1Boas gick till stadsporten och träffade där släktingen han talat om. "Kom", sa han till honom. "Det är något viktigt jag vill prata med dig om."De slog sig ner tillsammans,2och Boas bad tio av de förnämsta männen i staden att komma och vara vittnen till deras samtal.3"Du känner Noomi, som kom tillbaka till oss från Moab", sa Boas till honom. "Hon vill sälja den mark som tillhörde vår bror Elimelek.4Jag tyckte jag skulle prata med dig om saken, så att du kan köpa den om du så önskar, med dessa ärade män som vittnen. Låt mig få veta på en gång om du vill ha marken, för om inte du tar den, så gör jag det. Du står först i tur att köpa den, och sedan kommer jag.""Jag köper den", svarade mannen.5"Om du köper marken, innebär det också att du måste gifta dig med Rut, så att hon kan få barn som kan föra hennes förre mans namn vidare och ärva jorden", sa Boas till honom.6"Då kan jag inte göra någon affär", svarade mannen. "I så fall skulle ju hennes son ärva min egendom också. Det är bäst att du köper marken."7På den tiden var det sed i Israel att man tog av sig sin sandal och överlämnade den till den andra parten som ett tecken på att man var överens och att överenskommelsen var bindande.8När mannen alltså sagt till Boas: "Köp du åkern", drog han av sig sin sandal.9Då sa Boas till vittnena och alla de andra som stod runt omkring dem: "Ni har alla sett att jag i dag har köpt all Elimeleks, Kiljons och Mahelons egendom av Noomi,10och att jag också har betalat för moabitiskan Rut, Mahelons änka, så att hon kan bli min hustru och föda en son, som kan föra hennes mans namn vidare."11Och allt folket som stod där, och alla vittnena svarade: "Vi är vittnen till detta. Måtte Herren göra denna kvinna, som nu kommer in i ditt hus, lika fruktsam som Rakel och Lea, från vilka hela Israels folk härstammar. Vi hoppas att du ska bli en mäktig och framgångsrik man i Betlehem,12och att dina ättlingar, som Herren ska ge dig genom denna unga kvinna, blir lika många och högt aktade som de som härstammar från Peres, son till Tamar och Juda."
Boas och Ruts ättlingar
13Boas gifte sig alltså med Rut, och han låg med henne, och Herren lät henne föda en son.14Kvinnorna i staden sa till Noomi: "Lovad vare Herren, som har gett dig en arvinge. Måtte han bli berömd i Israel.15Han ska få dig att känna dig ung på nytt, och han ska vara ditt stöd på ålderdomen, för han är son till din sonhustru, som älskar dig så mycket och som har gjort mer gott mot dig än sju söner!"16-17Och Noomi tog hand om barnet, och grannkvinnorna sa: "Nu har Noomi äntligen fått en son igen!" Pojken fick namnet Obed, och han kom senare att bli far till Isai, Davids far.18Så här ser Boas släkttavla ut från hans förfader Peres, i rakt nedstigande led: Peres, Hesron, Ram, Amminadab, Naheson, Salmon, Boas, Obed, Isai och David.
1Indes war Boas zum Tor gegangen und hatte sich dort niedergelassen. Da ging gerade der Löser vorüber, von dem Boas gesprochen hatte. Er sagte zu ihm: Komm herüber und setz dich hierher! Der kam herüber und setzte sich.2Dann holte Boas zehn Männer von den Ältesten der Stadt und sagte: Setzt euch hierher! Sie taten es.3Darauf sagte er zu dem Löser: Das Grundstück, das unserem Verwandten Elimelech gehört, will Noomi, die aus dem Grünland Moabs zurückgekehrt ist, verkaufen. (3 Mos 25:24; Jer 32:7)4Ich dachte, ich will dich davon unterrichten und dir sagen: Erwirb es in Gegenwart der hier Sitzenden und in Gegenwart der Ältesten meines Volkes! Wenn du lösen willst, so löse! Willst du aber nicht lösen, so sag es mir, damit ich es weiß; denn außer dir ist niemand zum Lösen da und ich bin nach dir an der Reihe. Jener antwortete: Ich werde lösen.5Boas fuhr fort: Wenn du den Acker aus der Hand der Noomi erwirbst, dann erwirbst du zugleich auch die Moabiterin Rut, die Frau des Verstorbenen, um den Namen des Toten auf seinem Erbe erstehen zu lassen.6Der Löser sagte: Dann kann ich für mich nicht lösen, sonst schädige ich mein eigenes Erbe. Übernimm du mein Löserecht; denn ich kann nicht lösen. (5 Mos 25:7)7Früher bestand in Israel folgender Brauch: Um ein Löse- oder Tauschgeschäft rechtskräftig zu machen, zog man den Schuh aus und gab ihn seinem Partner. Das galt in Israel als Bestätigung.8Der Löser sagte nun zu Boas: Erwirb es für dich! und zog seinen Schuh aus.9Boas sagte zu den Ältesten und zum ganzen Volk: Ihr seid heute Zeugen, dass ich alles Eigentum Elimelechs sowie das Kiljons und Machlons aus der Hand der Noomi erworben habe.10Auch Rut, die Moabiterin, die Frau Machlons, habe ich mir zur Frau erworben, um den Namen des Verstorbenen auf seinem Erbe erstehen zu lassen, damit sein Name unter seinen Verwandten und im Tor seines Ortes nicht erlischt. Ihr seid heute Zeugen.11Da antwortete das ganze Volk im Tor samt den Ältesten: Wir sind Zeugen. Der HERR mache die Frau, die in dein Haus kommt, wie Rahel und Lea, die zwei, die das Haus Israel aufgebaut haben. Handle tüchtig in Efrata und komm zu Ansehen in Betlehem! (1 Mos 29:31; 1 Mos 35:16)12Dein Haus gleiche dem Haus des Perez, den Tamar dem Juda geboren hat, durch die Nachkommenschaft, die der HERR dir aus dieser jungen Frau geben möge. (1 Mos 38:29)
Ruts Heirat und die Geburt eines Sohnes
13So nahm Boas Rut zur Frau und ging zu ihr. Der HERR ließ sie schwanger werden und sie gebar einen Sohn.14Da sagten die Frauen zu Noomi: Gepriesen sei der HERR, der es dir heute nicht an einem Löser hat fehlen lassen. Sein Name soll in Israel gerühmt werden.15Du wirst jemand haben, der dein Herz erfreut und dich im Alter versorgt; denn deine Schwiegertochter, die dich liebt, hat ihn geboren, sie, die für dich mehr wert ist als sieben Söhne.16Noomi nahm das Kind, drückte es an ihre Brust und wurde seine Pflegemutter.17Die Nachbarinnen rühmten ihn und sagten: Der Noomi ist ein Sohn geboren. Und sie gaben ihm den Namen Obed. Er ist der Vater Isais, des Vaters Davids.
Davids Stammbaum
18Das ist die Geschlechterfolge nach Perez: Perez zeugte Hezron, (1 Krön 2:5; Matt 1:3; Luk 3:31)19Hezron zeugte Ram, Ram zeugte Amminadab,20Amminadab zeugte Nachschon, Nachschon zeugte Salmon,21Salmon zeugte Boas, Boas zeugte Obed,22Obed zeugte Isai und Isai zeugte David.