2 Kor 3:1; Fil 2:16)13Wenn mich der Geist ergreift und in ekstatische Zustände versetzt – das gibt es auch bei mir[4] –, dann geht das nur Gott etwas an. Wenn ich dagegen bei klarem Verstand bin, dann geht das euch an, und ich bin es euch zugute! (1 Kor 14:18)14Denn die Liebe, die Christus uns erwiesen hat, bestimmt mein ganzes Handeln. Ich halte mir stets vor Augen: Einer ist für alle in den Tod gegangen, also sind sie alle gestorben. (Ef 3:19)15Weil er für sie gestorben ist, gehört ihr Leben nicht mehr ihnen selbst, sondern dem, der für sie gestorben und zum Leben erweckt worden ist. (Rom 6:3; Rom 7:4; Rom 14:7)16Darum beurteile ich von jetzt an niemand mehr nach menschlichen Maßstäben. Auch Christus nicht, den ich einst so beurteilt habe.17Wenn also ein Mensch zu Christus gehört, ist er schon »neue Schöpfung«. Was er früher war, ist vorbei; etwas ganz Neues hat begonnen. (Rom 6:4; Ef 4:24; Upp 21:5)18Das alles aber kommt von Gott. Obwohl ich sein Feind war, hat er sich durch Christus mit mir ausgesöhnt und mir den Auftrag gegeben, seine Versöhnungsbotschaft zu verbreiten. (Rom 5:10; Ef 2:16)19So lautet diese Botschaft: In Christus hat Gott selbst gehandelt und hat die Menschen mit sich versöhnt. Er hat ihnen ihre Verfehlungen vergeben und rechnet sie nicht an. Diese Versöhnungsbotschaft lässt er unter uns verkünden. (Rom 3:24; Kol 1:20)20Uns Aposteln hat Christus den Auftrag und die Vollmacht gegeben, diese Botschaft überall bekannt zu machen. Ja, Gott selbst ist es, der durch uns die Menschen ruft. So bitten wir im Auftrag von Christus: »Bleibt nicht Gottes Feinde! Nehmt die Versöhnung an, die Gott euch anbietet!«[5]21Gott hat Christus, der ohne Sünde war, an unserer Stelle als Sünder verurteilt, damit wir durch ihn vor Gott als gerecht bestehen können. (Joh 8:46; Rom 8:3; Heb 4:15)