1Sedan vi skilts från ledarna för församlingen i Efesos seglade vi direkt ner till ön Kos. Nästa dag nådde vi ön Rhodos och fortsatte därifrån till staden Patara.2Där fann vi ett fartyg som skulle gå till Fenikien i provinsen Syrien, och vi gick ombord och seglade iväg.3Vi siktade efter ett tag Cypern och passerade söder om ön med kurs mot Syrien och kom till staden Tyros, där fartyget skulle lossa lasten.4Under tiden gick vi iland och sökte upp Jesus efterföljare och stannade hos dem en vecka. De leddes då av Guds Ande att varna Paulus för att fortsätta till Jerusalem,5men när veckan hade gått återvände vi ändå till fartyget. Alla de troende, även kvinnor och barn, följde med oss ut ur staden och ner till stranden. Där bad vi tillsammans och tog farväl av varandra.6Sedan gick vi ombord, och de andra återvände hem igen.7Nästa uppehåll gjorde vi i Ptolemais. Också där hälsade vi på de troende, men stannade bara en dag.8Sedan fortsatte vi till Caesarea, där vi bodde hemma hos Filippos, en man som ständigt spred det glada budskapet om Jesus. Filippos var en av de sju första medhjälparna till Jesus sändebud,9och han hade fyra ogifta döttrar, som alla hade fått förmågan av Gud att framföra budskap från honom.10-11Under besöket där, som varade i flera dagar, kom en man från Judeen för att träffa oss. Han hette Agabos, och även han hade fått förmågan av Gud att framföra budskap från honom. Han tog Paulus bälte, band sina egna fötter och händer med det och sa: ”Guds heliga Ande säger: ’På det här sättet ska ägaren till detta bälte bindas av judarna i Jerusalem och överlämnas till romarna.’ ”12Vi som hörde detta, både reskamraterna och de troende på platsen, försökte då på alla sätt övertala Paulus att inte fortsätta till Jerusalem.13Men han sa: ”Varför gråter ni så och gör mig ledsen? Jag är beredd att inte bara hamna i fängelse i Jerusalem, utan också att dö för Herren Jesus skull.”14Och när vi förstod att han inte tänkte ändra sig, lugnade vi ner oss och sa: ”Låt det bli som Herren vill.”15Efter de här dagarna hos Filippos gjorde vi oss klara och fortsatte mot Jerusalem.16Några av Jesus efterföljare i Caesarea följde med oss en bit och visade vägen till Mnasons hus, där vi fick bo. Mnason kom från Cypern och var en av de första som började tro på Jesus.
Paulus kommer fram till Jerusalem
17När vi kom fram till Jerusalem blev vi hjärtligt välkomnade av de troende.18Dagen efter vi hade anlänt tog Paulus med oss hem till Jakob[1], och där samlades också de andra församlingsledarna.19Sedan vi hälsat på dem berättade Paulus i detalj om sitt arbete och om hur Gud hade använt honom för att nå andra folk.20När församlingsledarna hörde detta hyllade de Gud. Men efter en stund sa de: ”Du vet, käre bror, att många tusen judar har kommit till tro här, och de är alla mycket noga med att följa Moses lag[2].21Nu har ett rykte spridits i Jerusalem att du lär de judar som bor bland andra folk att inte följa Moses lag, och att du har sagt att de inte behöver omskära sina söner eller följa våra judiska traditioner.22Något måste därför göras, för de kommer säkert att få reda på att du är här.23Detta är vårt förslag: Här finns fyra män, som har gett ett löfte till Gud.[3]24Ta med dem till templet och gå igenom reningsceremonin tillsammans med dem. Betala sedan för dem så att de kan raka sina huvuden. Då förstår alla att ryktena om dig är falska, och att du själv följer Moses lag.25När det gäller troende från andra folk står vi fast vid vårt beslut. Det enda vi begär av dem är det vi skrev om i vårt brev: att de inte ska äta sådant som offrats till avgudar, att de inte ska äta kött från kvävda djur eller något annat som fortfarande har blod i sig, och att de ska avhålla sig från sexuell lössläppthet.[4]”
Paulus arresteras i templet
26-27Paulus tyckte förslaget lät bra, och nästa dag tog han männen med sig och gick igenom reningsceremonin tillsammans med dem. Han gick sedan in i templet och meddelade offentligt att reningstiden skulle vara över om sju dagar och att offer då skulle bäras fram för var och en av de fyra männen. Men precis innan de sju dagarna var slut, fick några judar från provinsen Asien[5] syn på Paulus i templet och hetsade upp folket mot honom. De grep tag i honom och28skrek: ”Israeliter[6]! Hjälp oss! Här är den man, som överallt i världen lär ut sådant som är emot vårt folk och Moses lag och templet. Nu har han till och med tagit med sig icke-judar in i templet och orenat denna heliga plats.”29(Männen hade tidigare på dagen sett Paulus nere i staden tillsammans med Trofimos från Efesos, och de antog därför att Paulus hade tagit med honom till templet.)30Det dröjde inte länge förrän hela staden var i uppror och kom springande. De släpade sedan ut Paulus ur templet och portarna stängdes genast bakom honom.31Folket tänkte döda honom, men kommendanten vid den romerska garnisonen fick veta att hela Jerusalem var i uppror.32Han ryckte därför snabbt ut med sina soldater och officerare, och när folkhopen fick se soldaterna slutade de att misshandla Paulus.33Kommendanten gick genast fram och arresterade Paulus och gav order om att han skulle bindas med dubbla kedjor. Sedan frågade han folkhopen vem Paulus var, och vad han hade gjort.34Men folket skrek än det ena, än det andra, och kommendanten kunde i förvirringen inte få någon klarhet i vad de menade. Han befallde därför att Paulus skulle tas med till den romerska fästningen.35-36Folket följde med hela vägen och ropade: ”Döda honom, döda honom!” och när de kom fram till trappan, blev folkmassan så våldsam att soldaterna måste lyfta upp Paulus på axlarna för att skydda honom.
Paulus försvarstal inför folket
37Men just när Paulus skulle föras in i fästningen, sa han till kommendanten: ”Får jag säga några ord till dig?””Kan du grekiska?” undrade kommendanten förvånad.38”Är du inte den där egyptiern som ledde ett uppror för några år sedan och tog med sig 4 000 beväpnade rebeller ut i öknen?”39”Nej”, svarade Paulus, ”jag är en jude från Tarsos i Kilikien, medborgare i en stor och viktig stad. Jag ber därför, att du ska låta mig tala till folket.”40Kommendanten gav honom då sitt tillstånd, och Paulus gjorde tecken till folket uppifrån trappan att han hade något att säga. När alla hade tystnat började han sedan tala till dem på arameiska[7].
Von Milet über Cäsarea nach Jerusalem und Ende der dritten Missionsreise
1Als die Zeit zur Abfahrt gekommen war, trennten wir uns von ihnen, fuhren auf dem kürzesten Weg nach Kos, am anderen Tag nach Rhodos und von dort nach Patara.2Hier fanden wir ein Schiff, das nach Phönizien fuhr; wir gingen an Bord und fuhren ab.3Als wir Zypern sichteten, ließen wir es zur Linken liegen, segelten nach Syrien und landeten in Tyrus; hier sollte das Schiff seine Ladung löschen.4Nachdem wir die Jünger ausfindig gemacht hatten, blieben wir sieben Tage bei ihnen. Auf Eingebung des Geistes hin warnten sie Paulus davor, nach Jerusalem zu gehen. (Apg 20:6)5Als die Tage um waren, brachen wir zur Weiterreise auf und sie alle, auch Frauen und Kinder, begleiteten uns bis vor die Stadt. Am Strand knieten wir nieder, beteten (Apg 20:36)6und nahmen Abschied voneinander. Dann gingen wir an Bord; jene aber kehrten nach Hause zurück.7So fuhren wir von Tyrus ab und beendeten unsere Seereise in Ptolemaïs. Wir begrüßten die Brüder und blieben einen Tag bei ihnen.8Am folgenden Tag zogen wir weiter und kamen nach Cäsarea. Wir gingen in das Haus des Evangelisten Philippus, der einer von den Sieben war, und blieben bei ihm. (Apg 8:40)9Er hatte vier Töchter, prophetisch begabte Jungfrauen. (Apg 2:17)10Wir blieben mehrere Tage. Da kam von Judäa ein Prophet namens Agabus herab (Apg 11:28)11und suchte uns auf. Er nahm den Gürtel des Paulus, band sich Füße und Hände und sagte: So spricht der Heilige Geist: Den Mann, dem dieser Gürtel gehört, werden die Juden in Jerusalem ebenso fesseln und den Heiden ausliefern. (Rom 15:31)12Als wir das hörten, redeten wir ihm zusammen mit den Einheimischen zu, nicht nach Jerusalem hinaufzuziehen.13Doch Paulus antwortete: Warum weint ihr und macht mir das Herz schwer? Ich bin nicht nur bereit, mich fesseln zu lassen, sondern auch, in Jerusalem für den Namen Jesu, des Herrn, zu sterben.14Da er sich nicht überreden ließ, gaben wir nach und sagten: Der Wille des Herrn geschehe.15Nach diesen Tagen bereiteten wir uns zur Reise vor und zogen hinauf nach Jerusalem.16Auch einige Jünger aus Cäsarea begleiteten uns und brachten uns zu einem gewissen Mnason aus Zypern, bei dem wir wohnen sollten; er war ein Jünger aus der Anfangszeit.17Als wir nach Jerusalem kamen, wurden wir von den Brüdern freudig empfangen.
Paulus bei Jakobus und das Nasiräatsgelübde
18Am folgenden Tag ging Paulus mit uns zu Jakobus; auch alle Ältesten fanden sich ein. (Apg 15:13; Gal 1:19)19Er begrüßte sie und berichtete im Einzelnen alles, was Gott durch seinen Dienst unter den Heiden getan hatte.20Als sie das hörten, priesen sie Gott und sagten zu ihm: Du siehst, Bruder, wie viele Tausende unter den Juden gläubig geworden sind, und sie alle sind Eiferer für das Gesetz.21Nun hat man ihnen von dir erzählt: Du lehrst alle unter den Heiden lebenden Juden, von Mose abzufallen, und forderst sie auf, ihre Kinder nicht zu beschneiden und sich nicht an die Bräuche zu halten. (Apg 18:13; Gal 3:25)22Was nun? Sicher werden sie hören, dass du gekommen bist.23Tu also, was wir dir sagen: Bei uns sind vier Männer, die ein Gelübde auf sich genommen haben.24Nimm sie mit und weihe dich zusammen mit ihnen; trag die Kosten für sie, damit sie sich das Haar abscheren lassen können! So wird jeder einsehen, dass an dem, was man von dir erzählt hat, nichts ist, sondern dass auch du das Gesetz genau beachtest.25Über die gläubig gewordenen Heiden aber haben wir ja einen Beschluss gefasst und ihnen geschrieben, sie sollten sich vor Götzenopferfleisch, Blut, Ersticktem und Unzucht hüten. (Apg 15:20)26Da nahm Paulus die Männer mit und weihte sich am nächsten Tag zusammen mit ihnen, ging dann in den Tempel und meldete das Ende der Weihetage an, damit für jeden von ihnen das Opfer dargebracht werde. (4 Mos 6:1)
Die Verhaftung des Paulus
27Als die sieben Tage zu Ende gingen, sahen ihn die Juden aus der Provinz Asien im Tempel. Sie brachten das ganze Volk in Aufruhr, ergriffen ihn28und schrien: Israeliten! Kommt zu Hilfe! Das ist der Mensch, der in aller Welt Lehren verbreitet, die sich gegen das Volk und das Gesetz und gegen diesen Ort richten; er hat sogar Griechen in den Tempel mitgenommen und diesen heiligen Ort entweiht.[1] (Apg 6:13; Apg 18:13)29Sie hatten nämlich kurz zuvor den Epheser Trophimus mit ihm zusammen in der Stadt gesehen und meinten, Paulus habe ihn in den Tempel mitgenommen. (Apg 20:4; 2 Tim 4:20)30Da geriet die ganze Stadt in Aufregung und es gab einen Volksauflauf. Sie ergriffen Paulus und zerrten ihn aus dem Tempel und sofort wurden die Tore geschlossen.31Schon wollten sie ihn umbringen, da brachte man dem Obersten der Kohorte die Meldung hinauf: Ganz Jerusalem ist in Aufruhr!32Da nahm er sogleich Soldaten und Hauptleute hinzu und eilte zu ihnen hinunter. Als sie den Obersten und die Soldaten sahen, hörten sie auf, Paulus zu schlagen.33Der Oberst trat hinzu, ergriff ihn, ließ ihn mit zwei Ketten fesseln und fragte, wer er sei und was er getan habe. (Apg 20:23; Apg 21:11)34In der Menge schrien die einen dies, die andern das. Da er wegen des Getümmels nichts Sicheres ermitteln konnte, befahl er, ihn in die Kaserne zu führen.35Als Paulus an die Freitreppe kam, mussten ihn die Soldaten wegen des Ansturms der Masse tragen.36Denn die Volksmenge lief hinterher und schrie: Weg mit ihm!37Als man Paulus in die Kaserne bringen wollte, sagte er zum Obersten: Darf ich ein Wort mit dir reden? Der antwortete: Du verstehst Griechisch?38Dann bist du also nicht der Ägypter, der vor einiger Zeit einen Aufruhr angezettelt und die viertausend Sikarier in die Wüste hinausgeführt hat?[2]39Paulus antwortete: Ich bin ein Jude aus Tarsus in Kilikien, Bürger einer nicht unbedeutenden Stadt. Ich bitte dich, gestatte mir, zum Volk zu sprechen! (Apg 9:11)40Als der Oberst es erlaubte, stellte sich Paulus auf die Freitreppe und gab dem Volk mit der Hand ein Zeichen. Alles wurde still und er redete sie in hebräischer Sprache an: