1Nu hände det än en gång att mycket folk hade samlats, och att de inte hade något att äta. Jesus kallade då på sina efterföljare och sa:2”Jag känner stort medlidande med dessa människor. De har varit hos mig i tre dagar och har inget kvar att äta.3Om jag skickar hem dem utan att de fått mat, kommer de att svimma av utmattning längs vägen. En del av dem bor ju långt härifrån.”4Men hans efterföljare svarade: ”Var ska vi få tag på tillräckligt med mat åt alla dessa människor här i ödemarken?”5Jesus frågade: ”Hur många bröd har ni?” ”Sju”, svarade de.6Då bad Jesus folket att slå sig ner på marken, och han tog de sju bröden, tackade Gud för dem och bröt dem i bitar. Sedan gav han bitarna till sina efterföljare, som i sin tur delade ut dem bland folket.7Man hade dessutom några små fiskar, och Jesus tackade Gud för dem också och bad sedan sina efterföljare att dela ut dem.8Alla åt och blev mätta, och när man samlade ihop det som var över, blev det sju hela korgar.9Det var omkring 4 000 personer där. Jesus skickade sedan hem folket10och steg i en båt och åkte till trakten av Dalmanuta[1] tillsammans med sina efterföljare.
De religiösa ledarna vill se ett tecken från Gud
11När fariseerna[2] fick veta att Jesus var där, kom de för att diskutera med honom, och de krävde att han skulle ge dem ett tecken från Gud som bevis på vem han var.12Jesus blev djupt besviken när han hörde detta och suckade: ”Varför måste detta släkte se ett tecken för att kunna tro. Nej, jag försäkrar er att Gud inte ska låta er få se något tecken.”13Sedan lämnade han dem och steg i båten igen och åkte över till andra sidan sjön.
Jesus varnar för falsk undervisning
14Jesus efterföljare upptäckte nu att de hade glömt att skaffa mat innan de for. En enda brödkaka var allt de hade med sig i båten.15Jesus varnade dem då och sa: ”Akta er noga för både fariseernas[3] och kung Herodes jäst.”16”Vad menar han?” frågade hans efterföljare varandra. Men de antog att han sa detta därför att de hade glömt att ta med sig bröd.17När Jesus hörde dem diskutera sa han till dem: ”Varför är ni så oroliga för att ni inte har något bröd? Förstår ni fortfarande ingenting? Är ni så trögfattade?18Ni har ögon att se med och ser ändå ingenting, och öron att höra med och hör ändå ingenting. Kommer ni inte ihåg19att jag mättade mer än 5 000 personer med bara fem bröd? Hur många korgar med rester plockade ni upp den gången?””Tolv”, sa de.20”Och när jag mättade mer än 4 000 personer med sju bröd, hur många korgar fick ni över då?””Sju”, svarade de.21Jesus sa: ”Förstår ni fortfarande ingenting?”
En blind man börjar se igen
22När de kom över till Betsaida förde man fram en blind man till Jesus och bad att han skulle röra vid mannen och bota honom.23Jesus tog då den blinda mannen vid handen och ledde honom ut ur byn. Sedan spottade han på hans ögon och la sina händer på honom.”Kan du se något?” frågade Jesus.24Mannen såg sig omkring. ”Ja”, sa han, ”jag ser människor. Men de ser ut som träd som går omkring!”25Då la Jesus sina händer på mannens ögon en gång till. Och nu blev mannen helt botad och kunde se igen, och han såg allting klart och tydligt.26Jesus skickade sedan hem honom med uppmaningen: ”Gå inte in i byn på hemvägen.”
Petrus kallar Jesus för Messias, den utlovade kungen
27Sedan lämnade Jesus och hans efterföljare Galileen och gick norrut till byarna kring Caesarea Filippi[4]. Och medan de vandrade där längs vägen frågade han dem: ”Vem säger människorna att jag är?”28”Somliga säger att du är Johannes döparen”, svarade hans efterföljare, ”några säger att du är Elia[5], och andra att du är någon annan av profeterna som förr i tiden framförde Guds budskap.”29Då frågade han dem: ”Vem tror ni att jag är?”Petrus svarade: ”Du är Messias[6], den utlovade kungen.”30Men Jesus förbjöd dem strängt att tala med någon om honom.
Jesus förutsäger för första gången att han ska dö
31Efter det började Jesus undervisa sina efterföljare om att han, Människosonen[7], måste lida mycket. Han förklarade att folkets ledare och översteprästerna och laglärarna skulle ta avstånd från honom och se till att han blev dödad, men att han efter tre dagar skulle uppstå från de döda igen.32Detta sa han helt öppet. Men Petrus drog honom åt sidan och började protestera.33Jesus vände sig då om och såg bort mot sina efterföljare och sa strängt till Petrus: ”Gå bort ifrån mig, Satan! Det du tänker är människotankar och kommer inte från Gud.”34Sedan kallade han till sig sina efterföljare och bad allt folket att komma. Och han sa till dem:”Om någon vill bli min efterföljare, så kan han inte längre tänka på sig själv, utan måste följa mitt exempel och vara beredd att dö.35Ja, den som klamrar sig fast vid livet ska till sist förlora det, men den som förlorar sitt liv för min skull, och för att sprida budskapet om mig, han ska rädda det.36Vad vinner en människa om hela världen blir hennes, om hon samtidigt förlorar det eviga livet?37Inga pengar i världen kan hjälpa henne att få det tillbaka.38Den som inför dessa gudlösa och syndiga människor skäms för mig och för mitt budskap, honom ska jag, Människosonen[8], skämmas för, när jag återvänder i min Fars härlighet tillsammans med hans änglar.”
1In jenen Tagen waren wieder einmal viele Menschen um Jesus versammelt. Da sie nichts zu essen hatten, rief er die Jünger zu sich und sagte: (Matt 14:13; Matt 15:32; Mark 6:34; Luk 9:10; Joh 6:1)2Ich habe Mitleid mit diesen Menschen; sie sind schon drei Tage bei mir und haben nichts mehr zu essen. (Matt 9:36)3Wenn ich sie hungrig nach Hause schicke, werden sie auf dem Weg zusammenbrechen; denn einige von ihnen sind von weit her gekommen.4Seine Jünger antworteten ihm: Woher könnte jemand diese hier in der Wüste mit Broten sättigen?5Er fragte sie: Wie viele Brote habt ihr? Sie antworteten: Sieben.6Da forderte er die Leute auf, sich auf den Boden zu setzen. Dann nahm er die sieben Brote, sprach das Dankgebet, brach die Brote und gab sie seinen Jüngern zum Verteilen; und die Jünger teilten sie an die Leute aus. (Mark 8:20)7Sie hatten auch noch ein paar Fische bei sich. Jesus segnete sie und ließ auch sie austeilen.8Die Leute aßen und wurden satt. Und sie hoben die Überreste der Brotstücke auf, sieben Körbe voll.9Es waren etwa viertausend Menschen beisammen. Danach schickte er sie nach Hause.
Die Zeichenforderung der Gegner Jesu
10Gleich darauf stieg er mit seinen Jüngern ins Boot und fuhr in das Gebiet von Dalmanuta. (Matt 15:39)11Da kamen die Pharisäer und begannen ein Streitgespräch mit ihm; sie forderten von ihm ein Zeichen vom Himmel, um ihn zu versuchen. (Matt 12:38; Luk 11:16; Joh 6:30; 1 Kor 1:22)12Da seufzte er im Geist auf und sagte: Was fordert diese Generation ein Zeichen? Amen, ich sage euch: Dieser Generation wird niemals ein Zeichen gegeben werden. (Ps 95:10; Jer 8:3)13Und er verließ sie, stieg in das Boot und fuhr ans andere Ufer.
Die blinden Jünger
14Die Jünger hatten vergessen, Brote mitzunehmen; nur ein einziges hatten sie im Boot dabei. (Matt 16:5)15Und er warnte sie: Gebt Acht, hütet euch vor dem Sauerteig der Pharisäer und dem Sauerteig des Herodes! (Luk 12:1)16Sie aber machten sich Gedanken, weil sie keine Brote bei sich hatten.17Als er das merkte, sagte er zu ihnen: Was macht ihr euch darüber Gedanken, dass ihr keine Brote habt? Begreift und versteht ihr immer noch nicht? Ist denn euer Herz verstockt? (Mark 6:52)18Habt ihr denn keine Augen, um zu sehen, und keine Ohren, um zu hören? Erinnert ihr euch nicht: (Jer 5:21; Hes 12:2)19Als ich die fünf Brote für die Fünftausend brach, wie viele Körbe voll Brotstücke habt ihr da aufgehoben? Sie antworteten ihm: Zwölf. (Mark 6:41)20Und als ich die sieben Brote für die Viertausend brach, wie viele Körbe voll habt ihr da aufgehoben? Sie antworteten: Sieben. (Mark 8:6)21Da sagte er zu ihnen: Versteht ihr immer noch nicht?
Die Heilung eines Blinden bei Betsaida
22Sie kamen nach Betsaida. Da brachte man einen Blinden zu Jesus und bat ihn, er möge ihn berühren.23Er nahm den Blinden bei der Hand, führte ihn vor das Dorf hinaus, bestrich seine Augen mit Speichel, legte ihm die Hände auf und fragte ihn: Siehst du etwas? (Mark 7:33; Joh 9:6)24Der Mann blickte auf und sagte: Ich sehe Menschen; denn ich sehe etwas, das wie Bäume aussieht und umhergeht.25Da legte er ihm nochmals die Hände auf die Augen; nun sah der Mann deutlich. Er war wiederhergestellt und konnte alles ganz genau sehen.26Jesus schickte ihn nach Hause und sagte: Geh aber nicht in das Dorf hinein!
DER WEG JESU NACH JERUSALEM
Das Christusbekenntnis des Petrus und die erste Ankündigung von Leiden und Auferstehung Jesu
27Jesus ging mit seinen Jüngern in die Dörfer bei Cäsarea Philippi. Auf dem Weg fragte er die Jünger: Für wen halten mich die Menschen? (Matt 16:13; Luk 9:18)28Sie sagten zu ihm: Einige für Johannes den Täufer, andere für Elija, wieder andere für sonst einen von den Propheten. (Mark 6:14)29Da fragte er sie: Ihr aber, für wen haltet ihr mich? Simon Petrus antwortete ihm: Du bist der Christus! (Joh 11:27)30Doch er gebot ihnen, niemandem etwas über ihn zu sagen.31Dann begann er, sie darüber zu belehren: Der Menschensohn muss vieles erleiden und von den Ältesten, den Hohepriestern und den Schriftgelehrten verworfen werden; er muss getötet werden und nach drei Tagen auferstehen. (Mark 9:31; Mark 10:32)32Und er redete mit Freimut darüber. Da nahm ihn Petrus beiseite und begann, ihn zurechtzuweisen.33Jesus aber wandte sich um, sah seine Jünger an und wies Petrus mit den Worten zurecht: Tritt hinter mich, du Satan! Denn du hast nicht das im Sinn, was Gott will, sondern was die Menschen wollen.
Nachfolge und Selbstverleugnung
34Er rief die Volksmenge und seine Jünger zu sich und sagte: Wenn einer hinter mir hergehen will, verleugne er sich selbst, nehme sein Kreuz auf sich und folge mir nach. (Matt 8:22; Matt 10:38; Mark 8:28; Mark 14:66; Luk 9:23; Luk 14:27)35Denn wer sein Leben retten will, wird es verlieren; wer aber sein Leben um meinetwillen und um des Evangeliums willen verliert, wird es retten. (Matt 10:39; Luk 17:33; Joh 12:25)36Was nützt es einem Menschen, wenn er die ganze Welt gewinnt, dabei aber sein Leben einbüßt?37Um welchen Preis könnte ein Mensch sein Leben zurückkaufen?38Denn wer sich vor dieser treulosen und sündigen Generation meiner und meiner Worte schämt, dessen wird sich auch der Menschensohn schämen, wenn er mit den heiligen Engeln in der Herrlichkeit seines Vaters kommt. (Matt 10:33)