1Vid den tiden talade människorna ett enda språk.2När befolkningen ökade och människorna spred sig österut upptäcktes en slätt i Babylonien, som snart blev befolkad.3-4Folket som bodde där började tala om att bygga en stor stad med ett torn, som skulle nå upp till himlen - ett ståtligt, evigt monument över dem själva."Detta kommer att sammansvetsa oss, och hindrar oss från att bli kringspridda över hela världen", sa de. De började att tillverka stora mängder av bränt tegel och att samla jordbeck till murbruk.5Men när Gud kom ned för att se staden och tornet, som de höll på att bygga,6sa han: "Om de kan klara av detta när de just har börjat utnyttja sin språkliga och politiska enhet, tänk bara på vad de ska kunna göra längre fram! Inget kommer att bli omöjligt för dem!7Kom, låt oss gå dit ner och ge dem olika språk, så att de inte kan förstå varandra!8Genom sitt handlande spred Gud ut dem över hela jorden, och då upphörde byggandet av staden.9Det är därför som den kallas Babel, som betyder förvirring, för det var där som Herren förvirrade dem genom att ge dem många språk och på detta sätt skingra dem över hela jorden.
Sems ättlingar
10-11Två år efter floden, när Sem var 100 år gammal, föddes hans son Arpaksad. Efter det levde Sem ytterligare 500 år och fick många söner och döttrar.12-13När Arpaksad var trettiofem år gammal föddes hans son Sela, och därefter levde han ytterligare 403 år och fick många söner och döttrar.14-15Sela var trettio år gammal när hans son Eber föddes, och han levde ytterligare 403 år och fick många söner och döttrar.16-17Eber var trettiofyra år gammal när hans son Peleg föddes. Han levde ytterligare 430 år och fick många söner och döttrar.18-19Peleg var trettio år gammal när hans son Regu föddes. Han levde ytterligare 209 år och fick många söner och döttrar.20-21Regu var trettiotvå år gammal när Serug föddes. Han levde ytterligare 207 år och fick många söner och döttrar.22-23Serug var trettio år gammal när hans son Nahor föddes. Han levde ytterligare 200 år och fick många söner och döttrar.24-25Nahor var tjugonio år gammal när hans son Tera föddes. Han levde ytterligare 119 år och fick söner och döttrar.26När Tera var sjuttio år gammal hade han tre söner - Abram, Nahor och Haran.27Och Haran fick en son, som hette Lot.28Men Haran dog som ung i det land där han föddes (i kaldeernas Ur) och efterlämnade sin far.29Under tiden gifte sig Abram med sin halvsyster Sarai, och hans bror Nahor gifte sig med den föräldralösa sondottern Milka, som var dotter till brodern Haran. Milka hade en bror som hette Jiska.30Men Sarai var ofruktsam och kunde inte få några barn.31Då tog Tera sin son Abram, sin sonson Lot, Harans son, och sin svärdotter Sarai och lämnade kaldeernas Ur för att flytta till Kanaans land. Men de stannade och bosatte sig i staden Haran.32Där dog Tera, 205 år gammal.
Die Menschheit will es mit Gott aufnehmen (Der babylonische Turm)
1Die Menschen hatten damals noch alle dieselbe Sprache und gebrauchten dieselben Wörter.2Als sie nun von Osten aufbrachen, kamen sie in eine Ebene im Land Schinar und siedelten sich dort an.3Sie sagten zueinander: »Ans Werk! Wir machen Ziegel aus Lehm und brennen sie!« Sie wollten die Ziegel als Bausteine verwenden und Asphalt als Mörtel.4Sie sagten: »Ans Werk! Wir bauen uns eine Stadt mit einem Turm, der bis an den Himmel reicht! Dann wird unser Name in aller Welt berühmt. Dieses Bauwerk wird uns zusammenhalten, sodass wir nicht über die ganze Erde zerstreut werden.«5Da kam der HERR vom Himmel herab, um die Stadt und den Turm anzusehen, die sie bauten.6Als er alles gesehen hatte, sagte er: »Wohin wird das noch führen? Sie sind ein einziges Volk und sprechen alle dieselbe Sprache. Wenn sie diesen Bau vollenden, wird ihnen nichts mehr unmöglich sein. Sie werden alles ausführen, was ihnen in den Sinn kommt.«7Und dann sagte er: »Ans Werk! Wir steigen hinab und verwirren ihre Sprache, damit niemand mehr den anderen versteht!«8So zerstreute der HERR sie über die ganze Erde und sie konnten die Stadt nicht weiterbauen.9Darum heißt diese Stadt Babel,[1] denn dort hat der HERR die Sprache der Menschen verwirrt und von dort aus die Menschheit über die ganze Erde zerstreut.
Die Nachkommen Sems bis zu Abraham (Abram)
10Hier ist die Liste der Nachkommen Sems: Als Sem 100 Jahre alt war, zeugte er Arpachschad. Das war zwei Jahre nach der großen Flut.[2] (1 Mos 10:21; 1 Krön 1:24)11Danach lebte er noch 500 Jahre und zeugte weitere Söhne und Töchter.12-25Als Arpachschad 35 Jahre alt war, zeugte er Schelach und lebte danach noch 403 Jahre. Als Schelach 30 Jahre alt war, zeugte er Eber und lebte danach noch 403 Jahre. Als Eber 34 Jahre alt war, zeugte er Peleg und lebte danach noch 430 Jahre. Als Peleg 30 Jahre alt war, zeugte er Regu und lebte danach noch 209 Jahre. Als Regu 32 Jahre alt war, zeugte er Serug und lebte danach noch 207 Jahre. Als Serug 30 Jahre alt war, zeugte er Nahor und lebte danach noch 200 Jahre. Als Nahor 29 Jahre alt war, zeugte er Terach und lebte danach noch 119 Jahre. Sie alle zeugten nach ihrem Erstgeborenen noch weitere Söhne und Töchter.26Als Terach 70 Jahre alt war, zeugte er Abram, Nahor und Haran.27Hier ist die Liste der Nachkommen Terachs: Seine Söhne waren Abram, Nahor und Haran. Haran zeugte Lot;28er starb noch vor seinem Vater Terach in seiner Heimatstadt Ur in Chaldäa.[3]29Abram heiratete Sarai und Nahor heiratete Milka, die Tochter Harans und Schwester Jiskas.30Sarai aber bekam keine Kinder. (1 Mos 15:2; 1 Mos 17:15; 1 Mos 21:1)31Terach brach aus Ur in Chaldäa auf, um ins Land Kanaan zu ziehen. Er nahm seinen Sohn Abram, seinen Enkel Lot und seine Schwiegertochter Sarai mit. Sie kamen bis nach Haran und siedelten sich dort an.32Terach wurde 205 Jahre alt; er starb in Haran.