1Moabs flyktingar från Sela på andra sidan öknen sänder lamm som gåva i hopp om fred med kungen i Juda.2Kvinnorna i Moab är som hemlösa fåglar vid floden Arnons vadställen.3Budbärarna som har med sig gåvan till Jerusalem ber om råd och hjälp. "Skydda oss! Överlämna oss inte till våra motståndare!4-5Låt våra utstötta stanna bland er! Göm dem undan våra fiender! Gud kommer att löna er för er vänlighet mot oss. Om ni låter Moabs flyktingar slå sig ner bland er, ska Gud, när förstörelsen är över, upprätta Davids tron för alltid. På den tronen ska han sätta en god och rättvis kung."6Är detta det stolta Moab, som vi hört talas så mycket om? Nu är all dess överlägsenhet borta!7Därför gråter alla i Moab och sörjer över det hemsökta Kir-Hareset,8över Hesbons övergivna fält och Sibmas tomma vingårdar. De fientliga krigsherrarna har trampat ner de plantor som gav utsökta viner, kända ända bort till Jaser i öknen och ner till havet.9Därför gråter jag som Jaser över Sibmas vingårdar. Mina tårar ska flöda för Hesbon och Eleale, där sommarens frukt och gröda har förstörts.10Nu är all glädje och all förväntan inför skördetiden borta. De glada sångerna i vingården hörs inte längre, och trampet i vinpressarna har upphört. Jag har gjort slut på all deras skördeglädje.11Jag gråter och sörjer över Moab, och min förtvivlan över Kir-Heres är djup.12Moabs folk ska i ångest och förtvivlan be till sina avgudar på bergshöjderna, men de kan inte hjälpa dem. De ska bönfalla dem i sina tempel, men de kan inte rädda dem.13Allt detta som rör Moab har sagts förut, men nu säger Herren än en gång, att inom tre år ska Moabs ära och glans vara försvunnen och endast några få ska fortfarande vara vid liv.
Jesaja 16
English Standard Version
från Crossway1Send the lamb to the ruler of the land, from Sela, by way of the desert, to the mount of the daughter of Zion. (2 Kung 3:4; 2 Kung 14:7; Jes 42:11)2Like fleeing birds, like a scattered nest, so are the daughters of Moab at the fords of the Arnon. (Dom 11:18)3“Give counsel; grant justice; make your shade like night at the height of noon; shelter the outcasts; do not reveal the fugitive; (1 Kung 18:4)4let the outcasts of Moab sojourn among you; be a shelter to them[1] from the destroyer. When the oppressor is no more, and destruction has ceased, and he who tramples underfoot has vanished from the land, (1 Sam 22:3)5then a throne will be established in steadfast love, and on it will sit in faithfulness in the tent of David one who judges and seeks justice and is swift to do righteousness.” (Jes 32:1; Dan 7:14; Dan 7:27; Mik 4:7; Luk 1:33)6We have heard of the pride of Moab— how proud he is!— of his arrogance, his pride, and his insolence; in his idle boasting he is not right. (Dom 3:14; 2 Kung 13:20; 2 Krön 20:1; Jer 48:29; Sef 2:10)7Therefore let Moab wail for Moab, let everyone wail. Mourn, utterly stricken, for the raisin cakes of Kir-hareseth. (2 Sam 6:19; 2 Kung 3:25; Jes 15:1; Jes 15:3; Jes 16:9)8For the fields of Heshbon languish, and the vine of Sibmah; the lords of the nations have struck down its branches, which reached to Jazer and strayed to the desert; its shoots spread abroad and passed over the sea. (Jer 48:32)9Therefore I weep with the weeping of Jazer for the vine of Sibmah; I drench you with my tears, O Heshbon and Elealeh; for over your summer fruit and your harvest the shout has ceased. (Jes 15:5; Jes 16:7; Jes 16:8)10And joy and gladness are taken away from the fruitful field, and in the vineyards no songs are sung, no cheers are raised; no treader treads out wine in the presses; I have put an end to the shouting. (Dom 9:27; Jes 5:2; Jes 9:3; Jes 63:3; Jer 25:30; Jer 48:33)11Therefore my inner parts moan like a lyre for Moab, and my inmost self for Kir-hareseth. (Jes 15:5; Jer 48:36)12And when Moab presents himself, when he wearies himself on the high place, when he comes to his sanctuary to pray, he will not prevail. (4 Mos 22:41; 4 Mos 23:14; 4 Mos 23:28; 1 Kung 18:29; Jes 15:2)13This is the word that the Lord spoke concerning Moab in the past. (Am 2:1)14But now the Lord has spoken, saying, “In three years, like the years of a hired worker, the glory of Moab will be brought into contempt, in spite of all his great multitude, and those who remain will be very few and feeble.” (Jes 10:22; Jes 21:16)