1Och nu en förmaning till er som är ledare i församlingen. Jag är ju själv församlingsledare och har med egna ögon sett allt det lidande Jesus Kristus fick gå igenom. Jag ska också tillsammans med er få dela Kristus härlighet när han kommer tillbaka.2Jag vill att ni ska vara som herdar för församlingen, denhjord som Gud har satt er att leda. Ta väl hand om alla, inte därför att ni måste, utan därför att ni själva vill. Det är så Gud vill ha det. Ta inte hand om dem för att få pengar eller annat, utan därför att ni vill tjäna Gud av hela hjärtat.3Uppträd inte som härskare över hjorden utan led den genom att gå före med gott exempel.4Då ska Jesus själv, den högsta herden, belöna er den dag han kommer tillbaka. Och ni ska för evigt få dela hans härlighet.5Ni som är unga måste anpassa er efter dem som är äldre än ni och har fått i uppdrag att leda församlingen. Men för er alla gäller, att ingen får vara stolt, utan måste erkänna sitt behov av andra. Det heter i Skriften:”Gud står emot dem som är stolta, men han är god mot dem som erkänner sitt behov av honom.”[1]6Erkänn därför ert behov av Gud och hans kraft, så kommer han en dag att upphöja er.7Lämna alla bekymmer till honom, för han tar hand om er.
Var på er vakt
8Var på er vakt och tänk klart. Akta er för djävulen, er fiende, som stryker omkring som ett rytande lejon bland er och letar efter någon att sluka.9Stå emot hans angrepp och håll fast vid er tro på Jesus. Ge inte upp när ni får lida. Kom ihåg att alla troende i hela världen får gå igenom samma sak.10Gud har i sin godhet inbjudit oss till sin eviga härlighet, på grund av det som Jesus Kristus har gjort för oss. Det är bara en kort tid som ni behöver lida, och Gud ska stötta er och ge er kraft, så att ni kan hålla fast vid er tro.11Hans är makten i all evighet. Ja, det är sant![2]
Slutord
12Jag har skrivit detta brev till er med hjälp av Silvanus, en troende bror som jag litar fullständigt på. Jag ville med dessa korta rader uppmuntra er och påminna er om Guds godhet och kärlek, så att ni alltid håller fast vid er tro på honom.13Församlingen här i Babylon[3], som precis som ni har tackat ja till Guds inbjudan att få tillhöra honom, hälsar till er. Markus, min unga medhjälpare, hälsar också till er.14Hälsa varandra med en kyss för att visa er kärlek.[4]Med önskan om att Guds frid ska fylla alla er som lever i gemenskap med Kristus.
1Eure Ältesten ermahne ich, als Mitältester und Zeuge der Leiden Christi, der auch an der Herrlichkeit teilhaben soll, die sich offenbaren wird:2Weidet die euch anvertraute Herde Gottes, nicht gezwungen, sondern freiwillig, wie Gott es will; auch nicht aus Gewinnsucht, sondern mit Hingabe; (1 Tim 3:3; Tit 1:7)3seid nicht Beherrscher der Gemeinden, sondern Vorbilder für die Herde! (Fil 3:17; Tit 2:7)4Wenn dann der oberste Hirt erscheint, werdet ihr den nie verwelkenden Kranz der Herrlichkeit empfangen.5Sodann, ihr Jüngeren: Ordnet euch den Ältesten unter! Alle aber begegnet einander in Demut! Denn Gott tritt Stolzen entgegen, Demütigen aber schenkt er seine Gnade. (Ords 3:34; Jak 4:6)6Beugt euch also in Demut unter die mächtige Hand Gottes, damit er euch erhöht, wenn die Zeit gekommen ist![1]7Werft alle eure Sorge auf ihn, denn er kümmert sich um euch! (Ps 54:9; Vish 12:13)
Zuversicht trotz Bedrängnis
8Seid nüchtern, seid wachsam! Euer Widersacher, der Teufel, geht wie ein brüllender Löwe umher und sucht, wen er verschlingen kann. (Ps 22:14; 1 Pet 1:13; 1 Pet 4:7)9Leistet ihm Widerstand in der Kraft des Glaubens! Wisst, dass eure Brüder und Schwestern in der Welt die gleichen Leiden ertragen.10Der Gott aller Gnade aber, der euch in Christus zu seiner ewigen Herrlichkeit berufen hat, wird euch, die ihr kurze Zeit leiden müsst, wieder aufrichten, stärken, kräftigen und auf festen Grund stellen.[2]11Sein ist die Macht in Ewigkeit. Amen.[3] (1 Pet 4:11)