1 Mosebok 26

Nya Levande Bibeln

från Biblica
1 Nu kom en svår hungersnöd över landet, på samma sätt som under Abrahams tid, och Isak flyttade då till Gerar, där Abimelek, filisteernas kung, bodde.2 Herren visade sig där för honom och sa till honom: "Far inte till Egypten.3 Gör som jag säger och stanna här i detta land. Om du gör det, ska jag vara med dig och välsigna dig, och jag ska ge hela detta land till dig och till dina ättlingar, precis som jag lovade din far Abraham.4 Jag ska se till att dina ättlingar blir lika många som stjärnorna! Jag ska ge dem alla dessa länder och de ska bli en välsignelse för alla världens folk.5 Jag ska göra detta därför att Abraham följde mina bud och höll mina lagar."6 Isak bestämde sig då för att stanna i Gerar,7 och när männen frågade honom om Rebecka, svarade han: "Hon är min syster!" Han fruktade nämligen för sitt liv om de fick reda på att hon var hans hustru, och han var rädd att de skulle döda honom för att få henne, för hon var mycket vacker.8 Men Abimelek, filisteernas kung, fick av en händelse se genom fönstret att Isak kelade med Rebecka.9 Då ropade Abimelek på Isak och sa: "Hon är ju din hustru! Varför sa du då att hon var din syster?""Därför att jag var rädd att jag skulle bli dödad", svarade Isak. "Jag trodde någon skulle ta livet av mig för att ta henne ifrån mig."10 "Hur kunde du behandla oss på det sättet?" utropade Abimelek. "Någon kunde ju omdömeslöst ha legat med henne, och vi skulle ha dömts."11 Sedan utfärdade Abimelek en offentlig varning: "Den som skadar denne man eller hans hustru kommer att dö."12 Det året blev Isaks skördar enorma, hundra gånger den säd han sått, för Herren välsignade honom.13 Han blev snart en mäktig man med allt större rikedomar.14 Han hade mängder av får och getter, stora boskapshjordar och många tjänare. Men filisteerna blev avundsjuka på honom,15 och de fyllde igen hans brunnar med jord, alla de brunnar som hans far Abraham hade grävt.16 Till slut bad kung Abimelek Isak att lämna landet. "Gå någon annanstans", sa han till honom. "Du har blivit alltför rik och mäktig för oss."17 Då flyttade Isak ned till Gerardalen och bodde där i stället.18 Än en gång grävde Isak upp de brunnar som hade tillhört hans far Abraham, de som filisteerna hade fyllt igen efter hans fars död, och han gav dem tillbaka de namn som hans far en gång gett dem.19 Hans herdar grävde också en ny brunn i Gerardalen och fann en underjordisk källa.20 Då kom herdarna på orten och påstod att den tillhörde dem: "Detta är vårt land och vår brunn", sa de och grälade med Isaks herdar. Därför kallade de brunnen för Gräl!21 Isaks män grävde då en annan brunn, men det blev strid om den också. Därför kallades den för Fientlighet.22 När de övergett den grävde de ytterligare en, och invånarna på orten lämnade dem slutligen i fred. Därför kallade de brunnen för Utrymme! De sa nämligen: "Nu till sist har Herren gett oss utrymme, så att vi kan föröka oss."23 Därefter gick Isak till Beer-Seba,24 och när han hade kommit dit visade sig Herren för honom på natten. "Jag är din far Abrahams Gud", sa han. "Frukta inte, för jag är med dig och ska välsigna dig och ska ge dig många ättlingar, så att du blir ett stort folk. Jag ska göra detta på grund av mitt löfte till min tjänare Abraham."25 Då byggde Isak ett altare och tillbad Herren. Och han bosatte sig där, och hans tjänare grävde en brunn.26 En dag fick Isak besök från Gerar. Kung Abimelek kom dit tillsammans med sin rådgivare Ahussat och Pikol, befälhavaren över kungens armé.27 "Varför har ni kommit hit?" frågade Isak dem. "Detta är tydligen inget vänskapligt besök, eftersom ni var fientliga mot mig och körde ut mig ur landet."28 De sa: "Vi kan tydligt se att Herren välsignar dig. Därför vill vi ingå ett avtal med dig.29 Lova att du inte kommer att skada oss, på samma sätt som vi inte har skadat dig. Faktum är att vi bara har handlat väl emot dig och sänt dig bort i frid. Vi välsignar dig i Herrens namn."30 Då lagade Isak till en stor måltid åt dem, och de åt och drack som en del av avtalet.31 Så snart de steg upp på morgonen avlade de allesammans högtidliga eder för att bekräfta sitt fredsavtal, och sedan skickade Isak hem dem igen.32 Samma dag kom Isaks tjänare och berättade om brunnen de hade grävt: "Vi har hittat vatten", sa de.33 Därför kallade de brunnen för Sibea, som betyder "ymnighet" eller "sju", och staden där fick namnet Beer-Seba och kallas så än i dag.34 Vid fyrtio års ålder gifte sig Esau med en flicka som hette Judit och som var dotter till hetiten Beeri. Han gifte sig också med Basemat, hetiten Elons dotter.35 Isak och Rebecka var inte glada över att han gifte sig med dem.

1 Mosebok 26

Gute Nachricht Bibel 2018

från Deutsche Bibelgesellschaft
1 Wieder einmal, wie schon zur Zeit Abrahams, brach über das Land eine Hungersnot herein. Isaak suchte bei dem Philisterkönig Abimelech in Gerar Zuflucht. (1 Mos 12:10)2 Der HERR war ihm erschienen und hatte gesagt: »Geh nicht nach Ägypten! Ich will dir sagen, wo du bleiben kannst.3 Lebe hier im Land Kanaan als Fremder, dann werde ich dir beistehen und dich segnen. Dir und deinen Nachkommen will ich alle diese Landstriche geben. Ich halte den Eid, den ich deinem Vater Abraham geschworen habe. (1 Mos 12:2; 1 Mos 12:7; 1 Mos 22:18)4 Ich mache deine Nachkommen so zahlreich wie die Sterne am Himmel und gebe ihnen dieses ganze Land. Bei allen Völkern der Erde wird man dann zueinander sagen: ›Gott segne dich wie die Nachkommen Isaaks!‹[1]5 Das ist der Lohn dafür, dass Abraham meinem Befehl gehorcht und alle meine Gebote und Weisungen befolgt hat.«6 So blieb Isaak in Gerar.7 Als die Männer dort seine Frau Rebekka sahen, fragten sie ihn nach ihr. Da fürchtete er, sie könnten ihn ihretwegen umbringen, weil sie so schön war. Deshalb sagte er: »Sie ist meine Schwester.«8 Isaak lebte mit seiner Frau schon längere Zeit in Gerar, da schaute König Abimelech eines Tages zum Fenster hinaus und sah, wie Isaak und Rebekka sich umarmten.9 Er rief ihn zu sich und hielt ihm vor: »Sie ist ja deine Frau! Warum hast du sie für deine Schwester ausgegeben?« »Ich hatte Angst, es würde mich sonst das Leben kosten«, erwiderte Isaak.10 Doch Abimelech sagte: »In welche Gefahr hast du uns da gebracht! Wie leicht hätte es geschehen können, dass einer meiner Männer mit ihr geschlafen hätte! Dann hättest du uns in schwere Schuld gestürzt.«11 Allen seinen Leuten ließ Abimelech bekannt geben: »Wer diesen Mann oder seine Frau antastet, muss sterben.«12 Isaak säte in Gerar Getreide aus und erntete in diesem Jahr hundertmal so viel, wie er gesät hatte. Denn der HERR segnete ihn.13 Auch weiterhin vermehrte sich Isaaks Besitz, und er wurde ein sehr reicher Mann.14 Er hatte so viele Schafe, Ziegen, Rinder und Knechte, dass die Philister neidisch wurden.15 Deshalb schütteten sie alle Brunnen zu, die von den Knechten seines Vaters Abraham gegraben worden waren.16 Abimelech sagte zu Isaak: »Zieh von uns weg! Du bist uns zu mächtig geworden.«17 So verließ Isaak das Stadtgebiet und schlug sein Lager im Tal von Gerar auf.18 Er legte die Brunnen wieder frei, die von den Leuten Abrahams gegraben und nach dessen Tod von den Philistern zugeschüttet worden waren, und er gab ihnen wieder die alten Namen, die sein Vater ihnen gegeben hatte.19 Als die Knechte Isaaks im Tal gruben, stießen sie auf eine Quelle.20 Die Hirten von Gerar machten den Hirten Isaaks die Quelle streitig und erklärten: »Das Wasser gehört uns!« Deshalb nannte Isaak den Brunnen Esek (Streit).21 Seine Leute gruben einen weiteren Brunnen, und auch um den gab es Streit; deshalb nannte er ihn Sitna (Zank).22 Dann zog er von dort weg und grub an anderer Stelle einen Brunnen. Diesmal gab es keinen Streit. Da sagte Isaak: »Jetzt hat der HERR uns freien Raum gegeben; hier werden wir uns ausbreiten können.« Deshalb nannte er den Brunnen Rehobot (Weite).23 Von da aus zog Isaak weiter nach Beerscheba.24 In der ersten Nacht erschien ihm dort der HERR und sagte zu ihm: »Ich bin der Gott deines Vaters Abraham. Hab keine Angst; ich stehe dir bei! Ich will dich segnen und dir viele Nachkommen geben, wie ich es meinem Diener Abraham versprochen habe.« (1 Mos 12:2)25 Isaak baute an der Stelle einen Altar und rief im Gebet den Namen des HERRN an. Er schlug sein Lager dort auf, und seine Knechte begannen einen Brunnen zu graben.26 Da besuchte ihn König Abimelech aus Gerar mit seinem Ratgeber Ahusat und seinem Heerführer Pichol. (1 Mos 21:22)27 »Warum kommt ihr zu mir?«, fragte Isaak. »Ihr habt mich doch wie einen Feind behandelt und von euch fortgejagt!«28 Sie antworteten: »Wir haben erkannt, dass der HERR auf deiner Seite steht. Deshalb haben wir gedacht, wir sollten einen Friedensvertrag schließen und ihn durch einen feierlichen Eid bekräftigen.29 Versprich uns, dass du uns keinen Schaden zufügen willst! Wir haben dir ja auch nichts zuleide getan; wir haben dir nur Gutes erwiesen und dich in Frieden ziehen lassen. Es ist offenkundig, dass der HERR dich segnet.«30 Isaak ließ ein Festmahl zubereiten und sie aßen und tranken miteinander.31 Am anderen Morgen schworen sie einen feierlichen Eid, sich gegenseitig keinen Schaden zu tun. Isaak verabschiedete die drei und ließ sie in Frieden ziehen.32 Am selben Tag kamen die Knechte, die den Brunnen gruben, zu Isaak und berichteten: »Wir sind auf Wasser gestoßen!«33 Da nannte Isaak den Brunnen Schiba (Schwur). Deshalb heißt der Ort bis zum heutigen Tag Beerscheba.[2] (1 Mos 21:31)34 Als Esau 40 Jahre alt war, heiratete er zwei Hetiterinnen, Jehudit, die Tochter von Beeri, und Basemat, die Tochter von Elon. (1 Mos 24:3)35 Darüber waren Isaak und Rebekka sehr bekümmert.