1Medan Apollos var i Korinth i provinsen Achaia, kom Paulus fram till Efesos efter sin resa genom inlandet. Där träffade han några troende och frågade dem:2”Fick ni Guds heliga Ande, när ni började tro?””Nej”, svarade de, ”vi har aldrig hört talas om Guds heliga Ande.”3”Men på vilket sätt är ni döpta då?” frågade han. De svarade: ”Vi är döpta med det dop som Johannes döparen undervisade om.”4Då förklarade Paulus för dem att Johannes dop var ett dop som visade att man hade lämnat synden och vänt om till Gud, men att Johannes också undervisade att man skulle tro på Jesus, den som kom efter honom.5När de hörde detta lät de döpa sig in i gemenskapen med Herren Jesus,6och då Paulus la sina händer på dem kom Guds heliga Ande över dem, och de började tala okända språk och framföra budskap från Gud.7Tillsammans var det cirka tolv män i gruppen.8-9Under tre månaders tid undervisade sedan Paulus regelbundet i synagogan[1]. Han talade öppet och med stort mod och försökte övertyga alla om att Gud ville rädda dem och göra dem till sitt eget folk. Men några avvisade hans budskap. De ville inte tro, utan hånade Jesus väg inför alla i synagogan. Därför slutade Paulus att gå till synagogan, och han höll de troende borta därifrån. De samlades istället i Tyrannos föreläsningssal, där Paulus undervisade varje dag.10Detta pågick i två års tid, så att alla i provinsen Asien[2], både judar och icke-judar, fick höra budskapet om Herren Jesus.11Gud gav Paulus kraft att göra ovanliga under.12Man tog till och med dukar och klädesplagg som hade varit i beröring med hans kropp och la dem på de sjuka. Och när man gjorde det försvann sjukdomarna, och de onda andarna lämnade dem som var besatta.13En grupp judiska andeutdrivare som reste från stad till stad, fick då för sig att de skulle uttala Herren Jesus namn över dem som var besatta. De tänkte ut en formel som lät: ”Jag befaller dig att komma ut, vid den Jesus som Paulus talar om!”14Det var sju män, alla söner till den judiska översteprästen Skeuas, som försökte sig på detta.15Men när de uttalade formeln, svarade den onda anden dem: ”Jag känner Jesus och jag känner Paulus, men vilka är ni?”16Och sedan kastade sig den besatta mannen över dem alla och slog dem så att de var tvungna att fly ut ur huset nakna och blodiga.17Berättelsen om vad som hade hänt spred sig sedan till både judar och icke-judar i hela Efesos, och alla i staden blev helt förskräckta och hyllade Herren Jesus.18-19Många av de troende, som tidigare hade praktiserat trolldom, bekände vad de hade gjort och plockade fram sina besvärjelseböcker och brände dem offentligt. Någon räknade ut att böckerna var värda ungefär 50 000 dagslöner.20Dessa händelser påverkade människor så starkt att budskapet om Herren Jesus spreds vida omkring, och fler och fler började tro.
Upplopp i Efesos
21Efter allt detta bestämde[3] sig Paulus för att först segla över havet och göra en lång resa genom provinserna Makedonien och Achaia. Sedan skulle han därifrån segla vidare ner till Jerusalem. ”Och till sist måste jag också besöka Rom”, sa han.22Men hans första åtgärd var att skicka Timotheos och Erastos, två av sina medhjälpare, i förväg till Makedonien, medan han själv stannade kvar i provinsen Asien[4] en tid.23Men just under den här tiden blev det stor oro i Efesos på grund av budskapet om Jesus väg[5].24Den som startade bråket var silversmeden Demetrios, en man som tjänade mycket pengar på att tillverka små kopior av gudinnan Artemis[6] tempel i Efesos. Han hade dessutom många anställda hantverkare.25Demetrios kallade ihop sina anställda till ett möte tillsammans med andra som hade liknande arbeten. Sedan talade han till dem och sa:”Ni vet att det är tack vare den här tillverkningen som vi blivit så rika.26Men nu har ni alla sett och hört, hur den här Paulus har fått en massa människor att tro att gudar som är tillverkade av människohänder inte är några gudar. Och det är inte bara här i Efesos människor ändrat sin inställning, utan i hela provinsen Asien.27Naturligtvis kommer detta att påverka våra affärer negativt, men det som oroar mig mest är att den stora gudinnan Artemis tempel kan komma att förlora sitt anseende. Ja, kanske Artemis själv kommer att bli glömd, denna mäktiga gudinna som dyrkas, inte bara i provinsen Asien utan i hela världen.”28När de hörde detta blev de rasande och började ropa: ”Stor är efesiernas Artemis!”29Det dröjde inte länge förrän folk började samlas och snart var hela staden i uppror. Man grep Gaius och Aristarchos, två makedonier som var reskamrater till Paulus, och rusade till stadens friluftsteater.30Paulus ville då gå in på teatern, men de troende hindrade honom.31Några medlemmar av stadens råd, som var vänner till Paulus, skickade också bud till honom att inte riskera livet genom att gå in.32Inne på teatern ropade alla och skrek om varandra. Allt var en enda stor röra, och de flesta visste inte ens varför de hade kommit dit.33När judarna efter en stund skickade fram en man som hette Alexandros för att förklara situationen, började några i folkhopen skrika goda råd åt honom. Och han gav tecken till folket att vara tysta och försökte hålla ett försvarstal.34Men när folket förstod att Alexandros var jude, började alla ropa igen, och under två timmar skrek de i kör: ”Stor är efesiernas Artemis! Stor är efesiernas Artemis!”35Till slut lyckades i alla fall stadens sekreterare lugna dem så pass att han kunde tala till dem. ”Invånare i Efesos”, sa han, ”alla vet att Artemis tempel finns här och att Efesos är centrum för dyrkan av den stora gudinnan, vars bild föll ner till oss från himlen.36Det är aldrig någon som har ifrågasatt detta, så ta det lugnt. Gör inte något som ni kommer att ångra.37De här männen som ni har fört hit har varken stulit något från templet eller talat illa om gudinnan.38Om Demetrios och hans hantverkare har något att anklaga dem för, så har vi domstolar som tar hand om sådant, och landshövdingar som kan ta upp fallet. Låt dem gå den lagliga vägen.39Och om det finns klagomål i andra frågor, så kan de tas upp i den lagliga folkförsamlingen.40Nu är det till och med risk att vi blir anklagade för uppror, eftersom det inte fanns någon anledning att ställa till med några oroligheter. Om de romerska myndigheterna kräver en förklaring, så har vi ingen att ge dem.”41Och med de orden fick han folkmassan att skingras.
1Während Apollos sich in Korinth aufhielt, durchwanderte Paulus das Hochland und kam nach Ephesus hinab. Er stieß dort auf einige Jünger (1 Kor 16:8)2und fragte sie: Habt ihr den Heiligen Geist empfangen, als ihr gläubig wurdet? Sie antworteten ihm: Wir haben noch nicht einmal gehört, dass es einen Heiligen Geist gibt.3Da fragte er: Auf welche Taufe seid ihr denn getauft worden? Sie antworteten: Auf die Taufe des Johannes. (Matt 3:11; Mark 1:8; Luk 3:16; Apg 18:25)4Paulus sagte: Johannes hat mit der Taufe der Umkehr getauft und das Volk gelehrt, sie sollten an den glauben, der nach ihm komme: an Jesus.5Als sie das hörten, ließen sie sich auf den Namen Jesu, des Herrn, taufen.6Paulus legte ihnen die Hände auf und der Heilige Geist kam auf sie herab; sie redeten in Zungen und weissagten. (Apg 8:17; Apg 10:46; 1 Kor 14:1)7Es waren im Ganzen ungefähr zwölf Männer.
Das Wirken des Paulus in Ephesus
8Er ging in die Synagoge und lehrte drei Monate lang freimütig und suchte sie vom Reich Gottes zu überzeugen. (Apg 8:12; Apg 28:23)9Da aber einige verstockt waren, sich widersetzten und vor allen Leuten den Weg Jesu verspotteten, trennte er sich mit den Jüngern von ihnen und unterwies sie täglich im Lehrsaal des Tyrannus. (Apg 9:2; Apg 18:6; Tit 3:10; 2 Joh 1:10)10Das geschah zwei Jahre lang; auf diese Weise hörten alle Bewohner der Provinz Asien, Juden wie Griechen, das Wort des Herrn.
Die Wundertaten des Paulus in Ephesus
11Auch ungewöhnliche Machttaten tat Gott durch die Hand des Paulus.12Sogar seine Schweißbinden und Tücher, die er auf der Haut getragen hatte, nahm man weg und legte sie den Kranken auf; da wichen die Krankheiten und die bösen Geister fuhren aus. (Apg 5:15)13Auch einige der umherziehenden jüdischen Beschwörer versuchten, den Namen Jesu, des Herrn, über den von bösen Geistern Besessenen anzurufen, indem sie sagten: Ich beschwöre euch bei dem Jesus, den Paulus verkündet. (Luk 9:49)14Das taten sieben Söhne eines gewissen Skeuas, eines jüdischen Oberpriesters.15Aber der böse Geist antwortete ihnen: Jesus kenne ich und auch Paulus ist mir bekannt. Doch wer seid ihr? (Mark 1:34; Luk 4:41)16Und der Mensch, in dem der böse Geist hauste, stürzte sich auf sie, überwältigte sie und setzte ihnen so zu, dass sie nackt und zerschunden aus dem Haus fliehen mussten.17Das wurde allen Juden und Griechen, die in Ephesus wohnten, bekannt; alle wurden von Furcht gepackt und der Name Jesu, des Herrn, wurde hoch gepriesen. (Apg 2:43)18Viele, die gläubig geworden waren, kamen und bekannten offen, was sie früher getan hatten. (Apg 14:1)19Und nicht wenige, die Zauberei getrieben hatten, brachten ihre Zauberbücher herbei und verbrannten sie vor aller Augen. Man berechnete den Wert der Bücher auf fünfzigtausend Silberdrachmen.20So wuchs das Wort in der Kraft des Herrn und wurde stark. (Apg 6:7; Apg 12:24)
Der Aufruhr der Silberschmiede von Ephesus
21Als sich diese Geschehnisse erfüllt hatten, fasste Paulus im Geist den Beschluss, über Mazedonien und Achaia nach Jerusalem zu reisen. Er sagte: Wenn ich dort gewesen bin, muss ich auch Rom sehen. (Apg 23:11; Rom 1:10; Rom 15:23; 1 Kor 16:5)22Er sandte zwei seiner Helfer, Timotheus und Erastus, nach Mazedonien voraus und blieb selbst noch eine Zeit lang in der Provinz Asien. (Apg 16:1; Rom 16:21; 2 Tim 4:20)23Um jene Zeit aber wurde der Weg Jesu Anlass zu einem schweren Aufruhr. (Apg 9:2; 2 Kor 1:8)24Denn ein Silberschmied namens Demetrius, der silberne Artemistempel herstellte und den Kunsthandwerkern viel zu verdienen gab,25rief diese und die anderen damit beschäftigten Arbeiter zusammen und sagte: Männer, ihr wisst, dass wir unseren Wohlstand diesem Gewerbe verdanken.26Nun seht und hört ihr, dass dieser Paulus nicht nur in Ephesus, sondern fast in der ganzen Provinz Asien viele Leute überredet und verführt hat mit seiner Behauptung, die mit Händen gemachten Götter sind keine Götter. (Apg 17:29)27So kommt nicht nur unser Gewerbe in Verruf, sondern auch dem Heiligtum der großen Göttin Artemis droht Gefahr, nichts mehr zu gelten, ja sie selbst, die von der ganzen Provinz Asien und von der ganzen Welt verehrt wird, wird ihre Hoheit verlieren.28Als sie das hörten, wurden sie wütend und schrien: Groß ist die Artemis der Epheser!29Die ganze Stadt geriet in Aufruhr; alles stürmte ins Theater und sie schleppten die Mazedonier Gaius und Aristarch, Reisegefährten des Paulus, mit sich. (Apg 20:4; Apg 27:2; 1 Kor 15:32; 2 Kor 1:8)30Als aber Paulus in die Volksversammlung gehen wollte, hielten ihn die Jünger zurück.31Auch einige hohe Beamte der Provinz Asien, die mit ihm befreundet waren, schickten zu ihm und rieten ihm, nicht ins Theater zu gehen.32Dort schrien die einen dies, die andern das; denn in der Versammlung herrschte ein großes Durcheinander und die meisten wussten gar nicht, weshalb man überhaupt zusammengekommen war.33Die Juden schickten Alexander nach vorn und aus der Menge gab man ihm noch Hinweise. Alexander gab mit der Hand ein Zeichen und wollte vor der Volksversammlung eine Verteidigungsrede halten.34Doch als sie merkten, dass er ein Jude war, schrien sie alle fast zwei Stunden lang wie aus einem Mund: Groß ist die Artemis der Epheser!35Der Stadtschreiber aber brachte die Menge zur Ruhe und sagte: Männer von Ephesus! Wer wüsste nicht, dass die Stadt der Epheser die Tempelhüterin der Großen Artemis und ihres vom Himmel gefallenen Bildes ist?36Dies ist unbestreitbar; ihr müsst also Ruhe bewahren und dürft nichts Unüberlegtes tun.37Ihr habt diese Männer hergeschleppt, die weder Tempelräuber noch Lästerer unserer Göttin sind.38Wenn also Demetrius und seine Zunftgenossen eine Klage gegen irgendjemanden haben, so gibt es dafür Gerichtstage und Prokonsuln; dort mögen sie einander verklagen.39Wenn ihr aber noch etwas anderes vorzubringen habt, so kann das in der gesetzmäßigen Volksversammlung geklärt werden.40Sonst sind wir in Gefahr, dass man uns nach dem heutigen Vorfall des Aufruhrs anklagt, weil kein Grund vorliegt, mit dem wir diesen Volksauflauf rechtfertigen könnten. Nach diesen Worten löste er die Versammlung auf.