1-2Ni gifta kvinnor måste sätta er man före er själva. Det gäller även de kvinnor som är gifta med män som inte tror på budskapet om Jesus. För om mannen ser att ni alltid handlar osjälviskt och lever ett rent liv helt för Gud, så kan ni få honom att börja tro utan att behöva säga ett enda ord.3Sträva inte efter att dra uppmärksamheten till ert yttre, genom dyrbara smycken, vackra kläder och konstfulla frisyrer.4Nej, satsa istället på ert inre, så att ni har ett mjukt och behagligt sätt. Det är en skönhet som aldrig försvinner, och något som är dyrbart i Guds ögon.5Den skönheten fanns hos de kvinnor som levde för länge sedan och tillhörde Gud. De litade på Gud och satte sin man före sig själva.6Sara till exempel lydde sin man Abraham och kallade honom herre. Ha henne som förebild och gör det som är gott utan att vara rädda för någonting.7Ni gifta män måste leva tillsammans med er fru på ett sätt som stämmer med den undervisning ni har fått. Visa omsorg om henne, eftersom hon är svagare och mer utsatt. Och kom ihåg att också hon en dag ska få del av det eviga livets gåva, så visa henne respekt. Ja, behandla er fru så som Gud vill, annars kommer han inte att svara på era böner.
Råd till alla troende
8Och nu ett ord till er alla: Försök att leva i fullständig harmoni med varandra. Tänk alltid på vad som är bäst för andra. Älska varandra så som syskon bör göra, visa varandra medlidande och erkänn ert behov av varandra.9Se till att ingen hämnas på någon, och att ingen hånar tillbaka om han blir hånad. Nej, be istället att Gud ska ge era fiender allt gott. Det är vad Gud vill att ni ska göra, eftersom ni själva har blivit inbjudna att en dag få del av allt hans goda.10Det står ju i Skriften:”Om du älskar livet och vill kunna njuta av det, försök då att kontrollera din tunga. Tänk på varje ord som kommer över dina läppar. Säg inget ont och ljug aldrig!11Sluta att göra det som är ont och gör det som är gott. Sträva efter att leva i frid med alla. 12Herrens ögon vakar över dem som lyder honom, och hans öron hör deras böner. Men han är emot dem som gör det onda.”[1]
Var beredda att lida
13Ingen gör er väl illa om ni är ivriga att göra det goda?14Men om människor gör er illa därför att ni följer Guds vilja, ska ni se det som en förmån. Var inte rädda för dem och låt er inte skrämmas.15Ni ska ära och upphöja Jesus Kristus, han som är Herre i era liv. Och om någon frågar om er tro, ska ni vara beredda att redogöra för ert hopp om evigt liv.16Men svara med respekt, och utan att verka malliga. Se till att ni alltid har ett gott samvete. Då måste de som anklagar er skämmas över att de talar illa om allt det goda som ni gör därför att ni tillhör Kristus.17Ibland kan det vara Guds vilja att vi får lida för att ha gjort något gott. Men det är i alla fall bättre än att lida för att ha gjort något ont.18Kristus själv fick ju lida. Han dog för att ta straffet för våra synder, en gång för alla. Ja, han som aldrig hade gjort något ont, dog för att vi onda människor skulle få förlåtelse och kunna komma till Gud. Hans kropp blev dödad, men Guds Ande gjorde honom levande igen.[2]19Genom Guds Andes kraft kunde han sedan gå och tala till de andar som Gud håller fängslade.[3]20Det var de andar som under Noas tid vägrade att lyda Gud, trots att han tålmodigt väntade på dem medan Noa byggde sin båt. Bara åtta personer blev sedan räddade när vattnet översvämmade jorden.21Detta vatten är en bild på dopet, som nu räddar er på grund av att Jesus Kristus har uppstått från de döda. Dopet handlar ju inte om att kroppen tvättas ren från smuts, utan om att vi vänder oss till Gud och ber att få våra synder borttvättade.22Ja, Jesus Kristus uppstod från de döda och återvände sedan till himlen. Där sitter han nu på Guds högra sida och regerar, sedan alla änglar och makter och krafter har lagts under honom.[4]
1Für euch Frauen gilt dieselbe Regel: Ihr müsst euch euren Männern unterordnen, damit diejenigen von ihnen, die das Wort der Guten Nachricht nicht hören wollen, durch eure Lebensführung auch ohne Wort für den Glauben gewonnen werden. (1 Kor 7:16; Ef 5:22)2Das kann geschehen, wenn sie sehen, dass ihr ihnen Respekt erweist und ein vorbildliches Leben führt.[1]3Putzt euch nicht äußerlich heraus mit aufwendigen Frisuren, kostbarem Schmuck oder prächtigen Kleidern. (1 Tim 2:9)4Eure Schönheit soll von innen kommen! Freundlichkeit und ein ausgeglichenes Wesen sind der unvergängliche Schmuck, der in Gottes Augen Wert hat.5Auf diese Weise haben sich auch früher die frommen Frauen geschmückt, die ihre Hoffnung auf Gott setzten. Sie haben sich ihren Männern untergeordnet,6wie zum Beispiel Sara, die Abraham gehorchte und ihn ihren »Herrn« nannte.[2] Ihre Töchter seid ihr, wenn ihr das Rechte tut und euch davon durch keine Drohung abbringen lasst.7Ihr Männer müsst euch entsprechend verhalten. Seid rücksichtsvoll zu euren Frauen! Bedenkt, dass sie der schwächere Teil sind. Achtet und ehrt sie; denn sie haben mit euch am ewigen Leben teil, das Gott schenkt. Handelt so, dass nichts euren Gebeten im Weg steht. (Ef 5:25; 1 Tim 2:8)
Für die Gerechtigkeit leiden...
8Euch allen schließlich sage ich: Haltet in derselben Gesinnung zusammen und habt Mitgefühl füreinander! Liebt euch gegenseitig als Brüder und Schwestern![3] Seid gütig und zuvorkommend zueinander! (Ef 4:2; Fil 2:2; 1 Pet 1:22)9Vergeltet Böses nicht mit Bösem, und gebt Beleidigungen nicht wieder zurück! Im Gegenteil, segnet eure Beleidiger, denn Gott hat euch dazu berufen, seinen Segen zu empfangen. (Rom 12:17; 1 Pet 2:23)10Ihr wisst ja: »Wer nach dem wahren Leben verlangt und glückliche Tage sehen will, der nehme seine Zunge gut in Acht, dass er nichts Schlechtes und Hinterhältiges sagt. (Ps 34:13; Jak 1:26)11Er kehre sich vom Bösen ab und tue das Gute. Er mühe sich mit ganzer Kraft darum, mit allen Menschen in Frieden zu leben.12Denn der Herr hat ein offenes Auge für die, die das Rechte tun, und ein offenes Ohr für ihre Bitten. Aber er wendet sich gegen alle, die Böses tun.«13Kann euch überhaupt jemand Böses antun, wenn ihr euch mit ganzer Hingabe darum bemüht, das Gute zu tun? (Rom 13:3)14Wenn ihr aber trotzdem leiden müsst, weil ihr tut, was Gott will, dann dürft ihr euch glücklich preisen. Habt keine Angst vor Menschen; lasst euch nicht erschrecken! (1 Pet 4:14)15Christus allein ist der Herr; haltet ihn heilig in euren Herzen und weicht vor niemand zurück![4] Seid immer bereit, Rede und Antwort zu stehen, wenn jemand fragt, warum ihr so von Hoffnung erfüllt seid. (Kol 4:5; 1 Pet 1:3)16Antwortet taktvoll und bescheiden und mit dem gebotenen Respekt[5] – in dem Bewusstsein, dass ihr ein reines Gewissen habt. Dann werden alle beschämt sein, die euch verleumden, wenn sie sehen, was für ein einwandfreies Leben ihr in Verbindung mit Christus führt. (1 Pet 2:15)17Wenn Gott es aber anders beschlossen hat und es auf sie keinen Eindruck macht,[6] ist es auf jeden Fall besser, für gute Taten zu leiden als für schlechte.
so wie Christus es getan hat. Die Reichweite seines Heilswirkens
18Auch Christus hat ja für die Sünden der Menschen gelitten, der Gerechte für die Schuldigen, ein für alle Mal. So sollte er euch – als Mensch getötet, aber durch den Geist Gottes zum Leben erweckt – den Zugang zu Gott eröffnen. (Rom 5:6; Heb 7:27; 1 Pet 2:21)19In der Kraft dieses Geistes ging er auch zu den Geistern im Gefängnis und verkündete ihnen seinen Sieg.[7] (1 Pet 4:6)20Sie waren ungehorsam gewesen zur Zeit Noachs, als Gott in seiner Geduld mit der Strafe noch wartete, solange Noach die Arche baute. Nur wenige Menschen, nämlich acht, wurden damals in die Arche aufgenommen und durch das Wasser gerettet, das die Arche trug. (1 Mos 6:5; 2 Pet 2:5)21Das ist ein Hinweis auf das Wasser der Taufe, die euch jetzt rettet. Denn der Sinn der Taufe ist ja nicht, dass der Körper vom Schmutz gereinigt wird. Wer sich taufen lässt, bittet damit Gott, sein Gewissen von aller Schuld zu reinigen. Das ist möglich, weil Jesus Christus von den Toten auferstanden (Apg 2:33; Rom 6:3; Ef 5:26)22und zum Himmel aufgestiegen ist. Dort hat er den Ehrenplatz an Gottes rechter Seite eingenommen, und die Engel und alle überirdischen Mächte und Gewalten sind ihm unterworfen. (Apg 1:9; Ef 1:21)