från Biblica1Jag bestämde mig alltså för att inte resa till er, så länge det fanns risk för att mitt besök skulle göra er ledsna igen.2Jag ville ju dessutom själv bli glad över att få träffa er igen. Och om jag först hade gjort er ledsna, hur skulle ni då kunna göra mig glad?3Därför skrev jag ett brev istället, så att jag sedan skulle kunna komma utan att bli besviken över er. Ni är ju egentligen min stora glädje, och jag är säker på att ni vill göra mig glad.4Jag var oerhört nedtryckt och bedrövad när jag skrev till er, och tårarna rann. Jag ville ju inte göra er ledsna, utan ville bara visa hur mycket jag älskar er.
Förlåt den som har syndat
5Den man jag skrev om har inte gjort mig ledsen personligen. Nej, det är alla er i församlingen som han har bedrövat genom sitt sätt att handla. Det är väl ingen överdrift att säga?6Men nu har han blivit tillräckligt straffad, eftersom ni nästan allihop var eniga i er dom mot honom.7Nu är det istället dags att förlåta och uppmuntra, så att han inte blir totalt deprimerad.8Se därför till att ni visar honom all den kärlek ni kan.9I mitt förra brev skrev jag att ni skulle straffa mannen. Och det skrev jag också för att se om ni tänkte följa mina råd.10Men nu vill jag att ni slutar straffa honom. Om ni förlåter honom, så gör jag det också, ifall jag nu har något att förlåta honom för. Kristus har ju befallt oss att förlåta och vill att vi ska leva i harmoni med varandra.11Gör vi inte det, kan Satan överlista oss. Och vad han är ute efter det vet vi.
Paulus besök i Troas och Makedonien
12När jag kom till staden Troas för att sprida det glada budskapet om Herren Jesus Kristus, gav Herren mig många möjligheter att tala till människor.13Men jag kände mig hela tiden orolig, eftersom min medarbetare Titus fortfarande inte hade kommit med någon rapport från er.[1] Därför tog jag farväl av de troende och reste vidare hit till Makedonien.
Paulus uppdrag
14-16Jag tackar Gud, som har vunnit seger genom det som Kristus gjorde, och som har gjort mig till sin slav. Jag får nu gå med i hans triumftåg över världen, för att sprida det glada budskapet om Kristus till alla människor. Mitt arbete är som en välluktande rökelsedoft som offras till Gud. Till hans ära sprider jag doften om Kristus till alla människor. Och för de människor som tror på budskapet och blir räddade, är det en doft som ger liv. Men för dem som inte tror på budskapet och därför går evigt förlorade, är det en doft som påminner om att Gud ska straffa dem med döden.[2]Men vem är då värdig att utföra ett sådant arbete?17-22Jo, bara den som har gemenskap med Kristus, är sänd av Gud och är ansvarig inför honom. Och ni vet att jag tillhör den kategorin. Jag är inte som vissa andra, som sprider budskapet för att tjäna pengar.23Gud själv kan intyga att det jag nu säger är sant: det enda skälet till att jag inte besökte er som jag tidigare tänkt, var att jag inte ville komma för att skälla på er.24Men se inte mig och mina medarbetare som några som vill styra över hur ni ska tro. Nej, vi vill bara hjälpa er att vara glada över den tro på Jesus ni redan har. Det är ju den som gör er starka.
1Ich war fest entschlossen: Ich wollte nicht noch einmal zu euch kommen und euch nur wieder traurig machen. (1 Kor 4:21; 2 Kor 12:21)2Denn wenn ich euch traurig mache, bleibt mir ja niemand, der mich wieder froh machen kann.3Genau das habe ich euch in meinem Brief geschrieben. Ich wollte nicht kommen und erleben, dass die mich traurig machen, die mir eigentlich Freude bereiten sollten. Denn ich bin ganz sicher: Euch allen macht es Freude, wenn ihr mir Freude machen könnt. (2 Kor 13:10)4Ich war sehr bedrückt und niedergeschlagen und habe euch unter vielen Tränen geschrieben. Aber ich wollte euch nicht betrüben. Ihr solltet vielmehr sehen, wie sehr ich gerade euch liebe. (2 Kor 7:8)
Paulus bittet die Gemeinde, seinem Gegner zu verzeihen
5Wenn einer von euch jemand Kummer bereitet hat, so hat er ihn nicht mir bereitet, sondern euch allen. Oder doch einem großen Teil von euch, damit ich nicht übertreibe.6Er ist genug gestraft mit dem, was die Mehrheit von euch über ihn verhängt hat. (2 Kor 7:11)7Jetzt ist es an der Zeit, dass ihr ihm verzeiht und ihn ermutigt, damit er nicht in Verzweiflung getrieben wird. (Kol 3:13)8Ich bitte euch also: Beschließt, ihn wieder in Liebe anzunehmen!9Mit meinem Brief wollte ich eure Treue erproben und sehen, ob ihr meinen Anweisungen in allem Folge leistet. (2 Kor 7:12; 2 Kor 7:15)10Wem ihr verzeiht, dem verzeihe ich auch. Wenn ich hier überhaupt etwas zu verzeihen hatte, so habe ich es um euretwillen vor Christus getan.11Der Satan soll uns nicht überlisten. Wir wissen doch genau, was für Absichten er verfolgt! (1 Pet 5:8)
Paulus wartete sehnlichst auf Nachricht
12Ich war bis nach Troas gekommen und verkündete dort die Gute Nachricht von Christus. Der Herr hatte mir die Tür geöffnet für ein erfolgreiches Wirken;13aber ich war unruhig, weil mein Mitarbeiter Titus nicht eintraf. Darum nahm ich Abschied und reiste nach Mazedonien.[1]
Paulus als Apostel im Dienst von Christus
14Ich[2] danke Gott, dass er mich immer im Triumphzug[3] von Christus mitführt und seine rettende Botschaft durch mich an allen Orten bekannt macht, wie einen Wohlgeruch, der sich ausbreitet.[4]15Von mir geht der Wohlgeruch der Botschaft von Christus aus, und das zur Ehre Gottes. Er erreicht die, die gerettet werden, und die, die verloren gehen. (1 Kor 1:18)16Für die Verlorengehenden ist es ein tödlicher Duft, an dem sie sterben. Für die, die gerettet werden, ist es ein Duft, der sie zum Leben führt. Wer ist einer solchen Aufgabe gewachsen?17Viele verbreiten die Botschaft Gottes, wie man ein Geschäft betreibt. Ich dagegen verkünde sie völlig uneigennützig. Ich rede als einer, der Christus dient. Was ich sage, kommt von Gott, dem ich mich verantwortlich weiß. (2 Kor 4:2; Fil 1:15; 1 Thess 2:3; 1 Thess 2:5; 1 Thess 2:10)