1I viděl jsem po pravici sedícího na trůnu knihy popsané vnitř i zevnitř, zapečetěné sedmi pečetmi2A viděl jsem anděla silného, volajícího hlasem velikým: Kdo jest hoden otevříti knihy tyto a zrušiti pečeti jejich?3I nemohl žádný, ani na nebi, ani na zemi, ani pod zemí, otevříti knih, ani pohleděti do nich.4Pročež já plakal jsem velmi, že není nalezen žádný, kterýž by hoden byl otevříti a čísti tu knihu, ani pohleděti do ní.5Tedy jeden z starců dí mi: Neplač. Aj, zvítězilť Lev, ten, kterýž jest z pokolení Judova, kořen Davidův, aby otevřel tu knihu a zrušil sedm pečetí jejích.6I viděl jsem, a aj, mezi trůnem a čtyřmi zvířaty a mezi starci Beránek stojí jako zabitý, maje sedm rohů a sedm očí, jenž jsou sedm Duchů Božích, poslaných na všecku zemi.7I přišel a vzal knihy z pravice toho, kterýž seděl na trůnu.8A jakž vzal knihy, ihned těch čtvero zvířat a těch čtyřmecítma starců padlo před Beránkem, majíce jeden každý z nich harfu a báně zlaté plné vůně, jenž jsou modlitby svatých.9A zpívali píseň novou, řkouce: Hoden jsi vzíti knihy a otevříti pečeti jejich. Nebo jsi zabit, a vykoupils nás Bohu krví svou ze všelikého pokolení a jazyku a lidu i národu.10A učinil jsi nás Bohu našemu krále a kněží, a budeme kralovati na zemi.11I viděl jsem a slyšel hlas andělů mnohých okolo trůnu a zvířat a starců, a byl počet jejich stokrát tisíc tisíců a desetkrát sto tisíců,12Řkoucích velikým hlasem: Hodenť jest ten zabitý Beránek vzíti moc, a bohatství, i moudrost, i sílu, i čest, i slávu, i požehnání.13Též všecko stvoření, kteréž jest na nebi, i na zemi, i pod zemí, i v moři, i všecko, což v nich jest, slyšel jsem řkoucí: Sedícímu na trůnu a Beránkovi požehnání, čest a sláva i síla na věky věků.14Čtvero pak zvířat řeklo: Amen. A těch čtyřmecítma starců padlo, a klaněli se živému na věky věků.
1Sedan såg jag att han som satt på tronen hade en bokrulle i högra handen. Den hade text på båda sidor och var förseglad med sju sigill.2Jag såg en väldig ängel som frågade med hög röst: ”Vem är värdig att bryta sigillen och öppna bokrullen?”3Men ingen i himlen eller på jorden eller under jorden kunde öppna bokrullen och se i den.4Jag grät av besvikelse, eftersom det inte fanns någon som var värdig att öppna bokrullen och se i den.5Men en av de äldste sa till mig: ”Gråt inte, för lejonet av Judas stam, Davids rotskott,[1] har segrat. Han kan bryta de sju sigillen och öppna bokrullen.”6Sedan såg jag ett lamm[2] i mitten av tronen och mitt ibland de fyra levande varelserna och de äldste, och det såg ut som om det hade blivit slaktat. Det hade sju horn och sju ögon, som är Guds sju andar[3], som har sänts ut över hela jorden.7Lammet steg nu fram till honom som satt på tronen och tog emot bokrullen från hans högra hand.8När Lammet tog emot bokrullen, föll de fyra levande varelserna och de tjugofyra äldste ner inför Lammet. Alla hade var sin harpa och en guldskål fylld med rökelse, som är de heligas böner.9Och de sjöng en ny sång: ”Du är värdig att ta bokrullen och bryta dess sigill, för du har blivit slaktad, och med ditt blod har du friköpt människor åt Gud från alla stammar och språk och folk och länder.10Du har gjort dem till ett kungarike, till präster åt vår Gud, och de ska regera på jorden.”11Sedan såg jag och hörde en stor kör av änglar, och de stod runt tronen och de fyra levande varelserna och de tjugofyra äldste. De var tiotusentals och åter tiotusentals, tusentals och åter tusentals i antal.12De sjöng med väldig kraft: ”Lammet som blev slaktat är värdigt att få makt, rikedom, vishet och styrka, ära, härlighet och pris.”13Sedan hörde jag allt skapat i himlen och på jorden och under jorden och i havet säga: ”Priset och äran och härligheten och makten tillhör honom som sitter på tronen och Lammet i all evighet.”14De fyra levande varelserna sa: ”Amen.” Och de äldste föll ner och tillbad.