1När Ahab talade om för drottning Isebel vad Elia hade gjort, och att han hade dödat Baals profeter,2skickade hon följande meddelande till Elia: "Du har dödat mina profeter, och nu svär jag vid gudarna att du vid den här tiden i morgon kväll också kommer att vara död."3Då flydde Elia för sitt liv. I Beer-Seba, en stad i Juda, lämnade han kvar sin tjänare.4Sedan gick han ensam ut i öknen. Han gick hela dagen och satte sig till slut under en ginstbuske och önskade sig döden."Nu har jag gjort nog", sa han till Herren. "Ta mitt liv. Jag ska ju någon gång dö, så det kan lika gärna ske nu."5Sedan lade han sig ner under busken och somnade. Men en ängel kom fram och rörde vid honom och sa till honom att resa sig upp.6Då upptäckte Elia bröd som hade gräddats på heta stenar och en kruka med vatten. Elia åt och drack, och sedan lade han sig igen.7Då kom Herrens ängel tillbaka och rörde vid honom och sa till honom: "Res dig upp och ät lite mer, för du har en lång resa framför dig."8Elia lydde och reste sig upp. Han åt och drack, och maten gav honom en sådan styrka att han kunde gå fyrtio dygn i sträck till berget Horeb, Guds berg,9där han gick in i en grotta för natten.
Gud talar till Elia
10"Vad gör du här, Elia?" frågade Herren honom."Jag har arbetat med stor iver för Herren, himlarnas Gud", svarade han. "Men Israels folk har brutit sitt förbund med dig och rivit ner alla dina altaren och dödat dina profeter. Nu är det bara jag kvar, och de försöker döda mig också."11"Gå ut och ställ dig inför mig på berget", befallde Herren honom. "Jag ska gå förbi där."Sedan svepte en väldig storm fram över berget, så våldsam att klipporna slets loss, men Herren var inte i stormen. Efter stormen kom en fruktansvärd jordbävning, men Herren var inte i den.12Efter jordbävningen kom det en eld, men Herren var inte heller i elden. Efter elden hördes en stilla susning.13När Elia hörde susningen gömde han ansiktet i sin mantel och gick ut och ställde sig vid ingången till grottan. Då hördes på nytt en röst, som frågade: "Vad gör du här, Elia?"14Han svarade än en gång: "Jag har arbetat med stor iver för Herren, himlarnas Gud, men folket har brutit sitt förbund och rivit ner alla dina altaren. Varenda en av dina profeter har de dödat utom mig, och nu är de efter mig också."15"Gå tillbaka samma väg du kom, och gå till Damaskus öken", sa Herren till honom. "När du kommer fram ska du smörja Hasael till kung över Aram.16Sedan ska du smörja Nimsis son Jehu till kung över Israel, och Elisa, som är son till Safat från Abel-Mehola, till att efterträda dig som min profet.17Den som flyr från Hasael ska dödas av Jehu, och den som flyr från Jehu ska dödas av Elisa.18Och det finns faktiskt 7.000 män i Israel som aldrig har böjt sig för Baal och tillbett honom!"
Elisa blir Elias lärjunge
19Elia gav sig iväg och hittade Elisa, som höll på att plöja en åker. Han plöjde med tolv par oxar, och Elisa gick sist i raden och körde det tolfte paret. Elia gick fram till honom och kastade sin mantel över axlarna på honom och gick sedan sin väg.20Elisa lämnade oxarna och sprang efter Elia. "Låt mig bara få ta avsked av mina föräldrar! Sedan ska jag följa dig", sa han."Gå tillbaka du", svarade Elia. "Varför all denna uppståndelse?"21Elisa gick då tillbaka till oxarna och slaktade dem och använde virket från plogen till att göra upp en eld för att koka köttet. Han inbjöd de övriga som hade plöjt med honom till måltiden, och de festade tillsammans. Sedan följde Elisa Elia och blev hans medhjälpare.
1Ahab berichtete Isebel alles, was Elija getan und dass er alle Propheten Baals umgebracht hatte.2Da schickte Isebel einen Boten zu Elija und ließ ihm sagen: »Die Götter sollen mich strafen, wenn ich dich morgen um diese Zeit nicht ebenso umbringen werde, wie du meine Propheten umgebracht hast!«3Da packte Elija die Angst[1] und er floh, um sein Leben zu retten. In Beerscheba an der Südgrenze von Juda ließ er seinen Diener zurück4und wanderte allein weiter, einen Tag lang nach Süden in die Steppe hinein. Dann setzte er sich unter einen Ginsterstrauch und wünschte den Tod herbei. »HERR, ich kann nicht mehr«, sagte er. »Lass mich sterben! Ich bin nicht besser als meine Vorfahren.« (4 Mos 11:15; Jon 4:3; Jon 4:8)5Dann legte er sich unter den Ginsterstrauch und schlief ein. Aber ein Engel kam, weckte ihn und sagte: »Steh auf und iss!«6Als Elija sich umschaute, entdeckte er hinter seinem Kopf ein frisches Fladenbrot und einen Krug mit Wasser. Er aß und trank und legte sich wieder schlafen.7Aber der Engel des HERRN weckte ihn noch einmal und sagte: »Steh auf und iss! Du hast einen weiten Weg vor dir!«8Elija stand auf, aß und trank und machte sich auf den Weg. Er war so gestärkt, dass er vierzig Tage und Nächte ununterbrochen wanderte, bis er zum Berg Gottes, dem Horeb, kam.9Dort ging er in die Höhle hinein und wollte sich darin schlafen legen. Da hörte er plötzlich die Stimme des HERRN: »Elija, was willst du hier?«10Elija antwortete: »HERR, ich habe mich leidenschaftlich für dich, den Gott Israels und der ganzen Welt,[2] eingesetzt; denn die Leute von Israel haben den Bund gebrochen, den du mit ihnen geschlossen hast; sie haben deine Altäre niedergerissen und deine Propheten umgebracht. Ich allein bin übrig geblieben und nun wollen sie auch mich noch töten.« (1 Kung 18:22)
Gott offenbart sich Elija und gibt ihm einen Auftrag
11Der HERR sagte: »Komm aus der Höhle und tritt auf den Berg vor mich hin! Ich werde an dir vorübergehen!« Da kam ein Sturm, der an der Bergwand rüttelte, dass die Felsbrocken flogen. Aber der HERR war nicht im Sturm. Als der Sturm vorüber war, kam ein starkes Erdbeben. Aber der HERR war nicht im Erdbeben.12Als das Beben vorüber war, kam ein loderndes Feuer. Aber der HERR war nicht im Feuer. Als das Feuer vorüber war, kam ein ganz leiser Hauch.13Da verhüllte Elija sein Gesicht mit dem Mantel, trat vor und stellte sich in den Eingang der Höhle. Eine Stimme fragte ihn: »Elija, was willst du hier?« (2 Mos 3:6; 2 Mos 33:20)14Er antwortete: »HERR, ich habe mich leidenschaftlich für dich, den Gott Israels und der ganzen Welt, eingesetzt, denn die Leute von Israel haben den Bund gebrochen, den du mit ihnen geschlossen hast; sie haben deine Altäre niedergerissen und deine Propheten umgebracht. Ich allein bin übrig geblieben, und nun wollen sie auch mich noch töten.« (Rom 11:3)15Da befahl ihm der HERR: »Geh den Weg zurück, den du gekommen bist! Geh bis nach Damaskus und salbe dort Hasaël zum König von Syrien. (2 Kung 8:7)16Darauf salbe Jehu, den Sohn von Nimschi, zum König von Israel und Elischa, den Sohn Schafats aus dem Dorf Abel-Mehola, zum Propheten, zu deinem Nachfolger. (1 Kung 19:19; 2 Kung 2:9; 2 Kung 9:1)17Wer dem Schwert Hasaëls entrinnt, den wird Jehu töten, und wer sich vor Jehu retten kann, der kommt durch Elischa um.18Aber ich werde dafür sorgen, dass in Israel siebentausend Männer am Leben bleiben, alle, die nicht vor Baal niedergekniet sind und sein Bild nicht geküsst haben.« (Rom 11:4)
Elija nimmt Elischa in seinen Dienst
19Als Elija vom Berg Horeb zurückkam, traf er Elischa, den Sohn Schafats, beim Pflügen. Elf Knechte mit je einem Rindergespann gingen vor ihm her, er selbst führte das zwölfte Gespann. Im Vorbeigehen warf Elija ihm seinen Prophetenmantel über. (1 Sam 28:14)20Sofort verließ Elischa sein Gespann, lief Elija nach und sagte zu ihm: »Lass mich noch meinen Vater und meine Mutter zum Abschied küssen, dann folge ich dir!« »Geh nur«, sagte Elija, »aber vergiss nicht, was ich mit dir gemacht habe!«[3] (Luk 9:61)21Danach nahm Elischa die beiden Rinder seines Gespanns und schlachtete sie. Mit dem Holz des Jochs machte er ein Feuer, kochte das Fleisch und gab es seinen Leuten als Abschiedsmahl. Dann ging er mit Elija und wurde sein Diener.