1Från Paulus, Silvanus[1] och Timotheos. Till församlingen i Thessalonike som lever i gemenskap med Gud Fadern och Herren Jesus Kristus. Vi ber att Gud ska visa er godhet och fylla er med frid.
Paulus tackar Gud för församlingens tro
2Vi tackar alltid Gud för er alla och ber ständigt för er,3för vi tänker på allt ni gör. Er tro har omsatts i praktisk handling, er kärlek har visat sig i hårt arbete och ni håller fast vid hoppet om att vår Herre Jesus Kristus ska rädda er för evigt. Därför måste vi tacka vår Gud och Far för er.4Kära syskon[2], Gud älskar er, och vi vet att ni har tackat ja till hans inbjudan att få tillhöra honom.5-6När vi kom till er med det glada budskapet om Jesus tog ni ju emot det. Vi kom till er inte bara med ord, utan Guds heliga Ande gav oss kraft att göra under, så att ni såg att vi verkligen trodde på budskapet själva. Ni vet ju vad vi gjorde bland er för att hjälpa er. Och allt detta övertygade er, så att ni tog emot budskapet om Jesus med den glädje som Guds heliga Ande ger, trots de förföljelser ni blev utsatta för. Ni följde vårt exempel, och därmed också Herren Jesus exempel, genom att ni var villiga att lida.7På det sättet blev ni själva ett föredöme för alla de troende i Makedonien och Achaia[3],8för ni har fört budskapet om Herren Jesus vidare till andra, inte bara i Makedonien och Achaia, utan långt utanför dessa provinsers gränser. Vart vi än kommer, har människor hört talas om er tro på Gud. Vi behöver inte säga någonting,9för alla berättar själva om hur ni tog emot oss och vårt budskap, och hur ni vände er bort från era avgudar för att tjäna den enda Guden som lever och är verklig.10Och de berättar att ni väntar på att Guds Son ska komma tillbaka från Gud i himlen ‑ Jesus, som Gud uppväckte från de döda, och som är den som räddar oss när Gud straffar resten av världen.
1Paulus, Silvanus und Timotheus schreiben diesen Brief an die Gemeinde in Thessalonich, die Gott, dem Vater, und Jesus Christus, dem Herrn, gehört. Gnade und Frieden sei mit euch! (Apg 15:22; 2 Kor 1:19; 2 Thess 1:1; 1 Pet 5:12)
Die Gemeinde in Thessalonich als Vorbild
2Wir danken Gott immerzu für euch alle, wenn wir in unseren Gebeten an euch denken.3Vor unserem Gott und Vater erinnern wir uns stets voll Dank daran, was als Frucht eurer Gemeinschaft mit Jesus Christus, unserem Herrn, bei euch herangereift ist: wie bewährt euer Glaube ist und wie aufopfernd eure Liebe und wie unerschütterlich eure Hoffnung.4Gott liebt euch, Brüder und Schwestern,[1] und wir wissen, dass er euch dazu erwählt hat, ihm zu gehören.5Denn als wir euch die Gute Nachricht verkündeten, geschah das nicht nur mit Worten, sondern auch mit Taten, in denen sich die Macht Gottes zeigte, mit dem Beistand des Heiligen Geistes und mit voller Überzeugung. Ihr wisst ja, wie wir unter euch gelebt und gewirkt haben, um euch die Rettung zu bringen. (1 Kor 2:4; 1 Kor 4:20; 1 Thess 2:13)6Ihr aber seid unserem Vorbild gefolgt und damit dem Vorbild unseres Herrn. Obwohl ihr schwere Anfeindungen ertragen musstet, habt ihr die Botschaft mit der Freude angenommen, die der Geist Gottes schenkt. (1 Kor 4:16)7So seid ihr ein Vorbild für alle Glaubenden in Mazedonien und Achaia geworden.8Und nicht nur dorthin ist die Botschaft des Herrn von euch aus gelangt; es hat sich auch überall sonst herumgesprochen, dass ihr euch Gott zugewandt habt. Wir brauchen niemand etwas davon zu erzählen. (Rom 1:8)9Wo wir auch hinkommen, sprechen sie davon, was für ein segensreiches Wirken wir unter euch entfalten konnten. Überall erzählen sie, wie ihr euch von den Götzen abgewandt habt, um dem wahren und lebendigen Gott zu dienen – (Joh 17:3; Apg 14:15)10und wie ihr nun vom Himmel her seinen Sohn erwartet, den er vom Tod auferweckt hat: Jesus, der uns vor dem bevorstehenden Gericht rettet.