1 Mosebok 45 | Nya Levande Bibeln

Nya Levande Bibeln

Josef sänder efter Jakob

1 Nu kunde Josef inte behärska sina känslor längre. "Gå ut härifrån allesammans", beordrade han till sina tjänare. När han blev ensam med sina bröder, 2 grät han så högt att hans snyftningar kunde höras i hela palatset, och snart blev det känt även för Farao. 3 "Jag är Josef", sa han till sina bröder. "Lever verkligen far fortfarande?" Men hans bröder kunde inte svara honom. De var helt förstummade. 4 "Kom fram hit", sa han. Då kom de närmare, och än en gång sa han: "Jag är Josef, er bror, som ni sålde till Egypten! 5 Men sörj nu inte över att ni gjorde detta, för Gud hade sitt finger med i spelet! Han skickade hit mig i förväg för att rädda era liv. 6 Dessa två år av svält kommer att följas av fem år till, då det varken kommer att plöjas eller att bli någon skörd. 7 Gud har skickat mig hit för att hålla er och era familjer vid liv, så att ni ska kunna bli ett stort folk. 8 Ja, det var Gud som skickade mig hit och inte ni! Han har dessutom gjort mig till rådgivare åt Farao, ledare för hela folket och härskare över hela Egyptens land. 9 Skynda er nu hem till far. Berätta för honom att hans son Josef lever och säg att Gud har satt mig som härskare över hela Egyptens land. Be honom komma hit till mig omedelbart! 10 Han ska få bo i Gosens land, så att han finns nära mig med alla sina barn, barnbarn, sina djur och allt annat han äger. 11-12 Jag ska ta hand om honom här. Fortfarande återstår fem års hungersnöd. Om ni inte kommer hit, kommer ni och hela er släkt att bli fullständigt utfattiga. 13 Berätta för far om all min makt här i Egypten och om hur alla lyder mig. Ni har ju själva sett det, och det har min käre bror Benjamin också. Skynda er hem och hämta far!" 14 Medan han grät av glädje omfamnade han Benjamin, och Benjamin började också gråta. 15 Sedan omfamnade han alla sina bröder, och bröderna började att samtala med honom. 16 Nyheten att Josefs bröder kommit tillbaka nådde snart Farao, och både han och hans tjänstemän blev mycket glada över att höra detta. 17 Sedan sa Farao till Josef: "Säg till dina bröder att lasta sina packdjur och skynda sig tillbaka till sina hem i Kanaan 18 för att hämta din far och hela din familj och alla deras familjer och komma hit till Egypten för att bo här. Säg dem: 'Farao tänker ge er det bästa området i hela Egyptens land. Ni ska få bo i den bördigaste delen!' 19 Och säg till dina bröder att ta med sig vagnar från Egypten så att de kan få med sig sina hustrur och barn och din far. 20 Oroa er inte över era tillhörigheter, för det bästa av Egyptens land tillhör er." 21 Josef gav dem sedan vagnar, precis som Farao hade befallt, och mat för resan, 22 och han gav var och en av dem nya kläder, men Benjamin fick fem uppsättningar kläder och trehundra silvermynt. 23 Han skickade till sin far tio åsnelaster med det bästa av Egyptens produkter och tio åsnor med säd, bröd och annan mat som de kunde behöva på resan. 24 Utrustade på detta sätt sände han iväg sina bröder med orden: "Gräla nu inte på vägen!" 25 De lämnade honom och återvände till Kanaans land, till sin far Jakob. 26 "Josef lever", berättade de. "Han är härskare över hela Egyptens land!" Jakobs hjärta höll på att stanna när han hörde nyheten. 27 Men när de hade framfört hela Josefs hälsning, och när han såg vagnarna som Josef hade skickat till honom, fyllda med mat, gick sanningen så småningom upp för honom. 28 Då sa han: "Det måste vara sant! Min son Josef lever! Jag måste resa så att jag får träffa honom innan jag dör."

English Standard Version

Joseph Provides for His Brothers and Family

1 Then Joseph could not control himself before all those who stood by him. He cried, “Make everyone go out from me.” So no one stayed with him when Joseph made himself known to his brothers. (1 Mos 43:31; Est 5:10) 2 And he wept aloud, so that the Egyptians heard it, and the household of Pharaoh heard it. 3 And Joseph said to his brothers, “I am Joseph! Is my father still alive?” But his brothers could not answer him, for they were dismayed at his presence. (Apg 7:13) 4 So Joseph said to his brothers, “Come near to me, please.” And they came near. And he said, “I am your brother, Joseph, whom you sold into Egypt. (1 Mos 37:28) 5 And now do not be distressed or angry with yourselves because you sold me here, for God sent me before you to preserve life. (1 Mos 50:20; Ps 105:16) 6 For the famine has been in the land these two years, and there are yet five years in which there will be neither plowing nor harvest. (1 Mos 41:30; 2 Mos 34:21; 5 Mos 21:4; 1 Sam 8:12; Jes 30:24)

1 Mos 41:302 Mos 34:215 Mos 21:41 Sam 8:12Jes 30:24

7 And God sent me before you to preserve for you a remnant on earth, and to keep alive for you many survivors. 8 So it was not you who sent me here, but God. He has made me a father to Pharaoh, and lord of all his house and ruler over all the land of Egypt. (1 Mos 41:43; 1 Mos 45:26) 9 Hurry and go up to my father and say to him, ‘Thus says your son Joseph, God has made me lord of all Egypt. Come down to me; do not tarry. 10 You shall dwell in the land of Goshen, and you shall be near me, you and your children and your children’s children, and your flocks, your herds, and all that you have. (1 Mos 46:34; 1 Mos 47:1; 1 Mos 47:4; 1 Mos 47:6; 1 Mos 47:11; 1 Mos 47:27; 1 Mos 50:8; 2 Mos 8:22; Jos 10:41)

1 Mos 46:341 Mos 47:11 Mos 47:41 Mos 47:61 Mos 47:111 Mos 47:271 Mos 50:82 Mos 8:22Jos 10:41

11 There I will provide for you, for there are yet five years of famine to come, so that you and your household, and all that you have, do not come to poverty.’ (1 Mos 47:12; 1 Mos 50:21) 12 And now your eyes see, and the eyes of my brother Benjamin see, that it is my mouth that speaks to you. (1 Mos 42:23) 13 You must tell my father of all my honor in Egypt, and of all that you have seen. Hurry and bring my father down here.” (Apg 7:14) 14 Then he fell upon his brother Benjamin’s neck and wept, and Benjamin wept upon his neck. 15 And he kissed all his brothers and wept upon them. After that his brothers talked with him. 16 When the report was heard in Pharaoh’s house, “Joseph’s brothers have come,” it pleased Pharaoh and his servants. 17 And Pharaoh said to Joseph, “Say to your brothers, ‘Do this: load your beasts and go back to the land of Canaan, 18 and take your father and your households, and come to me, and I will give you the best of the land of Egypt, and you shall eat the fat of the land.’ (1 Mos 47:6) 19 And you, Joseph, are commanded to say, ‘Do this: take wagons from the land of Egypt for your little ones and for your wives, and bring your father, and come. (1 Mos 46:5) 20 Have no concern for^[1] your goods, for the best of all the land of Egypt is yours.’” 21 The sons of Israel did so: and Joseph gave them wagons, according to the command of Pharaoh, and gave them provisions for the journey. (1 Mos 45:19) 22 To each and all of them he gave a change of clothes, but to Benjamin he gave three hundred shekels^[2] of silver and five changes of clothes. (1 Mos 43:34; 2 Kung 5:5; 2 Kung 5:22) 23 To his father he sent as follows: ten donkeys loaded with the good things of Egypt, and ten female donkeys loaded with grain, bread, and provision for his father on the journey. 24 Then he sent his brothers away, and as they departed, he said to them, “Do not quarrel on the way.” (1 Mos 42:22) 25 So they went up out of Egypt and came to the land of Canaan to their father Jacob. 26 And they told him, “Joseph is still alive, and he is ruler over all the land of Egypt.” And his heart became numb, for he did not believe them. 27 But when they told him all the words of Joseph, which he had said to them, and when he saw the wagons that Joseph had sent to carry him, the spirit of their father Jacob revived. (1 Mos 45:19; 1 Mos 45:21; 1 Mos 46:5) 28 And Israel said, “It is enough; Joseph my son is still alive. I will go and see him before I die.”