Psalm 102 | Nya Levande Bibeln

Nya Levande Bibeln

En betryckt ung mans bön

1-2 En bön när jag hade stora problem. Herre, hör min bön! Lyssna till mitt rop om hjälp! 3 Vänd dig inte bort från mig när olycka har drabbat mig. Lyssna och svara mig med detsamma, 4-5 för mina dagar försvinner som rök. Min hälsa vacklar, och febern bränner i min kropp. Mat smakar mig inte längre och jag har förlorat aptiten. 6 Jag har magrat. Jag är bara skinn och ben och jag jämrar mig högt. 7 Jag är som en gam långt ute i vildmarken, som en ensam uggla i öknen. 8 Jag ligger vaken och kan inte sova, ja, jag är lika ensam som en sparv som sitter övergiven på taket. 9 Mina fiender jagar mig dag efter dag. De svär över mig. 10-11 Därför att du är arg på mig måste jag äta aska i stället för bröd. Jag gråter ständigt och mina tårar blandar sig med det jag dricker. Du har stött bort mig. 12 Mitt liv försvinner lika hastigt som kvällens skuggor. Jag vissnar som gräset. 13 Men du, Herre, är kungars kung, och din berömmelse kommer att bestå i alla tider. 14 Jag vet att du ska gripa in och visa barmhärtighet mot Jerusalem. Nu är det dags att visa medlidande med staden. Nu är den tiden inne. 15 Ditt folk älskar till och med varje sten i stadens murar, trots att de ligger i ruiner. 16-17 Men Herren ska bygga upp dem på nytt för att visa hur stor han är. Då kommer folken att frukta honom och kungarna på jorden ska erkänna hans makt. 18 Han ska lyssna till de hjälplösas böner och till allt vad de ber om. 19 Jag skriver ner detta för att kommande generationer också ska kunna prisa Herren för allt han har gjort, ja, så att de som ännu inte är födda ska kunna prisa Herren. 20 Säg till dem att Gud från sitt tempel i himlen såg ner till oss här på jorden. 21 Han hörde folkets klagan, och de som var dödsdömda befriade han. 22-23 Därför ska folk från hela världen samlas i Jerusalem för att prisa honom. I hela staden kommer man då att sjunga lovsånger, och många folk och folkslag kommer för att tjäna honom. 24 Han har gjort mig kraftlös trots att jag är i mina bästa år. Han har gjort mig gammal i förtid. 25 Därför ropar jag till honom: Gud, du som lever i evighet! Låt mig inte dö nu när jag är ung. 26 Gud, för länge sedan lade du jordens grund och skapade himlen med dina händer. 27 Allt detta ska försvinna, men du består i evighet. Ja, allt kommer att falla sönder som gamla utslitna kläder, som du kastar bort och byter ut mot nya. 28 Men själv blir du aldrig gammal. Du lever i evighet, och dina år tar aldrig slut. 29 Dina tjänares barn ska tryggt leva vidare, generation efter generation, och du ska beskydda dem.

Einheitsübersetzung 2016

från Katholisches Bibelwerk

Bittgebet eines Gebeugten

1 Bittgebet eines Gebeugten, wenn er verzagt und vor dem HERRN seine Sorge ausschüttet. 2 HERR, höre mein Bittgebet! Mein Schreien dringe zu dir! 3 Verbirg dein Angesicht nicht vor mir! / Wenn ich in Not bin, wende dein Ohr mir zu! Wenn ich dich rufe, eile und erhöre mich! (Ps 31:3; Ps 69:18; Ps 143:7) 4 Denn meine Tage sind wie Rauch geschwunden, meine Glieder wie von Feuer verbrannt. (Ps 38:8) 5 Versengt wie Gras und verdorrt ist mein Herz, sodass ich vergessen habe, mein Brot zu essen. 6 Vor lauter Stöhnen und Schreien bin ich nur noch Haut und Knochen.^[1] (Job 19:20) 7 Ich bin wie eine Dohle in der Wüste, wie eine Eule in öden Ruinen. 8 Ich liege wach und ich klage wie ein einsamer Vogel auf dem Dach.^[2] 9 Den ganzen Tag verhöhnten mich meine Feinde; die über mich Spott ausgossen, fluchten mit meinem Namen. (Ps 41:6) 10 Denn Staub habe ich gegessen wie Brot, mit Tränen habe ich meinen Trank gemischt. (Ps 42:4) 11 Auf mir lasten dein Zorn und dein Grimm, denn du hast mich hochgerissen und zu Boden geschleudert. 12 Meine Tage schwinden dahin wie Schatten, ich verdorre wie Gras.^[3] (Ps 90:9) 13 Du aber, HERR, du thronst für immer und ewig und das Gedenken an dich dauert von Geschlecht zu Geschlecht. (Ps 135:13; Ps 145:13; Klag 5:19) 14 Du wirst dich erheben, dich über Zion erbarmen, denn es ist Zeit, ihm gnädig zu sein, die Stunde ist da. (Ps 69:14) 15 An seinen Steinen hängt das Herz deiner Knechte, ob seiner Trümmer tragen sie Leid. 16 Dann fürchten die Völker den Namen des HERRN und alle Könige der Erde deine Herrlichkeit. 17 Denn der HERR hat Zion dann wieder aufgebaut, er ist erschienen in seiner Herrlichkeit. (Ps 51:20; Jes 60:1) 18 Er hat sich dem Bittgebet der verlassenen Stadt zugewandt, ihre Bittgebete hat er nicht verschmäht. 19 Dies sei aufgeschrieben für das kommende Geschlecht, damit den HERRN lobe das Volk, das noch erschaffen wird. (Ps 22:31) 20 Denn herabgeschaut hat der HERR aus heiliger Höhe, vom Himmel hat er auf die Erde geblickt, (Ps 11:4; Ps 33:13) 21 um das Seufzen der Gefangenen zu hören, zu befreien, die dem Tod geweiht sind, (Ps 79:11) 22 damit sie den Namen des HERRN auf dem Zion verkünden und sein Lob in Jerusalem, 23 wenn sich dort Völker versammeln, Königreiche, um den HERRN zu verehren. (Jes 60:3; Luk 13:29) 24 Er hat meine Kraft auf dem Weg gebrochen, er hat meine Tage verkürzt. (Ps 89:46) 25 Darum sage ich: Mein Gott, raff mich nicht weg in der Mitte meines Lebens, deine Jahre überdauern Geschlecht um Geschlecht. (Ps 55:24) 26 Vorzeiten hast du der Erde Grund gelegt, die Himmel sind das Werk deiner Hände. (Jes 51:6; Heb 1:10) 27 Sie werden vergehen, du aber bleibst; sie alle zerfallen wie ein Gewand; du wechselst sie wie ein Kleid und sie schwinden dahin. 28 Du aber bleibst, der du bist, und deine Jahre enden nie. (Heb 13:8) 29 Die Kinder deiner Knechte werden in Sicherheit wohnen, ihre Nachkommen bestehen vor deinem Angesicht. (Ps 69:36)