1Från Paulus, som genom Guds vilja är utsedd till att vara sändebud[1] åt Jesus Kristus. Min medarbetare Sosthenes är med och sänder sina hälsningar.2Till Guds församling i Korinth, till er som tillhör Gud på grund av det som Jesus Kristus har gjort för oss. Till er som har fått erbjudandet att vara Guds folk, tillsammans med alla de människor utöver jorden som tillber vår Herre Jesus Kristus, han som är både deras och vår Herre.3Jag ber att Gud, vår Far, och Herren Jesus Kristus ska visa er godhet och fylla er med frid.
Paulus tackar Gud för församlingens tro
4Jag tackar alltid Gud för att han har gett er allt gott på grund av er gemenskap med Jesus Kristus.5Tack vare Kristus har Gud utrustat er med allt vad ni behöver i församlingen. Ni är duktiga på att tala och känner väl till hans budskap,6vilket visar att ni har en fast tro på allt det vi berättade för er om Kristus.7Därför har Gud gett er alla de olika förmågor som församlingen behöver medan ni väntar på att vår Herre Jesus Kristus ska visa sig på jorden igen.8Gud ska också hjälpa er att hålla fast vid er tro ända till slutet, så att ni är utan skuld den dag vår Herre Jesus Kristus kommer tillbaka.9Gud har ju inbjudit er att få leva i gemenskap med hans Son Jesus Kristus, vår Herre, för evigt, och han håller sitt ord.
Splittring i församlingen
10Men nu uppmanar jag er, kära syskon[2], att för vår Herre Jesus Kristus skull, se till att ni lever i harmoni med varandra, så att inte församlingen splittras. Var eniga i ert sätt att tänka, och sträva mot samma mål.11Jag har nämligen hört ifrån dem som bor i Chloes hus att ni har börjat bråka och dela upp er i olika grupper, kära syskon.12En del av er säger: ”Jag följer Paulus”. Andra säger: ”Jag följer Apollos[3]”, eller ”Jag följer Petrus”, eller ”Jag följer Kristus”.13Vad är det för dumt prat? Inte kan väl Kristus delas upp i smådelar? Det var väl inte jag, Paulus, som spikades fast på ett kors för er skull? Och ni döptes väl inte in i gemenskap med mig?14Nej, när jag hör sådana här rapporter är jag tacksam över att jag inte har döpt några andra än Crispus och Gaius i er församling.15Annars kanske någon börjar säga att de har döpts in i gemenskap med Paulus.16Jo, jag har döpt fler förresten, Stefanas och hans familj också. Men några andra kan jag inte minnas att jag har döpt.17Kristus sände mig ju inte i första hand för att döpa, utan för att sprida det glada budskapet om honom. Och när jag gör det försöker jag inte övertala människor genom mänsklig vishet och väl uttänkta formuleringar. Nej, det skulle stjäla uppmärksamheten från budskapet om att Kristus dog på korset för vår skull.
Guds vishet är nonsens för den som inte tror
18Detta budskap om att Kristus dog på korset för oss, låter som rent nonsens för dem som vägrar att tro på det, och därför går evigt förlorade. Men vi som tror på budskapet, vet att det är genom korset som Gud visar sin kraft att rädda.19Gud säger ju i Skriften[4]: ”Jag ska göra slut på de visas vishet, och de förståndigas förstånd ska inte leda dem någonstans.”20Så vad händer då med världens alla visa och lärda människor? Vad händer med filosoferna och de stora tänkarna? Jo, Gud har visat att deras vishet inte är något annat än rent nonsens.21Människorna såg att det var Gud som i sin vishet hade skapat den värld de levde i, men de använde inte sin vishet till att lära känna Gud, så att de kunde bli räddade. Därför bestämde Gud att människorna istället skulle bli räddade genom att tro på de tokigheter vi berättar för dem.22Problemet är att judarna inte vill tro om de inte får se under, och att grekerna bara lyssnar till mänsklig vishet.23Men vi sprider budskapet om att den Kristus[5] som judarna väntade på dog på ett kors, något som judarna inte kan acceptera, och som för grekerna låter som rent nonsens.24Men de som tackar ja till Guds inbjudan att få tillhöra honom, vare sig de är judar eller icke-judar, de förstår att Gud visade sin kraft och vishet när han lät Kristus dö i vårt ställe.25Det som verkar vara tokigheter från Gud, är visare än all mänsklig vishet. Och det som verkar vara en svaghet hos Gud, är starkare än all mänsklig styrka.26Tänk på hur det var när ni själva blev inbjudna av Gud att få tillhöra honom, kära syskon. Det var inte många av er som räknades som visa och lärda, hade inflytande i samhället, eller kom från en fin familj.27Nej, de som tackar ja till att få tillhöra Gud är ofta sådana som anses vara okunniga här i världen, och därför ska de visa och lärda en dag få skämmas inför Gud. De som tackar ja till att få tillhöra Gud är ofta sådana som saknar inflytande i samhället, och därför ska de mäktiga en dag få skämmas inför Gud.28Ja, just de människor som resten av världen ser ner på, sådana som har låg status och inte anses vara värda något, de tackar ja till Guds inbjudan och får tillhöra honom. Gud ville nämligen visa de människor som tror att de är något, att deras status inte har något värde för honom.29Ingen ska kunna skryta över sig själv inför Gud.30Men inte heller ni som har tackat ja till Guds inbjudan kan skryta över er själva, för det är Gud som har gjort så att ni kan leva i gemenskap med Jesus Kristus. Gud har ju avslöjat sin vishet genom att låta Kristus köpa oss fria från vårt slaveri under synden, så att vi nu är skuldfria inför Gud och kan leva helt för honom.31Därför står det i Skriften: ”Den som vill skryta, ska skryta över det som Herren har gjort.”[6]
1Paulus, nach dem Willen Gottes zum Apostel von Jesus Christus berufen, und der Bruder Sosthenes schreiben diesen Brief (Apg 18:17)2an die Gemeinde Gottes in Korinth, an alle, die durch die Verbindung mit Jesus Christus für Gott ausgesondert und zu seinem heiligen Volk berufen[1] sind. Darüber hinaus gilt unser Brief allen, die sich zu Jesus Christus, unserem gemeinsamen Herrn, bekennen und seinen Namen anrufen, wo sie auch sind. (Apg 18:1)3Gnade und Frieden sei mit euch von Gott, unserem Vater, und von Jesus Christus, dem Herrn!
Dank für das Wirken des Geistes in der Gemeinde
4Ich danke meinem Gott immerzu dafür, dass er euch durch Jesus Christus seine Gnade geschenkt hat.5Durch sie seid ihr reich geworden an allem, was aus der Gemeinschaft mit Jesus Christus erwächst, an jeder Art von geistgewirktem Wort und von geistlicher Erkenntnis. (2 Kor 8:7)6Weil die Botschaft von Christus zum festen Grund eures Glaubens geworden ist,7fehlt euch keine von den Gaben, die der Geist Gottes schenkt. Und so wartet ihr voll Zuversicht darauf, dass Jesus Christus, unser Herr, kommt und vor aller Welt offenbar wird. (2 Thess 1:7; Tit 2:13)8Er wird euch auch helfen, bis zum Ende fest auf diesem Grund zu stehen, sodass euch an seinem Gerichtstag niemand anklagen kann. (Fil 1:10; 1 Thess 5:23)9Gott selbst hat euch dazu berufen, für immer mit seinem Sohn Jesus Christus, unserem Herrn, verbunden zu sein, und er ist treu: Er steht zu seinem Wort. (1 Thess 5:24)
Spaltungen in der Gemeinde durch Personenkult
10Brüder und Schwestern,[2] im Namen von Jesus Christus, unserem Herrn, rufe ich euch auf: Seid einig! Bildet keine Gruppen, die sich gegenseitig bekämpfen! Haltet in gleicher Gesinnung und Überzeugung zusammen! (Joh 17:21; Ef 4:2; Fil 2:2)11Durch Leute aus dem Haus von Chloë[3] habe ich erfahren, dass es unter euch Auseinandersetzungen gibt. (1 Kor 3:3; 1 Kor 11:18; 2 Kor 12:20)12Ich meine damit, dass ihr euch alle irgendeiner Gruppe zurechnet. Die einen sagen: »Ich gehöre zu Paulus!« Die andern: »Ich gehöre zu Apollos!«, oder auch: »Ich gehöre zu Petrus!« Und wieder andere erklären: »Ich gehöre zu Christus!« (Apg 18:24; 1 Kor 3:4)13Christus lässt sich doch nicht zerteilen! Ist vielleicht Paulus für euch am Kreuz gestorben? Oder wurdet ihr auf seinen Namen getauft?14Ich danke Gott, dass ich außer Krispus und Gaius niemand von euch getauft habe, (Apg 18:8; Rom 16:23)15sonst würdet ihr am Ende noch sagen, dass ihr auf meinen Namen getauft worden seid!16Doch, ich habe auch noch Stephanas und seine Hausgemeinschaft getauft. Aber ich kann mich nicht erinnern, dass ich sonst noch irgendjemand getauft hätte. (1 Kor 16:15; 1 Kor 16:17)
Der eine und einigende Grund: die Botschaft vom Kreuz
17Denn Christus hat mich nicht beauftragt zu taufen, sondern die Gute Nachricht zu verkünden. Die Gute Nachricht darf ich aber nicht mit Worten tiefsinniger Weisheit verkünden; denn sonst verliert der Tod, den Christus am Kreuz gestorben ist, seinen ganzen Sinn.18Die Botschaft, dass für alle Menschen am Kreuz die Rettung vollbracht ist,[4] muss denen, die verloren gehen, als barer Unsinn erscheinen. Wir aber, die gerettet werden, erfahren darin Gottes Kraft. (Rom 1:16; 2 Kor 4:3)19Gott hat doch gesagt: »Ich will die Weisheit der Weisen zunichtemachen und die Klugheit der Klugen verwerfen.« (Jes 29:14; Matt 11:25; Rom 1:22; 1 Kor 3:18)20Wo bleiben da die Weisen? Wo die Kenner der Heiligen Schriften? Wo die gewandten Diskussionsredner dieser Welt? Was für diese Welt als größter Tiefsinn gilt, das hat Gott als reinen Unsinn erwiesen.21Denn obwohl die Weisheit Gottes sich in der ganzen Schöpfung zeigt, haben die Menschen mit ihrer Weisheit Gott nicht erkannt. Darum beschloss er, durch die Botschaft vom Kreuzestod, die der menschlichen Weisheit als Torheit erscheint, alle zu retten, die diese Botschaft annehmen. (Rom 1:19)22Die Juden fordern von Gott sichtbare Machterweise; die Griechen suchen in allen Dingen einen Sinn, den die Vernunft begreift.[5] (Joh 6:30; Apg 17:18; Apg 17:32)23Wir aber verkünden den gekreuzigten Christus als den von Gott versprochenen Retter.[6] Für Juden ist das eine Gotteslästerung, für die anderen barer Unsinn. (Gal 3:1; Gal 5:11)24Aber alle, die von Gott berufen sind, Juden wie Griechen, erfahren in dem gekreuzigten Christus Gottes Kraft und erkennen in ihm Gottes Weisheit.25Gott erscheint töricht – und ist doch weiser als Menschenweisheit. Gott erscheint schwach – und ist doch stärker als Menschenkraft. (2 Kor 13:4)
Nach welchem Maßstab Gott Menschen erwählt
26Schaut doch euch selbst an, Brüder und Schwestern![7] Wen hat Gott denn da berufen? Es gibt ja nicht viele unter euch, die nach menschlichen Maßstäben klug oder einflussreich sind oder aus einer angesehenen Familie stammen.27Gott hat sich vielmehr in der Welt die Einfältigen und Machtlosen ausgesucht, um die Klugen und Mächtigen zu demütigen. (Luk 1:51; Rom 12:16; Jak 2:5)28Er hat sich die Geringen und Verachteten ausgesucht, die nichts gelten, denn er wollte die zu nichts machen, die in der Welt etwas ›sind‹.29Niemand soll sich vor Gott rühmen können. (Ef 2:9)30Euch aber hat Gott zur Gemeinschaft mit Jesus Christus berufen. Mit ihm hat er uns alles geschenkt: Er ist unsere Weisheit – die wahre Weisheit, die von Gott kommt. Durch ihn können wir vor Gott als gerecht bestehen. Durch ihn hat Gott uns zu seinem heiligen Volk gemacht und von unserer Schuld befreit.31Es sollte so kommen, wie es in den Heiligen Schriften steht: »Wer sich mit etwas rühmen will, soll sich mit dem rühmen, was der Herr getan hat.« (Jer 4:7; Jer 9:22; 2 Kor 1:12; 2 Kor 10:17; 2 Kor 11:30; 2 Kor 12:5; Ef 2:9)