Jeremia 16 | Nya Levande Bibeln

Nya Levande Bibeln

Profetia om undergång

1 Än en gång talade Herren till mig och sa: 2 Du får inte gifta dig och skaffa dig barn, 3 för barnen som föds i den här staden och deras föräldrar 4 ska dö av fruktansvärda sjukdomar. Ingen ska sörja dem eller begrava dem, utan deras kroppar ska ligga på marken och bli till näring för jorden. De ska dö av krig och hungersnöd, och deras kroppar ska ätas av gamar och vilda djur. 5 Sörj inte eller gråt med dem vid deras begravningar, för jag har tagit bort mitt beskydd och min frid från dem, min kärlek och barmhärtighet. 6 Både stor och liten i det här landet ska dö, utan att bli begravd eller sörjd, och deras vänner ska inte rispa sig med knivar eller raka av sig håret som tecken på sin sorg, som ju är deras hedniska sed. 7 Ingen ska trösta de sörjande med en måltid eller en bägare vin. 8 Som ett tecken för dem under dessa sorgens dagar som ligger framför, ska du inte delta i deras fester och bjudningar. Ät inte ens en enstaka måltid tillsammans med dem. 9 Herren, Israels Gud, säger: Under er egen livstid, inför era egna ögon, ska jag göra slut på all glädje i landet, på alla glada sånger under bröllopsfesterna. 10 När du talar om allt detta för folket, kommer de att fråga: "Varför har Herren bestämt något så fruktansvärt för oss? Vad har vi gjort som förtjänar en sådan behandling? På vad sätt har vi syndat mot Herren, vår Gud?" 11 Tala då om för dem att detta är Herrens svar: Era förfäder övergav mig. De tillbad andra gudar och tjänade dem. De höll inte mina lagar, 12 och ni har varit värre än de! Ni vandrar på ogudaktiga vägar för att tillfredsställa er själva och vägrar att lyssna till mig. 13 Därför tänker jag kasta ut er ur detta land och förfölja er in i ett främmande land, där varken ni eller era förfäder varit tidigare. Där kan ni fortsätta att tillbe era avgudar precis som ni vill, men jag kommer inte att ha något förbarmande med er! 14-15 Men det ska komma en dag i Israel, säger Herren, när man inte längre avlägger en ed genom att säga: "Så sant Herren lever, han som räddade Israel ut ur Egypten", utan: "Så sant Herren lever, han som ledde Israels barn tillbaka hem till deras eget land, från norr och från de länder han hade drivit bort dem till." Ja, jag ska leda er tillbaka, säger Herren, till samma land som jag gav era förfäder. 16 Nu sänder jag bud efter många fiskare, som ska fiska upp er från de djup där ni gömmer er för min vrede. Jag sänder bud efter jägare som ska förfölja er i skogar och på otillgängliga klippor. Vart ni än har flytt för min dom ska jag finna er. 17 Jag håller ögonen på er och ser allt ni gör. Ni kan inte hoppas på att kunna gömma er för mig. 18 Jag ska fördubbla straffet för alla era synder, därför att ni har orenat mitt land med era avskyvärda avgudar och fyllt det med alla era onda gärningar. 19 Herre, min styrka och mitt beskydd, min tillflykt på svårigheternas dag! Folk från hela världen kommer till dig och säger: "Våra förfäder har varit oförståndiga, för de har tillbett värdelösa avgudar! 20 Kan människor tillverka gudar? De gudar de gjort är inte några verkliga gudar." 21 Därför ska jag en gång för alla visa dem min makt och få dem att till slut förstå att jag är den ende Guden.

Einheitsübersetzung 2016

från Katholisches Bibelwerk

Jeremias Einsamkeit als Zeichen für Israel

1 Das Wort des HERRN erging an mich: 2 Du sollst dir keine Frau nehmen und weder Söhne noch Töchter haben an diesem Ort. 3 Denn so spricht der HERR über die Söhne und Töchter, die an diesem Ort geboren werden, über ihre Mütter, die sie gebären, und über ihre Väter, die sie zeugen in diesem Land: 4 Eines qualvollen Todes müssen sie sterben; man wird sie nicht beklagen und nicht begraben; sie werden zum Dünger auf dem Acker. Durch Schwert und Hunger kommen sie um; ihre Leichen werden zum Fraß für die Vögel des Himmels und die Tiere des Feldes. (Jer 9:21; Jer 25:33) 5 Ja, so hat der HERR gesprochen: Betritt kein Trauerhaus, geh nicht zur Totenklage und bezeig niemandem Beileid! Denn ich habe diesem Volk mein Heil entzogen - Spruch des HERRN -, die Güte und das Erbarmen. 6 Groß und Klein muss sterben in diesem Land; man wird sie nicht begraben und nicht beklagen. Niemand ritzt sich ihretwegen wund oder schert sich kahl. (Jer 47:5) 7 Keinem wird man das Trauerbrot brechen, um ihn wegen eines Verstorbenen zu trösten; man wird ihnen nicht den Trostbecher zu trinken geben wegen seines Vaters oder seiner Mutter. 8 Auch ein Haus, in dem ein Festmahl stattfindet, sollst du nicht betreten, um mit ihnen zu sitzen, zu essen und zu trinken. 9 Denn so spricht der HERR der Heerscharen, der Gott Israels: Siehe, verstummen lasse ich an diesem Ort, vor euren Augen und in euren Tagen, Jubelruf und Freudenruf, den Ruf des Bräutigams und den Ruf der Braut. (Jer 7:34)

Begründung und Ankündigung des Gerichts

10 Wenn du nun diesem Volk das alles verkündest und man dich fragt: Warum droht der HERR uns all dieses schwere Unheil an? Worin besteht unsre Schuld und worin unsere Sünde, die wir gegen den HERRN, unsern Gott, begangen haben?, (Jer 5:19) 11 so antworte ihnen: Weil eure Väter mich verlassen haben - Spruch des HERRN - und anderen Göttern nachliefen, ihnen dienten und sich vor ihnen niederwarfen. Mich aber haben sie verlassen und meine Weisung nicht bewahrt. 12 Ihr selbst aber habt es noch schlimmer getrieben als eure Väter. Siehe: Jeder von euch folgt der Verstocktheit seines bösen Herzens, ohne auf mich zu hören. 13 Darum schleudere ich euch aus diesem Land hinaus, in das Land, das euch und euren Vätern unbekannt war. Dort werdet ihr anderen Göttern dienen Tag und Nacht, weil ich euch keine Gnade schenke. (5 Mos 28:64) 14 Darum siehe, Tage kommen - Spruch des HERRN -, da sagt man nicht mehr: So wahr der HERR lebt, der die Söhne Israels aus dem Land Ägypten heraufgeführt hat!, 15 sondern: So wahr der HERR lebt, der die Söhne Israels aus dem Nordland und aus allen Ländern, in die er sie verstoßen hatte, heraufgeführt hat. Ich bringe sie zurück in ihr Heimatland, das ich ihren Vätern gegeben habe. 16 Siehe, ich sende viele Fischer - Spruch des HERRN -, die sollen sie fischen und danach sende ich viele Jäger, die sollen sie erjagen auf jedem Berg und auf jedem Hügel und in den Felsenklüften. 17 Denn meine Augen sind über allen ihren Wegen; sie können sich vor mir nicht verstecken und ihre Schuld ist vor meinen Augen nicht verborgen. 18 So vergelte ich zunächst doppelt ihre Schuld und ihre Sünde, weil sie mein Land entweiht haben; mit dem Aas ihrer Scheusale und durch ihre Gräuel haben sie mein Erbteil angefüllt. 19 HERR, meine Kraft und meine Burg, / meine Zuflucht am Tag der Not! Zu dir kommen Völker von den Enden der Erde / und sagen: Nur Trug erbten unsre Väter, / Wahngebilde, die nichts nützen. 20 Kann ein Mensch sich denn Götter machen? - / Doch Götter sind es dann nicht! 21 Darum siehe, ich bringe sie zur Erkenntnis; / diesmal bringe ich sie zur Erkenntnis meiner Macht und meiner Stärke und sie werden erkennen, / dass mein Name HERR ist.