1En tid senare prövade Gud Abrahams tro och lydnad. "Abraham!" ropade Gud."Ja, Herre", svarade han.2"Tag med dig din ende son, Isak, som du älskar så mycket, och gå till Moria land och offra honom där som ett brännoffer på det berg som jag ska visa dig! "3Följande morgon steg Abraham upp tidigt, högg ved till elden på altaret, sadlade sin åsna, tog med sig sonen Isak och två unga tjänare och började gå mot den plats som Gud hade sagt till honom.4På resans tredje dag såg Abraham målet på avstånd.5"Stanna här med åsnan", sa Abraham till de unga männen, "så ska jag och pojken gå vidare och tillbe, och sedan kommer vi tillbaka."6Abraham lade veden till brännoffret på Isaks axlar, medan han själv bar kniven och flintan för att få eld. Tillsammans fortsatte de vidare.7"Far", frågade Isak, "vi har ved och vi har flinta att göra upp eld med, men var är lammet till offret?"8"Gud ska ordna det, min son", svarade Abraham, medan de gick vidare.9När de kom fram till platsen som Gud hade visat Abraham byggde han ett altare, och på det lade han i ordning veden till elden. Sedan band han Isak och lade honom på altaret över veden.10Så höjde Abraham kniven för att döda sin son och offra honom.11I det ögonblicket ropade Guds ängel från himlen: "Abraham! Abraham!""Ja, Herre!" svarade han.12"Lägg bort kniven! Skada inte pojken på något sätt, för jag vet att Gud betyder mest i ditt liv. Du har inte undanhållit något från mig, inte ens din älskade son."13Då lade Abraham märke till en bagge, som hade fastnat med hornen i en buske. Han tog baggen och offrade den som ett brännoffer på altaret i stället för sin son.14Abraham kallade platsen 'Herren utser', och det namnet bär den än i dag.15Sedan kallade Guds ängel än en gång på Abraham från himlen.16"Jag, Herren, har svurit vid mig själv att eftersom du har varit lydig och inte ens undanhållit din älskade son från mig,17ska jag välsigna dig med så rikliga välsignelser att du inte kan räkna dem, och jag ska mångdubbla dina efterkommande till tusentals miljoner, lika omöjliga att räkna som stjärnorna ovanför dig på himlen och som sanden på havsstranden. Dina efterkommande kommer att besegra sina fiender18och bli en välsignelse för alla folk, och detta ska ske därför att du har varit lydig mot mig."19Sedan återvände de till tjänarna och reste tillbaka hem till Beer-Seba.20-23En tid därefter fick de ett meddelande om att Milka, Abrahams bror Nahors hustru, hade fått åtta söner. Den äldste hette Us. Sedan kom Bus, Kemuel (Arams far), Kesed, Haso, Pildas, Jidlaf och Betuel (Rebeckas far).24Nahor hade också fyra andra barn med sin bihustru Reuma, nämligen Teba, Gaham, Tahas och Maaka.
1Einige Zeit danach geschah es: Gott stellte Abraham auf die Probe. »Abraham!«, rief er. »Ja?«, erwiderte Abraham. (Heb 11:17; Jak 2:21; 1 Mack 2:52; Vish 10:5; Syr 44:20)2»Nimm deinen Sohn«, sagte Gott, »deinen einzigen, der dir ans Herz gewachsen ist, den Isaak! Geh mit ihm ins Land Morija auf einen Berg, den ich dir nennen werde, und opfere ihn mir dort als Brandopfer.«3Am nächsten Morgen stand Abraham früh auf. Er spaltete Holz für das Opferfeuer, belud seinen Esel und machte sich mit seinem Sohn auf den Weg zu dem Ort, von dem Gott gesprochen hatte. Auch zwei Knechte nahm er mit.4Am dritten Tag erblickte er den Berg in der Ferne.5Da sagte er zu den Knechten: »Bleibt hier mit dem Esel! Ich gehe mit dem Jungen dort hinauf, um mich vor Gott niederzuwerfen; dann kommen wir wieder zurück.«6Abraham packte seinem Sohn die Holzscheite auf den Rücken; er selbst nahm das Becken mit glühenden Kohlen und das Messer. So gingen die beiden miteinander.7Nach einer Weile sagte Isaak: »Vater!« »Ja, mein Sohn?« »Feuer und Holz haben wir, aber wo ist das Lamm für das Opfer?«8»Gott wird schon für ein Opferlamm sorgen!« So gingen die beiden miteinander.9Sie kamen zu dem Ort, von dem Gott zu Abraham gesprochen hatte. Auf dem Berg baute Abraham einen Altar und schichtete die Holzscheite auf. Er fesselte Isaak und legte ihn auf den Altar, oben auf den Holzstoß.10Schon fasste er nach dem Messer, um seinen Sohn zu schlachten,11da rief der Engel des HERRN vom Himmel her: »Abraham! Abraham!« »Ja?«, erwiderte er,12und der Engel rief: »Halt ein! Tu dem Jungen nichts zuleide! Jetzt weiß ich, dass du Gott gehorchst. Du warst bereit, mir sogar deinen einzigen Sohn zu opfern.«13Als Abraham aufblickte, sah er einen einzelnen[1] Schafbock, der sich mit seinen Hörnern im Gestrüpp verfangen hatte. Er ging hinüber, nahm das Tier und opferte es anstelle seines Sohnes auf dem Altar.14Er nannte den Ort »Der HERR sorgt vor«. Noch heute sagt man: »Auf dem Berg des HERRN ist vorgesorgt.«15Noch einmal rief der Engel des HERRN vom Himmel her16und sagte zu Abraham: »Ich schwöre bei mir selbst, sagt der HERR: Weil du mir gehorcht hast und sogar bereit warst, mir deinen einzigen Sohn zu geben, (Heb 6:13)17werde ich dich segnen! Deine Nachkommen mache ich so zahlreich wie die Sterne am Himmel und die Sandkörner am Meeresstrand. Sie werden ihre Feinde besiegen und ihre Städte erobern. (1 Mos 12:2)18Bei allen Völkern der Erde werden die Leute zueinander sagen: ›Gott segne dich wie die Nachkommen Abrahams!‹[2] Das ist die Belohnung dafür, dass du meinem Befehl gehorcht hast.« (1 Mos 26:4; 1 Mos 48:20)19Abraham kehrte wieder zu seinen Knechten zurück und sie gingen miteinander nach Beerscheba. Dort blieb Abraham wohnen.
Die Nachkommen Nahors
20Bald danach erhielt Abraham die Nachricht: »Auch Milka hat deinem Bruder Nahor Söhne geboren.« (1 Mos 11:29)21-23Es waren acht, die sie dem Bruder Abrahams geboren hatte: Uz, der Erstgeborene, Bus, Kemuël, von dem die Aramäer abstammen, Kesed, Haso, Pildasch, Jidlaf und Betuël, der Vater von Rebekka.24Außerdem hatte Nahors Nebenfrau Rëuma ihm die Söhne Tebach, Gaham, Tahasch und Maacha geboren.