1Sedan kom några fariseer[1] och en del laglärare från Jerusalem för att diskutera med Jesus.2”Varför bryter dina efterföljare mot de gamla judiska reglerna?” frågade de. ”De tvättar ju inte händerna innan de äter.”3Han svarade: ”Varför bryter ni själva mot Guds bud genom att följa era regler?4Gud säger till exempel: ’Visa respekt för dina föräldrar’, och: ’Den som förbannar sina föräldrar ska dömas till döden.’[2]5-6Men ni påstår att man inte alls behöver respektera sina föräldrar eller ta hand om dem när de blir gamla, om man bara ger pengarna som en gåva till templet istället. Så ogiltigförklarar ni Guds direkta befallning genom att följa era egna regler.7Ni falska människor som bara låtsas lyda Gud! Profeten Jesaja hade rätt när han framförde Guds budskap om er och sa:8’Det här folket ärar mig med sina ord, men de vägrar att lyda mig. 9Deras tillbedjan är värdelös, för de bud de lär ut är människors lagar och inte Guds bud.[3]’ ”10Sedan kallade Jesus till sig allt folket och sa: ”Lyssna till vad jag säger och försök att förstå:11Ni blir inte ovärdiga att komma inför Gud på grund av det ni äter och stoppar i munnen![4] Det är det ni säger, det som kommer ut ur munnen, som gör er ovärdiga!”12Då gick hans efterföljare fram till honom och sa: ”Vet du att du retade fariseerna genom det du sa?”13Jesus svarade: ”Varje planta, som inte har planterats av min Far i himlen, ska ryckas upp med roten,14så bry er inte om fariseerna. De är blinda ledare som leder andra blinda, och om en blind leder en blind, så faller båda i samma grop.”15Då bad Petrus att Jesus skulle förklara för dem vad han menade när han sa att människor inte blir ovärdiga att komma inför Gud på grund av det de äter.16”Förstår inte ni heller vad jag menar?” frågade Jesus.17”Inser ni inte att det man äter bara passerar genom magen och kommer ut igen?18Men det man säger kommer från hjärtat, och det är det som gör människan ovärdig att komma inför Gud.19Ifrån hjärtat kommer ju onda tankar, mord, otrohet i äktenskapet, sexuell lössläppthet, stöld, lögn och förtal ,20och det är sådant som gör människan ovärdig. Men ingen blir ovärdig att komma inför Gud genom att äta utan att först ha tvättat händerna.”
En icke-judisk kvinnas tro
21Jesus lämnade sedan Galileen och drog sig undan till området kring städerna Tyros och Sidon.[5]22En kanaaneisk kvinna från trakten kom då till honom och ropade: ”Herre, du som ska ärva kung Davids tron,[6] ha medlidande med mig. Min dotter är besatt av en ond ande och den plågar henne ständigt.”23Men Jesus gav henne inte ett ord till svar. Hans efterföljare kom därför till honom och sa: ”Skicka iväg henne, hon förföljer oss ju med sina rop.”24Han sa då till kvinnan: ”Jag har fått i uppgift att bara hjälpa Israels folk ‑ Guds förlorade får.”[7]25Men kvinnan kom närmare och föll på knä och bad honom igen: ”Herre, hjälp mig!”26Jesus svarade: ”Det är inte rätt att ta brödet från barnen och kasta det åt hundarna.”27”Det är sant, Herre”, sa hon, ”men till och med hundarna har rätt att äta de smulor som faller från deras herrars bord.”28”Kvinna”, sa Jesus till henne, ”din tro är stark. Du ska få det du ber om.” Och i samma stund blev hennes dotter botad.
Jesus botar många sjuka
29Jesus återvände nu till Galileiska sjön och gick upp på ett berg i närheten av sjön och satte sig där.30Snart hade det samlats en stor folkmassa omkring honom, och de hade med sig rörelsehindrade, blinda, missbildade, stumma och många andra. Man la dem framför Jesus, och han botade dem.31Folk var alldeles häpna, för de stumma började tala, de missbildade blev friska, de rörelsehindrade gick, och de blinda kunde se ! Och alla hyllade Israels Gud.
Jesus ger mat åt mer än 4 000 personer
32Sedan kallade Jesus på sina efterföljare och sa: ”Jag känner stort medlidande med dessa människor. De har varit här hos mig i tre dagar och har inget kvar att äta. Jag vill inte skicka iväg dem hungriga, för då kanske de svimmar av utmattning längs vägen.”33Men hans efterföljare svarade: ”Var ska vi få tag på tillräckligt med mat åt dem alla här i ödemarken?”34Jesus frågade dem: ”Hur mycket mat har ni?” ”Sju bröd och några små fiskar”, svarade de.35Då bad Jesus folket att slå sig ner på marken.36Och han tog de sju bröden och fiskarna och tackade Gud. Sedan bröt han dem i bitar och gav dem till sina efterföljare, som i sin tur delade ut dem till folket.37Alla åt och blev mätta, och när man samlade ihop det som var över, blev det sju fulla korgar.38Det var 4 000 män som hade ätit, förutom kvinnor och barn39Sedan sa Jesus åt människorna att gå hem, men själv steg han i en båt och åkte över sjön till Magadan[8].
1Da kamen von Jerusalem Pharisäer und Schriftgelehrte zu Jesus und sagten: (Mark 7:1)2Warum übertreten deine Jünger die Überlieferung der Alten? Denn sie waschen sich nicht ihre Hände, wenn sie essen. (Luk 11:38)3Er entgegnete ihnen: Warum übertretet denn ihr Gottes Gebot um eurer Überlieferung willen?4Gott hat doch gesagt: Ehre Vater und Mutter! und: Wer Vater oder Mutter schmäht, soll mit dem Tod bestraft werden. (2 Mos 20:12; 2 Mos 21:17; 3 Mos 20:9; 5 Mos 5:16)5Ihr aber meint: Wer zu Vater oder Mutter sagt: Was ich dir schulde, sei eine Opfergabe!,6der braucht seinen Vater oder seine Mutter nicht mehr zu ehren. Damit habt ihr Gottes Wort um eurer Überlieferung willen außer Kraft gesetzt.7Ihr Heuchler! Treffend hat der Prophet Jesaja über euch gesagt:8Dieses Volk ehrt mich mit den Lippen, / sein Herz aber ist weit weg von mir. (Jes 29:13)9Vergeblich verehren sie mich; / was sie lehren, sind Satzungen von Menschen.10Und er rief die Leute zu sich und sagte: Hört und begreift:11Nicht das, was durch den Mund in den Menschen hineinkommt, macht ihn unrein, sondern was aus dem Mund des Menschen herauskommt, das macht ihn unrein.12Da kamen die Jünger zu ihm und sagten: Weißt du, dass die Pharisäer, die dein Wort gehört haben, empört sind?13Er antwortete ihnen: Jede Pflanze, die nicht mein himmlischer Vater gepflanzt hat, wird ausgerissen werden.14Lasst sie, es sind blinde Blindenführer. Und wenn ein Blinder einen Blinden führt, werden beide in eine Grube fallen. (Matt 23:16; Luk 6:39)15Da sagte Petrus zu ihm: Erkläre uns dieses Rätselwort!16Er antwortete: Begreift auch ihr noch nicht?17Versteht ihr nicht, dass alles, was durch den Mund hineinkommt, in den Magen gelangt und dann wieder ausgeschieden wird?18Was aber aus dem Mund herauskommt, das kommt aus dem Herzen und das macht den Menschen unrein.19Denn aus dem Herzen kommen böse Gedanken, Mord, Ehebruch, Unzucht, Diebstahl, falsche Zeugenaussagen und Lästerungen. (Rom 1:29; 1 Kor 5:10; Gal 5:19; Ef 5:3; Kol 3:5; 1 Tim 1:9; 2 Tim 3:2; 1 Pet 4:3)20Das ist es, was den Menschen unrein macht; aber mit ungewaschenen Händen essen macht den Menschen nicht unrein.
Der Glaube der heidnischen Frau
21Jesus ging weg von dort und zog sich in das Gebiet von Tyrus und Sidon zurück. (Mark 7:24)22Und siehe, eine kanaanäische Frau aus jener Gegend kam zu ihm und rief: Hab Erbarmen mit mir, Herr, du Sohn Davids! Meine Tochter wird von einem Dämon gequält.23Jesus aber gab ihr keine Antwort. Da traten seine Jünger zu ihm und baten: Schick sie fort, denn sie schreit hinter uns her!24Er antwortete: Ich bin nur zu den verlorenen Schafen des Hauses Israel gesandt. (Matt 10:6)25Doch sie kam, fiel vor ihm nieder und sagte: Herr, hilf mir!26Er erwiderte: Es ist nicht recht, das Brot den Kindern wegzunehmen und den kleinen Hunden vorzuwerfen.27Da entgegnete sie: Ja, Herr! Aber selbst die kleinen Hunde essen von den Brotkrumen, die vom Tisch ihrer Herren fallen.28Darauf antwortete ihr Jesus: Frau, dein Glaube ist groß. Es soll dir geschehen, wie du willst. Und von dieser Stunde an war ihre Tochter geheilt.
Viele Heilungen
29Jesus zog von dort weiter und kam an den See von Galiläa. Er stieg auf einen Berg und setzte sich.30Da kamen viele Menschen zu ihm und brachten Lahme, Blinde, Verkrüppelte, Stumme und viele andere Kranke; sie legten sie ihm zu Füßen und er heilte sie, (Matt 4:24)31sodass die Menschen staunten, als sie sahen, dass Stumme redeten, Verkrüppelte gesund wurden, Lahme gehen und Blinde sehen konnten. Und sie priesen den Gott Israels. (1 Kung 1:48; Luk 13:13)
Die Speisung der Viertausend
32Jesus rief seine Jünger zu sich und sagte: Ich habe Mitleid mit diesen Menschen; sie sind schon drei Tage bei mir und haben nichts mehr zu essen. Ich will sie nicht hungrig wegschicken, sonst brechen sie auf dem Weg zusammen. (Matt 14:13; Mark 6:32; Mark 8:1; Luk 9:10; Joh 6:1)33Da sagten die Jünger zu ihm: Wo sollen wir in dieser Wüste so viel Brot hernehmen, um so viele Menschen satt zu machen?34Jesus sagte zu ihnen: Wie viele Brote habt ihr? Sie antworteten: Sieben - und ein paar Fische.35Da forderte er die Leute auf, sich auf den Boden zu setzen.36Und er nahm die sieben Brote und die Fische, sprach das Dankgebet, brach sie und gab sie den Jüngern und die Jünger gaben sie den Menschen.37Und alle aßen und wurden satt. Und sie sammelten die übrig gebliebenen Stücke ein, sieben Körbe voll.38Es waren viertausend Männer, die gegessen hatten, dazu noch Frauen und Kinder.39Danach schickte er die Menge nach Hause, stieg ins Boot und fuhr in die Gegend von Magadan.