1Om jag har fått förmågan att tala okända språk, både jordiska och himmelska, men inte visar kärlek, då liknar jag en gonggong eller en cymbal som bara avger meningslösa ljud.2Om jag har fått förmågan att framföra budskap från Gud, känner till alla Guds hemligheter och har kunskap från Gud, och om jag har en tro som är så stark att jag kan flytta berg, men inte visar kärlek, då är min förmåga värdelös.3Om jag ger allt jag äger till de fattiga, och till och med är villig att dö för min tro, men inte visar kärlek, då har jag ändå inte gjort något av värde.4Den som älskar andra visar tålamod och omsorg. Han är inte avundsjuk eller skrytsam eller mallig.5Han är inte oförskämd eller självisk. Han blir inte arg för minsta småsak, och är inte långsint.6Den som älskar andra blir inte glad när de gör något ont, utan blir glad när de håller sig till det sanna budskapet.7Den som älskar ger inte upp. Han tror på andra, hoppas in i det längsta och är beredd att uthärda allt.8Kärleken kommer alltid att finnas kvar. Men att kunna framföra budskap från Gud, att kunna tala okända språk eller att kunna meddela kunskap från Gud, är förmågor som inte alltid kommer att behövas.9Den kunskap vi får från Gud, och de budskap han ger oss att framföra, ger oss bara en skymt av Gud.10Men när Jesus kommer tillbaka, då behövs inte längre dessa begränsade förmågor.11Låt mig förklara med en bild: När jag var barn talade och tänkte och resonerade jag som ett barn, men sedan jag blev vuxen tänker jag inte längre som ett barn.12Exakt så är det med vår kunskap om Gud. Vi är fortfarande som barn, vi ser bara en suddig spegelbild av honom. Men när Jesus kommer tillbaka ska vi möta Gud ansikte mot ansikte, och då ska vi lära känna Gud lika bra som han känner oss.13Tre saker kommer alltså alltid att vara viktiga: att tro på Jesus, att hålla fast vid hoppet om vår slutliga räddning och att visa kärlek mot våra medmänniskor. Men det allra viktigaste är att vi visar kärlek.
1 Korinthierbrevet 13
Gute Nachricht Bibel 2018
från Deutsche Bibelgesellschaft1Wenn ich die Sprachen aller Menschen spreche und sogar die Sprache der Engel, aber ich habe keine Liebe – dann bin ich doch nur ein dröhnender Gong oder eine lärmende Trommel. (Rom 13:8; 1 Kor 8:1; 2 Kor 12:3)2Wenn ich prophetische Eingebungen habe und alle himmlischen Geheimnisse weiß und alle Erkenntnis besitze, wenn ich einen so starken Glauben habe, dass ich Berge versetzen kann, aber ich habe keine Liebe – dann bin ich nichts. (Matt 7:22; Matt 17:20; 1 Kor 12:8)3Und wenn ich all meinen Besitz verteile und den Tod in den Flammen auf mich nehme,[1] aber ich habe keine Liebe – dann nützt es mir nichts. (Dan 3:19; Mark 10:21)4Die Liebe ist geduldig und gütig. Die Liebe eifert nicht für den eigenen Standpunkt, sie prahlt nicht und spielt sich nicht auf.5Die Liebe nimmt sich keine Freiheiten heraus, sie sucht nicht den eigenen Vorteil. Sie lässt sich nicht zum Zorn reizen und trägt das Böse nicht nach.6Sie ist nicht schadenfroh, wenn anderen Unrecht geschieht, sondern freut sich mit, wenn jemand das Rechte tut.7Die Liebe gibt nie jemand auf, in jeder Lage vertraut und hofft sie für andere; alles erträgt sie mit großer Geduld.8Niemals wird die Liebe vergehen. Prophetische Eingebungen hören einmal auf, das Reden in Sprachen des Geistes verstummt, auch die Erkenntnis wird ein Ende nehmen. (1 Kor 14:1)9Denn unser Erkennen ist Stückwerk, und unser prophetisches Reden ist Stückwerk.10Wenn sich die ganze Wahrheit enthüllen wird, ist es mit dem Stückwerk vorbei.11Einst, als ich noch ein Kind war, da redete ich wie ein Kind, ich fühlte und dachte wie ein Kind. Als ich dann aber erwachsen war, habe ich die kindlichen Vorstellungen abgelegt.12Jetzt sehen wir nur ein unklares Bild wie in einem trüben Spiegel; dann aber schauen wir Gott von Angesicht. Jetzt kennen wir Gott nur unvollkommen; dann aber werden wir Gott völlig kennen, so wie er uns jetzt schon kennt. (Rom 8:24; 2 Kor 5:7; 1 Joh 3:2)13Auch wenn alles einmal aufhört – Glaube, Hoffnung und Liebe nicht. Diese drei werden immer bleiben; doch am höchsten steht die Liebe. (Gal 5:5; Kol 1:4; 1 Thess 1:3; 1 Thess 5:8; Heb 10:22)