1När det gäller avgudadyrkan måste jag påminna er, kära syskon, om vad som hände Israels folk när de var i öknen. Gud visade dem alla vägen genom att sända ett moln som rörde sig ovanför dem, och han lät dem alla gå genom Röda havet.2Alla var förenade med Mose genom sin erfarenhet av molnet och havet. Bildligt talat döptes de alla in i gemenskap med Mose genom molnet och havet.3Alla åt av den mat som kom ner från himlen,4och alla drack av det vatten som på ett övernaturligt sätt kom fram ur klippan. Detta hände flera gånger, precis som om klippan följde med dem. Och den klippan är en symbol för Kristus, som följer med er.[1]5Men Gud var missnöjd med de flesta i Israels folk, och därför lät han dem dö i öknen.6Ja, allt det som hände Israels folk är exempel som varnar oss för att lockas av det onda, precis som de blev lockade av det.7Delta inte i avgudadyrkan som många av dem gjorde. Det står ju i Skriften[2] om dem: ”Folket slog sig ner för att äta av offerköttet och dricka, och sedan reste de sig för att dansa inför avguden.”8Vi får heller inte ägna oss åt sexuell lössläppthet som många av dem gjorde, vilket ledde till att Gud dödade 23 000 personer på en enda dag.[3]9Och vi får inte sätta Herren på prov som många av dem gjorde, vilket ledde till att de blev dödade av ormar.[4]10Och vi får inte klaga och göra uppror mot Gud som många av dem gjorde, vilket ledde till att de blev dödade av mordängeln.[5]11Allt det som hände med Israels folk är som sagt varnande exempel. Och de skrevs ner för att hjälpa oss som lever i den tid då världen går mot sitt slut.12Inbilla dig därför inte att just du aldrig kommer att falla för en sådan frestelse, utan se till att du inte syndar.13Till er som redan känner er frestade, vill jag säga, att ni inte är utsatta för värre frestelser än andra människor. Men Gud ska hjälpa er så att ni klarar av att stå emot frestelserna, för det har han lovat. Varje gång ni känner er frestade ska Gud visa en utväg så att ni inte behöver falla för frestelsen.14Håll er alltså borta från avgudadyrkan, kära vänner.15Ni är ju förståndiga människor. Avgör därför själva om det jag nu tänker säga är sant.16När vi firar minnet av att Kristus dog för oss, och tackar Gud för bägaren med vin, har vi då inte gemenskap med Kristus, han som offrade sitt blod för oss? Och när vi bryter brödet, har vi då inte gemenskap med Kristus, han som lät sin kropp brytas sönder för oss?17Men att vi alla äter från ett enda bröd som har brutits sönder, är samtidigt en symbol för de troendes gemenskap, att vi tillsammans utgör Kristus kropp.18Tänk också på Israels folk. När de äter av det som har offrats på altaret, får de då inte gemenskap med Gud och varandra?19-20Vad vill jag nu säga med detta? Att de som offrar till avgudar får gemenskap med avgudarna? Nej, absolut inte! En avgud är bara en död avgudabild, och kött som är offrat till avgudar är bara vanligt kött. Men när dessa människor offrar, offrar de till onda andar och får gemenskap med dem. Och jag vill att ni ska hålla er till Gud, och inte ha gemenskap med onda andar.21Ni kan inte ena stunden delta i en måltid där ni firar minnet av Herren Jesus död, och andra stunden delta i en måltid där ni hyllar onda andar. Ni måste välja vem ni vill ha gemenskap med!22Eller vågar ni utmana Herren Gud så som Israels folk gjorde? Tror ni att vi människor är mäktigare än han?
Låt inte din frihet gå ut över andra
23En del av er säger som sagt: ”Den som är fri kan göra som han vill.” Men tänk på att allt inte är bra för oss människor. Den som hävdar att han är fri och kan göra som han vill, löper stor risk att förstöra andras tro.24Sluta därför att bara tänka på er själva, och försök göra det som är bäst för andra.25När det gäller kött ska ni hålla er till följande regler: Ni kan äta allt som säljs i köttbodarna. Ni behöver inte oroa er för om det är offrat till någon avgud.26Det står ju i Skriften[6]: ”Hela jorden och allt som finns på den tillhör Herren.”27Blir ni hembjudna till någon som inte tror på Kristus, så behöver ni inte oroa er för att svara ja. Ni kan äta allt som ställs fram åt er utan att fundera på om det har offrats till någon avgud.28Men om någon varnar er och säger: ”Det här är offerkött”, då ska ni inte äta. För om ni äter, kan den människan tro att ni tycker det är tillåtet att hylla en avgud.29Det är inte för ert eget samvetes skull som ni ska låta bli, utan för den andres. Kanske du protesterar och säger: ”Varför ska jag ge upp min frihet bara för att en annan människa anser att en troende inte kan äta offerkött?30Det räcker väl med om jag tackar Gud för maten och visar att den kommer från honom. Då kan väl ingen klaga?”31Men mitt svar är: Vad ni än gör ska ni göra det till Guds ära, det gäller även när ni äter eller dricker.32Locka därför aldrig en annan människa att göra det som är ont, vare sig hon är jude, grek eller tillhör Guds församling.33Själv försöker jag på alla sätt ta hänsyn till alla. Jag gör inte det som är bäst för mig själv, utan tänker på andra människor så att de också kan börja tro på Kristus och bli räddade.
1Ihr sollt wissen, Brüder und Schwestern, dass unsere Väter alle unter der Wolke waren, alle durch das Meer zogen (2 Mos 13:21; 2 Mos 14:22; Ps 78:13)2und alle auf Mose getauft wurden in der Wolke und im Meer.3Alle aßen auch die gleiche geistgeschenkte Speise (2 Mos 16:4; Ps 78:24)4und alle tranken den gleichen geistgeschenkten Trank; denn sie tranken aus dem geistgeschenkten Felsen, der mit ihnen zog. Und dieser Fels war Christus. (2 Mos 17:6; 4 Mos 20:7; Ps 78:15)5Gott aber hatte an den meisten von ihnen kein Gefallen; denn er ließ sie in der Wüste umkommen. (4 Mos 14:11)6Das aber geschah als warnendes Beispiel für uns: damit wir uns nicht von der Gier nach dem Bösen beherrschen lassen, wie jene sich von der Gier beherrschen ließen. (4 Mos 11:4)7Werdet nicht Götzendiener wie einige von ihnen; denn es steht in der Schrift: Das Volk setzte sich zum Essen und Trinken; dann standen sie auf, um sich zu vergnügen. (2 Mos 32:6)8Lasst uns nicht Unzucht treiben, wie einige von ihnen Unzucht trieben! Damals kamen an einem einzigen Tag dreiundzwanzigtausend Menschen um. (4 Mos 25:1)9Lasst uns auch nicht Christus auf die Probe stellen, wie es einige von ihnen taten, die dann von Schlangen getötet wurden! (4 Mos 21:5)10Murrt auch nicht, wie einige von ihnen murrten; sie wurden vom Verderber umgebracht! (2 Mos 16:2; 4 Mos 14:2; 4 Mos 17:6)11Das aber geschah an ihnen, damit es uns als Beispiel dient; uns zur Warnung wurde es aufgeschrieben, uns, die das Ende der Zeiten erreicht hat. (Rom 15:4; 1 Pet 4:7)12Wer also zu stehen meint, der gebe Acht, dass er nicht fällt. (Rom 11:20)13Noch ist keine Versuchung über euch gekommen, die den Menschen überfordert. Gott ist treu; er wird nicht zulassen, dass ihr über eure Kraft hinaus versucht werdet. Er wird euch mit der Versuchung auch einen Ausweg schaffen, sodass ihr sie bestehen könnt. (1 Kor 1:8; 2 Thess 3:3; Jak 1:13)
Unvereinbarkeit von Herrenmahl und Götzenopfermahl
14Darum, meine Geliebten, meidet den Götzendienst! (1 Joh 5:21)15Ich rede doch zu verständigen Menschen; urteilt selbst über das, was ich sage!16Ist der Kelch des Segens, über den wir den Segen sprechen, nicht Teilhabe am Blut Christi? Ist das Brot, das wir brechen, nicht Teilhabe am Leib Christi? (1 Kor 11:24)17Ein Brot ist es. Darum sind wir viele ein Leib; denn wir alle haben teil an dem einen Brot. (Apg 2:42; Rom 12:5; 1 Kor 12:12)18Schaut auf das irdische Israel: Haben die, welche von den Opfern essen, nicht teil am Altar? (3 Mos 7:14; 4 Mos 18:8; 5 Mos 18:1; 1 Kor 9:13)19Was meine ich damit? Dass Götzenopferfleisch wirklich etwas ist? Oder dass ein Götze wirklich etwas ist? (1 Kor 8:4)20Nein, aber was man dort opfert, opfert man den Dämonen und nicht Gott. Ich will jedoch nicht, dass ihr Gemeinschaft mit Dämonen habt. (Ps 106:37)21Ihr könnt nicht den Kelch des Herrn trinken und den Kelch der Dämonen. Ihr könnt nicht teilhaben am Tisch des Herrn und am Tisch der Dämonen. (Mal 1:7; 2 Kor 6:15)22Oder wollen wir die Eifersucht des Herrn wecken? Sind wir stärker als er? (5 Mos 32:21)
Rücksicht auf das Gewissen des Anderen beim Verzehr von Götzenopferfleisch
23Alles ist erlaubt - aber nicht alles nützt. Alles ist erlaubt - aber nicht alles baut auf.[1] (1 Kor 6:12)24Denkt dabei nicht an euch selbst, sondern an die anderen! (Rom 15:2; Fil 2:4)25Alles, was auf dem Fleischmarkt verkauft wird, das esst, ohne aus Gewissensgründen nachzuforschen.26Denn dem Herrn gehört die Erde und was sie erfüllt. (Ps 24:1)27Wenn ein Ungläubiger euch einlädt und ihr hingehen möchtet, dann esst, was euch vorgesetzt wird, ohne aus Gewissensgründen nachzuforschen!28Wenn euch aber jemand darauf hinweist: Das ist Opferfleisch!, dann esst nicht davon mit Rücksicht auf den, der euch aufmerksam gemacht hat, und auf das Gewissen; (1 Kor 8:7)29ich meine aber nicht das eigene Gewissen, sondern das des anderen; denn warum soll meine Freiheit vom Gewissen eines anderen abhängig sein?30Wenn ich in Dankbarkeit mitesse, soll ich dann getadelt werden, dass ich etwas esse, wofür ich Dank sage? (Rom 14:6; 1 Tim 4:3)31Ob ihr also esst oder trinkt oder etwas anderes tut: Tut alles zur Verherrlichung Gottes! (Kol 3:17)32Gebt weder Juden noch Griechen, noch der Kirche Gottes Anlass zu einem Vorwurf! (Rom 14:13)33Auch ich suche allen in allem entgegenzukommen; ich suche nicht meinen Nutzen, sondern den Nutzen aller, damit sie gerettet werden. (1 Kor 9:20)