1Ve er assyrier, som har härjat och plundrat överallt men själva aldrig blivit utsatta för plundring. Ni räknar med att andra ska hålla sina löften till er, medan ni bedrar dem! Nu ska ni också bli bedragna och utrotade.2Men var nådig mot oss, Herre, för vi har räknat med dig. Var vår styrka för var dag och vår frälsning när prövningen kommer!3Fienden flyr, när han hör din röst. När du står upp, flyr folken.4Alldeles som gräshoppor plundrar fält och vingårdar, ska Jerusalem plundra sina fiender.5Herren är stor, och han bor i himlen. Han ska låta Jerusalem bli en plats där rättvisa, godhet och rättfärdighet råder.6Herren är den säkra grunden i alla tider, en källa till vishet och kunskap - ja, gudsfruktan är nyckeln till dessa skatter.7Men nu gråter era budbärare i bitter besvikelse, för assyrierna har vägrat acceptera deras rop om fred.8Era vägar ligger öde, ingen vågar ge sig ut. Assyrierna har brutit sitt fredsfördrag och fäster sig inte alls vid de löften de gett i vittnens närvaro. De har inte respekt för någon.9Hela Israels land är i svårigheter. Libanon vissnar. Saron har blivit vildmark. I Basan och Karmel fäller träden sina löv.10Men Herren säger: Jag ska resa mig och visa min styrka.11Ni assyrier kommer inte att vinna någonting genom alla era ansträngningar. Er egen andedräkt kommer att förvandlas till eld och döda er.12Era trupper ska brännas till aska precis som törnen som huggs ner och kastas i elden.13Hör här, vad jag har gjort, ni folk som bor långt borta! Och ni som är nära, lägg märke till min makt!14Syndarna bland mitt folk darrar av fruktan. "Vem kan bo i närheten av denna eviga eld som förtär allt?" ropar de.15Men jag ska säga er vilka som kan bo där: Alla de som är ärliga och uppriktiga, de som avstår från orättfärdig handel, de som inte tar mutor, de som inte deltar i sammansvärjningar mot någons liv och de som vägrar smida onda planer.16Alla dessa ska kunna bo på höjderna. Bergens klippor ska vara deras skydd och trygghet. De ska bli försedda med mat och få allt vatten de behöver.17Dina ögon ska se kungen i hans härlighet och ett vidsträckt land i fjärran.18Din tanke ska då gå tillbaka till den fruktansvärda tid då de assyriska officerarna krävde skatt och hade makten över den intagna staden.19Men nu slipper du se dem. Detta fräcka och hänsynslösa folk, som talar ett främmande språk, finns inte längre.20I stället ska du få uppleva Jerusalem i fred, en plats där man tillber Gud, en stilla och fridfull stad.21Herren ska vara en trygghetens flod för oss, en flod som ingen kan komma över.22För Herren är vår domare, vår lagstiftare och vår kung. Han ska ta hand om oss och rädda oss.23Fiendens segel hänger slaka på brutna master, med tåg som inte går att använda. Krigsbytet ska delas bland Guds folk. Till och med de lama ska vara med och få sin del.24Ingen i Israel ska längre säga: "Jag är sjuk och hjälplös", för Herren ska förlåta det dess synder och välsigna det.
1Ah, you destroyer, who yourself have not been destroyed, you traitor, whom none has betrayed! When you have ceased to destroy, you will be destroyed; and when you have finished betraying, they will betray you. (Jes 17:14; Jes 21:2)2O Lord, be gracious to us; we wait for you. Be our arm every morning, our salvation in the time of trouble. (Jes 25:9; Jes 26:8)3At the tumultuous noise peoples flee; when you lift yourself up, nations are scattered, (2 Kung 19:7; Jes 17:13)4and your spoil is gathered as the caterpillar gathers; as locusts leap, it is leapt upon. (Joel 2:4)5The Lord is exalted, for he dwells on high; he will fill Zion with justice and righteousness, (Jes 2:17; Jes 5:15)6and he will be the stability of your times, abundance of salvation, wisdom, and knowledge; the fear of the Lord is Zion’s[1] treasure. (Jes 39:8)7Behold, their heroes cry in the streets; the envoys of peace weep bitterly. (2 Kung 18:37; Jes 36:22)8The highways lie waste; the traveler ceases. Covenants are broken; cities[2] are despised; there is no regard for man. (Dom 5:6; 2 Kung 18:14; Jes 33:1)9The land mourns and languishes; Lebanon is confounded and withers away; Sharon is like a desert, and Bashan and Carmel shake off their leaves. (Jes 24:4; Nah 1:4)10“Now I will arise,” says the Lord, “now I will lift myself up; now I will be exalted. (Ps 12:5; Ps 68:1; Jes 10:26)11You conceive chaff; you give birth to stubble; your breath is a fire that will consume you. (Ps 7:14; Ps 80:16; Jes 10:16; Jes 59:4)12And the peoples will be as if burned to lime, like thorns cut down, that are burned in the fire.” (Jes 33:11)13Hear, you who are far off, what I have done; and you who are near, acknowledge my might.14The sinners in Zion are afraid; trembling has seized the godless: “Who among us can dwell with the consuming fire? Who among us can dwell with everlasting burnings?” (Ps 15:1; Ps 24:3; Jes 66:15; Heb 12:29)15He who walks righteously and speaks uprightly, who despises the gain of oppressions, who shakes his hands, lest they hold a bribe, who stops his ears from hearing of bloodshed and shuts his eyes from looking on evil, (Ps 15:2; Ps 24:4; Ps 119:37)16he will dwell on the heights; his place of defense will be the fortresses of rocks; his bread will be given him; his water will be sure. (Jes 30:23; Jes 30:25)17Your eyes will behold the king in his beauty; they will see a land that stretches afar. (Jes 6:5; Jes 54:2; Sak 9:9)18Your heart will muse on the terror: “Where is he who counted, where is he who weighed the tribute? Where is he who counted the towers?” (2 Kung 18:14; Ps 37:10; Ps 48:12)19You will see no more the insolent people, the people of an obscure speech that you cannot comprehend, stammering in a tongue that you cannot understand. (5 Mos 28:49; 2 Kung 19:32; Jes 28:11)20Behold Zion, the city of our appointed feasts! Your eyes will see Jerusalem, an untroubled habitation, an immovable tent, whose stakes will never be plucked up, nor will any of its cords be broken. (Jes 32:18; Jes 33:6)21But there the Lord in majesty will be for us a place of broad rivers and streams, where no galley with oars can go, nor majestic ship can pass. (Ps 46:4; Ps 48:7; Jes 2:16)22For the Lord is our judge; the Lord is our lawgiver; the Lord is our king; he will save us. (Dom 2:16; 1 Sam 12:13; Jak 4:12)23Your cords hang loose; they cannot hold the mast firm in its place or keep the sail spread out. Then prey and spoil in abundance will be divided; even the lame will take the prey. (1 Mos 49:27; Ps 68:12)24And no inhabitant will say, “I am sick”; the people who dwell there will be forgiven their iniquity. (Jes 1:5; Jes 1:25; Jer 50:20)