1Snart fick Jesus sändebud och de andra troende i Judeen höra att också andra folk hade tagit emot budskapet om Jesus.2Men när Petrus kom tillbaka till Jerusalem, började de troende judarna anklaga honom och säga:3”Varför har du besökt sådana som inte är judar och till och med ätit med dem?”4Då berättade Petrus för dem vad som hade hänt. Han sa:5”En dag, när jag var i staden Joppe, kom Guds Ande över mig medan jag bad och jag fick se en syn. Jag såg något som liknade en stor duk sänkas ner från himlen. Duken var upphängd i sina fyra hörn och kom ända ner till mig.6När jag undersökte den närmare, fick jag se att den innehöll alla slags vilda och tama djur, både sådana som flyger och sådana som lever på land.7Och jag hörde en röst säga: ’Petrus, res dig upp, slakta och ät.’8Men jag svarade: ’Nej, aldrig, Herre. Jag har aldrig ätit något som Gud har förbjudit i Moses lag.’[1]9Men rösten från himlen hördes igen och sa: ’Om Gud har gjort något tillåtet, ska du inte behandla det som förbjudet.’10Detta hände tre gånger, och sedan drogs alltihop upp till himlen igen.11I samma stund kom tre män till huset där vi var. De hade skickats från Caesarea för att hämta mig,12och Guds Ande sa till mig att följa med dem utan att oroa mig för att de inte var judar. De här sex männen från församlingen i Joppe följde också med mig, och vi kom så småningom hem till den man som skickat budbärarna.13Mannen talade om för oss att en ängel hade visat sig för honom i hans hus och sagt till honom: ’Skicka bud till Joppe och låt hämta Simon Petrus,14för han har något att berätta, som kan rädda både dig och de andra i ditt hus.’15Men jag hann inte mer än börja tala, förrän Guds heliga Ande kom och fyllde dem, precis som han fyllde oss den första tiden.16Då mindes jag att Herren Jesus hade sagt: ’Johannes döpte er med vatten, men ni ska bli döpta med Guds heliga Ande.’17Så om nu Gud gav dessa människor samma gåva som han gav till oss judar som tror på Herren Jesus Kristus, vad kunde jag göra åt det?”18När de andra hörde detta var det slut på deras invändningar, och de började hylla Gud och sa: ”Tänk att Gud också har gett andra folk chansen att vända sig bort från synden och få evigt liv.”
Församlingen i Antiochia
19De troende från Jerusalem, som hade skingrats under den förföljelse som startade efter Stefanos död, hade nu kommit ända till Fenikien, Cypern och Antiochia. De hade under vägen spridit budskapet om Jesus, fast bara till judarna.20Men några av de troende, som var från Cypern och Kyrene, reste till Antiochia, och där talade de också till icke-judar och berättade de glada nyheterna om Herren Jesus.21Och Gud gav dem kraft, så att ett stort antal människor kom till tro och började följa Herren.22Ryktet om detta nådde efter ett tag församlingen i Jerusalem som genast skickade dit Barnabas.23När han kom fram till Antiochia och fick se vad Gud i sin godhet hade gjort i den staden, blev han glad och uppmanade de troende att av hela hjärtat hålla sig till Herren Jesus.24Barnabas var en kärleksfull man, fylld av Guds heliga Ande och stark i tron, och han fick därför vara med och vinna ännu fler för Herren.25Efter detta reste Barnabas vidare till Tarsos för att söka upp Saul,26och när han hittat honom tog han honom med tillbaka till Antiochia. Där stannade de sedan tillsammans i församlingen under ett helt år och undervisade ett stort antal människor. Det var i Antiochia som Jesus efterföljare första gången kallades kristna[2].27Under den här tiden kom några personer från Jerusalem dit som Gud hade gett förmågan att framföra budskap från honom.28En av dem, som hette Agabos, drevs av Guds Ande att resa sig upp på en samling och förutsäga att en svår hungersnöd skulle drabba hela romarriket ‑ den inträffade sedan under kejsar Claudius regering.29Jesus efterföljare i Antiochia beslöt därför att skicka understöd till de troende i Judeen, och att var och en skulle ge så mycket han hade råd med.30De samlade sedan ihop gåvorna och överlämnade dem till Barnabas och Saul, som fick i uppdrag att överlämna dem till församlingsledarna i Jerusalem.
Die Rechenschaft des Petrus vor der Gemeinde in Jerusalem
1Die Apostel und die Brüder in Judäa hörten, dass auch die Heiden das Wort Gottes angenommen hatten.2Als nun Petrus nach Jerusalem hinaufkam, hielten ihm die gläubig gewordenen Juden vor:3Du bist bei Unbeschnittenen eingekehrt und hast mit ihnen gegessen. (Apg 10:28; Gal 2:12)4Da begann Petrus, ihnen der Reihe nach zu berichten:5Ich war in der Stadt Joppe und betete; da hatte ich in einer Verzückung eine Vision: Eine Art Gefäß, das aussah wie ein großes Leinentuch, das, an den vier Ecken gehalten, auf die Erde heruntergelassen wurde, senkte sich aus dem Himmel und es kam bis zu mir herab. (Apg 10:9)6Als ich genauer hinschaute, sah und betrachtete ich darin die Vierfüßler der Erde, die wilden Tiere, die Kriechtiere und die Vögel des Himmels.7Ich hörte auch eine Stimme, die zu mir sagte: Steh auf, Petrus, schlachte und iss!8Ich antwortete: Niemals, Herr! Noch nie ist etwas Unheiliges oder Unreines in meinen Mund gekommen.9Doch zum zweiten Mal kam eine Stimme vom Himmel; sie sagte: Was Gott für rein erklärt hat, nenne du nicht unrein!10Das geschah dreimal, dann wurde alles wieder in den Himmel hinaufgezogen.11Und siehe, gleich darauf standen drei Männer vor dem Haus, in dem wir wohnten; sie waren aus Cäsarea zu mir geschickt worden.12Der Geist aber sagte mir, ich solle ohne Bedenken mit ihnen gehen. Auch diese sechs Brüder zogen mit mir und wir kamen in das Haus jenes Mannes.13Er erzählte uns, wie er in seinem Haus den Engel stehen sah, der zu ihm sagte: Schick jemanden nach Joppe und lass Simon, der Petrus genannt wird, holen!14Er wird dir Worte sagen, durch die du mit deinem ganzen Haus gerettet werden wirst.15Als ich zu reden begann, kam der Heilige Geist auf sie herab, wie am Anfang auf uns. (Apg 2:3)16Da erinnerte ich mich an das Wort des Herrn: Johannes hat mit Wasser getauft, ihr aber werdet mit dem Heiligen Geist getauft werden. (Luk 3:16; Apg 1:5)17Wenn nun Gott ihnen die gleiche Gabe verliehen hat wie uns, als wir zum Glauben an Jesus Christus, den Herrn, gekommen sind: Wer bin ich, dass ich Gott hindern könnte?18Als sie das hörten, beruhigten sie sich, priesen Gott und sagten: Gott hat also auch den Heiden die Umkehr zum Leben geschenkt. (Apg 14:27)
Die Entstehung einer christlichen Gemeinde in Antiochia
19Bei der Verfolgung, die wegen Stephanus entstanden war, kamen die Versprengten bis nach Phönizien, Zypern und Antiochia; doch verkündeten sie das Wort nur den Juden. (Apg 8:1)20Einige aber von ihnen, die aus Zypern und Kyrene stammten, verkündeten, als sie nach Antiochia kamen, auch den Griechen das Evangelium von Jesus, dem Herrn.21Die Hand des Herrn war mit ihnen und viele wurden gläubig und bekehrten sich zum Herrn.22Die Nachricht davon kam der Gemeinde von Jerusalem zu Ohren und sie schickten Barnabas nach Antiochia. (Apg 4:36)23Als er ankam und die Gnade Gottes sah, freute er sich und ermahnte alle, dem Herrn treu zu bleiben, wie sie es sich im Herzen vorgenommen hatten.24Denn er war ein trefflicher Mann, erfüllt vom Heiligen Geist und von Glauben. So wurde für den Herrn viel Volk hinzugewonnen.25Barnabas aber zog nach Tarsus, um Saulus aufzusuchen. (Apg 9:30)26Er fand ihn und nahm ihn nach Antiochia mit. Dort wirkten sie miteinander ein volles Jahr in der Gemeinde und lehrten eine große Zahl von Menschen. In Antiochia nannte man die Jünger zum ersten Mal Christen.[1] (Apg 11:30; Apg 12:25; Apg 13:2; Apg 26:28; Gal 2:1; 1 Pet 4:16)
Die Spende der Gemeinde von Antiochia für die Christen in Judäa
27In jenen Tagen kamen von Jerusalem Propheten nach Antiochia hinab.[2] (1 Kor 12:28; 1 Kor 14:3; Ef 2:20)28Einer von ihnen namens Agabus trat auf und weissagte durch den Geist, eine große Hungersnot werde über die ganze Erde kommen. Sie brach dann unter Claudius aus.[3] (Apg 21:10)29Sie beschlossen, jeder von den Jüngern solle nach seinem Vermögen den Brüdern, die in Judäa wohnen, etwas zur Unterstützung senden. (Rom 15:26; 1 Kor 16:1; 2 Kor 8:3; 2 Kor 9:2; Gal 2:10)30Das taten sie auch und schickten ihre Gaben durch Barnabas und Saulus an die Ältesten.