1När Jesus hade slutat tala till folket gick han in i staden Kafarnaum.2Där fanns en romersk officer som hade en tjänare som han tyckte mycket om, och nu var tjänaren sjuk och låg för döden.3När officeren därför fick höra talas om Jesus, sände han några av judarnas ledare till honom för att be honom komma och bota tjänaren.4Dessa kom nu till Jesus och bad ivrigt att han skulle följa med och hjälpa mannen. ”Om någon förtjänar din hjälp så är det han”, sa de.5”Han älskar vårt folk och har till och med byggt synagogan[1] åt oss!”6Då följde Jesus med dem. Men innan han kom fram till huset, skickade officeren några vänner för att säga till honom: ”Herre, stanna där du är, jag är inte värd att du går in i mitt hus.[2]7Därför vågade jag inte heller komma till dig. Men säg bara ett ord, så blir min tjänare frisk.8Jag vet det, för jag har själv överordnade officerare som ger mig order, och jag har andra soldater som är under mig. Om jag säger till en av dem: ’Gå’, så går han, och till en annan: ’Kom’, så kommer han, och om jag säger till min tjänare: ’Gör det här, eller det där’, så gör han det.”9Jesus blev mycket förvånad och vände sig till folket som följde honom och sa: ”Jag försäkrar er att inte ens bland Israels folk har jag sett en så stark tro.”10Och när officerens vänner kom tillbaka till huset, såg de att tjänaren var fullt frisk.
Jesus uppväcker en änkas son från döden
11Sedan gick Jesus med sina efterföljare till staden Nain, följd av en stor mängd människor.12Och just som de närmade sig stadsporten, mötte de ett begravningsfölje. Den döde var enda sonen, och hans mamma var änka. Många sörjande från staden gjorde henne sällskap.13När Herren Jesus såg änkan fylldes han av medlidande och sa: ”Gråt inte!”14Sedan gick han fram till båren och rörde vid den, och bärarna stannade. ”Unge man”, sa han, ”res dig upp!”15Då satte sig den döde upp och började tala till dem som stod runt omkring. Och Jesus gav honom tillbaka till hans mamma.16Människorna runt omkring blev helt förskräckta över det de hade sett och hyllade Gud och sa: ”En stor profet har visat sig bland oss och framför Guds budskap”, och: ”Gud har kommit för att hjälpa sitt folk”.17Berättelsen om vad Jesus hade gjort spred sig sedan över hela Judeen och till och med utanför landets gränser.
Jesus svarar på Johannes döparens fråga
18Johannes döparens efterföljare fick snart höra talas om allt som Jesus gjorde, och när de berättade det för Johannes19skickade han två av dem till Herren Jesus för att fråga: ”Är du verkligen den som Gud har lovat sända oss, eller ska vi vänta på någon annan?”20-22När Johannes båda efterföljare hittade Jesus höll han just på att bota människor från sjukdomar och lidanden och från onda andar. Han gjorde också så att flera blinda kunde se igen. När Johannes efterföljare då ställde de frågor som Johannes ville ha svar på, sa Jesus: ”Gå tillbaka till Johannes och berätta för honom vad ni har sett och hört: att blinda börjar se, förlamade går, spetälska blir friska, döva hör, döda får liv igen, och de fattiga får höra ett glatt budskap.[3]23Säg sedan till honom: ’Lycklig är den som inte tvivlar på mig.’ ”24När de som var utsända av Johannes hade gått, började Jesus tala till folket om Johannes. Han sa: ”När ni gick ut till honom i ödemarken, vad ville ni då se? Ville ni se en svag man, lik ett grässtrå som vajar hit och dit för vinden?25Självklart inte! Ville ni se en man klädd i vackra kläder? Nej, män som går omkring i dyrbara kläder och lever i lyx hittar man i palatsen.26Ville ni kanske se en profet som framförde Guds budskap? Ja, jag säger er att Johannes är mer än en profet.27Han är den som Gud talar om i Skriften[4] när han säger: ’Lyssna! Jag sänder min budbärare före dig, och han ska bereda vägen för dig’28Jag försäkrar er, att Johannes döparen har betytt mer än någon annan människa. Ändå kommer den minst betydelsefulla bland dem som får vara Guds eget folk[5] att betyda mer än vad Johannes gjorde här på jorden.29Alla som hörde Johannes tala höll med om att det som Gud krävde av dem var riktigt, och de lät Johannes döpa dem. Ja, till och med tullindrivarna[6] döptes.30Men fariseerna[7] och de laglärda förkastade Guds plan och vägrade att låta Johannes döpa dem.31Ja, vad ska jag säga om detta släkte som inte vill tro?” fortsatte Jesus. ”Vad ska jag likna dem vid?32De är som barn som leker på torget och ropar till varandra: ’Vi spelade bröllopsmusik för er, men ni ville inte dansa. Vi spelade begravningsmusik för er, men ni ville inte gråta.’33Exakt så reagerar ni när det gäller Johannes döparen och mig. Johannes dricker inte vin och äter inte bröd, och då säger ni: ’Han är besatt av en ond ande.’34Men jag, Människosonen[8], äter och dricker, och då beskyller ni mig för att frossa i mat och dryck och leva tillsammans med de värsta syndare!35Men den som är vis inser att Gud i sin vishet alltid har rätt.[9]”
En prostituerad smörjer Jesus fötter
36En av fariseerna[10], som hette Simon, bjöd hem Jesus till sig, och Jesus tackade ja till inbjudan. Men när de hade slagit sig ner för att äta,37fick en prostituerad höra att han var där. Hon gick då dit med en flaska väldoftande olja.38Och när hon kom in i huset ställde hon sig vid Jesus fötter[11] och grät tills hans fötter var våta av hennes tårar. Sedan torkade hon hans fötter med sitt hår och kysste dem och smorde dem med olja.39När värden, som var farisé, såg vad som hände, tänkte han för sig själv: ”Om Jesus verkligen hade varit en profet, hade han med Guds hjälp förstått vad det här är för en slags kvinna, och avslöjat henne som prostituerad.”40Men Jesus visste vad han tänkte och sa: ”Simon, jag har något att säga dig.” Och Simon svarade: ”Säg det, Mästare.”41Jesus berättade då en bild: ”En man lånade ut pengar till två personer, mer än en årslön till den ene och bara en månadslön till den andre.[12]42Men ingen av dem kunde betala tillbaka, så han avskrev skulden.”Sedan frågade Jesus Simon: ”Vem av dem tror du älskade honom mest efter detta?”43”Jag antar att det var den som var skyldig honom mest”, svarade Simon. ”Ja, det är riktigt”, sa Jesus.44Sedan vände sig Jesus mot kvinnan och sa till Simon: ”Ser du kvinnan som står här? När jag kom in i ditt hus brydde du dig inte om att ge mig vatten så att jag kunde tvätta dammet av mina fötter, men hon har tvättat mina fötter med sina tårar och torkat dem med sitt hår.45Du gav mig ingen hälsningskyss när jag kom, men hon har kysst mina fötter utan uppehåll, ända sedan jag kom hit.46Du smorde inte mitt huvud med olja som man brukar göra, men hon har smort mina fötter med sin väldoftande olja.47Simon, min vän, alla hennes synder är förlåtna. Det är därför hon visar så mycket kärlek. Men den som har fått lite förlåtet, visar lite kärlek.”48Sedan sa Jesus till kvinnan: ”Jag förlåter dig dina synder.”49Då sa männen vid bordet till varandra: ”Vem är den här mannen, som till och med förlåter synder?”50Men Jesus sa till kvinnan: ”Din tro har hjälpt dig. Gå i frid.”
1Nachdem Jesus alle seine Worte dem Volk zu Gehör gebracht hatte, ging er nach Kafarnaum. (Matt 8:5; Joh 4:46)2Ein Hauptmann hatte einen Diener, den er sehr schätzte, der war krank und lag im Sterben.3Als der Hauptmann aber von Jesus hörte, schickte er jüdische Älteste zu ihm mit der Bitte, zu kommen und seinen Diener zu retten.4Sie gingen zu Jesus und baten ihn inständig. Sie sagten: Er verdient es, dass du seine Bitte erfüllst;5denn er liebt unser Volk und hat uns die Synagoge gebaut.6Da ging Jesus mit ihnen. Als er nicht mehr weit von dem Haus entfernt war, schickte der Hauptmann Freunde und ließ ihm sagen: Herr, bemüh dich nicht! Denn ich bin es nicht wert, dass du unter mein Dach einkehrst.7Deshalb habe ich mich selbst auch nicht für würdig gehalten, zu dir zu kommen. Aber sprich nur ein Wort, dann wird mein Diener gesund.8Denn auch ich muss Befehlen gehorchen und ich habe selbst Soldaten unter mir; sage ich nun zu einem: Geh!, so geht er, und zu einem andern: Komm!, so kommt er, und zu meinem Diener: Tu das!, so tut er es.9Jesus war erstaunt über ihn, als er das hörte. Und er wandte sich um und sagte zu den Leuten, die ihm folgten: Ich sage euch: Einen solchen Glauben habe ich in Israel nicht gefunden.10Und als jene, die der Hauptmann geschickt hatte, in das Haus zurückkehrten, stellten sie fest, dass der Diener gesund war.
Die Erweckung eines jungen Mannes in Naïn
11Und es geschah danach, dass er in eine Stadt namens Naïn kam; seine Jünger und eine große Volksmenge folgten ihm.12Als er in die Nähe des Stadttors kam, siehe, da trug man einen Toten heraus. Es war der einzige Sohn seiner Mutter, einer Witwe. Und viele Leute aus der Stadt begleiteten sie.13Als der Herr die Frau sah, hatte er Mitleid mit ihr und sagte zu ihr: Weine nicht!14Und er trat heran und berührte die Bahre. Die Träger blieben stehen und er sagte: Jüngling, ich sage dir: Steh auf!15Da setzte sich der Tote auf und begann zu sprechen und Jesus gab ihn seiner Mutter zurück. (1 Kung 17:23)16Alle wurden von Furcht ergriffen; sie priesen Gott und sagten: Ein großer Prophet ist unter uns erweckt worden: Gott hat sein Volk heimgesucht. (Luk 1:68)17Und diese Kunde über ihn verbreitete sich überall in Judäa und im ganzen Gebiet ringsum.
Die Frage des Täufers und seine Bedeutung
18Johannes erfuhr das alles von seinen Jüngern. Da rief Johannes zwei seiner Jünger zu sich, (Matt 11:2)19schickte sie zum Herrn und ließ ihn fragen: Bist du der, der kommen soll, oder sollen wir auf einen andern warten?20Als die Männer zu Jesus kamen, sagten sie: Johannes der Täufer hat uns zu dir geschickt und lässt dich fragen: Bist du der, der kommen soll, oder müssen wir auf einen andern warten?21Zu jener Stunde heilte Jesus viele Menschen von Krankheiten und Leiden und bösen Geistern und schenkte vielen Blinden das Augenlicht.22Er antwortete ihnen: Geht und berichtet Johannes, was ihr gesehen und gehört habt: Blinde sehen wieder, Lahme gehen und Aussätzige werden rein; Taube hören, Tote stehen auf und Armen wird das Evangelium verkündet. (Jes 26:19; Jes 29:18; Jes 35:5; Jes 61:1)23Selig ist, wer an mir keinen Anstoß nimmt.24Als die Boten des Johannes weggegangen waren, begann Jesus zu der Menge über Johannes zu reden: Was habt ihr denn sehen wollen, als ihr in die Wüste hinausgegangen seid? Ein Schilfrohr, das im Wind schwankt?25Oder was habt ihr sehen wollen, als ihr hinausgegangen seid? Einen Mann in feiner Kleidung? Siehe, Leute, die sich prächtig kleiden und üppig leben, findet man in den Palästen der Könige.26Oder wozu seid ihr hinausgegangen? Um einen Propheten zu sehen? Ja, ich sage euch: Sogar mehr als einen Propheten.27Dieser ist es, von dem geschrieben steht:
Siehe, ich sende meinen Boten vor dir her, / der deinen Weg vor dir bahnen wird. (2 Mos 23:20; Mal 3:1; Mark 1:2; Luk 1:76)28Ich sage euch: Unter den von einer Frau Geborenen gibt es keinen größeren als Johannes; doch der Kleinste im Reich Gottes ist größer als er.29Das ganze Volk, das Johannes hörte, und selbst die Zöllner gaben Gott Recht und ließen sich mit der Taufe des Johannes taufen.30Doch die Pharisäer und die Gesetzeslehrer haben den Willen Gottes für sich selbst abgelehnt und sich von Johannes nicht taufen lassen.31Mit wem soll ich also die Menschen dieser Generation vergleichen? Wem gleichen sie?32Sie gleichen Kindern, die auf dem Marktplatz sitzen und einander zurufen: Wir haben für euch auf der Flöte gespielt und ihr habt nicht getanzt; wir haben die Totenklage angestimmt und ihr habt nicht geweint.33Denn Johannes der Täufer ist gekommen, er isst kein Brot und trinkt keinen Wein und ihr sagt: Er hat einen Dämon. (Luk 1:15)34Der Menschensohn ist gekommen, er isst und trinkt und ihr sagt: Siehe, ein Fresser und Säufer, ein Freund der Zöllner und Sünder! (Matt 9:10; Luk 5:30; Luk 15:1; Luk 19:7)35Und doch hat die Weisheit durch alle ihre Kinder Recht bekommen.
Der Pharisäer und die Sünderin
36Einer der Pharisäer hatte ihn zum Essen eingeladen. Und er ging in das Haus des Pharisäers und begab sich zu Tisch. (Matt 26:6; Mark 14:3; Joh 12:3)37Und siehe, eine Frau, die in der Stadt lebte, eine Sünderin, erfuhr, dass er im Haus des Pharisäers zu Tisch war; da kam sie mit einem Alabastergefäß voll wohlriechendem Öl38und trat von hinten an ihn heran zu seinen Füßen. Dabei weinte sie und begann mit ihren Tränen seine Füße zu benetzen. Sie trocknete seine Füße mit den Haaren ihres Hauptes, küsste sie und salbte sie mit dem Öl.39Als der Pharisäer, der ihn eingeladen hatte, das sah, sagte er zu sich selbst: Wenn dieser wirklich ein Prophet wäre, müsste er wissen, was das für eine Frau ist, die ihn berührt: dass sie eine Sünderin ist.40Da antwortete ihm Jesus und sagte: Simon, ich möchte dir etwas sagen. Er erwiderte: Sprich, Meister!41Ein Geldverleiher hatte zwei Schuldner; der eine war ihm fünfhundert Denare schuldig, der andere fünfzig.42Als sie ihre Schulden nicht bezahlen konnten, schenkte er sie beiden. Wer von ihnen wird ihn nun mehr lieben?43Simon antwortete: Ich nehme an, der, dem er mehr geschenkt hat. Jesus sagte zu ihm: Du hast recht geurteilt.44Dann wandte er sich der Frau zu und sagte zu Simon: Siehst du diese Frau? Als ich in dein Haus kam, hast du mir kein Wasser für die Füße gegeben; sie aber hat meine Füße mit ihren Tränen benetzt und sie mit ihren Haaren abgetrocknet.45Du hast mir keinen Kuss gegeben; sie aber hat, seit ich hier bin, unaufhörlich meine Füße geküsst.46Du hast mir nicht das Haupt mit Öl gesalbt; sie aber hat mit Balsam meine Füße gesalbt.47Deshalb sage ich dir: Ihr sind ihre vielen Sünden vergeben, weil sie viel geliebt hat. Wem aber nur wenig vergeben wird, der liebt wenig.48Dann sagte er zu ihr: Deine Sünden sind dir vergeben.49Da begannen die anderen Gäste bei sich selbst zu sagen: Wer ist das, dass er sogar Sünden vergibt? (Luk 5:21)50Er aber sagte zu der Frau: Dein Glaube hat dich gerettet. Geh in Frieden! (Matt 9:22; Mark 5:34; Mark 10:52; Luk 8:48; Luk 18:42)