Psalm 109 | Nya Levande Bibeln

Nya Levande Bibeln

Herre, bestraffa mina fiender

1 Min lovsångs Gud, stå inte tyst och overksam. 2 Utan orsak går gudlösa människor till attack mot mig. De ljuger och talar illa om mig. 3 De har inget skäl till att hata och bekämpa mig, men de gör det ändå! 4 Jag älskar dem, men till och med när jag ber för dem visar de sin fiendskap. 5 De betalar tillbaka gott med ont och kärlek med hat. 6 Visa någon av mina fiender hur det känns! Låt en anklagare träda upp mot honom och sätt en domare över honom som inte håller sig till lagen. 7 Och när domen avkunnas, bör den lyda: skyldig. Till och med hans böner ska räknas som ett brott. 8 Låt hans år bli få och korta och låt andra stiga fram för att ta hans plats. 9-10 Må hans barn bli faderlösa och hans fru änka. Utan ro ska hans barn irra omkring som hemlösa tiggare, och deras hem ska ligga i ruiner. 11 Låt fordringsägarna överta all hans egendom och främlingarna allt han har förtjänat. 12-13 Ingen ska visa vänlighet mot honom, och ingen ska känna medlidande med hans föräldralösa barn. Låt dem dö och låt hans namn vara glömt redan av nästa generation. 14 Herren ska inte heller glömma det onda som denne fiendes förfäder gjort och han ska inte förlåta hans mors synder. Ha inget överseende med dem. 15 Tänk ständigt på allt ogudaktigt de har gjort och utplåna deras namn ur människors minne. 16 Denne fiende vägrade ju att göra gott mot andra och förföljde dem som hade det svårt. Han jagade de förtvivlade i döden. 17 Det bästa han visste var att förbanna andra, men nu träffar förbannelsen honom själv. Han välsignade aldrig andra, och nu får han själv ingen välsignelse! 18 Hans förbannelser har blivit en del av honom, precis som hans kläder. De är för honom som vatten som man dricker och som olja man smörjer in sig med. 19 Låt nu dessa förbannelser vila över honom och låt honom vara iklädd dem och ha dem som ett bälte kring sig. 20 Så ska Herren straffa min fiende, som ljuger om mig och hotar mig med döden. 21 Men Herre, stötta mig som du har lovat, och rädda mig eftersom din kärlek och godhet är så stor. 22 Jag är fattig och hjälplös och sårad i mitt innersta. 23 Mitt liv är som en skugga om kvällen som försvinner in i mörkret. Jag känner mig som en insekt på armen som man skakar av sig. 24 Mina knän känns svaga på grund av min fasta, och jag är bara skinn och ben. 25 När folk ser mig så skrattar de åt mig och skakar föraktfullt på huvudet. 26 Hjälp mig, Herre, min Gud! Fräls mig, för du är kärleksfull och god. 27 Låt mina fiender få se att det är du som räddar mig. 28 De kan sedan förbanna mig så mycket de vill, men du kommer att välsigna mig! När de angriper mig kommer de att stå där utskämda. Och när det sker kan jag vara glad igen. 29 Låt dem misslyckas i allt de gör och låt dem få skämmas! 30 Men jag ska alltid tacka Herren och prisa honom inför alla människor. 31 Han står på de fattigas och hungrigas sida för att rädda dem från deras fiender.

Einheitsübersetzung 2016

från Katholisches Bibelwerk

Bitte um Hilfe gegen erbarmungslose Feinde

1 Für den Chormeister. Ein Psalm Davids. Gott meines Lobes, schweig doch nicht! (Ps 35:22; Ps 83:2) 2 Denn ein Mund voll Frevel, ein Lügenmaul hat sich gegen mich aufgetan. Sie reden zu mir mit falscher Zunge, / (Ps 31:19) 3 umgeben mich mit Worten des Hasses und bekämpfen mich grundlos. 4 Sie klagen mich an für meine Liebe, ich aber bete.^[1] (Ps 35:12; Ords 17:13) 5 Sie vergelten mir Gutes mit Bösem, mit Hass meine Liebe: 6 Einen Frevler bestelle gegen ihn als Zeugen, ein Ankläger trete zu seiner Rechten. 7 Als Verurteilter gehe er aus dem Gericht hervor und sein Gebet erweise sich als Sünde. 8 Nur gering noch sei die Zahl seiner Tage, sein Amt erhalte ein anderer. (Apg 1:20) 9 Zu Waisen sollen werden seine Kinder und seine Frau zur Witwe. (2 Mos 22:23; Jer 18:21) 10 Unstet sollen seine Kinder umherziehen und betteln, aus den Trümmern des Hauses vertrieben.^[2] (Job 5:4) 11 All seinen Besitz reiße an sich ein Gläubiger, Fremde sollen plündern, was er erworben hat. (Job 20:18) 12 Niemand sei da, der ihm Huld bewahrt, keiner, der sich seiner Waisen erbarmt. (Jes 14:21) 13 Seine Nachkommen soll man vernichten, im nächsten Geschlecht schon erlösche ihr Name. (Ps 21:11) 14 Der Schuld seiner Väter werde beim HERRN gedacht, ungetilgt bleibe die Sünde seiner Mutter. (2 Mos 20:5) 15 Ihre Schuld stehe dem HERRN allzeit vor Augen, ihr Andenken lösche er aus auf Erden. (Ps 34:17; Ps 90:8) 16 Denn dieser Mensch dachte nie daran, Huld zu üben; / er verfolgte den Gebeugten und den Armen und wollte den Verzagten töten. 17 Er liebte den Fluch - der komme über ihn; er verschmähte den Segen - der bleibe ihm fern. 18 Er zog den Fluch an wie ein Gewand; / der dringe in seinen Leib wie Wasser und wie Öl in seine Knochen. (4 Mos 5:24) 19 Er werde für ihn wie das Kleid, in das er sich hüllt, wie der Gürtel, mit dem er sich allzeit umgürtet. 20 So treiben es die, die mich anklagen mit Berufung auf den HERRN, die Böses gegen mein Leben reden. 21 Du aber, GOTT und Herr, / handle an mir, wie es deinem Namen entspricht! Ja, gut ist deine Huld, befreie mich! 22 Denn ich bin gebeugt und arm, mein Herz ist durchbohrt in meinem Innern. 23 Wie ein flüchtiger Schatten schwinde ich dahin, wie eine Heuschrecke schüttelt man mich ab. (Ps 39:6) 24 Mir wanken die Knie vom Fasten, mein Fleisch nimmt ab und wird mager. 25 Ja, ich wurde ihnen zum Spott, sie schütteln den Kopf, wenn sie mich sehen. (Ps 41:6) 26 Hilf mir, HERR, mein Gott, in deiner Huld errette mich! 27 Sie sollen erkennen, dass dies deine Hand vollbracht hat, dass du, HERR, es getan hast. (Ps 64:10) 28 Mögen sie fluchen - du wirst segnen. / Sie haben sich erhoben, aber sie werden zuschanden, doch dein Knecht wird sich freuen. (Jes 65:13; Luk 6:27) 29 Meine Ankläger müssen sich mit Schmach bekleiden, wie in einen Mantel sich in Schande hüllen. (Jer 20:11) 30 Ich will dem HERRN danken mit lauter Stimme, inmitten der Menge will ich ihn loben. (Ps 22:23) 31 Denn er steht zur Rechten des Armen, um sein Leben vor bösen Richtern zu retten.