1När Ahas, Jotams son och Ussias sonson, regerade i Juda anfölls Jerusalem av kung Resin i Aram och kung Peka, Remaljas son, i Israel, men de lyckades inte inta staden.2När man vid hovet fick höra ryktet om att Aram hade allierat sig med Israel, blev både kungen och folket förtvivlade och darrade av skräck.3Då sa Herren till Jesaja: "Du ska ta med dig din son Sear-Jasub och gå ut och möta kung Ahas. Du kommer att träffa honom vid slutet av övre dammens vattenledning på vägen som leder till Valkarfältet.4Säg till honom att inte bekymra sig längre. Han behöver inte vara rädd för Resin och Peka.5Visst kommer Aram och Israel att anfalla er. De säger:6'Vi ska invadera Juda och skapa panik bland folket och sedan ta oss fram till Jerusalem och göra Tabals son till kung.'7Men Herren Gud säger: 'Denna plan ska inte lyckas,8för Damaskus ska förbli huvudstad enbart i Aram, och kung Resins rike ska inte utvidga sina gränser. Inom sextiofem år ska Efraim också vara krossat.9Samaria är huvudstad endast över Efraim, och kung Pekas makt ska inte öka. Tror du mig inte? Om du vill att jag ska beskydda dig, måste du lära dig att tro på vad jag säger.' "10Inte långt därefter hade Herren ännu ett budskap till kung Ahas:11"Be mig om ett tecken, Ahas, som bevis för att jag verkligen ska krossa dina fiender precis som jag sagt. Be om vad du vill, uppifrån himlen eller nerifrån jorden."12Men kungen vägrade att göra det. "Jag vill inte besvära Herren med något sådant", sa han.13Då sa Jesaja: "Lyssna, Davids hus! Det är inte nog med att ni sätter människors tålamod på prov, ni frestar också på Herrens tålamod!14Men Herren ska själv ge er ett tecken. Ett barn ska födas av en ung kvinna! Det barnet ska hon kalla Immanuel, 'Gud är med oss'.15-16Innan detta barn avvants och kan skilja mellan rätt och fel, kommer de båda kungarna som du är så rädd för, kungarna i Israel och Syrien, att vara döda.17Men senare ska Herren låta en fruktansvärd förbannelse komma över dig och ditt folk och din familj. Då ska det bli ett skräckvälde som man inte vetat av sedan Salomos rike delades i Israel och Juda. Den mäktige assyriske kungen ska komma med sin väldiga armé!18Då ska Herren sända efter Övre Egyptens och Assyriens arméer, och de ska komma över er som flugsvärmar för att utrota er, och som bin för att sticka och döda.19De ska komma i väldiga skaror och sprida sig över hela landet, till och med i de ödsliga dalarna, i bergsgrottorna, i de törniga snåren och vid alla vattenhål.20Då ska Herren ta kungen av Assyrien och använda honom som sin rakkniv. Han ska förolämpa dig genom att raka av dig allt hår på kroppen och ditt skägg. Ja, han ska fullständigt renraka hela landet.21När de slutligen är färdiga med sin plundring, ska alla fält vara förstörda och hela landet betesmark. Man ska inte kunna ha mer än en ko och några getter och vara hänvisade till boskapsskötsel.22Man kommer att få leva av mjölk, ost och vildhonung, varken vin eller säd kan odlas.23Där det fanns vingårdar med tusentals ädla vinstockar, ska det bara finnas tistlar och ogräs kvar.24Hela landet har blivit vildmark, och överallt måste man vara beväpnad med pil och båge.25Allt man kan göra är att släppa sin boskap lös där och låta den beta fritt."
1In der Zeit, als Ahas, der Sohn Jotams, des Sohnes Usijas, König von Juda war, zogen Rezin, der König von Aram, und Pekach, der Sohn Remaljas, der König von Israel, gegen Jerusalem hinauf in den Krieg; aber man konnte den Krieg gegen es nicht führen. (2 Kung 16:5)2Als dem Haus David gemeldet wurde: Aram hat sich auf Efraim niedergelassen!, da zitterte sein Herz und das Herz seines Volkes, wie die Bäume des Waldes im Wind zittern.3Der HERR aber sagte zu Jesaja: Geh hinaus, Ahas entgegen, du und dein Sohn Schear-Jaschub, zum Ende der Wasserleitung des oberen Teiches, zur Straße am Walkerfeld. (Jes 36:2)4Sag zu ihm: Hüte dich und verhalte dich still! Fürchte dich nicht und dein Herz sei nicht verzagt wegen dieser beiden rauchenden Holzscheitstummel, wegen des glühenden Zorns Rezins, Arams und des Sohnes Remaljas!5Weil Aram gegen dich Böses plant, Efraim und der Sohn Remaljas, indem sie sagen:6Wir wollen gegen Juda hinaufziehen, ihm Furcht einjagen und es uns gefügig machen; dann wollen wir den Sohn Tabeals als König in seiner Mitte einsetzen.7So spricht GOTT, der Herr:
Das kommt nicht zustande, / das wird nicht geschehen.8Denn das Haupt von Aram ist Damaskus / und das Haupt von Damaskus ist Rezin.
Noch fünfundsechzig Jahre, dann wird Efraim zerschlagen, / kein Volk mehr sein.9Das Haupt von Efraim ist Samaria / und das Haupt von Samaria ist der Sohn Remaljas. / Glaubt ihr nicht, so bleibt ihr nicht. (2 Krön 20:20; Jes 28:16; Jes 30:15)10Der HERR sprach weiter zu Ahas und sagte:11Erbitte dir ein Zeichen vom HERRN, deinem Gott, tief zur Unterwelt oder hoch nach oben hin!12Ahas antwortete: Ich werde um nichts bitten und den HERRN nicht versuchen.13Da sagte er: Hört doch, Haus Davids! Genügt es euch nicht, Menschen zu ermüden, dass ihr auch noch meinen Gott ermüdet?14Darum wird der Herr selbst euch ein Zeichen geben: Siehe, die Jungfrau hat empfangen, sie gebiert einen Sohn und wird ihm den Namen Immanuel geben.[1] (Mik 5:2; Matt 1:23; Luk 1:31)15Er wird Butter und Honig essen bis zu der Zeit, in der er versteht, das Böse zu verwerfen und das Gute zu wählen.16Denn noch bevor das Kind versteht, das Böse zu verwerfen und das Gute zu wählen, wird das Land verlassen sein, vor dessen beiden Königen dich das Grauen packt. (Jes 8:4)17Der HERR wird Tage kommen lassen über dich, über dein Volk und über das Haus deines Vaters, wie sie nicht gekommen sind seit dem Tag, an dem Efraim sich von Juda abwandte - nämlich den König von Assur!
Die Notzeit der Übriggebliebenen
18An jenem Tag wird der HERR den Fliegen an den Mündungen des Nil in Ägypten pfeifen und den Bienen im Land Assur (Jes 5:26)19und alle kommen und lassen sich nieder in den Schluchten und Felsspalten, in allen Hecken und Dornensträuchern.20An jenem Tag wird der Herr mit dem jenseits des Eufrat gemieteten Messer, mit dem König von Assur, den Kopf und die Schamhaare kahl scheren; auch den Bart schneidet er ab.21An jenem Tag wird ein Mann eine junge Kuh und zwei Schafe halten.22Und wegen der vielen Milch, die sie geben, wird er Butter essen. Denn Butter und Honig wird jeder essen, der im Land übrig geblieben ist.23An jenem Tag wird jedes Grundstück, auf dem tausend Weinstöcke im Wert von tausend Silberstücken stehen, den Dornen und Disteln gehören.24Nur mit Pfeil und Bogen geht man dorthin; denn das ganze Land wird Dornen und Disteln sein.25Alle Berge, die mit der Hacke behackt werden - dorthin geht man nicht mehr, aus Furcht vor Dornen und Disteln. Es wird zum Tummelplatz für Ochsen und zum Ort, den Schafe zertreten.