1 Mosebok 22

Nya Levande Bibeln

från Biblica
1 En tid senare prövade Gud Abrahams tro och lydnad. "Abraham!" ropade Gud."Ja, Herre", svarade han.2 "Tag med dig din ende son, Isak, som du älskar så mycket, och gå till Moria land och offra honom där som ett brännoffer på det berg som jag ska visa dig! "3 Följande morgon steg Abraham upp tidigt, högg ved till elden på altaret, sadlade sin åsna, tog med sig sonen Isak och två unga tjänare och började gå mot den plats som Gud hade sagt till honom.4 På resans tredje dag såg Abraham målet på avstånd.5 "Stanna här med åsnan", sa Abraham till de unga männen, "så ska jag och pojken gå vidare och tillbe, och sedan kommer vi tillbaka."6 Abraham lade veden till brännoffret på Isaks axlar, medan han själv bar kniven och flintan för att få eld. Tillsammans fortsatte de vidare.7 "Far", frågade Isak, "vi har ved och vi har flinta att göra upp eld med, men var är lammet till offret?"8 "Gud ska ordna det, min son", svarade Abraham, medan de gick vidare.9 När de kom fram till platsen som Gud hade visat Abraham byggde han ett altare, och på det lade han i ordning veden till elden. Sedan band han Isak och lade honom på altaret över veden.10 Så höjde Abraham kniven för att döda sin son och offra honom.11 I det ögonblicket ropade Guds ängel från himlen: "Abraham! Abraham!""Ja, Herre!" svarade han.12 "Lägg bort kniven! Skada inte pojken på något sätt, för jag vet att Gud betyder mest i ditt liv. Du har inte undanhållit något från mig, inte ens din älskade son."13 Då lade Abraham märke till en bagge, som hade fastnat med hornen i en buske. Han tog baggen och offrade den som ett brännoffer på altaret i stället för sin son.14 Abraham kallade platsen 'Herren utser', och det namnet bär den än i dag.15 Sedan kallade Guds ängel än en gång på Abraham från himlen.16 "Jag, Herren, har svurit vid mig själv att eftersom du har varit lydig och inte ens undanhållit din älskade son från mig,17 ska jag välsigna dig med så rikliga välsignelser att du inte kan räkna dem, och jag ska mångdubbla dina efterkommande till tusentals miljoner, lika omöjliga att räkna som stjärnorna ovanför dig på himlen och som sanden på havsstranden. Dina efterkommande kommer att besegra sina fiender18 och bli en välsignelse för alla folk, och detta ska ske därför att du har varit lydig mot mig."19 Sedan återvände de till tjänarna och reste tillbaka hem till Beer-Seba.20-23 En tid därefter fick de ett meddelande om att Milka, Abrahams bror Nahors hustru, hade fått åtta söner. Den äldste hette Us. Sedan kom Bus, Kemuel (Arams far), Kesed, Haso, Pildas, Jidlaf och Betuel (Rebeckas far).24 Nahor hade också fyra andra barn med sin bihustru Reuma, nämligen Teba, Gaham, Tahas och Maaka.

1 Mosebok 22

Einheitsübersetzung 2016

från Katholisches Bibelwerk
1 Nach diesen Ereignissen stellte Gott Abraham auf die Probe. Er sprach zu ihm: Abraham! Er sagte: Hier bin ich. (2 Mos 3:4; 1 Sam 3:4)2 Er sprach: Nimm deinen Sohn, deinen einzigen, den du liebst, Isaak, geh in das Land Morija und bring ihn dort auf einem der Berge, den ich dir nenne, als Brandopfer dar! (2 Krön 3:1)3 Frühmorgens stand Abraham auf, sattelte seinen Esel, nahm zwei seiner Jungknechte mit sich und seinen Sohn Isaak, spaltete Holz zum Brandopfer und machte sich auf den Weg zu dem Ort, den ihm Gott genannt hatte. (1 Mos 21:14)4 Als Abraham am dritten Tag seine Augen erhob, sah er den Ort von Weitem.5 Da sagte Abraham zu seinen Jungknechten: Bleibt mit dem Esel hier! Ich aber und der Knabe, wir wollen dorthin gehen und uns niederwerfen; dann wollen wir zu euch zurückkehren.6 Abraham nahm das Holz für das Brandopfer und lud es seinem Sohn Isaak auf. Er selbst nahm das Feuer und das Messer in die Hand. So gingen beide miteinander.7 Da sprach Isaak zu seinem Vater Abraham. Er sagte: Mein Vater! Er antwortete: Hier bin ich, mein Sohn! Dann sagte Isaak: Hier ist Feuer und Holz. Wo aber ist das Lamm für das Brandopfer?8 Abraham sagte: Gott wird sich das Lamm für das Brandopfer ausersehen, mein Sohn. Und beide gingen miteinander weiter.9 Als sie an den Ort kamen, den ihm Gott genannt hatte, baute Abraham dort den Altar, schichtete das Holz auf, band seinen Sohn Isaak und legte ihn auf den Altar, oben auf das Holz.10 Abraham streckte seine Hand aus und nahm das Messer, um seinen Sohn zu schlachten. (Heb 11:17; Jak 2:21)11 Da rief ihm der Engel des HERRN vom Himmel her zu und sagte: Abraham, Abraham! Er antwortete: Hier bin ich.12 Er sprach: Streck deine Hand nicht gegen den Knaben aus und tu ihm nichts zuleide! Denn jetzt weiß ich, dass du Gott fürchtest; du hast mir deinen Sohn, deinen einzigen, nicht vorenthalten. (Rom 8:32)13 Abraham erhob seine Augen, sah hin und siehe, ein Widder hatte sich hinter ihm mit seinen Hörnern im Gestrüpp verfangen. Abraham ging hin, nahm den Widder und brachte ihn statt seines Sohnes als Brandopfer dar.14 Abraham gab jenem Ort den Namen: Der HERR sieht, wie man noch heute sagt: Auf dem Berg lässt sich der HERR sehen. (1 Mos 16:13)15 Der Engel des HERRN rief Abraham zum zweiten Mal vom Himmel her zu16 und sprach: Ich habe bei mir geschworen - Spruch des HERRN: Weil du das getan hast und deinen Sohn, deinen einzigen, mir nicht vorenthalten hast,17 will ich dir Segen schenken in Fülle und deine Nachkommen überaus zahlreich machen wie die Sterne am Himmel und den Sand am Meeresstrand. Deine Nachkommen werden das Tor ihrer Feinde einnehmen. (1 Mos 15:5; 1 Mos 24:60; 1 Mos 32:13; Heb 6:14)18 Segnen werden sich mit deinen Nachkommen alle Völker der Erde, weil du auf meine Stimme gehört hast. (1 Mos 18:18)19 Darauf kehrte Abraham zu seinen Jungknechten zurück. Sie machten sich auf und gingen miteinander nach Beerscheba. Abraham blieb in Beerscheba wohnen.20 Nach diesen Ereignissen meldete man Abraham: Siehe, auch Milka hat deinem Bruder Nahor Söhne geboren: (1 Mos 11:29)21 Uz, seinen Erstgeborenen, dessen Bruder Bus und Kemuël, den Stammvater der Aramäer,22 ferner Kesed, Haso, Pildasch, Jidlaf und Betuël.23 Betuël zeugte Rebekka. Diese acht gebar Milka dem Nahor, dem Bruder Abrahams. (1 Mos 24:1)24 Er hatte noch eine Nebenfrau namens Rëuma. Auch sie bekam Kinder, nämlich Tebach, Gaham, Tahasch und Maacha.