1-3Fariseerna[1] fick nu höra att Jesus hade fler efterföljare än Johannes och döpte fler – fast det var inte Jesus själv som döpte, utan hans efterföljare. Jesus lämnade därför Judeen och återvände till Galileen.4På vägen dit var han tvungen att gå genom Samarien[2],5och efter ett tag kom han till staden Sykar, som ligger nära den mark som Jakob gav sin son Josef.6Där ligger också Jakobs brunn, och eftersom det var mitt på dagen och Jesus var trött av den långa vandringen, satte han sig vid brunnen.7Då kom en samarisk kvinna för att hämta vatten, och Jesus bad henne: ”Ge mig lite att dricka.”8Han var ensam just då, för hans efterföljare hade gått in till staden för att köpa mat.9Kvinnan blev mycket förvånad, för judarna brukade inte vilja ha något med samarierna att göra, och hon sa: ”Du som är jude, varför frågar du en samarisk kvinna om vatten?”10Jesus svarade: ”Om du visste vilken fantastisk gåva Gud har i beredskap åt dig och förstod vem jag är, så skulle du istället ha frågat mig, och jag skulle ha gett dig livgivande vatten.”11”Men, herre, du har ju varken rep eller kruka”, sa hon, ”och brunnen är djup. Varifrån ska du få livgivande vatten?12Du är väl inte mäktigare än vår förfader Jakob, som gav oss den här brunnen? Kan du ge mig bättre vatten än det som han och hans söner och boskap drack av?”13Jesus svarade: ”Den som dricker av det här vattnet blir snart törstig igen.14Men den som dricker av det vatten jag ger, blir aldrig törstig igen, för mitt vatten blir en ständig källa inom honom som porlar fram och ger evigt liv.”15”Herre”, sa kvinnan. ”Ge mig av det vattnet, så att jag aldrig mer blir törstig och slipper gå ut hit och hämta vatten.”16Men Jesus sa: ”Gå och hämta din man.”17-18”Jag har ingen man”, svarade kvinnan.”Du har rätt”, sa Jesus. ”Du har levt ihop med fem män, och den du lever med nu är inte din man. Där höll du dig till sanningen.”19”Herre”, sa kvinnan. ”Du måste vara en profet, eftersom du med Guds hjälp kan avslöja något sådant.20Säg mig då varför ni judar påstår att Jerusalem är den enda plats där man kan tillbe Gud, medan vi samarier säger att man ska tillbe på det här berget[3], där våra förfäder alltid har tillbett?”21-24Jesus förklarade: ”Tro mig, det kommer en dag då ingen längre behöverdiskutera om det är på det här berget eller i Jerusalem som man ska tillbe vår Far i himlen. Det är inte var man tillber som är det viktiga, utan hur man tillber. Verklig tillbedjan är äkta och inspirerad av Guds Ande. Det är så Gud vill att vi ska tillbe honom, eftersom Gud är Ande. Och det kommer en dag, ja, den är redan här, då människor ska tillbe Gud på det sättet. Men ni samarier vet så lite om honom som ni tillber. Vi judar däremot känner honom väl, för räddningen kommer från judarna.”25Kvinnan sa: ”Ja, jag vet att Messias[4], den utlovade kungen, ska komma en gång, och när han kommer ska han förklara allt för oss.”26Då sa Jesus till henne: ”Det är jag,[5] den som du talar med.”27Just då kom hans efterföljare tillbaka. De blev mycket förvånade när de såg att han talade med en kvinna, men ingen av dem frågade honom varför han talade med henne eller vad de talade om.28Men kvinnan lämnade sin vattenkruka vid brunnen och gick tillbaka till staden och sa till alla:29”Kom så får ni träffa en man som kunde säga mig allt vad jag har gjort! Jag undrar om inte han är Messias, den utlovade kungen.”30Och folket strömmade ut från staden för att träffa Jesus.31Under tiden ville Jesus efterföljare ge honom något att äta,32men han sa: ”Jag har mat som ni inte känner till.”33Hans efterföljare sa då till varandra: ”Kan någon ha kommit hit och gett honom mat?”34Då förklarade Jesus: ”Min mat är att göra hans vilja som har sänt mig och att slutföra det uppdrag han har gett mig.35Ni säger att skörden inte är mogen förrän om fyra månader. Men jag säger: Se er omkring. Fälten har redan ljusnat och är mogna för skörd.36De skördearbetare som leder människor till evigt liv ska få god lön. Tänk vilken glädje som väntar både den som sår och den som skördar!37För här gäller ordspråket: en sår och en annan skördar.38Jag har sänt ut er för att skörda där ni inte har sått. Andra har utfört arbetet och ni ska få lön för deras möda.”
Många samarier kommer till tro
39Många samarier från staden Sykar hade blivit övertygade om att Jesus var sänd av Gud när de hörde kvinnan säga: ”Han kunde säga mig allt vad jag har gjort.”40Så när de kom ut till honom bad de honom att stanna hos dem, och han stannade där i två dagar.41När de då fick höra honom själv tala var det ännu fler som började tro på honom,42och de sa till kvinnan: ”Nu är det inte längre det som du berättade för oss som får oss att tro. Nej, nu har vi själva hört honom och förstått att han verkligen är den som ska rädda människorna.”
Jesus botar en kunglig tjänstemans son
43Efter de två dagarna fortsatte Jesus till Galileen.44Han hade själv sagt att en profet som framför Guds budskap blir respekterad överallt utom i sin egen hemtrakt.45Men nu tog galileerna emot honom med öppna armar, eftersom de hade varit i Jerusalem under påskhögtiden[6] och sett alla hans under.46Under vandringen genom Galileen kom han också tillbaka till staden Kana, där han en gång hade förvandlat vatten till vin. En man i kunglig[7] tjänst hade vid samma tid en son som låg svårt sjuk i staden Kafarnaum.47När mannen därför fick höra att Jesus hade kommit från Judeen och var i Galileen gick han till Kana för att träffa Jesus, och han bad honom att följa med till Kafarnaum för att bota hans pojke som låg döende.48Jesus frågade: ”Kan ni verkligen inte tro på mig, om ni inte ständigt får se under?”49Men mannen bad: ”Herre, kom innan min pojke dör.”50Då sa Jesus till honom: ”Gå hem igen. Din son lever.” Och mannen trodde på vad Jesus sa och gick hem igen.51Medan han fortfarande var på väg, möttes han sedan av sina tjänare som meddelade att pojken levde och var frisk.52Han frågade dem då vid vilken tid på dagen pojken hade börjat bli bättre, och de svarade: ”Igår eftermiddag vid ettiden försvann plötsligt febern.”53Då förstod pappan att det hade hänt i samma stund som Jesus hade sagt till honom: ”Din son lever.” Och tjänstemannen och alla i hans hus började tro på Jesus.54Detta var det andra undret Jesus gjorde, och han gjorde det när han hade kommit från Judeen till Galileen.
1Jesus erfuhr, dass die Pharisäer gehört hatten, er gewinne und taufe mehr Jünger als Johannes -2allerdings taufte nicht Jesus selbst, sondern seine Jünger -;3daraufhin verließ er Judäa und ging wieder nach Galiläa. (Matt 4:12; Mark 1:14; Luk 4:14)4Er musste aber den Weg durch Samarien nehmen.5So kam er zu einer Stadt in Samarien, die Sychar hieß und nahe bei dem Grundstück lag, das Jakob seinem Sohn Josef vermacht hatte. (1 Mos 33:18; 1 Mos 48:22; Jos 24:32)6Dort befand sich der Jakobsbrunnen. Jesus war müde von der Reise und setzte sich daher an den Brunnen; es war um die sechste Stunde.7Da kam eine Frau aus Samarien, um Wasser zu schöpfen. Jesus sagte zu ihr: Gib mir zu trinken!8Seine Jünger waren nämlich in die Stadt gegangen, um etwas zum Essen zu kaufen. (Luk 9:52)9Die Samariterin sagte zu ihm: Wie kannst du als Jude mich, eine Samariterin, um etwas zu trinken bitten? Die Juden verkehren nämlich nicht mit den Samaritern.10Jesus antwortete ihr: Wenn du wüsstest, worin die Gabe Gottes besteht und wer es ist, der zu dir sagt: Gib mir zu trinken!, dann hättest du ihn gebeten und er hätte dir lebendiges Wasser gegeben. (Joh 7:38)11Sie sagte zu ihm: Herr, du hast kein Schöpfgefäß und der Brunnen ist tief; woher hast du also das lebendige Wasser?12Bist du etwa größer als unser Vater Jakob, der uns den Brunnen gegeben und selbst daraus getrunken hat, wie seine Söhne und seine Herden?13Jesus antwortete ihr: Wer von diesem Wasser trinkt, wird wieder Durst bekommen;14wer aber von dem Wasser trinkt, das ich ihm geben werde, wird niemals mehr Durst haben; vielmehr wird das Wasser, das ich ihm gebe, in ihm zu einer Quelle werden, deren Wasser ins ewige Leben fließt. (Ps 36:10; Jes 58:11; Syr 24:21)15Da sagte die Frau zu ihm: Herr, gib mir dieses Wasser, damit ich keinen Durst mehr habe und nicht mehr hierherkommen muss, um Wasser zu schöpfen!16Er sagte zu ihr: Geh, ruf deinen Mann und komm wieder her!17Die Frau antwortete: Ich habe keinen Mann. Jesus sagte zu ihr: Du hast richtig gesagt: Ich habe keinen Mann.18Denn fünf Männer hast du gehabt und der, den du jetzt hast, ist nicht dein Mann. Damit hast du die Wahrheit gesagt.19Die Frau sagte zu ihm: Herr, ich sehe, dass du ein Prophet bist. (Joh 9:17)20Unsere Väter haben auf diesem Berg Gott angebetet; ihr aber sagt, in Jerusalem sei die Stätte, wo man anbeten muss.[1] (5 Mos 27:4)21Jesus sprach zu ihr: Glaube mir, Frau, die Stunde kommt, zu der ihr weder auf diesem Berg noch in Jerusalem den Vater anbeten werdet.22Ihr betet an, was ihr nicht kennt, wir beten an, was wir kennen; denn das Heil kommt von den Juden. (2 Kung 17:29; Jes 2:3)23Aber die Stunde kommt und sie ist schon da, zu der die wahren Beter den Vater anbeten werden im Geist und in der Wahrheit; denn so will der Vater angebetet werden.24Gott ist Geist und alle, die ihn anbeten, müssen im Geist und in der Wahrheit anbeten.25Die Frau sagte zu ihm: Ich weiß, dass der Messias kommt, der Christus heißt. Wenn er kommt, wird er uns alles verkünden. (5 Mos 18:18)26Da sagte Jesus zu ihr: Ich bin es, der mit dir spricht. (Joh 9:37)27Inzwischen waren seine Jünger zurückgekommen. Sie wunderten sich, dass er mit einer Frau sprach, doch keiner sagte: Was suchst du? oder: Was redest du mit ihr?28Die Frau ließ ihren Wasserkrug stehen, kehrte zurück in die Stadt und sagte zu den Leuten:29Kommt her, seht, da ist ein Mensch, der mir alles gesagt hat, was ich getan habe: Ist er vielleicht der Christus?30Da gingen sie aus der Stadt heraus und kamen zu ihm.31Währenddessen baten ihn seine Jünger: Rabbi, iss!32Er aber sagte zu ihnen: Ich habe eine Speise zu essen, die ihr nicht kennt.33Da sagten die Jünger zueinander: Hat ihm jemand etwas zu essen gebracht?34Jesus sprach zu ihnen: Meine Speise ist es, den Willen dessen zu tun, der mich gesandt hat, und sein Werk zu vollenden. (Joh 5:30; Joh 17:4; Joh 19:30; Heb 10:5)35Sagt ihr nicht: Noch vier Monate dauert es bis zur Ernte? Sieh, ich sage euch: Erhebt eure Augen und seht, dass die Felder schon weiß sind zur Ernte! (Luk 10:2)36Schon empfängt der Schnitter seinen Lohn und sammelt Frucht für das ewige Leben, sodass sich der Sämann und der Schnitter gemeinsam freuen. (Ps 126:5; Jes 9:2)37Denn hier hat das Sprichwort recht: Einer sät und ein anderer erntet.38Ich habe euch gesandt zu ernten, wofür ihr euch nicht abgemüht habt; andere haben sich abgemüht und euch ist ihre Mühe zugutegekommen. (Joh 17:18)39Aus jener Stadt kamen viele Samariter zum Glauben an Jesus auf das Wort der Frau hin, die bezeugt hatte: Er hat mir alles gesagt, was ich getan habe.40Als die Samariter zu ihm kamen, baten sie ihn, bei ihnen zu bleiben; und er blieb dort zwei Tage.41Und noch viel mehr Leute kamen zum Glauben an ihn aufgrund seiner eigenen Worte.42Und zu der Frau sagten sie: Nicht mehr aufgrund deiner Rede glauben wir, denn wir haben selbst gehört und wissen: Er ist wirklich der Retter der Welt. (1 Joh 4:14)
Jesus in Galiläa
43Nach diesen beiden Tagen ging er von dort nach Galiläa.44Jesus selbst hatte nämlich bezeugt: Ein Prophet wird in seiner eigenen Heimat nicht geehrt. (Matt 13:57; Mark 6:4; Luk 4:24)45Als er nun nach Galiläa kam, nahmen ihn die Galiläer auf, weil sie alles gesehen hatten, was er in Jerusalem auf dem Fest getan hatte; denn auch sie waren zum Fest gekommen.
Das zweite Zeichen Jesu in Kana in Galiläa
46Jesus kam wieder nach Kana in Galiläa, wo er das Wasser in Wein verwandelt hatte. In Kafarnaum lebte ein königlicher Beamter; dessen Sohn war krank. (Matt 8:5; Luk 7:1; Joh 2:1)47Als er hörte, dass Jesus von Judäa nach Galiläa gekommen war, suchte er ihn auf und bat ihn, herabzukommen und seinen Sohn zu heilen; denn er lag im Sterben.48Da sagte Jesus zu ihm: Wenn ihr nicht Zeichen und Wunder seht, glaubt ihr nicht. (Joh 2:18; Joh 6:26; Joh 12:37; Joh 20:30)49Der Beamte bat ihn: Herr, komm herab, ehe mein Kind stirbt!50Jesus erwiderte ihm: Geh, dein Sohn lebt! Der Mann glaubte dem Wort, das Jesus zu ihm gesagt hatte, und machte sich auf den Weg. (1 Kung 17:23)51Noch während er hinabging, kamen ihm seine Diener entgegen und sagten: Dein Junge lebt.52Da fragte er sie genau nach der Stunde, in der die Besserung eingetreten war. Sie antworteten: Gestern in der siebten Stunde ist das Fieber von ihm gewichen.53Da erkannte der Vater, dass es genau zu der Stunde war, als Jesus zu ihm gesagt hatte: Dein Sohn lebt. Und er wurde gläubig mit seinem ganzen Haus.54So tat Jesus sein zweites Zeichen, nachdem er von Judäa nach Galiläa gekommen war. (Joh 2:11)