1Vid den här tiden ledde Nahas ammoniternas armé mot Israel och belägrade staden Jabes-Gilead. Invånarna i Jabes bad om fred: "Slut fred med oss, så ska vi bli era tjänare", bad de.2"Det ska ni få bli", sa Nahas. "Men bara på det villkoret att jag får sticka ut höger öga på varenda en av er, så att hela Israel blir förolämpat."3"Låt oss få sju dagar på oss så att vi kan ta reda på om vi får någon hjälp!" svarade Jabes äldste. "Om inte våra bröder kommer och räddar oss, ska vi gå med på dina villkor."4När budbärarna kom till Sauls hemstad Gibea och berättade hur läget var började alla att gråta.5Saul hade varit ute och plöjt på åkern, och när han återvände till staden frågade han: "Vad är det som har hänt? Varför gråter alla?"När de berättade för honom vad budbärarna från Jabes hade sagt,6kom Guds Ande med stor kraft över Saul och han brann av vrede.7Han tog två oxar, styckade dem och sände ut styckena med budbärare över hela Israel."Så här ska det gå med oxarna som tillhör den som vägrar att följa Saul och Samuel i strid", sa han. Fruktan föll över folket, och de ställde upp till sista man.8Han räknade dem i Besek och fann att de var 300.000, förutom 30.000 män från Juda.9Då skickade han budbärare tillbaka till Jabes-Gilead med beskedet: "Vi kommer att rädda er när det är som hetast i morgon!"Givetvis blev det en oerhörd glädje i staden när budskapet nådde fram.10Männen i Jabes meddelade sedan sina fiender: "Vi ger oss! I morgon kan ni komma och göra med oss som ni vill."11Men under natten kom Saul. Han hade delat upp sin armé i tre grupper. Före gryningen överrumplade de ammoniterna och dödade dem nästan allesammans under förmiddagens lopp. Resten av deras armé blev så grundligt skingrad, att inte ens två personer kom undan tillsammans.12Senare sa folket till Samuel: "Var finns de män som sa att Saul inte skulle bli vår kung? För hit dem, så ska vi döda dem! "13Men Saul svarade: "Ingen ska avrättas i dag när Herren har räddat Israel!"14Då sa Samuel till folket: "Kom, låt oss alla gå till Gilgal och än en gång bekräfta att Saul är vår kung."15De gick därför till Gilgal, och vid en högtidlig ceremoni inför Herren krönte de Saul till kung. Sedan offrade de tackoffer till Herren, och Saul och hela Israel firade den lyckliga utgången.
1Da zog der Ammoniter Nahasch heran und belagerte Jabesch-Gilead. Die Männer von Jabesch sagten zu Nahasch: Schließ einen Vertrag mit uns, dann wollen wir dir dienen! (Dom 21:8)2Der Ammoniter Nahasch erwiderte ihnen: Unter einer Bedingung will ich mit euch einen Vertrag schließen: Ich steche euch allen das rechte Auge aus und bringe damit Schande über ganz Israel. (2 Mos 23:32; 2 Mos 34:12)3Die Ältesten von Jabesch sagten: Lass uns sieben Tage Zeit! Wir wollen Boten durch das ganze Gebiet von Israel schicken. Wenn sich niemand findet, der uns retten kann, werden wir zu dir hinauskommen. (1 Sam 17:26)4Als die Boten nach Gibea-Saul kamen und die Sache dem Volk vortrugen, brach das ganze Volk in lautes Weinen aus.5Saul kam gerade hinter seinen Rindern vom Feld her und fragte: Was haben denn die Leute, dass sie weinen? Sie erzählten ihm, was die Männer von Jabesch berichtet hatten.6Als Saul das hörte, kam der Geist Gottes über ihn und sein Zorn entbrannte heftig.7Er ergriff ein Gespann Rinder und hieb es in Stücke, schickte die Stücke durch Boten in das ganze Gebiet von Israel und ließ sagen: Wer nicht hinter Saul und Samuel in den Kampf zieht, dessen Rindern soll es ebenso gehen. Da fiel der Schrecken des HERRN auf das ganze Volk und sie rückten aus wie ein Mann. (Dom 6:34; Dom 19:29)8Als Saul sie in Besek musterte, waren es dreihunderttausend Männer aus Israel und dreißigtausend Männer aus Juda. (2 Sam 24:2)9Sie sagten zu den Boten, die gekommen waren: Folgendes sollt ihr den Männern von Jabesch-Gilead sagen: Morgen, wenn die Sonne am heißesten brennt, bekommt ihr Hilfe. Die Boten gingen heim und berichteten alles und die Männer von Jabesch freuten sich.10Sie ließen Nahasch sagen: Morgen werden wir zu euch hinauskommen. Dann könnt ihr mit uns machen, was euch gefällt.11Am nächsten Morgen stellte Saul das Volk in drei Abteilungen auf. Um die Zeit der Morgenwache drangen sie mitten in das Lager ein. Sie hatten die Ammoniter bis zur Zeit der Mittagshitze geschlagen. Die übrig blieben, wurden zerstreut, sodass nicht einmal zwei von ihnen beieinander blieben. (Dom 7:16)12Da sagte das Volk zu Samuel: Wer hat damals gesagt: Soll etwa Saul als König über uns herrschen? Gebt diese Männer heraus, damit wir sie töten! (1 Sam 10:27)13Saul aber sagte: An diesem Tag soll niemand getötet werden; denn heute hat der HERR Israel Hilfe gebracht. (2 Sam 19:23)14Samuel sagte zum Volk: Kommt, wir wollen nach Gilgal gehen und dort das Königtum erneuern. (1 Sam 10:8)15Da ging das ganze Volk nach Gilgal. Sie machten dort in Gilgal Saul vor dem HERRN zum König, schlachteten dem HERRN Heilsopfer und Saul und alle Männer Israels waren voll Freude.