Jesaja 2 | Nya Levande Bibeln

Nya Levande Bibeln

Vandra i ljuset från Herren

1 Detta är vad Jesaja, Amos son, såg angående Juda och Jerusalem: 2 I de sista dagarna ska Herrens tempel på Sions berg i Jerusalem utöva dragningskraft på hela världen, och folk från många länder ska resa dit för att tillbe Herren. 3 Man kommer att säga till varandra: "Kom, låt oss gå upp på Herrens berg, till Israels Guds tempel. Där ska han undervisa oss om sina lagar, och vi ska lyda dem." Då ska lag utgå från Jerusalem, och Herrens ord ska styra världen. 4 Herren ska döma mellan nationerna. Svärden ska smidas om till plogbillar och spjuten till trädgårdsredskap. Alla krig ska upphöra, och man kommer att nedrusta och inte ens vara förberedd för krig. 5 Israel, kom och låt oss vandra i Herrens ljus! 6 Herren har förskjutit er därför att ni har beblandat er med människor från östern, sådana som sysslar med magi och har kontakt med onda andar som filisteerna. 7 Israel har mot min vilja samlat på sig stora skatter av silver och guld och mängder av hästar och vagnar. 8 Hela landet är fullt av avgudar. Det är människor som tillverkat dem, och ändå tillber ni dem! 9 Små och stora böjer sig för dem. Gud kan inte förlåta er detta. Ni kommer att bli förödmjukade och måste böja er för honom. 10 Kryp in i bergens grottor och göm er av rädsla för hans makt. 11 Den dag kommer, då ert högmod ska knäckas och bara Herren ska vara upphöjd. 12 På den dagen ska Herren, härskarornas Gud, gå emot alla stolta och högfärdiga och få dem att ödmjuka sig. 13 Alla Libanons höga cedrar och Basans väldiga ekar ska böjas mot marken. 14 Alla höga berg 15 och höjder och torn och murar, 16 alla stolta fartyg till havs och alla väldiga hamnar, ja, allt ska böja sig inför Herren på den dagen. 17 Människors högmod ska brytas ner, och deras stolthet ska knäckas. Bara Herren kommer att vara upphöjd. 18 Alla avgudar ska förintas. 19 När Herren reser sig från sin tron för att skaka jorden, kommer man att ta skydd i jordhålor och bergsgrottor för hans härlighet och makt. 20 Då ska man äntligen göra sig av med alla sina avgudar av silver och guld och lämna dem kvar till mullvadar och fladdermöss. 21 Man kommer att krypa in i grottorna bland klipporna för att försöka komma undan Herrens makt och väldiga majestät, när han reser sig för att skaka jorden. 22 Sätt inget hopp till en människa! Hon är lika svag som sin andedräkt! Hon är inget att lita på!

Einheitsübersetzung 2016

från Katholisches Bibelwerk

Völkerwallfahrt zum Zion

1 Das Wort, das Jesaja, der Sohn des Amoz, über Juda und Jerusalem geschaut hat. 2 Am Ende der Tage wird es geschehen: Der Berg des Hauses des HERRN / steht fest gegründet als höchster der Berge; er überragt alle Hügel. / Zu ihm strömen alle Nationen. (Mik 4:1) 3 Viele Völker gehen / und sagen: Auf, wir ziehen hinauf zum Berg des HERRN / und zum Haus des Gottes Jakobs. Er unterweise uns in seinen Wegen, / auf seinen Pfaden wollen wir gehen. Denn vom Zion zieht Weisung aus / und das Wort des HERRN von Jerusalem. (Jes 51:4) 4 Er wird Recht schaffen zwischen den Nationen / und viele Völker zurechtweisen. Dann werden sie ihre Schwerter zu Pflugscharen umschmieden / und ihre Lanzen zu Winzermessern. Sie erheben nicht das Schwert, Nation gegen Nation, / und sie erlernen nicht mehr den Krieg. (Joel 4:10) 5 Haus Jakob, auf, / wir wollen gehen im Licht des HERRN.

Der Tag des Herrn gegen alles Hohe

6 Ja, du hast dein Volk, das Haus Jakob, verstoßen; / denn sie wurden angefüllt - von Osten her! Und Wahrsager wie die Philister! / Und an Kindern der Fremden hatten sie zur Genüge. 7 Sein Land füllte sich mit Silber und Gold, / kein Ende der Schätze. Sein Land füllte sich mit Pferden, / kein Ende der Wagen. (Jes 31:1) 8 Sein Land füllte sich mit Götzen. / Vor dem Werk ihrer Hände werfen sie sich nieder, vor dem, / was ihre Finger gemacht hatten. 9 Der Mensch beugte sich / und der Mann sank hinunter - / vergib ihnen nicht! (Jes 2:11; Jes 5:15) 10 Geh hinein in den Felsen, / verbirg dich im Staub vor dem Schrecken des HERRN / und vor der Pracht seiner Hoheit! (Jes 2:19) 11 Die hochmütigen Blicke der Menschen senkten sich / und gebeugt wird sein der Stolz der Männer. / Aber erhaben wird sein der HERR allein an jenem Tag. (Jes 2:2; Jes 5:15) 12 Denn ein Tag für den HERRN der Heerscharen: / über alles Hochfahrende und Stolze / und über alles Aufragende - es wird sich senken -, 13 über alle Zedern des Libanon - / die stolzen und die aufragenden, und über alle Terebinthen des Baschan (Sak 11:2) 14 und über alle stolzen Berge und über alle aufragenden Hügel (Jes 30:25) 15 und über jeden hohen Turm und über jede feste Mauer 16 und über alle Tarschisch-Schiffe / und über alle kostbaren Segler; (Ps 48:8) 17 und gebeugt werden wird der Hochmut der Menschen / und senken wird sich der Stolz der Männer - / aber erhaben wird sein der HERR allein - an jenem Tag. (Jes 2:9; Jes 5:15) 18 Die Götzen aber schwinden alle dahin.^[1] 19 Und sie werden in Felshöhlen und Erdlöcher hineingehen / vor dem Schrecken des HERRN und vor der Pracht seiner Hoheit, / wenn er aufsteht, um die Erde in Angst zu versetzen. (Jes 2:10) 20 An jenem Tag wirft der Mensch seine silbernen und goldenen Götzen, / die er sich gemacht hat, um sich niederzuwerfen, / den Maulwürfen und Fledermäusen hin;^[2] 21 und man wird in die Spalten und Höhlen der Felsen gehen / vor dem Schrecken des HERRN und vor der Pracht seiner Hoheit, / wenn er aufsteht, um die Erde in Angst zu versetzen. (Jes 2:10) 22 Lasst ab vom Menschen, / in dessen Nase ein Hauch ist, / denn was gilt er schon?