1 Samuelsboken 30

Nya Levande Bibeln

från Biblica
1 När David och hans män tre dagar senare kom hem till sin stad Siklag, fann de att amalekiterna hade plundrat staden, bränt ner den till grunden2 och tagit med sig alla kvinnor och barn.3 När de såg ruinerna och förstod vad som hade hänt deras familjer,4 grät de tills de inte kunde gråta längre.5 Davids båda hustrur Ahinoam och Abigail var också bland dem som hade tagits till fånga.6 David blev allvarligt oroad, för på grund av den bittra sorgen över sina barn började hans män tala om att döda honom. Men David hämtade sin styrka hos Herren.7 Han sa till prästen Ebjatar: "Hämta prästkläderna!" Ebjatar kom då fram med dem.8 David frågade Herren: "Ska jag förfölja dem? Kommer jag att hinna upp dem?"Herren svarade: "Ja, sätt efter dem! Du och dina män kommer att kunna ta tillbaka allt som de har tagit ifrån er!"9-10 David skyndade därför efter amalekiterna med sina 600 män, men när de kom fram till bäcken Besor var 200 av dem alltför utmattade för att gå vidare. De övriga fortsatte.11-12 Under vägen fann de en egyptier på ett fält. De förde honom till David. Mannen hade inte ätit eller druckit på tre dygn, så de gav honom en bit av en fikonkaka, två russinkakor och lite vatten. Han åt och drack och kvicknade snart till.13 "Vem är du och var kommer du ifrån?" frågade David honom. "Jag är egyptier, tjänare åt en amalekit", svarade han. "Min herre lämnade mig här för tre dagar sedan när jag blev sjuk.14 Vi var på väg tillbaka från att ha plundrat kereteerna i Negev. Vi plundrade också Kalebs land, och det var vi som brände ner Siklag."15 "Kan du tala om för mig vart de har tagit vägen?"frågade David. Den unge mannen svarade: "Om du svär vid Guds namn att du inte ska döda mig eller överlämna mig till min herre, så ska jag föra dig till dem."16 Han ledde dem till amalekiterna, som hade spritt ut sig över ett stort område. De åt och drack och dansade av glädje över det stora byte de hade tagit från filisteerna och israeliterna.17 David och hans män rusade in bland dem, och de kämpade hela natten och hela den påföljande dagen. Ingen amalekit kom undan, utom fyra hundra som flydde sin väg på kameler.18-19 David fick tillbaka allt som amalekiterna hade tagit. Alla män fick tillbaka sina familjer och alla sina tillhörigheter, och David befriade sina två fruar.20 Hans trupper ringade in alla får och kreatur och drev dem framför sig, och de sa till David: "Allt detta ska du ha som en personlig belöning."21 När de kom fram till bäcken Besor och mötte de 200 som hade varit alltför utmattade för att gå vidare, hälsade David dem.22 Men några bland Davids män var avundsjuka och sa: "De gick inte med oss, så de ska inte ha något av bytet. Ge dem bara tillbaka hustrur och barn och låt dem gå."23 Men David sa: "Nej, mina bröder! Herren har bevarat oss och hjälpt oss att besegra fienden. Det är Herren som har gett oss allt tillbaka.24 Tror ni någon kommer att lyssna till er, när ni talar på det sättet? Vi delar med varandra, och vi delar lika mellan dem som går till striden och dem som stannar kvar för att vakta utrustningen."25 David stiftade i och med detta en lag för hela Israel, och den lagen gäller än i dag.26 När David kom fram till Siklag översände han en del av bytet till de styrande i Juda med beskedet: "Det här är en gåva till er, som vi har tagit från Herrens fiender."27 Gåvorna sändes till styresmännen på de platser och orter, där David och hans män hade bott under sina vandringar: Betel, södra Ramot, Jattir, Aroer, Sifamot, Estemoa, Rakal, jerameeliternas städer, kaineernas städer, Horma, Bor-Asan, Atak, Hebron och flera andra platser.

1 Samuelsboken 30

English Standard Version

från Crossway
1 Now when David and his men came to Ziklag on the third day, the Amalekites had made a raid against the Negeb and against Ziklag. They had overcome Ziklag and burned it with fire (1 Sam 15:3; 1 Sam 15:7; 1 Sam 27:8; 1 Sam 29:4; 1 Sam 29:11; 1 Sam 30:14)2 and taken captive the women and all[1] who were in it, both small and great. They killed no one, but carried them off and went their way.3 And when David and his men came to the city, they found it burned with fire, and their wives and sons and daughters taken captive.4 Then David and the people who were with him raised their voices and wept until they had no more strength to weep.5 David’s two wives also had been taken captive, Ahinoam of Jezreel and Abigail the widow of Nabal of Carmel. (1 Sam 25:42)6 And David was greatly distressed, for the people spoke of stoning him, because all the people were bitter in soul,[2] each for his sons and daughters. But David strengthened himself in the Lord his God. (2 Mos 17:4; 4 Mos 14:10)7 And David said to Abiathar the priest, the son of Ahimelech, “Bring me the ephod.” So Abiathar brought the ephod to David. (1 Sam 23:6; 1 Sam 23:9)8 And David inquired of the Lord, “Shall I pursue after this band? Shall I overtake them?” He answered him, “Pursue, for you shall surely overtake and shall surely rescue.” (1 Sam 22:10; 1 Sam 30:18; 1 Krön 12:21)9 So David set out, and the six hundred men who were with him, and they came to the brook Besor, where those who were left behind stayed. (1 Sam 23:13)10 But David pursued, he and four hundred men. Two hundred stayed behind, who were too exhausted to cross the brook Besor. (1 Sam 30:21)11 They found an Egyptian in the open country and brought him to David. And they gave him bread and he ate. They gave him water to drink,12 and they gave him a piece of a cake of figs and two clusters of raisins. And when he had eaten, his spirit revived, for he had not eaten bread or drunk water for three days and three nights. (Dom 15:19; 1 Sam 14:27)13 And David said to him, “To whom do you belong? And where are you from?” He said, “I am a young man of Egypt, servant to an Amalekite, and my master left me behind because I fell sick three days ago.14 We had made a raid against the Negeb of the Cherethites and against that which belongs to Judah and against the Negeb of Caleb, and we burned Ziklag with fire.” (1 Sam 30:1; 2 Sam 8:18; 2 Sam 15:18; 2 Sam 20:7; 2 Sam 20:23; 1 Kung 1:38; 1 Kung 1:44; 1 Krön 18:17; Hes 25:16; Sef 2:5)15 And David said to him, “Will you take me down to this band?” And he said, “Swear to me by God that you will not kill me or deliver me into the hands of my master, and I will take you down to this band.” (1 Sam 25:3)16 And when he had taken him down, behold, they were spread abroad over all the land, eating and drinking and dancing, because of all the great spoil they had taken from the land of the Philistines and from the land of Judah.17 And David struck them down from twilight until the evening of the next day, and not a man of them escaped, except four hundred young men, who mounted camels and fled.18 David recovered all that the Amalekites had taken, and David rescued his two wives. (1 Sam 30:8)19 Nothing was missing, whether small or great, sons or daughters, spoil or anything that had been taken. David brought back all. (1 Sam 30:18)20 David also captured all the flocks and herds, and the people drove the livestock before him,[3] and said, “This is David’s spoil.”21 Then David came to the two hundred men who had been too exhausted to follow David, and who had been left at the brook Besor. And they went out to meet David and to meet the people who were with him. And when David came near to the people he greeted them. (1 Sam 30:10)22 Then all the wicked and worthless fellows among the men who had gone with David said, “Because they did not go with us, we will not give them any of the spoil that we have recovered, except that each man may lead away his wife and children, and depart.”23 But David said, “You shall not do so, my brothers, with what the Lord has given us. He has preserved us and given into our hand the band that came against us.24 Who would listen to you in this matter? For as his share is who goes down into the battle, so shall his share be who stays by the baggage. They shall share alike.” (4 Mos 31:27; Jos 22:8)25 And he made it a statute and a rule for Israel from that day forward to this day.26 When David came to Ziklag, he sent part of the spoil to his friends, the elders of Judah, saying, “Here is a present for you from the spoil of the enemies of the Lord.”27 It was for those in Bethel, in Ramoth of the Negeb, in Jattir, (1 Mos 28:19; Jos 15:48; Dom 1:22)28 in Aroer, in Siphmoth, in Eshtemoa, (5 Mos 2:36; Jos 13:16; Jos 15:50)29 in Racal, in the cities of the Jerahmeelites, in the cities of the Kenites, (Dom 1:16; 1 Sam 27:10)30 in Hormah, in Bor-ashan, in Athach, (Dom 1:17)31 in Hebron, for all the places where David and his men had roamed. (Jos 14:13; Dom 1:10; 2 Sam 2:1)