1Då sa Herren till mig: Gå bort och tala direkt till kungen i Juda och säg:2Lyssna till Herren, du kung av Juda på Davids tron. Låt dina tjänare och ditt folk också lyssna!3Herren säger: Var rättvis och handla rättfärdigt! Hjälp dem som är förtryckta! Sluta upp med era ogudaktiga gärningar! Bevaka främlingars, föräldralösas och änkors rätt. Sluta med att mörda oskyldiga!4Om ni upphör med alla dessa onda gärningar, ska jag hjälpa detta folk och än en gång ge det kungar på Davids tron.5Men om ni vägrar att ta varning lovar jag vid mitt eget namn, säger Herren, att det här palatset ska bli en ruinhög.6Detta är mitt budskap till palatset: Du är lika kär för mig som det fruktbara Gilead och de gröna skogarna i Libanon. Men jag ska ödelägga dig och tömma dig på människor.7Jag ska skicka en armé rustad till tänderna över dig. De ska riva ner dina cederpaneler och elda upp dem.8Folk från många olika länder ska gå förbi stadens ruiner och säga till varandra: "Varför lät Herren detta ske? Varför förstörde han en sådan mäktig stad?"9Och svaret kommer att bli: "Därför att folket som bodde här glömde Herren, sin Gud. Genom att tillbe avgudar kränkte de det förbund han ingått med dem."10Gråt inte över de döda! Gråt i stället över de fångar som man fört bort! De kommer aldrig att återvända för att se sitt fädernesland igen.11För Herren säger om Sallum, som efterträdde sin far Josia och blev bortförd i fångenskap:12Han kommer att dö i ett främmande land och aldrig mer få se sitt hemland.13Och ve dig, kung Jojakim, som låter slavar bygga ditt stora palats. När du inte betalar ut lön bygger du in orättvisa i väggarna och förtryck i dörrar och tak.14Du säger: "Jag ska bygga mig ett lyxpalats med väldiga rum och många fönster, klä det med cederpanel och inreda det i rött."15Men ett ståtligt palats gör inte någon till en stor kung! Varför regerade din far Josia så länge? Han var rättfärdig i allt vad han gjorde. Det var därför Gud välsignade honom.16Han var noga med att de fattiga och behövande blev rättvist behandlade, och därför gick det väl för honom. Visar inte detta att han visste vem jag är? säger Herren.17Men se på dig själv! Du är full av girighet, egoism och oärlighet. Du dödar den oskyldige, förtrycker den fattige och är obarmhärtig i din maktutövning.18Därför är detta Herrens befallning om kung Jojakim, som efterträdde sin far Josia på tronen: Hans familj ska inte sörja honom när han dör. Hans undersåtar ska inte bry sig om att han är död.19Han kommer att begravas som en död åsna, som släpats ut ur Jerusalem och kastats på sophögen bakom stadsporten!20Gråt, för dina bundsförvanter är borta! Leta efter dem i Libanon! Ropa på dem i Basan! Sök dem vid floden Jordans vadställen! De är borta allesammans. Det finns ingen kvar som kan hjälpa dig!21När du hade framgång varnade jag dig, men du svarade: "Låt mig vara i fred!" Sådan var du redan som barn, du har aldrig velat lyssna.22Och nu är alla dina bundsförvanter som bortblåsta. Alla dina vänner har förts bort som slavar. Till slut ska du inse din ogudaktighet och skämmas.23Det är skönt att bo i ett vackert palats som doftar av cedrar från Libanon. Men snart ska du ropa och jämra dig i ångest, som en kvinna när hon ska föda.24-25Beträffande dig, Konja, son till kung Jojakim av Juda, gäller detta: Även om du var signetringen på min högra hand, skulle jag dra dig av fingret och överlämna dig till dem som så gärna vill döda dig, till dem som du är så oerhört rädd för, nämligen Nebukadnessar, kungen i Babylon, och hans mäktiga armé.26Jag ska kasta ut dig och din mor från detta land och lämna er att dö i ett främmande land.27Du ska aldrig mer återvända till din längtans land.28Denne Konja är som ett värdelöst, krossat kärl. Han och hans barn ska drivas i landsflykt till fjärran länder.29O, land, land, land! Hör Herrens ord!30Herren säger: Räkna Konja som barnlös, för inget av hans barn ska någonsin sitta på Davids tron eller regera i Juda. Varken för honom själv eller hans barn ska det gå väl.
Jeremia 22
Einheitsübersetzung 2016
från Katholisches Bibelwerk1So hat der HERR gesprochen: Geh hinab in den Palast des Königs von Juda und rede dort folgende Worte!2Du sollst sagen: König von Juda, der du auf dem Thron Davids sitzt, höre das Wort des HERRN, du selbst, deine Diener und dein Volk, die durch diese Tore kommen!3So spricht der HERR: Übt Recht und Gerechtigkeit und rettet den Ausgeplünderten aus der Hand des Gewalttäters! Fremde, Waisen und Witwen bedrängt und misshandelt nicht; vergießt kein unschuldiges Blut an diesem Ort! (Jer 21:12)4Wenn ihr wirklich dieses Wort erfüllt, dann werden durch die Tore dieses Palastes Könige einziehen, die auf dem Thron Davids sitzen; mit Wagen und Rossen werden sie fahren, sie selbst, ihre Beamten und ihr Volk. (Jer 17:25)5Hört ihr aber nicht auf diese Worte, so schwöre ich bei mir selbst - Spruch des HERRN: Zum Trümmerhaufen wird dieser Palast.6Ja, so spricht der HERR gegen den Palast des Königs von Juda: Gilead warst du mir, der Gipfel des Libanon - fürwahr, ich mache dich zur Wüste, zu unbewohnten Städten.7Ich biete Verwüster gegen dich auf, die mit ihren Äxten kommen, deine auserlesenen Zedern umhauen und ins Feuer werfen.[1]8Dann werden viele Völker an dieser Stadt vorübergehen und einander fragen: Warum hat der HERR so an dieser großen Stadt gehandelt?9Und sie werden sagen: Weil sie den Bund mit dem HERRN, ihrem Gott, verlassen, sich vor anderen Göttern niedergeworfen und ihnen gedient haben.10Weint nicht um den Toten und beklagt ihn nicht! Weint vielmehr um den, der fortmusste; denn er wird nie wieder zurückkehren und das Land seiner Geburt sehen!11Denn so spricht der HERR über Schallum, den Sohn Joschijas, den König von Juda, der seinem Vater Joschija in der Regierung gefolgt war und wegziehen musste von diesem Ort: Nie mehr kommt er hierher zurück.12An dem Ort, wohin man ihn verschleppt hat, dort wird er sterben und dieses Land nie wiedersehen.13Weh dem, der seinen Palast mit Ungerechtigkeit baut, / seine Gemächer mit Unrecht,
der seinen Nächsten ohne Entgelt arbeiten lässt / und ihm seinen Lohn nicht gibt, (3 Mos 19:13; Mik 3:10)14der sagt: Ich baue mir einen stattlichen Palast / und weite Gemächer!
Er setzt ihm hohe Fenster ein, / täfelt ihn mit Zedernholz / und bemalt ihn mit Mennigrot.15Bist du König geworden, / um mit Zedern zu prunken?
Hat dein Vater nicht auch gegessen und getrunken, / dabei aber Recht und Gerechtigkeit geübt? / Und es ging ihm gut.16Dem Schwachen und Armen verhalf er zum Recht. / Das war gut. Heißt nicht das, mich zu erkennen? / - Spruch des HERRN.17Doch deine Augen und dein Herz / sind nur auf deinen Vorteil gerichtet,
darauf, das Blut von Unschuldigen zu vergießen, / und darauf, Bedrückung und Erpressung zu verüben. (2 Kung 24:1)18Darum - so spricht der HERR über Jojakim, / den Sohn Joschijas, den König von Juda:
Man wird für ihn nicht die Totenklage halten: / Ach, mein Bruder! Ach, Schwester!
Man wird für ihn nicht die Totenklage halten: / Ach, der Herrscher! Ach, seine Majestät! (Jer 34:5)19Wie ein Esel begraben wird, wird er begraben. / Man schleift ihn weg und wirft ihn hin, / draußen vor den Toren Jerusalems. (Jer 36:30)20Steig auf den Libanon und schrei, / im Baschan erheb deine Stimme,
schrei vom Abarimgebirge herab, / dass alle deine Liebhaber zerschmettert sind!21Ich habe dir zugeredet, als du dich noch sicher fühltest; / du aber hast gesagt: Ich höre nicht.
Das ist dein Weg von Jugend an: / Du hast auf meine Stimme nicht gehört.22All deine Hirten wird der Wind weiden, / deine Liebhaber müssen fort in die Gefangenschaft.
Dann wirst du beschämt und dich schämen / wegen all deiner Untaten.23Die du auf dem Libanon thronst, / in Zedern nistest,
wie wirst du stöhnen, / wenn Wehen über dich kommen, / Schmerzen wie die einer Gebärenden.24So wahr ich lebe - Spruch des HERRN -, selbst wenn Konjahu, der Sohn Jojakims und König von Juda, ein Siegelring an meiner rechten Hand wäre, ich risse dich von dort weg.[2] (2 Kung 24:8)25Ich gebe dich in die Hand derer, die dir nach dem Leben trachten, in die Hand derer, vor denen dir graut, in die Hand Nebukadnezzars, des Königs von Babel, und in die Hand der Chaldäer.26Ich schleudere dich samt deiner Mutter, die dich gebar, in ein anderes Land, in dem ihr nicht geboren seid, und dort werdet ihr sterben.27In das Land aber, nach dem sie sich sehnen, werden sie nicht zurückkehren. -28Ist denn dieser Mann Konjahu ein verachtetes, zerschlagenes Gefäß oder ein Gerät, das niemand mehr will? Warum wird er fortgeschleudert - er und seine Nachkommen - und hingeworfen in ein Land, das sie nicht kennen?29Land, Land, Land, höre das Wort des HERRN!30So spricht der HERR: Schreibt diesen Mann als kinderlos ein, als Mann, der in seinem Leben kein Glück hat! Denn keinem seiner Nachkommen wird es glücken, sich auf den Thron Davids zu setzen und wieder über Juda zu herrschen.