1-2Vid denna tid gifte sig ett ungt par som båda tillhörde Levi stam. De fick en son som var ovanligt vacker. Modern gömde honom i hemmet under tre månader.3Men när han blivit så stor att hon inte längre kunde hålla honom gömd, gjorde hon en korg av vass och beströk den med tjära, så att den skulle bli tät. Hon lade pojken i korgen och placerade den i vassen vid flodstranden.4Pojkens syster stod på avstånd för att se vad som skulle hända.5En prinsessa, en av Faraos döttrar, kom just då för att bada i floden, och när hon och hennes sällskapsdamer gick utmed stranden, upptäckte hon korgen i vassen och bad en av tjänarna att hämta den.6Hon öppnade den och fick se barnet. Pojken började gråta, och hon blev rörd. "Det måste vara ett av de hebreiska barnen!" sa hon.7Då kom pojkens syster fram till prinsessan och frågade: "Ska jag gå och be någon av de hebreiska kvinnorna att ta hand om det lilla barnet åt dig?"8"Ja, gör det!" svarade prinsessan. Då rusade den lilla flickan hem och hämtade sin mamma.9"Tag med dig det här barnet och amma det åt mig", sa prinsessan, "så ska jag ge dig bra betalt!" Då tog modern hand om sin son och ammade honom.10När han blivit äldre, gick hon till palatset med honom, och han blev prinsessans son. Hon kallade honom Mose (som betyder att dra upp), för hon hade dragit upp honom ur vattnet.
Mose flyr
11En dag flera år senare, när Mose hade vuxit upp och blivit man, besökte han det område där hans landsmän slet och arbetade och såg deras hårda villkor. Han fick också se hur en egyptier slog ner en hebré, en av hans eget folk.12Mose såg sig snabbt omkring för att vara säker på att ingen iakttog honom och dödade sedan egyptiern och gömde hans kropp i sanden.13Nästa dag när han kom tillbaka dit, fick han se två av sina landsmän som råkat i slagsmål. "Vad är det ni gör? Ska du slå din egen bror på det här sättet?" sa han till den ene av dem.14"Och vem är du då?" frågade mannen. "Du tror förstås att du är vår härskare och domare? Tänker du kanske döda mig, som du gjorde med egyptiern i går?" När Mose förstod att man visste vad han hade gjort, blev han rädd.15Farao fick också höra talas om saken och gav order om att Mose skulle dödas, men han flydde bort till midjaniternas land. En gång när han vilade vid en brunn,16-17kom sju flickor dit. De var döttrar till prästen i Midjans land och hade kommit för att vattna sin fars får. När de skulle fylla hoarna med vatten kom några herdar och försökte mota bort dem. Då kom Mose till deras hjälp och gav fåren vatten.18När flickorna kom hem frågade deras far Reguel dem: "Hur kunde ni ge djuren vatten så fort i dag?"19"Det var en egyptier där som försvarade oss mot herdarna", förklarade de. "Han hämtade upp vatten åt oss och gav fåren."20"Men var har ni gjort av honom?" frågade deras far. "Lämnade ni honom kvar därborta? Be honom komma hit och äta med oss."21Mose tackade ja till en inbjudan från Reguel att bli kvar hos dem och bosätta sig där, och Reguel gav honom en av flickorna, Sippora, till hustru.22De fick en son, Gersom, som betyder främling, för Mose sa: "Jag är en främling i ett främmande land."23Flera år senare dog kungen i Egypten. Israels barn dignade under tunga bördor och led oerhört under slaveriet. De grät bittert inför Herrens ansikte, och han hörde deras rop24och tänkte på sitt löfte till Abraham, Isak och Jakob att föra deras ättlingar tillbaka till Kanaans land.25Gud såg israeliternas belägenhet och förstod att tiden var inne att befria dem.
1Ein Mann aus dem Hause Levi ging hin und nahm eine Frau aus dem gleichen Stamm. (2 Mos 6:20)2Die Frau wurde schwanger und gebar einen Sohn. Weil sie sah, dass er schön war, verbarg sie ihn drei Monate lang.3Als sie ihn nicht mehr verborgen halten konnte, nahm sie ein Binsenkästchen, dichtete es mit Pech und Teer ab, legte das Kind hinein und setzte es am Nilufer im Schilf aus.4Seine Schwester blieb in der Nähe stehen, um zu sehen, was mit ihm geschehen würde.5Die Tochter des Pharao kam herab, um im Nil zu baden. Ihre Dienerinnen gingen unterdessen am Nilufer auf und ab. Auf einmal sah sie im Schilf das Kästchen und ließ es durch ihre Magd holen.6Als sie es öffnete und hineinsah, lag ein weinendes Kind darin. Sie hatte Mitleid mit ihm und sie sagte: Das ist ein Hebräerkind.7Da sagte seine Schwester zur Tochter des Pharao: Soll ich zu den Hebräerinnen gehen und dir eine Amme rufen, damit sie dir das Kind stillt?8Die Tochter des Pharao antwortete ihr: Ja, geh! Das Mädchen ging und rief die Mutter des Knaben herbei.9Die Tochter des Pharao sagte zu ihr: Nimm das Kind mit und still es mir! Ich werde dich dafür entlohnen. Die Frau nahm das Kind zu sich und stillte es.10Als der Knabe größer geworden war, brachte sie ihn der Tochter des Pharao. Diese nahm ihn als Sohn an, nannte ihn Mose und sagte: Ich habe ihn aus dem Wasser gezogen.[1]11Die Jahre vergingen und Mose wuchs heran. Eines Tages ging er zu seinen Brüdern hinaus und schaute ihnen bei der Fronarbeit zu. Da sah er, wie ein Ägypter einen Hebräer schlug, einen seiner Stammesbrüder.12Mose sah sich nach allen Seiten um, und als er sah, dass sonst niemand da war, erschlug er den Ägypter und verscharrte ihn im Sand.13Als er am nächsten Tag wieder hinausging, sah er zwei Hebräer miteinander streiten. Er sagte zu dem, der im Unrecht war: Warum schlägst du deinen Stammesgenossen?14Der Mann erwiderte: Wer hat dich zum Aufseher und Schiedsrichter über uns bestellt? Meinst du, du könntest mich umbringen, wie du den Ägypter umgebracht hast? Da bekam Mose Angst und sagte: Die Sache ist also bekannt geworden.
Zuflucht in Midian
15Der Pharao hörte von diesem Vorfall und wollte Mose töten; Mose aber entkam ihm. Er wollte in Midian bleiben und setzte sich an einen Brunnen.16Der Priester von Midian hatte sieben Töchter. Sie kamen zum Wasserschöpfen und wollten die Tröge füllen, um die Schafe und Ziegen ihres Vaters zu tränken.17Doch die Hirten kamen und wollten sie verdrängen. Da stand Mose auf, kam ihnen zu Hilfe und tränkte ihre Schafe und Ziegen.18Als sie zu ihrem Vater Reguël zurückkehrten, fragte er: Warum seid ihr heute so schnell wieder da?[2] (2 Mos 18:1)19Sie erzählten: Ein Ägypter hat uns aus der Hand der Hirten gerettet; er hat uns sogar Wasser geschöpft und das Vieh getränkt.20Da sagte er zu seinen Töchtern: Wo ist er? Warum habt ihr ihn dort gelassen? Holt ihn und ladet ihn zum Essen ein!21Mose entschloss sich, bei dem Mann zu bleiben, und dieser gab Mose seine Tochter Zippora zur Frau.22Als sie einen Sohn gebar, nannte er ihn Gerschom und sagte: Gast bin ich in fremdem Land. (2 Mos 18:3)
Gott und Israels Unterdrückung
23Nach vielen Jahren starb der König von Ägypten. Die Israeliten stöhnten noch unter der Sklavenarbeit; sie klagten und ihr Hilferuf stieg aus ihrem Sklavendasein zu Gott empor.24Gott hörte ihr Stöhnen und Gott gedachte seines Bundes mit Abraham, Isaak und Jakob.25Gott blickte auf die Israeliten. Gott hatte es wahrgenommen.