1Ni vet säkert, kära syskon, att ett samhälles lagar bara styr över en människa så länge hon lever. Ni känner ju själva till våra mänskliga lagar.2Låt mig ta en bild: När en kvinna gifter sig är hon genom lagen bunden till sin man så länge han lever. Men om mannen dör är hon inte längre bunden till honom, utan är fri från lagen som reglerar äktenskap.3Om hon går till en annan medan hennes man lever, är hon otrogen i sitt äktenskap. Men om hennes man dör är hon fri från lagen och kan leva med en annan utan att vara otrogen mot sin första man.4På samma sätt är ni, kära syskon, inte längre bundna till Moses lag[1]. Ni dog bort från lagens makt när ni dog tillsammans med Kristus. Och nu tillhör ni en annan, honom som Gud uppväckte från de döda, och resultatet blir att ni lever för Gud och gör det som är gott.5Så länge vi levde på vanligt mänskligt sätt, frestade lagen oss att bryta mot den, eftersom vi var fyllda av syndiga begär. Och resultatet blev att vi lockades att göra det som är ont och leder till döden.6Men nu är vi fria från lagen, eftersom Gud befriade oss från synden då vi dog med Kristus. Vi är inte längre bundna av lagens makt, utan kan tjäna Gud på ett nytt sätt, inte genom att i egen kraft försöka lyda allt som står i lagen, utan genom att Guds Ande hjälper oss.
Moses lag avslöjar synden
7Vad betyder då detta? Att Moses lag[2] är ond? Nej, naturligtvis inte! Lagen uppmanar ingen att synda, men det var lagen som visade mig vad synd är. Jag skulle inte ha vetat vad det innebär att ha begär till något, om inte lagen hade sagt: ”Du ska inte ha begär.”8Synden utnyttjade lagen till att locka mig att göra sådant som var förbjudet. Om lagen inte hade funnits, hade synden aldrig vaknat inom mig.9Det fanns en tid i mitt liv då jag inte visste vad som stod i Moses lag, men när jag fick höra de olika buden i lagen, vaknade synden genast till liv i mig.10Synden fick mig att göra sådant som ledde till att jag blev dömd att dö. Guds bud som skulle leda till liv för alla, visade sig alltså istället leda till min död.11Synden utnyttjade buden i Moses lag till att lura mig och få mig att förtjäna döden.12Själva lagen kommer alltså från Gud, och buden är heliga, rättvisa och goda.13Var det då dessa goda bud som ledde till att jag måste dö? Nej, naturligtvis inte! Det var synden som utnyttjade det goda för att få mig att dö. Genom detta förstår vi hur fruktansvärd synden egentligen är, eftersom den till och med kan utnyttja Guds bud för sina onda syften.
Kampen mot synden
14Vi vet alltså att Moses lag[3] kommer från Gud. Därför är det inte lagen som är problemet, utan jag själv, eftersom jag som människa är slav under synden.15Mitt eget sätt att handla är en stor gåta för mig: Jag vill göra det som är rätt, men gör det ändå inte. Och jag avskyr att göra det som är fel, men gör det ändå ständigt.16Jag erkänner alltså att lagen är god och att jag egentligen vill följa den, men ändå gör jag fel.17Därför är det med andra ord inte min vilja som styr mig, utan synden som bor i mig!18Jag vet att det i mig själv, det vill säga i min syndiga natur, inte finns något gott. Jag vill göra det som är rätt, men jag klarar det inte.19Allt det goda jag bestämt mig för att göra förblir ogjort, och allt det onda jag vill undvika, det gör jag i alla fall.20Så om jag nu ständigt handlar fel, är det alltså inte min egen vilja som styr mig, utan synden som bor i mig.21Det tycks finnas en slags ofrånkomlig regel som säger att jag ständigt måste handla fel, trots att jag vill göra det som är rätt.22Av hela mitt hjärta instämmer jag i allt som står i Guds lag,23men en annan lag styr min kropp och mina handlingar. Denna syndens lag som finns inom mig krigar mot mitt eget förnuft och gör mig till sin fånge.24Jag stackars människa! Vem kan rädda mig, så att min kropp och mina handlingar inte leder mig till döden[4]?25Jag tackar Gud för att det finns ett svar: Jesus Kristus, vår Herre, kan rädda mig. Annars skulle jag ha fortsatt att med mitt förnuft hålla fast vid Guds lag, medan jag i min mänskliga natur var slav under syndens lag.
1Wisst ihr denn nicht, Brüder und Schwestern - ich rede doch zu Leuten, die das Gesetz kennen -, dass das Gesetz für einen Menschen nur Geltung hat, solange er lebt?2So ist die Ehefrau durch das Gesetz an ihren Mann gebunden, solange er lebt; wenn ihr Mann aber stirbt, ist sie frei von dem Gesetz, das die Frau an den Mann bindet. (1 Kor 7:39)3Wenn sie darum zu Lebzeiten des Mannes einem anderen gehört, wird sie Ehebrecherin genannt; ist aber der Mann gestorben, dann ist sie frei vom Gesetz und wird nicht zur Ehebrecherin, wenn sie einem anderen gehört.4Ebenso seid auch ihr, meine Brüder und Schwestern, durch das Sterben Christi tot für das Gesetz, sodass ihr einem anderen gehört, dem, der von den Toten auferweckt wurde, damit wir Gott Frucht bringen. (Rom 6:4)5Denn als wir noch dem Fleisch verfallen waren, wirkten sich die Leidenschaften der Sünden, die durch das Gesetz hervorgerufen wurden, so in unseren Gliedern aus, dass wir dem Tod Frucht brachten. (Rom 6:21; Gal 5:24)6Jetzt aber sind wir frei geworden vom Gesetz, dem gestorben, woran wir gebunden waren, sodass wir in der neuen Wirklichkeit des Geistes dienen, nicht mehr in der alten Wirklichkeit des Buchstabens. (Rom 6:7)
Das alte Leben unter dem Gesetz
7Was sollen wir nun sagen? Ist das Gesetz Sünde? Keineswegs! Jedoch habe ich die Sünde nur durch das Gesetz erkannt. Ich hätte ja von der Begierde nichts gewusst, wenn nicht das Gesetz gesagt hätte: Du sollst nicht begehren. (2 Mos 20:17; 5 Mos 5:21; Rom 3:20; Rom 5:13)8Die Sünde aber ergriff die Gelegenheit, die ihr durch das Gebot gegeben war, und bewirkte in mir alle Begierde, denn ohne das Gesetz war die Sünde tot. (Jak 1:14)9Ich aber lebte einst ohne das Gesetz; aber als das Gebot kam, wurde die Sünde lebendig, (Gal 3:12)10ich dagegen starb und musste erfahren, dass dieses Gebot, das zum Leben führen sollte, mir den Tod brachte.11Denn nachdem die Sünde die Gelegenheit ergriffen hatte, die ihr durch das Gebot gegeben war, täuschte und tötete sie mich durch das Gebot.12Deshalb ist das Gesetz heilig und das Gebot ist heilig, gerecht und gut.13Ist dann etwa das Gute mir zum Tod geworden? Keineswegs! Sondern die Sünde verursachte, damit sie als Sünde offenbar werde, mir durch das Gute den Tod; denn durch das Gebot sollte die Sünde sich in ihrem ganzen Ausmaß als Sünde erweisen. (Rom 5:20)14Wir wissen nämlich, dass das Gesetz selbst vom Geist bestimmt ist; ich aber bin fleischlich, das heißt: verkauft unter die Sünde.15Denn was ich bewirke, begreife ich nicht: Ich tue nicht das, was ich will, sondern das, was ich hasse. (Gal 5:17)16Wenn ich aber das tue, was ich nicht will, erkenne ich an, dass das Gesetz gut ist.17Dann aber bin nicht mehr ich es, der dies bewirkt, sondern die in mir wohnende Sünde.18Ich weiß nämlich, dass in mir, das heißt in meinem Fleisch, nichts Gutes wohnt: Das Wollen ist bei mir vorhanden, aber ich vermag das Gute nicht zu verwirklichen. (1 Mos 6:5)19Denn ich tue nicht das Gute, das ich will, sondern das Böse, das ich nicht will, das vollbringe ich. (Gal 2:19)20Wenn ich aber das tue, was ich nicht will, dann bin nicht mehr ich es, der es bewirkt, sondern die in mir wohnende Sünde.21Ich stoße also auf das Gesetz, dass in mir das Böse vorhanden ist, obwohl ich das Gute tun will.22Denn in meinem Innern freue ich mich am Gesetz Gottes,23ich sehe aber ein anderes Gesetz in meinen Gliedern, das mit dem Gesetz meiner Vernunft im Streit liegt und mich gefangen hält im Gesetz der Sünde, das in meinen Gliedern herrscht.24Ich elender Mensch! Wer wird mich aus diesem dem Tod verfallenen Leib erretten? (Rom 8:10; 2 Kor 1:10)
Das neue Leben im Geist Gottes
25Dank aber sei Gott durch Jesus Christus, unseren Herrn! Es ergibt sich also, dass ich mit meiner Vernunft dem Gesetz Gottes diene, mit dem Fleisch aber dem Gesetz der Sünde. (1 Kor 15:57)