Psalm 69 | Nya Levande Bibeln

Nya Levande Bibeln

En väg till Gud genom prövningar och lidande

1-2 Rädda mig, Gud, för vattnet står mig upp till halsen! 3 Djupare och djupare sjunker jag i dyn, och vattnet bara stiger. 4 Jag har skrikit mig hes och är alldeles utmattad. Mina ögon är svullna av gråt, och förgäves har jag sett efter dig, min Gud. 5 De som hatar mig utan orsak är flera än hårstråna på mitt huvud. Det är inflytelserika män, som går samman för att döda mig trots att jag är oskyldig. De kräver att jag ska straffas för sådant som jag inte har gjort. 6 Gud, du vet så väl hur dåraktig jag har varit, och du känner till alla mina synder. 7 Herre, du som härskar över alla himmelska härar och är Israels Gud, låt mig inte vara en stötesten för dem som tror på dig. Om de ser att du lämnar mig i sticket blir de förvirrade. 8 Det är för din skull som de hånar och förbannar mig. 9 Till och med mina egna bröder skäms för mig och låtsas som om de inte känner mig! 10 Min iver för ditt tempel brinner som en eld inom mig. Alla förolämpningar mina fiender riktar mot dig, träffar också mig. 11 När jag sörjer och fastar inför dig, Herre, hånar de mig! 12 Alla talar om mig när jag går omkring sorgklädd! De småskrattar åt mig! 13 Jag är hela stadens samtalsämne, och i dryckesvisorna sjunger man om mig. 14 Men jag fortsätter att be till dig, Herre! Nu är tiden inne då du kommer att lyssna till mig. Du är beredd att ge mig din kärlek och godhet. Svara på min bön och rädda mig, eftersom du har lovat det. 15 Dra upp mig ur detta träsk! Låt mig inte sjunka! Rädda mig från dem som hatar mig och låt mig inte drunkna. 16 Låt inte vattenmassorna begrava mig eller strömmarna dra ner mig i djupet. Rädda mig från avgrunden! 17 Herre, svara på min bön, för din kärlek och godhet tröstar mig! Din nåd är så stor och så god. 18 Herre, du vet att jag inte ser någon utväg längre. Göm dig inte för mig. Skynda dig, och kom och rädda mig! 19 Kom, Herre, och befria mig från alla mina fiender! 20 Du vet hur skamligt alla talar om mig och hur de förolämpar mig. Du ser dem allesammans och vet vad var och en har sagt. 21 Deras förakt för mig har krossat mitt hjärta, och jag är förtvivlad. Om ändå någon kunde visa medlidande! Det finns ingen som kan trösta mig! 22 De blandade gift i min mat och i stället för vatten gav de mig ättika blandat med galla. 23 Låt deras festmåltider ruinera dem och deras frid försvinna. 24 Låt dem drabbas av mörker och blindhet och vrid deras höfter ur led. 25 Häll ut din vrede över dem! Låt dem känna din vredes glöd och 26 låt deras hem stå öde och övergivna! 27 Utan förbarmande förföljer de den som du redan har straffat och hånskrattar åt den du har sårat. 28 Låt dem stå till svars för varenda synd de gjort och ha inte överseende med dem. 29 Utplåna dessa människors namn från de levandes bok! Låt dem inte finnas där tillsammans med dem som lever efter din vilja. 30 Men, Herre, befria mig från mitt elände och mitt lidande. 31 Då ska jag prisa dig med min sång! I tacksamhet kommer jag att sjunga en lovsång till dig. 32 Du gläder dig mer över det än om jag offrar en tjur eller en oxe. 33 De förtryckta ska få se vad Gud gör för dem. Inte undra på att de kommer att bli glada! Alla som söker Gud ska få nytt mod, 34 för Herren hör hur de fattiga och behövande ropar. Och inte heller glömmer han dem som är fångar för hans skull. 35 Prisa honom, både himmel och jord! Prisa honom, alla hav och allt som finns i dem! 36 Gud ska nämligen rädda Jerusalem. Han ska bygga upp Juda städer igen, och hans folk ska bo i dem och inte drivas bort. 37 Deras barn ska ärva landet, och alla som älskar honom ska tryggt kunna bo där.

Einheitsübersetzung 2016

från Katholisches Bibelwerk

Hilferuf eines Leidenden und Armen

1 Für den Chormeister. Nach der Weise Lotusblüten. Von David. 2 Rette mich, Gott, denn das Wasser geht mir bis an die Kehle! (Ps 42:8) 3 Ich bin versunken im Schlamm des Abgrunds und habe keinen Halt mehr. In Wassertiefen bin ich geraten, die Flut reißt mich fort. (Ps 40:3) 4 Ich bin erschöpft von meinem Rufen, es brennt meine Kehle. Mir versagen die Augen, während ich warte auf meinen Gott. (Jes 38:14) 5 Zahlreicher als auf meinem Kopf die Haare sind die, die mich grundlos hassen. Mächtig sind, die mich verderben, / meine verlogenen Feinde. Was ich nicht geraubt, das soll ich erstatten. (Ps 35:19; Joh 15:25) 6 Du, Gott, kennst meine Torheit, meine Verfehlungen sind dir nicht verborgen. 7 Nicht sollen zuschanden werden durch mich, die auf dich hoffen, Herr, GOTT der Heerscharen, nicht sollen durch mich beschämt werden, die dich suchen, du Gott Israels. 8 Denn deinetwegen erleide ich Hohn und Schande bedeckt mein Angesicht. (Ps 44:23; Jer 15:15) 9 Entfremdet bin ich meinen Brüdern, den Söhnen meiner Mutter wurde ich fremd. (Ps 31:12) 10 Denn der Eifer für dein Haus hat mich verzehrt, die Verhöhnungen derer, die dich verhöhnen, sind auf mich gefallen. (Ps 119:139; Joh 2:17; Rom 15:3) 11 Ich habe geweint und gefastet, es brachte mir nur Verhöhnung.^[1] 12 Ich legte als Gewand ein Bußkleid an, ich wurde ihnen zum Spottvers. (Klag 3:14) 13 Es reden über mich, die am Stadttor sitzen, Spottlieder singen die Zecher beim Wein. (Job 30:9) 14 Ich aber komme zu dir mit meinem Bittgebet, HERR, zur Zeit der Gnade. Gott, in deiner großen Huld erhöre mich, mit deiner rettenden Treue! (Ps 102:14; Jes 49:8) 15 Entreiß mich dem Sumpf, damit ich nicht versinke, damit ich meinen Hassern entkomme, den Tiefen des Wassers,^[2] (Ps 40:3) 16 damit die Wasserflut mich nicht fortreißt,/ mich nicht verschlingt der Abgrund, der Brunnenschacht nicht über mir seinen Rachen schließt! (1 Mos 29:3; Ps 42:8) 17 Erhöre mich, HERR, denn gut ist deine Huld, wende dich mir zu in deinem großen Erbarmen! 18 Verbirg dein Angesicht nicht vor deinem Knecht, denn mir ist angst, eile, erhöre mich! (Ps 102:3; Ps 143:7) 19 Sei mir nah und erlöse mich! Befreie mich meinen Feinden zum Trotz! 20 Du, ja du kennst meine Verhöhnung, alle meine Widersacher sind dir vor Augen. 21 Die Verhöhnung bricht mir das Herz, ich bin krank vor Schmach und Schande. Ich hoffte auf Mitleid, doch vergebens, auf Tröster, doch fand ich keinen. (Klag 1:2) 22 Sie gaben mir Gift als Speise, für den Durst gaben sie mir Essig zu trinken. (Klag 3:15; Matt 27:34) 23 Der Opfertisch werde für sie zur Falle, für die Tischgenossen zum Fangnetz. (Rom 11:9) 24 Ihre Augen sollen dunkel werden, dass sie nicht mehr sehen, ihre Hüften lass wanken für immer! 25 Gieß über sie deinen Grimm aus, dein glühender Zorn soll sie treffen! 26 Ihr Lagerplatz soll veröden, in ihren Zelten soll niemand mehr wohnen. (Apg 1:20) 27 Denn sie verfolgen, den du geschlagen hast, sie reden vom Schmerz deiner Durchbohrten. (Ps 71:11; Jes 53:4) 28 Rechne ihnen Schuld über Schuld an, damit sie nicht eingehen in dein Heil! 29 Sie seien aus dem Buch des Lebens getilgt und nicht bei den Gerechten verzeichnet. (2 Mos 32:32; Ps 139:16; Jes 4:3; Dan 7:10; Dan 12:1; Mal 3:16; Luk 10:20; Fil 4:3; Upp 3:5; Upp 20:12)

2 Mos 32:32Ps 139:16Jes 4:3Dan 7:10Dan 12:1Mal 3:16Luk 10:20Fil 4:3Upp 3:5Upp 20:12

30 Ich aber bin elend und voller Schmerzen, doch deine Hilfe, Gott, wird mich erhöhen. 31 Ich will im Lied den Namen Gottes loben, ich will ihn mit Dank erheben. 32 Das gefällt dem HERRN mehr als ein Opferstier, mehr als ein Rind mit Hörnern und Klauen. (Ps 40:7) 33 Die Gebeugten haben es gesehen und sie freuen sich! Ihr, die ihr Gott sucht, euer Herz lebe auf! (Ps 22:27) 34 Denn der HERR hört auf die Armen, seine Gefangenen verachtet er nicht. 35 Himmel und Erde sollen ihn loben, die Meere und alles, was sich in ihnen regt. 36 Denn Gott wird Zion retten, / wird Judas Städte neu erbauen. Man wird dort siedeln und das Land besitzen. (Ps 51:20; Jes 44:26; Hes 36:10) 37 Die Nachkommen seiner Knechte werden es erben, die seinen Namen lieben, werden darin wohnen. (Jes 65:9)