Jeremia 20 | Nya Levande Bibeln

Nya Levande Bibeln

Jeremia sätts i stocken

1 När prästen Pashur, Immers son, som var förste uppsyningsman i Herrens tempel, hörde vad Jeremia sa, 2 grep han honom, piskade honom och satte honom sedan i stocken vid Benjaminsporten, nära templet. 3 Där lät han honom sitta hela natten. När Pashur följande dag släppte Jeremia, sa denne: "Pashur, Herren har gett dig ett nytt namn. Från och med nu kommer han att kalla dig 'Mannen som lever i skräck'. 4 Herren kommer nämligen att sända skräck över dig och dina vänner, och du kommer att få se dem dödas av fiendens svärd. Jag ska överlämna Juda till kungen i Babylon, säger Herren, och han ska ta detta folk som slavar dit och låta dem dö där. 5 Jag kommer att låta era fiender plundra Jerusalem. Alla ryktbara skatter i staden, de dyrbara juvelerna och allt guld och silver, ska föras bort till Babylon. 6 Och beträffande dig, Pashur, kommer du och din familj och alla i ditt hushåll att bli slavar i Babylon. Du och alla de som du har ljugit för när du profeterade att allt skulle bli bra kommer att dö där." 7 Sedan sa jag: Herre, du bedrog mig, när du lovade mig din hjälp. Jag måste ge dem dina budskap därför att du är starkare än jag. Men nu har jag blivit till åtlöje i hela staden, och alla hånar mig. 8 Inte en enda gång har du låtit mig få tala om välstånd och lycka till dem. Alltid handlar det om olycka, fara och förstörelse. Inte underligt att de alltid hånar mig och gör sig lustiga över mitt namn, så snart det nämns. 9 Men jag kan inte sluta! För om jag säger att jag aldrig mer ska nämna Herrens namn, aldrig mer tala i ditt namn, då blir dina ord som en brinnande eld som gör att jag inte kan tiga längre. 10 Ändå hör jag deras hotfulla viskningar överallt, och jag är rädd. "Vi ska anmäla dig", säger de. Till och med de som var mina vänner bevakar mig och väntar på ett misstag. "Han kommer att falla på eget grepp, och då ska vi få vår hämnd", säger de. 11 Men Herren står som en stark stridsman vid min sida. Inför honom, den mäktige och fruktansvärde, ska de bäva. De kan inte besegra mig. De kommer att skämmas och bli förödmjukade för all framtid. 12 Härskarornas Herre, du som vet vilka de rättfärdiga är och som prövar hjärta och sinne, låt mig få se din hämnd på dem! Jag har överlämnat min sak åt dig. 13 Sjung till Herrens ära och prisa hans namn! Han befriar den fattige och eländige från hans förtryckare! 14 Men förbannelse vilar ändå över den dag då jag föddes! 15 Det vilar en förbannelse över den man som meddelade min far nyheten att han fått en son. 16 Utplåna den budbäraren på samma sätt som Herren ödelade de gamla städerna utan förbarmande. Plåga honom ständigt med krig och svärd, 17 därför att han inte dödade mig vid min födelse! Om jag ändå hade fått dö i moderlivet och det hade fått bli min grav! 18 Varför blev jag någonsin född? Mitt liv har ju inte varit annat än olycka, sorg och skam.

Einheitsübersetzung 2016

från Katholisches Bibelwerk

1 Der Priester Paschhur, der Sohn des Immer, der Oberaufseher im Haus des HERRN, hörte, wie Jeremia dies prophezeite. 2 Da ließ Paschhur den Propheten Jeremia schlagen und in den Block spannen, der im oberen Benjamintor beim Haus des HERRN war. 3 Als Paschhur am nächsten Morgen Jeremia aus dem Block freiließ, sagte Jeremia zu ihm: Nicht mehr Paschhur nennt dich der HERR, sondern: Grauen ringsum. (Ps 31:14; Jer 6:25; Jer 20:10; Jer 46:5; Jer 49:29)

Ps 31:14Jer 6:25Jer 20:10Jer 46:5Jer 49:29

4 Denn so spricht der HERR: Siehe, ich mache dich zum Grauen für dich und für alle deine Freunde. Sie werden unter dem Schwert ihrer Feinde fallen und du musst mit eigenen Augen zusehen. Ganz Juda aber gebe ich in die Hand des Königs von Babel; er wird sie nach Babel wegführen und mit dem Schwert erschlagen. 5 Auch allen Besitz dieser Stadt, den ganzen Ertrag ihrer Arbeit, alles Kostbare und alle Schätze der Könige von Juda gebe ich in die Hand ihrer Feinde; sie werden alles rauben, wegschleppen und nach Babel bringen. 6 Du aber, Paschhur, und alle deine Hausgenossen, ihr werdet in die Verbannung ziehen; nach Babel wirst du kommen, dort wirst du sterben und dort begraben werden, du und alle deine Freunde, denen du Lügen geweissagt hast.

Fünfte Konfession des Propheten Jeremia

7 Du hast mich betört, o HERR, / und ich ließ mich betören; / du hast mich gepackt und überwältigt. Zum Gespött bin ich geworden den ganzen Tag, / ein jeder verhöhnt mich. 8 Ja, sooft ich rede, muss ich schreien, / Gewalt und Unterdrückung! muss ich rufen. Denn das Wort des HERRN bringt mir / den ganzen Tag nur Hohn und Spott. 9 Sagte ich aber: Ich will nicht mehr an ihn denken / und nicht mehr in seinem Namen sprechen!, so brannte in meinem Herzen ein Feuer, / eingeschlossen in meinen Gebeinen. Ich mühte mich, es auszuhalten, / vermochte es aber nicht. 10 Ich hörte die Verleumdung der Vielen: / Grauen ringsum! Zeigt ihn an! / Wir wollen ihn anzeigen. Meine nächsten Bekannten / warten alle darauf, dass ich stürze: Vielleicht lässt er sich betören, / dass wir ihn überwältigen und an ihm Rache nehmen können. 11 Doch der HERR steht mir bei wie ein gewaltiger Held. / Darum straucheln meine Verfolger und können nicht überwältigen. Sie werden schmählich zuschanden, da sie nichts erreichen, / in ewiger, unvergesslicher Schmach. 12 Aber der HERR der Heerscharen prüft den Gerechten, / er sieht Nieren und Herz. Ich werde deine Vergeltung an ihnen sehen; / denn dir habe ich meinen Rechtsstreit anvertraut.^[1] (Jer 11:20) 13 Singt dem HERRN, rühmt den HERRN; / denn er rettet das Leben des Armen aus der Hand der Übeltäter. - 14 Verflucht der Tag, an dem ich geboren wurde; / der Tag, an dem meine Mutter mich gebar, sei nicht gesegnet. (Job 3:1; Jer 15:10) 15 Verflucht der Mann, / der meinem Vater die frohe Kunde brachte: Ein Kind, ein Knabe ist dir geboren! / und ihn damit hoch erfreute. 16 Jener Mann gleiche den Städten, / die der HERR ohne Erbarmen zerstört hat. Er höre Zetergeschrei am Morgen / und Schreien am Mittag, 17 weil er mich nicht tötete im Mutterleib. / So wäre meine Mutter mir zum Grab geworden, / ihr Schoß auf ewig schwanger geblieben. 18 Warum denn kam ich hervor aus dem Mutterschoß? / Nur, um Mühsal und Kummer zu erleben / und meine Tage in Schande zu beenden?