Psalm 35 | Nya Levande Bibeln

Nya Levande Bibeln

Falska anklagelser

1 Herre, bekämpa dem som bekämpar mig! Förklara krig mot dem som anfaller mig! 2 Sätt på dig rustningen och grip tag i din sköld. 3 Lyft spjutet till mitt försvar och ställ dig i vägen för mina förföljare! Säg till mig: "Jag är din räddning!" 4 Förolämpa alla som försöker att döda mig! Slå dem tillbaka, och gör dem förvirrade! 5 Låt dem blåsa bort som löv för vinden, när Herrens ängel jagar bort dem. 6 Gör deras väg mörk och slipprig, när Herrens ängel förföljer dem! 7 Fastän jag inte hade gjort något ont, lade de ut en fälla för mig och grävde en fallgrop på min väg. 8 Låt dem drabbas av undergång utan att de vet om det. De ska fastna i sina egna fällor och dö. 9 Men jag ska jubla och glädja mig i Herren när han griper in och räddar mig. 10 Ur djupet av mitt inre stiger lovsången upp till honom. Finns det någon som han i himlen eller på jorden? Vem kan som Herren skydda den svage och hjälplöse? Och vem skyddar den fattige och den som lider nöd från dem som vill beröva dem det lilla de har? 11 Dessa falska människor vittnar emot mig. De anklagar mig för sådant som jag inte ens har hört talas om. 12 Jag försöker att behandla dem väl, men vad tjänar det till. Se hur illa de gör mig! Jag är förtvivlad! 13 När de var sjuka, klagade jag inför Herren och jag klädde mig i sorgkläder. Jag bad att han skulle göra dem friska. Jag vägrade till och med att äta. Jag bad allvarligt för dem, men Gud svarade mig inte. 14 Jag sörjde, som om det varit min mor eller en vän eller min bror som varit sjuk och nära döden. 15 Men nu när jag själv har hamnat i svårigheter, då är de skadeglada. När de träffas, pratar de och skvallrar om mig. Och jag känner inte ens allesammans, 16 för de har slagit sig ihop med en massa främlingar som gör allt för att skada och förbanna mig. 17 Herre, hur länge ska du stå där overksam och se på? Gör något och rädda mig! Jag har bara ett liv, och dessa uppretade lejon är ute efter att ta det! 18 Rädda mig, så ska jag tacka dig inför hela ditt folk, ja, inför alla ska jag lova dig! 19 Låt inte dem som slåss mot mig segra utan orsak! Låt dem inte glädjas över mitt fall, utan låt dem dö! 20 Det som de säger leder inte till fred. Nej, de tänker bara på att kunna anklaga vanliga hederliga människor. 21 De beskyller mig för att ha handlat fel! De skriker: "Vi har nog sett vad du har gjort." 22 Herre, du har också sett det. Tig inte! Överge mig inte nu! 23 Grip in, Herre, min Gud och försvara mig! 24 Eftersom du är en rättvis domare ska du förklara mig "icke skyldig". 25 Låt inte mina fiender få glädja sig över mig i mina svårigheter. Låt dem inte få säga till varandra: "Nu är vi av med honom, det blev som vi ville". 26 Låt dem skämmas! Låt dem som trotsar mig och som gläder sig över mina olyckor, själva drabbas av olyckor som tar ifrån dem allt vad de äger och har! Avslöja dem! 27 Men låt alla dem som önskar mig framgång få jubla av glädje och säga: "Stor är Herren, som vill att alla som tjänar honom ska leva i frid!" 28 Då ska jag berätta för alla om hur stor och hur god du är. Ja, jag ska prisa dig dagen lång.

Einheitsübersetzung 2016

från Katholisches Bibelwerk

Bitte um Rettung vor falschen Anklägern

1 Von David. Streite, HERR, gegen alle, die gegen mich streiten, bekämpfe alle, die mich bekämpfen! 2 Ergreife Schild und Waffen; steh auf, um mir zu helfen! 3 Schwing den Speer und die Lanze gegen meine Verfolger! Sag zu mir: Ich bin deine Hilfe! 4 In Schmach und Schande sollen fallen, die mir nach dem Leben trachten. Zurückweichen sollen und vor Scham erröten, die auf mein Unglück sinnen. (Ps 40:15) 5 Sie sollen werden wie Spreu vor dem Wind; der Engel des HERRN stoße sie fort. (Ps 1:4; Ps 34:8; Ps 83:14) 6 Ihr Weg soll finster und schlüpfrig sein; der Engel des HERRN verfolge sie. (Ps 73:18; Jer 23:12) 7 Denn grundlos haben sie mir Grube und Netz versteckt, grundlos haben sie sie mir gegraben. (Job 18:8; Ps 7:16; Jer 18:20) 8 Unvermutet ereile ihn das Verderben; / und sein Netz, das er gelegt hat, fange ihn, er falle ins Verderben. 9 Meine Seele aber wird jubeln über den HERRN und sich über seine Hilfe freuen. 10 Mit all meinen Gliedern will ich sagen: HERR, wer ist wie du? Du entreißt den Schwachen dem, der stärker ist, den Schwachen und Armen dem, der ihn ausraubt. (2 Mos 15:11; Ps 71:19; Ps 77:14; Ps 89:7; Ps 113:5)

2 Mos 15:11Ps 71:19Ps 77:14Ps 89:7Ps 113:5

11 Da traten gewalttätige Zeugen auf. Sie fragen mich, was ich nicht weiß. (Ps 27:12; Matt 26:59) 12 Sie vergelten mir Gutes mit Bösem; ich bin verlassen und einsam.^[1] (Ps 38:21; Ps 109:5; Jer 18:20) 13 Ich aber zog ein Bußkleid an, als sie erkrankten, / und quälte mich ab mit Fasten. Nun kehre mein Gebet zurück in meine Brust. (Ps 109:4) 14 Als wäre es ein Freund oder Bruder, so ging ich betrübt umher, wie man Leid trägt um die Mutter, trauernd und tief gebeugt. 15 Doch als ich stürzte, freuten sie sich und taten sich zusammen. / Sie taten sich gegen mich zusammen wie Schläger, die ich nicht kenne. Sie zerrissen und gaben keine Ruhe. 16 Als ich hinkte, verhöhnten sie mich als Krüppel, knirschten gegen mich mit den Zähnen.^[2] 17 HERR, wie lange noch wirst du das ansehn? / Rette mein Leben vor ihrer Wut, mein einziges Gut vor den Löwen! (Ps 17:12) 18 Ich will dir danken in großer Versammlung, vor zahlreichem Volk dich loben. (Ps 22:23) 19 Über mich sollen die sich nicht freuen, die mich voll Lüge befeinden, nicht mit den Augen zwinkern, die mich grundlos hassen. (Ps 25:19; Ps 69:5; Joh 15:25) 20 Denn was sie reden, dient nicht dem Frieden; gegen die Stillen im Land ersinnen sie listige Pläne. 21 Sie rissen den Mund gegen mich auf und sagten: Ha, dir geschieht recht! Wir haben es gesehen mit eigenen Augen. (Ps 40:16; Klag 2:16) 22 Du hast es gesehen, HERR. So schweig doch nicht! HERR, bleib mir nicht fern! (Ps 22:12; Ps 38:22; Hab 1:13) 23 Wach auf, tritt ein für mein Recht, erwache, mein Gott und mein HERR, um für mich zu streiten! 24 Verschaffe mir Recht nach deiner Gerechtigkeit, HERR, du mein Gott! Sie sollen sich über mich nicht freuen. 25 Lass sie nicht sagen in ihrem Herzen: Ha, das freut uns! Sie sollen nicht sagen: Wir haben ihn verschlungen. 26 In Schmach und Schande sollen alle fallen, die sich über mein Unglück freuen, in Schmach und Schimpf sollen sich kleiden, die gegen mich großtun. (Ps 40:15) 27 Es sollen jubeln und sich freuen, die wünschen, dass ich im Recht bin. Sie sollen immer sagen: Groß ist der HERR, er hat Gefallen am Heil seines Knechts. (Ps 40:17) 28 Meine Zunge soll von deiner Gerechtigkeit reden, alle Tage von deinem Lob. (Ps 71:15)