1När Jesus lämnade templet och var på väg därifrån, kom hans efterföljare fram och ville få honom att beundra tempelbyggnaderna.2Men han sa till dem: ”Tro mig, allt detta som ni nu ser kommer att jämnas med marken, inte en sten ska lämnas kvar på den andra.”3När Jesus senare satt på Olivbergets sluttning och var ensam med sina efterföljare, kom de fram till honom och frågade: ”När ska detta hända? Vad blir tecknet som visar att du kommer tillbaka, och att tidens slut närmar sig?”4Jesus sa till dem: ”Se upp så att ingen lurar er.5Många ska komma i mitt namn och påstå att de är Messias, den utlovade kungen, och de ska leda många vilse.6Ni kommer att få höra om krig och hot om krig, men låt er inte skrämmas. Det måste bli krig, men det betyder inte att slutet har kommit.7Folk och länder ska resa sig mot varandra, och det blir hungersnöd och jordbävningar på den ena platsen efter den andra.8Men detta är bara början på de fasor som ska komma.9Man ska tortera och döda er, och alla folk ska hata er därför att ni tillhör mig.10Många av er kommer att förneka sin tro och förråda och hata varandra.11Många människor ska framföra falska budskap om Gud och lura många,12och när ondskan och laglösheten ökar överallt, kommer kärleken hos de flesta att kallna.13Men den som håller ut till slutet ska bli räddad.[1]14Och det glada budskapet om att Gud vill rädda människor och göra dem till sitt eget folk[2] ska spridas i hela världen, så att alla folk får höra det. Sedan ska slutet komma.15En dag ska det inträffa som Gud har talat om genom profeten Daniel. Ni ska få se en vidrig avgudabild stå på den plats som tillhör Gud[3] (den som läser detta ska noga lägga märke till varje ord).16Och då måste de som är i Judeen fly upp i bergen.17Den som är uppe på taket[4] får inte gå in i huset för att packa,18och den som är ute på åkern får inte springa hem för att hämta kläder.19Stackars de kvinnor som är gravida när den tiden kommer, och stackars de mammor som ammar sina barn!20Be att ni inte behöver fly på vintern eller på vilodagen[5],21för detta lidande ska bli så svårt att världen aldrig förr har upplevt något liknande, och inte heller senare kommer att få uppleva något sådant.22Ja, om inte den tiden förkortades skulle inte en enda människa överleva. Men nu ska tiden förkortas, eftersom Gud vill skona de människor som tackar ja till hans inbjudan att få tillhöra honom.23Om någon då säger till er: ’Nu har Messias, den utlovade kungen, kommit. Här är han’, eller: ’Där är han’, så tro honom inte!24Många ska komma och påstå att de kan rädda världen, och många ska framföra falska budskap om Gud, och de ska göra stora under och tecken för att om möjligt lura också dem som tillhör Gud.25Men kom ihåg att jag har varnat er!26Får ni alltså höra ett rykte om att Messias, den utlovade kungen, har kommit tillbaka och är ute i öknen, så bry er inte om att gå och se efter. Och säger någon att han har gömt sig någonstans, så tro det inte!27För precis som när blixten flammar till över himlen från öster till väster, så ska det vara när jag, Människosonen[6], återvänder.28Det ska vara lika tydligt som när gamarna samlas runt en död kropp.
När Jesus kommer tillbaka
29Så fort den tidens lidande är slut, kommer solen att förmörkas och månen att sluta lysa. Stjärnorna ska slungas ur sina banor och universums krafter skakas.[7]30Då ska mitt, Människosonens[8], tecken visa sig på himlen, och alla folk på jorden ska jämra sig och klaga. De ska få se mig, Människosonen, komma på himlens moln med makt och stor härlighet.31Och till ljudet av mäktiga trumpetstötar ska jag sända ut mina änglar åt alla väderstreck, så att de når hela jorden. Och de ska samla ihop alla dem som har tackat ja till Guds inbjudan att få tillhöra honom.”
Bilden om fikonträdet
32Sedan fortsatte Jesus att förklara genom en bild. Han sa: ”Lär er nu något från fikonträdet. När saven stiger i grenarna och löven börjar spricka ut, då vet ni att sommaren snart är här.33På samma sätt kan ni veta att jag mycket snart kommer tillbaka, när ni ser allt detta börja hända.34Jag försäkrar er, att detta släkte ska inte gå under innan allt detta händer.[9]35Himlen och jorden ska försvinna, men mina ord ska gälla för evigt.
Var beredda
36Ingen vet vilken dag eller timme slutet kommer, inte ens änglarna, eller ens Guds Son. Bara Fadern vet det.37När jag, Människosonen[10], kommer tillbaka ska världen vara lika sorglös som på Noas tid.38Dagarna innan den stora översvämningen kom, åt man och drack och gifte sig. Allt var precis som vanligt, ända till den dag då Noa gick in i arken.39Ingen anade någonting förrän den väldiga översvämningen kom och dränkte dem allihop. Ja, så kommer det också att vara när jag, Människosonen, återvänder.40Då ska två män arbeta tillsammans på åkern; den ene tas med, den andre lämnas kvar.41Två kvinnor ska mala mjöl tillsammans på en handkvarn; den ena tas med, den andra lämnas kvar.42Håll er alltså vakna och beredda, för ni vet inte vilken dag er Herre kommer!43Låt mig ta ett exempel: Om husägaren bara visste vilken tid på natten tjuven tänkte komma, skulle han självklart hålla sig vaken och hindra honom från att bryta sig in.44Var beredda ni också, för jag kommer tillbaka när ni minst av allt väntar det.45-46Tänk er också bilden av en klok och pålitlig tjänare, som av sin herre har fått i uppgift att se till att de andra tjänarna får mat när de behöver. Lycklig är den tjänaren om hans herre kommer hem och får se att han gör det han ska.47Jag lovar er, att en sådan trogen tjänare ska få ansvar för allt hans herre äger.48Men om det är en opålitlig tjänare som säger till sig själv: ’Min herre kommer inte än på ett tag’, och sedan49börjar misshandla de andra tjänarna och leva livets glada dagar och dricka sig full ihop med andra,50då ska hans herre komma helt plötsligt en dag då han inte alls väntar honom.51Och hans herre ska döda honom och låta honom dela straffet med dem som bara låtsas lyda Gud. Där ska man gråta av ångest och förtvivlan.”
1Als Jesus den Tempel verlassen hatte, wandten sich seine Jünger an ihn und wiesen ihn auf die Bauten des Tempels hin. (Mark 13:1; Luk 21:5)2Er antwortete und sagte zu ihnen: Seht ihr das alles? Amen, ich sage euch: Kein Stein wird hier auf dem andern bleiben, der nicht niedergerissen wird. (Luk 19:44)
Der Anfang der endzeitlichen Not
3Als er auf dem Ölberg saß, wandten sich die Jünger, die mit ihm allein waren, an ihn und fragten: Sag uns, wann wird das geschehen und was ist das Zeichen für deine Ankunft und das Ende der Welt? (Mark 13:3; Luk 21:7)4Jesus antwortete und sagte zu ihnen: Gebt Acht, dass euch niemand irreführt!5Denn viele werden unter meinem Namen auftreten und sagen: Ich bin der Christus! und sie werden viele irreführen.6Ihr werdet von Kriegen und Kriegsgerüchten hören. Gebt Acht, lasst euch nicht erschrecken! Das muss geschehen. Es ist aber noch nicht das Ende.7Denn Volk wird sich gegen Volk und Reich gegen Reich erheben und an vielen Orten wird es Hungersnöte und Erdbeben geben.8Doch das alles ist erst der Anfang der Wehen.9Dann wird man euch der Not ausliefern und euch töten und ihr werdet von allen Völkern um meines Namens willen gehasst. (Matt 10:22; Joh 16:2)10Und viele werden zu Fall kommen und einander ausliefern und einander hassen.11Viele falsche Propheten werden auftreten und sie werden viele irreführen. (Matt 24:23)12Und weil die Gesetzlosigkeit überhand nimmt, wird die Liebe bei vielen erkalten.13Wer aber bis zum Ende standhaft bleibt, der wird gerettet werden.14Und dieses Evangelium vom Reich wird auf der ganzen Welt verkündet werden - zum Zeugnis für alle Völker; dann erst kommt das Ende. (Matt 28:19)
Vom Höhepunkt der Not
15Wenn ihr dann am heiligen Ort den Gräuel der Verwüstung stehen seht, der durch den Propheten Daniel vorhergesagt worden ist - der Leser begreife -,[1] (Dan 9:27; Dan 11:31; Dan 12:11; Mark 13:14; Luk 21:20; 1 Mack 1:54)16dann sollen die Bewohner von Judäa in die Berge fliehen;17wer gerade auf dem Dach ist, soll nicht hinabsteigen, um etwas aus seinem Haus zu holen, (Luk 17:31)18und wer auf dem Feld ist, soll nicht zurückkehren, um seinen Mantel zu holen.19Weh aber den Frauen, die in jenen Tagen schwanger sind oder ein Kind stillen!20Betet darum, dass eure Flucht nicht im Winter oder an einem Sabbat geschieht!21Denn es wird dann eine große Drangsal sein, wie es sie nie gegeben hat, vom Anfang der Welt bis heute, und wie es auch keine mehr geben wird. (Dan 12:1; Joel 2:2)22Und wenn jene Tage nicht verkürzt würden, dann würde kein Mensch gerettet; doch um der Auserwählten willen werden jene Tage verkürzt werden.23Wenn dann jemand zu euch sagt: Seht, hier ist der Christus! oder: Da ist er!, so glaubt es nicht!24Denn es wird mancher falsche Christus und mancher falsche Prophet auftreten und sie werden große Zeichen und Wunder wirken, um, wenn möglich, auch die Auserwählten irrezuführen.25Siehe, ich habe es euch vorausgesagt.26Wenn sie also zu euch sagen: Siehe, er ist in der Wüste!, so geht nicht hinaus; siehe, er ist im Innern des Hauses!, so glaubt es nicht. (Luk 17:23)27Denn wie der Blitz im Osten aufflammt und bis zum Westen hin leuchtet, so wird die Ankunft des Menschensohnes sein.28Wo ein Aas ist, da sammeln sich die Geier. (Luk 17:37)
Das Kommen des Menschensohnes
29Sofort nach den Tagen der großen Drangsal wird die Sonne verfinstert werden und der Mond wird nicht mehr scheinen; die Sterne werden vom Himmel fallen und die Kräfte des Himmels werden erschüttert werden. (Jes 13:10; Joel 2:10; Hagg 2:6; Mark 13:24; Luk 21:25; 2 Pet 3:10)30Danach wird das Zeichen des Menschensohnes am Himmel erscheinen; dann werden alle Völker der Erde wehklagen und man wird den Menschensohn auf den Wolken des Himmels kommen sehen, mit großer Kraft und Herrlichkeit. (Dan 7:13; Matt 26:64; Mark 14:62; Upp 1:7)31Er wird seine Engel unter lautem Posaunenschall aussenden und sie werden die von ihm Auserwählten aus allen vier Windrichtungen zusammenführen, von einem Ende des Himmels bis zum andern.
Der nahe, aber unbekannte Zeitpunkt
32Lernt etwas aus dem Vergleich mit dem Feigenbaum! Sobald seine Zweige saftig werden und Blätter treiben, erkennt ihr, dass der Sommer nahe ist. (Mark 13:28; Luk 21:29)33So erkennt auch ihr, wenn ihr das alles seht, dass er vor der Tür ist.34Amen, ich sage euch: Diese Generation wird nicht vergehen, bis das alles geschieht.35Himmel und Erde werden vergehen, aber meine Worte werden nicht vergehen.36Doch jenen Tag und jene Stunde kennt niemand, auch nicht die Engel im Himmel, nicht einmal der Sohn, sondern nur der Vater.
Die Vollendung als Moment der Entscheidung
37Denn wie es in den Tagen des Noach war, so wird die Ankunft des Menschensohnes sein. (Luk 17:26)38Wie die Menschen in jenen Tagen vor der Flut aßen und tranken, heirateten und sich heiraten ließen, bis zu dem Tag, an dem Noach in die Arche ging, (1 Mos 7:7)39und nichts ahnten, bis die Flut hereinbrach und alle wegraffte, so wird auch die Ankunft des Menschensohnes sein.40Dann wird von zwei Männern, die auf dem Feld arbeiten, einer mitgenommen und einer zurückgelassen.41Und von zwei Frauen, die an derselben Mühle mahlen, wird eine mitgenommen und eine zurückgelassen.42Seid also wachsam! Denn ihr wisst nicht, an welchem Tag euer Herr kommt. (Matt 25:13; Luk 21:36)
Das Gleichnis vom Hausherrn als Mahnung zur Wachsamkeit
43Bedenkt dies: Wenn der Herr des Hauses wüsste, in welcher Stunde in der Nacht der Dieb kommt, würde er wach bleiben und nicht zulassen, dass man in sein Haus einbricht. (Luk 12:39; 1 Thess 5:2; 2 Pet 3:10)44Darum haltet auch ihr euch bereit! Denn der Menschensohn kommt zu einer Stunde, in der ihr es nicht erwartet.
Das Gleichnis vom klugen und vom bösen Knecht
45Wer ist denn der treue und kluge Knecht, den der Herr über sein Gesinde einsetzte, damit er ihnen zur rechten Zeit die Nahrung gebe? (Luk 12:42)46Selig der Knecht, den der Herr damit beschäftigt findet, wenn er kommt!47Amen, ich sage euch: Er wird ihn über sein ganzes Vermögen einsetzen. (Matt 25:21)48Wenn aber der Knecht böse ist und in seinem Herzen sagt: Mein Herr verspätet sich!49und anfängt, seine Mitknechte zu schlagen, und mit Zechern isst und trinkt,50dann wird der Herr jenes Knechtes an einem Tag kommen, an dem er es nicht erwartet, und zu einer Stunde, die er nicht kennt;51und der Herr wird ihn in Stücke hauen und ihm seinen Platz unter den Heuchlern zuweisen. Dort wird Heulen und Zähneknirschen sein. (Matt 8:12; Matt 13:42; Matt 22:13; Matt 25:30; Luk 13:28)