Jesaja 59 | Nya Levande Bibeln

Nya Levande Bibeln

Varning för synden

1 Lyssna nu! Herren är inte så svag att han inte kan rädda er. Och han har inte blivit döv! Han kan höra er när ni ber! 2 Men problemet är att era synder har skilt er från Gud. För syndens skull har han vänt sitt ansikte bort från er och lyssnar inte längre. 3 Era händer är blodiga och era fingrar orena av synd. Ni ljuger, och ni är emot allt som är rätt. 4 Ingen bryr sig om att vara ärlig och uppriktig. Era rättegångar vilar på lögner. Ni använder er tid till att tänka ut och göra det som är ont 5 och era krafter till att göra upp onda planer, som leder till fruktansvärda handlingar. 6 Ni bedrar alla som kommer i er väg. Allt ni gör är fyllt av synd, och våld är ert kännetecken. 7 Era fötter är snabba när det gäller att förstöra och döda. Era tankar är syndiga, och var ni än går lämnar ni spår av olycka och död efter er. 8 Ni vet inte vad frid är, och inte heller vad det betyder att vara rättvis och god. Ni fortsätter att göra det som är fel, och de som följer er i spåren kommer inte heller att få uppleva frid. 9 För all denna ondskas skull får vi inte del av Guds välsignelser. Det är därför Gud inte straffar dem som skadar oss. Det är inte underligt att vi går i mörker, fast vi väntat oss att finna ljus. 10 Vi vandrar i dunkel och famlar som blinda, vi faller omkull mitt på ljusa dagen. Det är inte underligt att vi är fullständigt kraftlösa i jämförelse med unga starka män! 11 Vi brummar som hungriga björnar och kuttrar som sorgsna duvor. Vi söker efter Gud och väntar att han ska ta hand om oss, men han har vänt sig bort från oss. 12 Våra synder hopar sig inför den rättfärdige Guden och vittnar mot oss. Ja, vi vet vilka syndare vi är. 13 Vi känner till vår olydnad och vet att vi förnekat Herren, vår Gud. Vi vet hur upproriska och falska vi varit, och hur vi har tänkt ut våra lögner. 14 Våra domstolar förtrycker den rättfärdige. Ärlighet känner ingen till. Sanningen är ett okänt begrepp, och rättvisa finns inte i lagen. 15 Ja, sanningen existerar inte, och var och en som försöker leva ett bättre liv blir motarbetad. Herren såg all denna ondska och blev besviken över att ingen tog itu med den. 16 Han såg att ingen hjälpte er och förundrade sig över att ingen grep in. Det var därför han själv kom för att rädda er genom sin väldiga makt och rättvisa. 17 Han klädde sig i rättfärdighet som ett skyddande pansar och satte frälsningen som hjälm på sitt huvud. Han tog på sig hämndens och sin heliga vredes mantel. 18 Han ska betala sina fiender för deras onda gärningar. Han är rasande på sina motståndare i avlägsna länder. 19 Då ska de äntligen uppskatta och ära Guds namn från öster till väster. När fienderna väller fram som en flodvåg ska Herren blåsa bort dem som med en stormvind. 20 Han ska komma som en befriare till alla dem i Sion, som har vänt sig bort från synden. 21 "Och detta är mitt löfte till dem", säger Herren. "Min helige Ande ska inte lämna dem, och de ska vilja göra det goda och hata det onda. Ja, även deras barn och barnbarn ska göra det för all framtid."

Einheitsübersetzung 2016

från Katholisches Bibelwerk

Mahnung Gottes und kollektive Klage

1 Seht her, die Hand des HERRN ist nicht zu kurz, / um zu helfen, sein Ohr ist nicht schwerhörig, / sodass er nicht hört. (Jes 50:2) 2 Aber eure Vergehen stehen trennend / zwischen euch und eurem Gott; eure Sünden haben sein Gesicht vor euch verdeckt, / sodass er nicht hört. (Jes 1:15) 3 Denn eure Hände sind mit Blut befleckt, / eure Finger mit Unrecht. Eure Lippen reden Lüge, / eure Zunge flüstert Bosheit. 4 Keiner bringt gerechte Klagen vor, / keiner hält ehrlich Gericht. Man stützt sich auf Nichtiges / und redet Haltloses; man geht schwanger mit Unheil / und gebiert Verderben. (Job 15:35; Ps 7:15) 5 Schlangeneier brüten sie aus / und weben Spinnengewebe. Wer von ihren Eiern isst, stirbt; / zerdrückt man eines, fährt eine Natter heraus. 6 Ihre Fäden taugen nicht zu Gewändern, / man kann sich nicht bedecken mit dem, was sie erzeugen. Ihre Taten sind Taten des Unheils, / Gewalttat ist in ihren Händen. 7 Ihre Füße laufen dem Bösen nach, / schnell sind sie dabei, / unschuldiges Blut zu vergießen. Ihre Gedanken sind Gedanken des Unheils, / Scherben und Verderben sind auf ihren Straßen. (Ords 1:16; Rom 3:15) 8 Den Weg des Friedens kennen sie nicht, / auf ihren Spuren gibt es kein Recht. Sie machen selbst ihre Pfade krumm; / niemand, der darauf geht, lernt Frieden kennen. 9 Darum bleibt das Recht von uns fern, / die Gerechtigkeit erreicht uns nicht. Wir hoffen auf Licht, / doch siehe, Finsternis; auf Helligkeit, / doch wir gehen im Dunkeln. 10 Wir tasten uns wie Blinde an der Wand entlang, / ja, tasten wie jemand, der keine Augen hat. Wir stolpern am Mittag wie in der Dämmerung, / bei blühender Gesundheit sind wir Toten gleich. (5 Mos 28:29) 11 Wir brummen alle wie Bären / und gurren wie Tauben. Wir hoffen auf das Recht, doch nichts, / auf das Heil, doch es ist fern von uns. 12 Denn zahlreich sind unsere Vergehen vor dir, / unsere Sünden klagen uns an. Denn unsere Vergehen haften an uns, / unser Verschulden kennen wir: (Jer 14:7) 13 Abtrünnigkeit und Verleugnung des HERRN, / Abkehr von unserem Gott. Von Gewalttat reden und Aufruhr, / mit Worten der Lüge schwanger gehen und sie aus dem Herzen von sich geben. 14 So wird Recht zurückgedrängt, / Gerechtigkeit steht in der Ferne. Redlichkeit kommt auf dem Marktplatz zu Fall, / Rechtschaffenheit findet nirgendwo Einlass.

Theophanie gegen die Frevler

15 Redlichkeit wird vermisst, / wer das Böse meidet, wird ausgeraubt. Das hat der HERR gesehen / und es war böse in seinen Augen, denn es gibt kein Recht. 16 Er sah, dass niemand da war, / und war entsetzt, dass niemand einschritt. Da half ihm sein eigener Arm, / seine eigene Gerechtigkeit war seine Stütze. (Jes 63:5; Vish 5:16) 17 Er legte die Gerechtigkeit an wie einen Panzer / und setzte den Helm des Heils auf. Er legte die Kleider der Vergeltung an / und umhüllte sich mit leidenschaftlichem Eifer wie mit einem Mantel. 18 Gemäß den Taten zahlt er heim; / Zorn seinen Gegnern, Vergeltung seinen Feinden, / bis zu den Inseln vergilt er und zahlt heim. (Jes 66:6) 19 Dann fürchtet man im Westen den Namen des HERRN / und im Osten seine Herrlichkeit. Denn er kommt wie ein reißender Strom, / den der Sturm des HERRN treibt. (Ps 102:16; Jes 45:6) 20 Doch für Zion kommt der Erlöser / und für alle in Jakob, die umkehren von ihrem Vergehen - / Spruch des HERRN. (Rom 11:26)

Bundeszusage für die Gemeinde auf dem Zion

21 Das ist der Bund, den ich mit ihnen schließe, spricht der HERR: Mein Geist, der auf dir ruht, und meine Worte, die ich in deinen Mund gelegt habe, sollen nicht weichen aus deinem Mund, aus dem Mund deiner Nachkommen und aus dem Mund der Nachkommen deiner Nachkommen, spricht der HERR, von jetzt an und auf ewig. (Jes 51:16; Jer 1:9)