1-2När kung David var gammal var han frusen av sig och blev inte varm hur många filtar man än bredde över honom.3-4Man sökte över hela landet för att få tag i en ung, vacker och lämplig flicka, och slutligen fann man Abisag från Sunem, som fördes till kungen. Hon var mycket vacker, och hon tog hand om kungen och passade upp på honom, men kungen hade inget intimt umgänge med henne.5Samtidigt lät Davids son Adonia, vars mor hette Haggit, att utropa sig till kung i stället för sin åldrige far. Han skaffade sig vagnar och ryttare och femtio män att springa före vagnen.6Hans far hade aldrig velat gå till rätta med honom och fråga vad han menade med detta. Adonia såg mycket bra ut, och han var Absaloms yngre bror.7Han fick med sig Joab, överbefälhavaren, och prästen Ebjatar, och de lovade att hjälpa honom till makten.8Men bland dem som fortsatte att vara trogna mot kung David och vägrade acceptera Adonia fanns prästen Sadok och Benaja, Jojadas son, profeten Natan, Simei, Rei och Davids hjältar.9Adonia begav sig till Rogelskällan, där han offrade får, tjurar och gödkalvar vid Soheletstenen. Därefter kallade han samman alla sina bröder, kungens söner och alla de män i Juda som var i kungens tjänst.10Men han inbjöd inte profeten Natan, Benaja, Davids hjältar och sin bror Salomo.11Då gick profeten Natan till Salomos mor, Bat-Seba, och frågade henne: "Känner du till att Haggits son Adonia nu är kung och att vår herre David inte ens vet om det?12Om du vill rädda ditt eget och din son Salomos liv, så ska du göra det jag säger till dig!13Du ska genast gå till kung David och fråga honom: 'Min herre, har du inte lovat mig att min son Salomo ska bli kung efter dig och sitta på din tron? Hur kan det då komma sig att Adonia regerar nu?'14Medan du talar med honom ska jag komma in och bekräfta allt du säger."15Bat-Seba gick till den gamle kungen i hans rum där Abisag skötte om honom.16Bat-Seba bugade sig djupt för honom och böjde knä. David frågade henne: "Vad har du på hjärtat?"17"Min herre och kung", svarade hon. "Du svor inför Herren, din Gud, och lovade mig att min son Salomo skulle efterträda dig på tronen,18men nu har Adonia blivit kung i stället utan att du ens vet om det!19Han har firat sin kröning genom att offra oxar, gödkalvar och en mängd får, och han har inbjudit alla dina söner och prästen Ebjatar och Joab, överbefälhavaren, men inte Salomo.20Nu vill hela Israel veta om du verkligen har utsett Adonia till din efterträdare.21Om du inte gör någonting åt detta så kommer min son Salomo och jag att avrättas som brottslingar så snart du är borta."22-23Medan hon fortfarande talade med kungen kom profeten Natan. Man meddelade kungen detta och han lät honom komma in i rummet. Natan bugade sig djupt för kungen24och frågade: "Herre, har du utsett Adonia att bli kung efter dig?25I dag firar han sin kröning genom att offra tjurar, gödkalvar och får, och han har inbjudit dina söner till festligheterna, prästen Ebjatar och dina bästa män. De äter och dricker tillsammans med honom och ropar: 'Länge leve kung Adonia!'26Men prästen Sadok och Benaja och Salomo och mig har han inte bjudit.27Har detta skett med din vetskap? Man kan ju tro det, eftersom du inte har sagt ett ord om vilken av dina söner som du har valt att bli kung efter dig."
David väljer Salomo till tronföljare
28"Kalla tillbaka Bat-Seba!" sa David. Bat-Seba kom omedelbart och gick fram till kungen igen.29Kung David gav då ett löfte under ed: "Så sant Herren lever, han som har räddat mig från alla faror,30lovar jag att din son Salomo ska bli kung och sitta på min tron, precis som jag tidigare sagt under ed inför Herren, Israels Gud."31Då bugade sig Bat-Seba djupt inför honom och utropade: "Tack, min herre och kung. Må du leva i evighet!"32"Kalla hit prästen Sadok, profeten Natan och Benaja, Jojadas son", befallde kungen. När de kom,33sa han till dem: "Ta med er mina män och för Salomo till Gihon. Han ska rida på min egen mulåsna.34I Gihon ska du Sadok och du Natan smörja honom till kung över Israel. Sedan ska ni blåsa i trumpeterna och ropa: 'Länge leve kung Salomo!'35För honom sedan tillbaka hit och sätt honom på min tron som den nye kungen, för jag har utsett honom att härska över Israel och Juda."36"Amen! Må det bli så!" svarade Benaja och tillade:37"Herren ska vara med Salomo, på samma sätt som han har varit med dig, och hans rike ska bli ännu mäktigare än ditt!"38Prästen Sadok, profeten Natan och Benaja med kung Davids livvakt tog alltså med sig Salomo till Gihon, och han red på kung Davids egen mulåsna.39Sadok tog hornet med helig olja från tabernaklet och hällde över Salomo. Man blåste i trumpet, och allt folket ropade: "Länge leve kung Salomo!"40Sedan återvände de alla till Jerusalem under musik och jubelrop så att marken skakade.41Adonia och hans gäster hörde också all uppståndelse, just som de skulle avsluta sin fest."Vad är det som pågår? Varför är hela staden i uppror?" frågade Joab när han hörde trumpetsignalerna.42Innan han hunnit säga mer kom prästen Ebjatars son Jonatan inrusande."Kom hit", sa Adonia. "En man som du kommer säkert med goda nyheter."43"Nej, tyvärr inte", ropade Jonatan. "David har utropat Salomo till kung!44-45Han har sänt honom till Gihon tillsammans med prästen Sadok och profeten Natan och Benaja, under beskydd av kungens egen livvakt, och Salomo red på kungens egen mulåsna. Sadok och Natan har smort honom till kung där! Nu har de just kommit tillbaka, och hela staden firar det. Det är därför det är ett sådant oväsen.46-47Salomo sitter redan på tronen, och de styrande gratulerar David och säger: 'Gud ska välsigna dig mer genom Salomo än han har välsignat dig personligen! Ja, han ska till och med göra Salomos rike ännu större än vad ditt har varit!' Och kungen har sagt, där han ligger i sin säng:48'Välsignad vare Herren, Israels Gud, som har utsett en av mina söner att sitta på min tron, medan jag ännu lever och får se det med egna ögon!' "49-50Då flydde Adonia och hans gäster i panik från festen. För att skydda sig från Salomo rusade Adonia in i Herrens tält och grep tag i hornen på altaret för att be om nåd.51När Salomo fick höra detta,52sa han: "Om han uppför sig som det förväntas av honom kommer inget att hända, men annars måste han dö."53Kung Salomo lät kalla Adonia till sig, och man hämtade honom från altaret. När han kom bugade han sig djupt för kungen, men Salomo avfärdade honom helt kort med orden: "Ge dig iväg hem!"
1Now King David was old and advanced in years. And although they covered him with clothes, he could not get warm.2Therefore his servants said to him, “Let a young woman be sought for my lord the king, and let her wait on the king and be in his service. Let her lie in your arms,[1] that my lord the king may be warm.”3So they sought for a beautiful young woman throughout all the territory of Israel, and found Abishag the Shunammite, and brought her to the king. (Jos 19:18)4The young woman was very beautiful, and she was of service to the king and attended to him, but the king knew her not.
Adonijah Sets Himself Up as King
5Now Adonijah the son of Haggith exalted himself, saying, “I will be king.” And he prepared for himself chariots and horsemen, and fifty men to run before him. (2 Sam 3:4; 2 Sam 15:1)6His father had never at any time displeased him by asking, “Why have you done thus and so?” He was also a very handsome man, and he was born next after Absalom. (2 Sam 3:3; 1 Krön 3:2)7He conferred with Joab the son of Zeruiah and with Abiathar the priest. And they followed Adonijah and helped him. (2 Sam 2:13; 2 Sam 2:18; 2 Sam 20:25)8But Zadok the priest and Benaiah the son of Jehoiada and Nathan the prophet and Shimei and Rei and David’s mighty men were not with Adonijah. (2 Sam 8:18; 2 Sam 12:1; 2 Sam 23:8; 1 Kung 1:7; 1 Kung 4:18)9Adonijah sacrificed sheep, oxen, and fattened cattle by the Serpent’s Stone, which is beside En-rogel, and he invited all his brothers, the king’s sons, and all the royal officials of Judah, (Jos 15:7; 2 Sam 17:17)10but he did not invite Nathan the prophet or Benaiah or the mighty men or Solomon his brother. (2 Sam 12:24)
Nathan and Bathsheba Before David
11Then Nathan said to Bathsheba the mother of Solomon, “Have you not heard that Adonijah the son of Haggith has become king and David our lord does not know it? (1 Kung 1:5)12Now therefore come, let me give you advice, that you may save your own life and the life of your son Solomon.13Go in at once to King David, and say to him, ‘Did you not, my lord the king, swear to your servant, saying, “Solomon your son shall reign after me, and he shall sit on my throne”? Why then is Adonijah king?’ (1 Kung 1:30; 1 Krön 22:9)14Then while you are still speaking with the king, I also will come in after you and confirm[2] your words.”15So Bathsheba went to the king in his chamber (now the king was very old, and Abishag the Shunammite was attending to the king).16Bathsheba bowed and paid homage to the king, and the king said, “What do you desire?”17She said to him, “My lord, you swore to your servant by the Lord your God, saying, ‘Solomon your son shall reign after me, and he shall sit on my throne.’ (1 Kung 1:13)18And now, behold, Adonijah is king, although you, my lord the king, do not know it.19He has sacrificed oxen, fattened cattle, and sheep in abundance, and has invited all the sons of the king, Abiathar the priest, and Joab the commander of the army, but Solomon your servant he has not invited. (1 Kung 1:7; 1 Kung 1:9; 1 Kung 1:10)20And now, my lord the king, the eyes of all Israel are on you, to tell them who shall sit on the throne of my lord the king after him.21Otherwise it will come to pass, when my lord the king sleeps with his fathers, that I and my son Solomon will be counted offenders.” (5 Mos 31:16; 2 Sam 7:12; 1 Kung 2:10)22While she was still speaking with the king, Nathan the prophet came in.23And they told the king, “Here is Nathan the prophet.” And when he came in before the king, he bowed before the king, with his face to the ground.24And Nathan said, “My lord the king, have you said, ‘Adonijah shall reign after me, and he shall sit on my throne’?25For he has gone down this day and has sacrificed oxen, fattened cattle, and sheep in abundance, and has invited all the king’s sons, the commanders[3] of the army, and Abiathar the priest. And behold, they are eating and drinking before him, and saying, ‘Long live King Adonijah!’ (1 Sam 10:24; 1 Kung 1:19)26But me, your servant, and Zadok the priest, and Benaiah the son of Jehoiada, and your servant Solomon he has not invited. (1 Kung 1:8; 1 Kung 1:10; 1 Kung 1:32)27Has this thing been brought about by my lord the king and you have not told your servants who should sit on the throne of my lord the king after him?”
Solomon Anointed King
28Then King David answered, “Call Bathsheba to me.” So she came into the king’s presence and stood before the king.29And the king swore, saying, “As the Lord lives, who has redeemed my soul out of every adversity, (Rut 3:13)30as I swore to you by the Lord, the God of Israel, saying, ‘Solomon your son shall reign after me, and he shall sit on my throne in my place,’ even so will I do this day.” (1 Kung 1:13; 1 Kung 1:17)31Then Bathsheba bowed with her face to the ground and paid homage to the king and said, “May my lord King David live forever!” (Neh 2:3; Dan 2:4; Dan 3:9; Dan 5:10; Dan 6:6; Dan 6:21)32King David said, “Call to me Zadok the priest, Nathan the prophet, and Benaiah the son of Jehoiada.” So they came before the king.33And the king said to them, “Take with you the servants of your lord and have Solomon my son ride on my own mule, and bring him down to Gihon. (2 Sam 11:11; 2 Sam 20:6; 2 Krön 32:30; 2 Krön 33:14)34And let Zadok the priest and Nathan the prophet there anoint him king over Israel. Then blow the trumpet and say, ‘Long live King Solomon!’ (1 Sam 10:1; 1 Sam 10:24; 2 Sam 15:10; 1 Kung 1:25; 2 Kung 9:13; 2 Kung 11:14)35You shall then come up after him, and he shall come and sit on my throne, for he shall be king in my place. And I have appointed him to be ruler over Israel and over Judah.”36And Benaiah the son of Jehoiada answered the king, “Amen! May the Lord, the God of my lord the king, say so.37As the Lord has been with my lord the king, even so may he be with Solomon, and make his throne greater than the throne of my lord King David.” (1 Sam 20:13; 1 Kung 1:47)38So Zadok the priest, Nathan the prophet, and Benaiah the son of Jehoiada, and the Cherethites and the Pelethites went down and had Solomon ride on King David’s mule and brought him to Gihon. (2 Sam 8:18)39There Zadok the priest took the horn of oil from the tent and anointed Solomon. Then they blew the trumpet, and all the people said, “Long live King Solomon!” (2 Mos 30:23; 1 Kung 1:34; 1 Krön 29:22; Ps 89:20)40And all the people went up after him, playing on pipes, and rejoicing with great joy, so that the earth was split by their noise.41Adonijah and all the guests who were with him heard it as they finished feasting. And when Joab heard the sound of the trumpet, he said, “What does this uproar in the city mean?”42While he was still speaking, behold, Jonathan the son of Abiathar the priest came. And Adonijah said, “Come in, for you are a worthy man and bring good news.” (2 Sam 15:27; 2 Sam 15:36; 2 Sam 17:17; 2 Sam 18:27)43Jonathan answered Adonijah, “No, for our lord King David has made Solomon king,44and the king has sent with him Zadok the priest, Nathan the prophet, and Benaiah the son of Jehoiada, and the Cherethites and the Pelethites. And they had him ride on the king’s mule. (1 Kung 1:38)45And Zadok the priest and Nathan the prophet have anointed him king at Gihon, and they have gone up from there rejoicing, so that the city is in an uproar. This is the noise that you have heard. (1 Kung 1:33)46Solomon sits on the royal throne. (1 Krön 29:23)47Moreover, the king’s servants came to congratulate our lord King David, saying, ‘May your God make the name of Solomon more famous than yours, and make his throne greater than your throne.’ And the king bowed himself on the bed. (1 Mos 47:31; 1 Kung 1:37)48And the king also said, ‘Blessed be the Lord, the God of Israel, who has granted someone[4] to sit on my throne this day, my own eyes seeing it.’” (1 Kung 3:6; Ps 132:11)49Then all the guests of Adonijah trembled and rose, and each went his own way.50And Adonijah feared Solomon. So he arose and went and took hold of the horns of the altar. (2 Mos 27:2; 1 Kung 2:28)51Then it was told Solomon, “Behold, Adonijah fears King Solomon, for behold, he has laid hold of the horns of the altar, saying, ‘Let King Solomon swear to me first that he will not put his servant to death with the sword.’”52And Solomon said, “If he will show himself a worthy man, not one of his hairs shall fall to the earth, but if wickedness is found in him, he shall die.” (1 Sam 14:45)53So King Solomon sent, and they brought him down from the altar. And he came and paid homage to King Solomon, and Solomon said to him, “Go to your house.”