1-2Herre, jag söker skydd hos dig. Låt aldrig mina fiender besegra mig! Befria mig, för du är Gud och gör alltid det som är rätt.3Skynda dig att svara när jag ropar till dig! Böj dig djupt ner och hör den bön som jag viskar fram! Låt mig vara säker som i en borg på ett högt berg, räddad undan mina fiender.4Ja, du är mitt skydd och min borg. Led mig ut ur denna fara för ditt namns skull!5Dra mig ur fällorna som mina fiender i hemlighet har gillrat åt mig. Du är min enda tillflykt.6-7I dina händer överlämnar jag min ande för du har räddat mig, Gud, och du håller dina löften. Jag tillber bara dig och jag hatar alla som tillber avgudar.8Jag jublar av glädje för jag vet att du älskar mig. Du vet om mina svårigheter och ser min själ som är i nöd.9Du har hindrat mina fiender från att gripa mig. Nu är jag fri, och jag kan gå dit jag vill.10-11Herre, förbarma dig över mig i mina svårigheter! Mina ögon är röda av gråt. Min hälsa har brutits ner, och jag håller på att tyna bort av plågor. Under sorger och bekymmer rinner mitt liv iväg. Mina synder har sugit musten ur mig och mina leder är förlamade.12Alla mina fiender föraktar mig, och mina grannar och vänner gör det ännu mer. De är rädda för att möta mig och vänder bort blicken när jag går förbi dem.13Jag är lika bortglömd som en död man, ja, jag är som en sprucken kruka som kastas bort.14Jag märker vad de säger bakom min rygg. De vill skrämma mig och de går tillsammans för att röja mig ur vägen.15-16Men jag litar på dig, Herre! Jag håller fast vid att endast du är min Gud. Mitt liv ligger i dina händer hur än framtiden blir för mig.17Låt din nåd lysa över din tjänare! Rädda mig, för du är så god!18Skäm inte ut mig, Herre, genom att inte svara när jag ropar till dig om hjälp. Låt i stället de ogudaktiga människorna få skämmas över det som de litar på! Låt dem ligga stilla i sina gravar,19där deras lögnaktiga läppar till sist har tystnat, dessa fräcka människor, som har anklagat oskyldiga människor för att göra vad som är ont.20Vilken godhet du visar dem som öppet ärar dig. Den vilar över dem som litar på dig och fruktar dig.21Göm och skydda dina kära med din närvaro. Låt dem vara trygga i dina händer, trygga för människor som svurit sig samman mot dem.22Välsignad vare Herren, för han visade mig sin eviga kärlek när jag befann mig i en belägrad stad. Där fick jag erfara hans underbara kärlek.23Förskräckt tänkte jag att Herren redan hade övergett mig. Men du hörde när jag ropade till dig om hjälp.24Älska Herren, alla ni som tjänar honom. Alla dem som håller sig till honom beskyddar han, men alla som vänder sig bort från honom straffar han strängt.25Därför, var inte rädda, ni alla som litar på Herren.
1To the choirmaster. A Psalm of David. In you, O Lord, do I take refuge; let me never be put to shame; in your righteousness deliver me! (Ps 11:1; Ps 31:17; Ps 71:1; Ps 143:1)2Incline your ear to me; rescue me speedily! Be a rock of refuge for me, a strong fortress to save me! (Ps 18:2; Ps 91:2)3For you are my rock and my fortress; and for your name’s sake you lead me and guide me; (Ps 23:3)4you take me out of the net they have hidden for me, for you are my refuge. (Job 18:8; Ps 25:15; Ps 43:2)5Into your hand I commit my spirit; you have redeemed me, O Lord, faithful God. (5 Mos 32:4; Luk 23:46; Apg 7:59)6I hate[1] those who pay regard to worthless idols, but I trust in the Lord. (5 Mos 32:21; Ps 26:5; Jer 8:19; Jer 14:22; Jon 2:8)7I will rejoice and be glad in your steadfast love, because you have seen my affliction; you have known the distress of my soul, (Ps 1:6)8and you have not delivered me into the hand of the enemy; you have set my feet in a broad place. (5 Mos 32:30; Job 36:16)9Be gracious to me, O Lord, for I am in distress; my eye is wasted from grief; my soul and my body also. (Ps 6:7; Ps 66:14)10For my life is spent with sorrow, and my years with sighing; my strength fails because of my iniquity, and my bones waste away. (Ps 6:2; Ps 32:3; Ps 38:3; Ps 102:3)11Because of all my adversaries I have become a reproach, especially to my neighbors, and an object of dread to my acquaintances; those who see me in the street flee from me. (Job 19:13; Ps 41:7; Jes 53:3; Matt 26:56; Mark 14:50)12I have been forgotten like one who is dead; I have become like a broken vessel. (Ps 88:5; Pred 9:5; Jes 30:14)13For I hear the whispering of many— terror on every side!— as they scheme together against me, as they plot to take my life. (2 Sam 17:1; Jer 20:10; Matt 27:1)14But I trust in you, O Lord; I say, “You are my God.” (Ps 31:1; Ps 31:6)15My times are in your hand; rescue me from the hand of my enemies and from my persecutors! (1 Krön 29:30; Job 24:1; Ps 7:1)16Make your face shine on your servant; save me in your steadfast love! (Ps 4:6)17O Lord, let me not be put to shame, for I call upon you; let the wicked be put to shame; let them go silently to Sheol. (1 Sam 2:9; Ps 31:1; Ps 94:17; Ps 115:17)18Let the lying lips be mute, which speak insolently against the righteous in pride and contempt. (Ps 17:10; Jud 1:15)19Oh, how abundant is your goodness, which you have stored up for those who fear you and worked for those who take refuge in you, in the sight of the children of mankind! (Ps 23:5)20In the cover of your presence you hide them from the plots of men; you store them in your shelter from the strife of tongues. (Ps 27:5; Ps 32:7)21Blessed be the Lord, for he has wondrously shown his steadfast love to me when I was in a besieged city. (1 Sam 23:7; Ps 17:7)22I had said in my alarm,[2] “I am cut off from your sight.” But you heard the voice of my pleas for mercy when I cried to you for help. (2 Sam 15:14; Ps 116:11; Jes 38:11; Klag 3:54; Jon 2:4)23Love the Lord, all you his saints! The Lord preserves the faithful but abundantly repays the one who acts in pride. (5 Mos 32:41; Ps 30:4)24Be strong, and let your heart take courage, all you who wait for the Lord! (Ps 27:14)