1Tre år senare sa Herren till Elia: "Gå och tala om för kung Ahab att Herren snart ska låta det regna igen!"2Elia gav sig iväg för att tala med kungen. Under tiden hade hungersnöden blivit mycket svår i Samaria.3-4Den man som hade hand om alla affärer i Ahabs hushåll hette Obadja, en man som mycket hängivet följde Herren. En gång, när drottning Isebel hade försökt döda alla Herrens profeter, hade Obadja gömt hundra av dem i två grottor, femtio i varje, och försett dem med mat och vatten.5För att försöka rädda sina djur hade kungen sagt till Obadja: "Vi måste söka vid varje bäck och vattendrag för att hitta gräs, så att vi åtminstone kan rädda några av mina hästar och mulåsnor. Vi går åt var sitt håll och söker igenom hela landet."6De gjorde så och gav sig av.7Plötsligt fick Obadja se Elia komma gående, och så snart han kände igen honom föll han ner för honom."Är det verkligen du, min herre Elia?" frågade han.8"Ja, det är det", svarade Elia. "Nu ska du gå och tala om för kungen att jag är här."9Men Obadja protesterade. "Vad har jag gjort för ont, eftersom du sänder mig i döden?10Ja, jag svär inför Gud att kungen har sökt hos varje folk och i varje kungarike för att få tag på dig. Och varje gång han fick beskedet att man inte visste var du fanns, tvingade han deras kungar att svära på att det var sant.11Och nu säger du att jag ska gå och tala om för honom att du är här!12Men så snart jag har gått härifrån, så kanske Herrens Ande för bort dig, ingen vet vart, och när sedan Ahab kommer och du inte är här dödar han mig. Varför ska detta hända mig, som har tjänat Herren i hela mitt liv?13Förresten, har ingen talat om för dig hur drottning Isebel försökte döda Herrens profeter, och hur jag då gömde hundra av dem i två grottor och gav dem mat och vatten?14Och nu vill du att jag ska gå och tala om för kungen att du är här! Om jag gör det är jag dödens!"15"Jag svär inför Herren, härskarornas Gud, i vars närhet jag nu står, att jag i dag personligen ska infinna mig hos Ahab", försäkrade Elia.
Elia utmanar baalsprofeterna
16Obadja gick då och berättade för Ahab att Elia hade kommit, och Ahab gick ut för att träffa honom.17"Jaså, där är du, du som dragit denna fruktansvärda olycka över Israel?" utbrast Ahab när han fick se profeten.18"Du talar om dig själv", svarade Elia. "Du och din familj har ju vägrat att lyda Herren och i stället tillbett Baal.19Samla nu allt folk i Israel på berget Karmel, tillsammans med Baals 45 profeter och Aserans 400 profeter, som Isebel försörjer."20Ahab sammankallade hela folket med alla profeterna på berget Karmel.21Där höll Elia ett tal till dem. "Hur länge ska ni fortsätta att vingla mellan olika åsikter?" frågade han folket. "Om Herren är Gud, följ då honom! Men om Baal är det, ska ni naturligtvis följa honom!22Jag är den ende av Herrens profeter som finns kvar, men Baal har 450 profeter", fortsatte Elia.23"Nu ska ni skaffa fram två tjurar. Baals profeter kan få välja vilken de vill ha, och sedan ska de stycka den och lägga den på veden på sitt altare, men utan att tända eld på veden. Jag ska göra i ordning den andra tjuren och lägga den på veden på Herrens altare, utan att tända eld på veden.24Om ni ber till er gud, så ska jag be till Herren, min Gud, och den som svarar med eld och tänder veden, är den sanne Guden!"Man gick med på Elias förslag.25Då vände sig Elia till Baals profeter. "Ni kan få pröva först, för ni är så många", sa han. "Välj en av tjurarna och gör den i ordning. Sedan kan ni börja anropa er gud, men ni får inte tända eld på veden."26De gjorde i ordning en av tjurarna, lade den på altaret och ropade sedan hela förmiddagen på Baal: "Baal, hör oss, hör oss!" Men de fick inget svar, och då började de att dansa runt altaret.27Vid middagstid började Elia driva med dem."Ni måste nog ropa ännu högre, för att väcka er guds uppmärksamet", retades han. "Han kanske är upptagen med annat eller är ute och reser! Han kanske rentav ligger och sover, så att ni måste väcka honom!"28Då ropade de ännu högre, och som deras sed var skar de sig med knivar och svärd så att de blödde.29De höll på hela eftermiddagen tills det var hög tid att bära fram kvällsoffret, men ingen svarade dem och ingen röst hördes.30"Kom nu hit till mig", ropade plötsligt Elia till folket. Alla trängdes omkring honom medan han byggde upp altaret som hade varit nerrivet.31Han tog tolv stenar, en för var och en av Israels stammar,32och av dem byggde han altaret. Han grävde därefter ett dike runt om det, en och en halv meter brett.33Sedan lade han ved på altaret, styckade tjuren och placerade den på veden."Fyll fyra hinkar med vatten och häll det över köttstyckena och veden", befallde Elia.34När de hade gjort det, bad han dem att upprepa proceduren."Ni ska göra det ännu en gång", sa han. När de för tredje gången gjorde som han sa35rann vattnet ner över altaret och fyllde diket.36När det var dags för kvällsoffret gick Elia fram till altaret och bad. "Herre, Abrahams, Isaks och Israels Gud, bevisa i dag att du är Gud i Israel och att jag är din tjänare, som har gjort allt detta på din befallning!37Herre, svara mig, svara mig, så att alla förstår att du är Gud och att du vill föra dem tillbaka till dig!"38Då kom plötsligt en flammande eld ner från himlen som brände upp tjuren, veden, stenarna och jorden och till och med torkade upp allt vattnet i diket.39När folket såg vad som hände, föll de ner med sina ansikten mot marken och ropade: "Herren är Gud! Herren är Gud!"40Då sa Elia åt dem att ta Baals profeter till fånga. "Låt inte en enda av dem komma undan", befallde han. De grep dem allesammans, och Elia såg till att de fördes ner till bäcken Kison och dödades där.
Elia ber om regn
41Sedan sa Elia till Ahab: "Gå nu och ät och drick! Jag hör nämligen en väldig regnstorm komma!"42Ahab började förbereda en fest. Men Elia gick upp på toppen av berget Karmel och böjde sig ner mot marken med huvudet mellan sina knän43och sa till sin tjänare: "Gå och se ut över havet!"Han gjorde så och kom tillbaka till Elia och sa: "Jag såg ingenting." Sju gånger fick han samma order av Elia: "Gå tillbaka!"44När han återvände för sjunde gången, berättade han att han hade sett ett litet moln komma upp över havet, men det var inte större än en manshand."Skynda dig och säg till Ahab att han tar sin vagn och ger sig iväg nerför berget genast, annars kommer regnet att hindra honom", ropade Elia.45Och mycket riktigt! Snart förmörkades himlen av moln och det blev ett häftigt skyfall. Ahab gav sig hastigt av till Jisreel,46och Herren gav Elia sådan kraft att han med manteln uppfäst runt midjan kunde springa framför Ahabs vagn ända fram till stadsporten.
1Nach langer Zeit - es war im dritten Jahr - erging das Wort des HERRN an Elija: Geh und zeig dich dem Ahab! Ich will Regen auf die Erde senden. (5 Mos 11:14; Jer 5:24; Jer 10:13)2Da ging Elija hin, um sich Ahab zu zeigen. Die Hungersnot war groß in Samaria.3Daher rief Ahab den Palastvorsteher Obadja. Dieser war sehr gottesfürchtig.4Als Isebel die Propheten des HERRN ausrottete, hatte Obadja hundert von ihnen beiseitegenommen, sie zu je fünfzig in einer Höhle verborgen und mit Brot und Wasser versorgt.5Ahab befahl nun Obadja: Geh an alle Wasserquellen und Bäche im Land! Vielleicht finden wir Gras, damit wir Pferde und Maultiere am Leben erhalten können und nicht einen Teil des Viehs töten müssen.6Sie teilten sich das Land, um es zu durchstreifen. Ahab ging in die eine und Obadja in die andere Richtung.7Als nun Obadja unterwegs war, kam ihm Elija entgegen. Obadja erkannte ihn, warf sich vor ihm nieder und rief: Bist du es, mein Herr Elija?8Dieser antwortete: Ich bin es. Geh und melde deinem Herrn: Elija ist da.9Obadja entgegnete: Was habe ich mir zuschulden kommen lassen, dass du deinen Knecht an Ahab ausliefern und dem Tod preisgeben willst?10So wahr der HERR, dein Gott, lebt: Es gibt kein Volk und kein Reich, wo mein Herr dich nicht hätte suchen lassen. Und wenn man sagte: Er ist nicht hier, dann ließ er dieses Reich oder Volk schwören, dass man dich nicht gefunden habe.11Und jetzt befiehlst du: Geh und melde deinem Herrn: Elija ist da.12Wenn ich nun von dir weggehe, könnte ja der Geist des HERRN dich an einen Ort tragen, den ich nicht kenne. Käme ich dann zu Ahab, um dich zu melden, und könnte er dich nicht finden, so würde er mich töten. Dabei hat dein Knecht doch von Jugend auf den HERRN gefürchtet. (2 Kung 2:16; Hes 3:12; Hes 11:1)13Hat man dir denn nicht berichtet, was ich getan habe, als Isebel die Propheten des HERRN umbrachte? Ich habe doch hundert von ihnen, je fünfzig in einer Höhle, verborgen und mit Brot und Wasser versorgt.14Und nun befiehlst du: Geh und melde deinem Herrn: Elija ist da. Ahab würde mich töten.15Doch Elija antwortete: So wahr der HERR der Heerscharen lebt, in dessen Dienst ich stehe: Heute noch werde ich ihm vor die Augen treten.16Obadja kam zu Ahab und brachte ihm die Nachricht. Ahab ging Elija entgegen.17Sobald er ihn sah, rief er aus: Bist du es, Verderber Israels?18Elija entgegnete: Nicht ich habe Israel ins Verderben gestürzt, sondern du und das Haus deines Vaters, weil ihr die Gebote des HERRN übertreten habt und du den Baalen nachgelaufen bist.19Doch schick jetzt Boten aus und versammle mir ganz Israel auf dem Karmel, auch die vierhundertfünfzig Propheten des Baal und die vierhundert Propheten der Aschera, die vom Tisch Isebels essen! (2 Kung 10:19)
Entscheidung auf dem Karmel
20Ahab schickte in ganz Israel umher und ließ die Propheten auf dem Karmel zusammenkommen.21Und Elija trat vor das ganze Volk und rief: Wie lange noch schwankt ihr nach zwei Seiten? Wenn der HERR der wahre Gott ist, dann folgt ihm! Wenn aber Baal es ist, dann folgt diesem! Doch das Volk gab ihm keine Antwort. (Jos 24:15)22Da sagte Elija zum Volk: Ich allein bin als Prophet des HERRN übrig geblieben; die Propheten des Baal aber sind vierhundertfünfzig. (1 Kung 19:10)23Man gebe uns zwei Stiere. Sie sollen sich einen auswählen, ihn zerteilen und auf das Holz legen, aber kein Feuer anzünden. Ich werde den andern zubereiten, auf das Holz legen und kein Feuer anzünden.24Dann sollt ihr den Namen eures Gottes anrufen und ich werde den Namen des HERRN anrufen. Der Gott, der mit Feuer antwortet, ist der wahre Gott. Da rief das ganze Volk: Der Vorschlag ist gut.25Nun sagte Elija zu den Propheten des Baal: Wählt ihr zuerst den einen Stier aus und bereitet ihn zu; denn ihr seid die Mehrheit. Ruft dann den Namen eures Gottes an, entzündet aber kein Feuer!26Sie nahmen den Stier, den er ihnen überließ, und bereiteten ihn zu. Dann riefen sie vom Morgen bis zum Mittag den Namen des Baal an und schrien: Baal, erhöre uns! Doch es kam kein Laut und niemand gab Antwort. Sie tanzten hüpfend um den Altar, den man gemacht hatte.[1] (Hos 11:7)27Um die Mittagszeit verspottete sie Elija und sagte: Ruft lauter! Er ist doch Gott. Er könnte beschäftigt sein, könnte beiseitegegangen oder verreist sein. Vielleicht schläft er und wacht dann auf.28Sie schrien nun mit lauter Stimme. Nach ihrem Brauch ritzten sie sich mit Schwertern und Lanzen wund, bis das Blut an ihnen herabfloss. (Hos 7:14)29Als der Mittag vorüber war, verfielen sie in Raserei und das dauerte bis zu der Zeit, da man das Speiseopfer darzubringen pflegt. Doch es kam kein Laut, keine Antwort, keine Erhörung.30Nun forderte Elija das ganze Volk auf: Tretet her zu mir! Sie kamen und Elija baute den zerstörten Altar des HERRN wieder auf.31Er nahm zwölf Steine, nach der Zahl der Stämme der Söhne Jakobs, zu dem der HERR gesagt hatte: Israel soll dein Name sein. (1 Mos 32:29; 1 Mos 35:10)32Er fügte die Steine zu einem Altar für den Namen des HERRN, zog rings um den Altar einen Graben und grenzte eine Fläche ab, die zwei Sea Saat hätte aufnehmen können.33Sodann schichtete er das Holz auf, zerteilte den Stier und legte ihn auf das Holz.34Nun befahl er: Füllt vier Krüge mit Wasser und gießt es über das Brandopfer und das Holz! Hierauf sagte er: Tut es noch einmal! Und sie wiederholten es. Dann sagte er: Tut es zum dritten Mal! Und sie taten es zum dritten Mal.35Das Wasser lief rings um den Altar. Auch den Graben füllte er mit Wasser.36Zu der Zeit nun, da man das Speiseopfer darzubringen pflegt, trat der Prophet Elija an den Altar und rief: HERR, Gott Abrahams, Isaaks und Israels, heute soll man erkennen, dass du Gott bist in Israel, dass ich dein Knecht bin und all das in deinem Auftrag tue.37Erhöre mich, HERR, erhöre mich! Dieses Volk soll erkennen, dass du, HERR, der wahre Gott bist und dass du sein Herz zur Umkehr wendest.38Da kam das Feuer des HERRN herab und verzehrte das Brandopfer, das Holz, die Steine und die Erde. Auch das Wasser im Graben leckte es auf. (4 Mos 11:1)39Das ganze Volk sah es, warf sich auf das Angesicht nieder und rief: Der HERR ist Gott, der HERR ist Gott!40Elija aber befahl ihnen: Ergreift die Propheten des Baal! Keiner von ihnen soll entkommen. Man ergriff sie und Elija ließ sie zum Bach Kischon hinabführen und dort töten.
Ende der Dürre
41Dann sagte Elija zu Ahab: Geh hinauf, iss und trink; denn das Rauschen des Regens ist schon hörbar.42Während Ahab wegging, um zu essen und zu trinken, stieg Elija zur Höhe des Karmel empor, kauerte sich auf den Boden nieder und legte seinen Kopf zwischen die Knie.43Dann befahl er seinem Diener: Geh hinauf und schau auf das Meer hinaus! Dieser ging hinauf schaute hinaus und meldete: Es ist nichts zu sehen. Elija befahl: Geh sieben Mal hinauf!44Beim siebten Mal meldete der Diener: Eine Wolke, klein wie eine Menschenhand, steigt aus dem Meer herauf. Darauf sagte Elija: Geh hinauf und sag zu Ahab: Spanne an und fahr hinab, damit der Regen dich nicht aufhält! (Luk 12:54)45Es dauerte nicht lange, da verfinsterte sich der Himmel durch Sturm und Wolken und es fiel ein starker Regen. Ahab bestieg den Wagen und fuhr nach Jesreel.46Über Elija aber kam die Hand des HERRN. Er gürtete sich und lief vor Ahab her bis dorthin, wo der Weg nach Jesreel abzweigt. (2 Kung 3:15; Hes 1:3)