1Nu vill jag berätta för er, kära syskon, vad Gud i sin godhet har gjort för församlingarna i Makedonien.2Trots att de har gått igenom många svåra prövningar och lever i yttersta fattigdom, har de varit mycket glada över att kunna ge till andra.3Ja, jag kan intyga att de har gett allt de hade råd med, och mer därtill. Helt frivilligt,4kom de till mig och tiggde och bad om att få vara med och hjälpa de troende i Jerusalem.5Men de gav inte bara en summa pengar, så som jag hade väntat mig. Nej, de var också beredda att lyda först och främst Herren Jesus, men även mig, eftersom de ville följa Guds vilja.6När jag alltså såg hur villiga församlingarna i Makedonien var att hjälpa till, bad jag Titus att resa tillbaka till er, så att ni kunde samla in resten av er kärleksgåva till de troende. Det var ju Titus som började insamlingen hos er.7Ni korinthier har fått så många förmågor från Gud. Ni har en stark tro, ni är duktiga på att tala, ni känner väl till Guds budskap, ni är hängivna och fulla av kärlek till oss[1]. Se nu till att ni även visar prov på er förmåga att ge till andra.8Men det är ingen befallning jag ger er. Jag vill bara tala om hur ivriga andra är att ge, så att ni kan bevisa att er kärlek är lika stor.9Låt er också inspireras av den godhet och kärlek vår Herre Jesus Kristus visade. Han lämnade ju Guds rikedomar, och blev fattig för er skull. Och genom hans fattigdom, får ni ärva Guds rikedomar.10-11Jag föreslår därför att ni avslutar den insamling som ni själva var med och tog initiativet till för ett år sedan. Ni var de första som började samla in pengar, men se nu till att ni är lika ivriga att ge på slutet som ni var i början. Ge så mycket som ni har råd med.12Om ni bara är villiga att ge, spelar det mindre roll hur stor gåvan är. Gud kräver inte att ni ska ge mer än ni har råd med.13Det är ju inte meningen att de andra plötsligt ska leva i överflöd, medan ni får det svårt. Nej, det handlar om att fördela våra tillgångar rättvist.14Just nu är det ni som lever i överflöd och kan hjälpa andra. En annan gång är det tvärtom. På det sättet får alla allt vad de behöver.15Det blir precis som det står i Skriften[2]: ”Den som samlade mycket hade inte för mycket, och den som samlade litet hade inte för lite.”
Titus och hans reskamrater
16Jag tackar Gud för att han har gjort Titus lika ivrig att hjälpa er som jag själv är.17Han svarade inte bara ja när jag frågade om han ville resa till er, utan var genast villig att ge sig iväg.18Jag lät också en annan troende man resa med honom, en som är uppskattad av alla församlingar här, eftersom han har gjort mycket för att sprida budskapet om Jesus.19Samma man har också blivit utvald av församlingarna här att resa med mig till Jerusalem när gåvan ska överlämnas. Den resan gör jag för att ära Herren Jesus och för att visa min iver att hjälpa till.20Genom att ta med mig en annan troende, undviker jag att bli anklagad för att ha förskingrat något från denna stora gåva.21Gud vet att jag är ärlig, men jag vill också att andra ska förstå det.22Samtidigt med Titus skickade jag också en tredje person till er, en man som på många sätt har visat mig hur hängiven han är. Och han var nu ivrigare än vanligt, eftersom han litade på att ni skulle bidra med en stor gåva till de troende.23Om någon undrar över dessa tre, så är Titus min medarbetare som har kommit för att hjälpa er. De andra två är utsända från församlingarna här, och ärar Kristus med sina liv.
Ge rikligt och av kärlek
24När dessa tre kommer till er, omsätt då er kärlek i praktisk handling, så att de andra församlingarna ser hur rätt jag hade när jag skröt över er.
1Wir berichten euch jetzt, Brüder und Schwestern, von der Gnade, die Gott den Gemeinden Mazedoniens erwiesen hat. (Rom 15:26; 2 Kor 9:1)2Während sie durch große Not geprüft wurden, verwandelten sich ihre übergroße Freude und ihre tiefe Armut in den Reichtum ihrer selbstlosen Güte. (2 Kor 6:10)3Ich bezeuge, dass sie nach Kräften und sogar über ihre Kräfte spendeten, ganz von sich aus. (Mark 12:41; Apg 11:29)4Sie haben uns eindringlich um die Teilnahme an diesem Liebeswerk und die Gemeinschaft des Dienstes für die Heiligen gebeten.5Und über unsere Erwartung hinaus haben sie sich eingesetzt, zunächst für den Herrn, aber auch für uns, wie es Gottes Wille war.6Daraufhin ermutigten wir Titus, dieses Liebeswerk, das er früher bei euch begonnen hatte, nun auch zu vollenden. (2 Kor 12:18)7Wie ihr aber an allem reich seid, an Glauben, Rede und Erkenntnis, an jedem Eifer und an der Liebe, die wir in euch begründet haben, so sollt ihr euch auch an diesem Liebeswerk mit reichlichen Spenden beteiligen. (1 Kor 1:5; 1 Kor 16:1)8Ich meine das nicht als strenge Weisung, aber ich gebe euch Gelegenheit, angesichts des Eifers anderer auch eure Liebe als echt zu erweisen.9Denn ihr kennt die Gnade unseres Herrn Jesus Christus: Er, der reich war, wurde euretwegen arm, um euch durch seine Armut reich zu machen. (2 Kor 5:21; 2 Kor 6:10; Fil 2:6)10Ich gebe euch nur einen Rat, der euch helfen soll; ihr habt ja schon voriges Jahr angefangen, etwas zu unternehmen, und zwar aus eigenem Wollen. (2 Kor 9:2)11Jetzt sollt ihr das Begonnene zu Ende führen, damit das Ergebnis dem guten Willen entspricht - je nach eurem Besitz.12Wenn nämlich der gute Wille da ist, dann ist jeder willkommen mit dem, was er hat, und man fragt nicht nach dem, was er nicht hat.13Denn es geht nicht darum, dass ihr in Not geratet, indem ihr anderen helft; es geht um einen Ausgleich.14Im Augenblick soll euer Überfluss ihrem Mangel abhelfen, damit auch ihr Überfluss einmal eurem Mangel abhilft. So soll ein Ausgleich entstehen,15wie es in der Schrift heißt: Wer viel gesammelt hatte, hatte nicht zu viel, und wer wenig, hatte nicht zu wenig. (2 Mos 16:18)
Die Durchführung der Kollekte
16Dank sei Gott, der den gleichen Eifer für euch auch Titus ins Herz gelegt hat!17Denn Titus war mit meinem Vorschlag einverstanden und sein Eifer war so groß, dass er aus eigenem Entschluss gleich zu euch abreiste.18Zusammen mit ihm haben wir den Bruder geschickt, der wegen seiner Verkündigung des Evangeliums in allen Gemeinden Anerkennung findet (2 Kor 12:18)19und außerdem von den Gemeinden dazu bestimmt wurde, unser Reisegefährte zu sein, wenn wir diese Gnadengabe zur Ehre des Herrn und als Zeichen unseres guten Willens überbringen.20Denn angesichts der großen Spende, die von uns überbracht werden soll, möchten wir vermeiden, dass man uns verdächtigt. (2 Kor 12:16)21Denn wir sind auf das Gute bedacht, nicht nur vor dem Herrn, sondern auch vor den Menschen. (Ords 3:4)22Wir haben aber mit den beiden noch einen weiteren Bruder geschickt, dessen Eifer wir vielfach und bei vielen Gelegenheiten feststellen konnten und der sich in diesem Fall noch eifriger zeigt, weil er großes Vertrauen zu euch hat.23Was nun Titus angeht: Er ist mein Gefährte und mein Mitarbeiter, der für euch tätig ist; unsere anderen Brüder aber sind Abgesandte der Gemeinden und ein Abglanz Christi.24Legt also ihnen gegenüber und damit vor den Gemeinden das Zeugnis eurer Liebe ab und zeigt, dass wir euch zu Recht gerühmt haben! (2 Kor 7:14)