1Jag hoppas ni står ut med att jag talar som en dåre en stund till. Ja, det gör ni säkert!2Det var jag som såg till att ni bildligt talat blev förlovade med Jesus Kristus. Och på uppdrag av Gud vakar jag nu svartsjukt över er, så att jag en dag kan överlämna er till Kristus som en brud som har varit honom trogen hela tiden.3Men jag är rädd för att ni ska bli vilseledda och lockas att överge den uppriktiga troheten mot Kristus, precis som Eva blev lurad av ormens övertalningsförmåga.[1]4Om någon kommer och berättar något annat om Jesus än det jag berättade för er, så accepterar ni det ju utan att blinka. Och om någon vill få er att ta emot en annan ande än den ni en gång fick, eller kommer med ett nytt budskap om räddning, så är ni genast med på noterna.5Men jag anser mig inte på något sätt underlägsen dessa väldiga sändebud som kommer med sina falska budskap.6Jag kanske inte är tränad i talekonst som de är, men jag känner väl till det jag talar om. Det har jag redan bevisat för er gång på gång och på många olika sätt.7Men ni kanske skulle ha ansett mig mera värd om jag hade krävt er på ersättning, som dessa sändebud gör? Nu respekterade jag istället er och berättade Guds glada budskap gratis.8Jag plundrade andra församlingar och lät dem underhålla mig, för att jag skulle kunna hjälpa er.9När jag var hos er och inte hade något att leva av, bad jag er inte att försörja mig. Istället kom några troende män från Makedonien och gav mig det jag behövde. Nej, jag har aldrig krävt er på ersättning, och kommer heller aldrig att göra det.10Den stoltheten ska ingen i provinsen Achaia[2] få ta ifrån mig, det lovar jag inför Kristus, han som lever i mig.11Men varför vägrar jag då att ta emot ersättning? Är det för att jag inte älskar er? Jo, det vet Gud att jag gör.12Anledningen är att jag inte vill att dessa falska sändebud ska kunna skryta över att de är lika duktiga som jag.13Gud har aldrig sänt dessa män. De är bedragare, som har lurat er att tro att de är sändebud åt Kristus.14Men det är inget att förvåna sig över. Satan själv förklär sig ju till en ljusets ängel.15Därför är det inte konstigt om hans tjänare också låtsas göra Guds vilja. Men de ska en dag få det straff som deras onda handlingar förtjänar.
Paulus prövningar som sändebud
16Jag ber er än en gång att inte tro att jag helt har tappat förståndet. Men om ni tar mig för en dåre, så lyssna ändå, så att jag får skryta på samma sätt som de falska sändebuden gör.17Att skryta är verkligen inget som Herren Jesus har bett mig göra. Nej, det är rena dårskapen.18Men eftersom dessa falska sändebud skryter med vilka de är, och med vad de gör, så måste också jag göra det.19Och trots att ni anser er vara så kloka, lyssnar ni ju mer än gärna till deras dårskap.20Ni accepterar att de gör er till sina slavar, att de äter er ur husen, att de tar makten över er, att de trycker ner er och förnedrar er.21Ja, jag skäms över att behöva medge att jag inte har varit lika kraftfull som de. Men när det gäller att skryta med vem man är, och med vad man gör, då har jag lika mycket att komma med som dessa falska sändebud. Förlåt om jag nu talar som en dåre igen.22De skryter över vilka de är: De är judar, men det är jag med. De hör till Israels folk, men det gör jag med. De är ättlingar till Abraham, men det är jag med.23De skryter över allt de gör för Kristus – och nu talar jag som om jag helt hade mist förståndet ‑ men jag har gjort mer för Kristus än de flesta. Jag har arbetat hårdare än andra, suttit i fängelse oftare än andra, blivit slagen, jag vet inte hur många gånger, och har ofta varit nära att dö.24Fem gånger har jag fått 39 piskrapp av judarna.[3]25Tre gånger har jag blivit slagen av romarna med spö. En gång har jag stenats. Tre gånger har jag lidit skeppsbrott. Ett helt dygn har jag drivit omkring på öppna havet.26Jag har ofta varit ute på resor, där jag har mött faror på floder och blivit utsatt för rövare. Jag har förföljts både av mitt eget folk och av andra folk. Jag har varit utsatt för faror i städer, i öknar, på havet och bland falska efterföljare till Kristus.[4]27Jag har arbetat och slitit och ofta vakat hela nätter. Jag har varit hungrig och törstig och har ofta fått svälta. Jag har frusit och gått omkring i utslitna kläder.28Och ovanpå allt detta har jag varje dag haft bekymmer för hur det ska gå för alla församlingar.29Om någon har en svag tro, blir jag påmind om hur svag och beroende jag är av Gud. Och om någon överger sin tro på Jesus, plågas jag som av eld.30Ja, om jag nu måste skryta, vill jag skryta över alla dessa händelser som visar min egen svaghet.31Och Gud själv, som är Far till vår Herre Jesus och ska hyllas i evighet, kan intyga att jag inte har ljugit om något.32Här är ännu ett exempel på vad jag har fått vara med om: När jag var i Damaskus lät kung Aretas landshövding sätta ut vakter vid stadsportarna för att arrestera mig.33Men de troende firade ner mig i en korg från en öppning i stadsmuren, så att jag räddades undan landshövdingen.
1Wenn ihr mir[1] doch erlauben würdet, einmal den Verrückten zu spielen – aber das erlaubt ihr ja gern – und mich selbst anzupreisen! (2 Kor 11:19)2Wache ich doch ebenso eifersüchtig über euch wie Gott selbst. Ihr seid für mich wie eine Tochter, die ich für einen Mann bestimmt und mit ihm verlobt habe, um sie ihm unberührt zuzuführen, nämlich Christus. (Ef 5:25)3Eva wurde durch die klugen Lügen der Schlange verführt. Ich fürchte, dass eure Gedanken genauso verwirrt werden und ihr Christus nicht mehr rein und ungeteilt liebt. (1 Mos 3:1; 1 Mos 3:13)4Ihr lasst es euch gefallen, wenn jemand kommt und euch einen anderen Jesus verkündet als den, den ich euch gebracht habe. Ihr lasst euch gerne einen anderen Geist geben als den, den ihr zuerst empfangen habt, und nehmt eine andere Gute Nachricht an als die, die ihr von mir gehört habt. (Gal 1:6)5Ich bin überzeugt, dass ich euren Überaposteln in nichts nachstehe. (1 Kor 15:10; 2 Kor 12:11; Gal 2:6; Gal 2:9)6Vielleicht bin ich kein Meister im Reden, aber in der Erkenntnis nehme ich es mit jedem auf. Das habe ich euch gegenüber zu jeder Zeit und in jeder Lage bewiesen. (1 Kor 2:6)7Oder war es vielleicht unrecht von mir, dass ich euch die Gute Nachricht ohne jede Gegenleistung verkündete? Ich habe mich selbst erniedrigt, um euch zu erhöhen! (1 Kor 9:12; 2 Kor 12:13)8Für meinen Dienst an euch habe ich mich von anderen Gemeinden bezahlen lassen; ich habe sie um euretwillen beraubt. (Fil 4:15)9Solange ich bei euch war, bin ich niemand zur Last gefallen, wenn ich in Not war. Denn die Brüder, die aus Mazedonien kamen, brachten mir, was ich brauchte. Ich habe nichts von euch in Anspruch genommen. So werde ich es auch in Zukunft halten.10Ich verspreche euch bei Christus, der die Wahrheit ist und der in mir lebt: Meinen Ruhm in diesem Punkt wird mir niemand in der ganzen Provinz Achaia nehmen! (1 Kor 9:15)11Warum bestehe ich darauf? Etwa weil ich euch nicht liebe? Gott weiß, wie es damit steht!12Wenn ich auch in Zukunft nichts von euch annehme, so hat das einen anderen Grund: Den Gefallen tue ich euren Überaposteln nicht! Sie warten nur auf die Gelegenheit, mich zu sich herabzuziehen und sich noch ungehinderter anpreisen zu können.[2] (2 Kor 11:5; 2 Kor 12:11)13In Wirklichkeit sind sie falsche Apostel; sie sind Betrüger, die sich nur für Apostel von Christus ausgeben. (Fil 3:2; Upp 2:2)14Das braucht euch nicht zu wundern. Sogar der Satan verstellt sich und gibt sich für einen Engel[3] aus!15Es ist also nichts Besonderes, wenn auch seine Helfer sich verstellen und sich als Diener Gottes ausgeben. Aber am Ende ergeht es ihnen, wie sie es mit ihren Taten verdient haben. (Rom 2:6)
Was Paulus vorzuweisen hat
16Ich wiederhole: Niemand soll glauben, ich sei nicht ganz bei Verstand! Aber wer es meint, soll mich dann eben so nehmen, damit ich mich auch ein klein wenig anpreisen kann.17Was ich jetzt sage, ist nicht im Sinne des Herrn gesagt. Ich spreche wie ein Unzurechnungsfähiger, wenn ich mich darauf einlasse, mich zu rühmen.18Aber weil so viele sich auf ihre Vorzüge berufen, will ich es auch einmal tun.19Ihr seid ja so vernünftig, dass ihr die Verrückten gerne ertragt.20Ihr duldet es, wenn euch jemand unterdrückt, euch ausbeutet und einfängt, euch verachtet und ins Gesicht schlägt.21Ich muss zu meiner Schande gestehen: Dazu war ich zu schwach! Ich rede jetzt wirklich wie ein Verrückter: Womit andere prahlen, damit kann ich auch prahlen.22Sie sind echte Hebräer? Das bin ich auch. Sie sind Israeliten? Das bin ich auch. Sie sind Nachkommen Abrahams? Das bin ich auch. (Rom 11:1)23Sie dienen Christus? Ich rede im Wahnsinn: Ich diene ihm noch viel mehr! Ich habe härter für Christus gearbeitet. Ich bin öfter im Gefängnis gewesen, öfter geschlagen worden. Häufig war ich in Todesgefahr. (Apg 16:23; 1 Kor 4:11; 1 Kor 15:10; 2 Kor 4:8; 2 Kor 6:5; Ef 3:1; 2 Tim 3:11)24Fünfmal habe ich von den Juden die neununddreißig Schläge bekommen. (5 Mos 25:3; Matt 10:17)25Dreimal wurde ich von den Römern mit Stöcken geprügelt, einmal wurde ich gesteinigt. Ich habe drei Schiffbrüche erlebt; das eine Mal trieb ich eine Nacht und einen Tag auf dem Meer. (Apg 14:19; Apg 16:22)26Auf meinen vielen Reisen haben mich Hochwasser und Räuber bedroht. Juden und Nichtjuden haben mir nachgestellt. Es gab Gefahren in Städten und in Einöden, Gefahren auf hoher See und Gefahren bei falschen Brüdern. (Apg 9:23; Apg 14:5)27Ich hatte Mühe und Not und oftmals schlaflose Nächte. Ich war hungrig und durstig, oft hatte ich tagelang nichts zu essen. Ich fror und hatte nichts Warmes anzuziehen. (2 Kor 6:5)28Ich könnte noch vieles aufzählen; aber ich will nur noch eins nennen: die Sorge um alle Gemeinden, die mir täglich zu schaffen macht.29Wenn irgendwo jemand schwach ist, bin ich es mit ihm. Und wenn jemand an Gott irrewird, brennt es mich wie Feuer. (1 Kor 9:22; Gal 6:2)30Wenn schon geprahlt werden muss, will ich mit meiner Schwäche prahlen. (1 Kor 1:31)31Der Gott und Vater unseres Herrn Jesus – gepriesen sei er in Ewigkeit – weiß, dass ich nicht lüge. (2 Kor 1:23)32Als ich in Damaskus war, stellte der Bevollmächtigte des Königs Aretas Wachen an die Stadttore, um mich zu verhaften. (Apg 9:24)33Aber durch das Fenster eines an die Stadtmauer gebauten Hauses wurde ich in einem Korb hinuntergelassen und entkam.